  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Alla vet att man kan köpa politiker
Och visst har det gått framåt. Men många är skeptiska. Det verkar ha tagit längre tid för letterna att ställa om sina lagar och regler – och sin politiska kultur. Det som slår mig under mina dagar här är den väldiga misstron mot politiker och politiska organisationer. Alla jag talar med är övertygade om att det går att köpa en politiker eller ett helt politiskt parti om man har tillräckligt med pengar. De flesta partier drivs inte som medlemsorganisationer utan som affärsdrivande verksamheter som finansieras genom privata bidrag. Insynen i systemet är minimal och skandalerna har varit många. Partiledaren för folkpartiet, Andris Skele, som för en tid var landets populäraste politiker, tappade snabbt i opinionsmätningarna när det dök upp en postväxel på 29 miljoner dollar från hans gamla företag. – Många partier är beroende av starka ekonomiska intressen, som i sin tur har kopplingar till den svarta ekonomin, säger Ainars Dimants, som är journalist och ordförande för lettiska Europarörelsen. Det gäller även tidningarna, som ofta ägs av de stora affärskonglomeraten. Själv blev Dimants stoppad av sin dåvarande redaktionsledning när han för ett par år sedan ville skriva om hur privatiseringen av fastighetsbeståndet förde över stora ekonomiska summor till maffian. – Vi håller sakta på att bygga en starkare demokratisk struktur, men jag är faktiskt förvånad över att det fortfarande finns en så utpräglad personlighetskult i politiken, säger Ojars Kalnins, chef på Lettiska institutet i Riga. Landets just nu kanske mest omtalade politiker är socialdemokraten Unis Bajars, en tidigare KGB-överste vars popularitet ökade rekordsnabbt förra året då han sköt ihjäl två biltjuvar utanför sitt hem i en förort till Riga. – Det gav honom stor respekt, inte minst i konservativa kretsar, säger Ojars Kalnins. Lettland är ett paradoxalt land. På det hela taget har demokratin gått framåt. Inte minst för att det civila samhället har vaknat. På NGO-kontoret i Riga finns det i dag 5 000 registrerade föreningar. Samhället är stabilare än på länge och människor har börjat engagera sig. Många av dem arbetar med sociala frågor. 
Men engagemanget för det gemensamma bästa tränger inte in i politiken. Däremellan är misstron, inte utan skäl, fortfarande kompakt.Lettland verkar ha en bit kvar att gå. Fotnot: Tidigare artiklar i Östersjörapporten publicerades 19/10, 21/10, 23/10, 26/10, 27/10 och 30/10.
|
|
SKENET BEDRAR