|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Det händer ingenting
Det är olyckligt att arbetstidsfrågan ännu en gång skjuts på framtiden. Stressen och utbrändheten slår hårt mot svenska löntagare. Sjukskrivningarna rakar i höjden. Kampen för det goda arbetet är nu lika viktig som kampen för arbete åt alla. Det har de fackliga centralorganisationerna förstått. För en tid sedan lade de ett gemensamt förslag om arbetstidsförkortning. Varje löntagare skulle få sin egen arbetstidsbank. Där skulle fler semesterdagar och övertidstimmar läggas. Den enskilda löntagaren skulle själv få bestämma hur denna ledighet skulle tas ut – i timmar, veckor eller dagar. Det är en modern ledighetslag som inte bara ger löntagarna mer ledighet, utan också större makt över sin ledighet. Inte på löntagarnas sida Socialdemokraterna har ställt sig bakom förslaget, men vänsterpartiet och miljöpartiet säger nej. Gudrun Schyman är fortfarande fast i tanken att arbetstiden ska kortas på en gång, på samma sätt för alla. Den enskilda arbetstagarens makt över sin arbetstid ger hon inte mycket för. Det är ett intressant ställningstagande från ett vänsterparti som säger sig stå på löntagarnas sida. Av partitaktiska skäl går vänsterpartiet nu mot den samlade fackföreningsrörelsens vilja. Miljöpartiet är lika antifackliga. Språkröret Lotta Nilsson-Hedström anser att socialdemokraterna har handlagt arbetstidsfrågan på ett ”provocerande sätt”. Vad är det som provocerar? Socialdemokraternas vilja att lyssna på de löntagare som berörs av arbetstidsförkortningen? Miljöpartiet ger tydligen inte mycket för principen att politik ska utformas i dialog mellan väljare och valda. Förtroendet för politiken minskar Regeringen är ärlig i sin ambition att korta arbetstiden och ge människor större makt över sin arbetstid. Men i stället för att spräcka samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet väljer de att vänta med ett arbetstidsförslag tills efter nästa riksdagsval. Då är förhoppningsvis den parlamentariska majoriteten annorlunda. Förlorare är löntagarna, som ännu en gång får se hur den nödvändiga arbetstidsförkortningen skjuts på framtiden. Men förlorar gör också förtroendet för politiken. Den parlamentariska majoriteten står uppenbarligen handfallen inför ett av våra största samhällsproblem: människors stress och eviga känsla av att inte räcka till. Det är allvarligt.
|
|
 En triumf för labour Men nästa mandatperiod måste Blairs politik bli mer progressiv (8 juni)Lena Askling/Signerat Vi möblerar alla med Ikea (8 juni)
Statistik som ljuger
Dimridåer om högskolans etniska snedrekrytering (7 juni)
Signerat/Helle Klein: Varför så rädd för medlemmar? (7 juni) Sverige åt människorna Ändrad rösträtt en viktig markering (6 juni) Tony Blairs blinda fläck Labours viktigaste fråga borde vara klassklyftorna (5 juni) Erlanders rekord oslagbart Högre tempo, hårdare krav på statsministern i dag (4 juni) Signerat/Åsa Petersen De bluffar om mångfald (4 juni) Vår störste och längste statsminister ”Demokratin måste vara handlingskraftig” (3 juni) Lena Askling/söndag Politiker är som bönder (3 juni) Signerat/Jesper Bengtsson Jospin vill vara med och bestämma (2 juni) Kommunal fortsätter diskutera Synd att kongressen sa nej till välfärdsrapporten (1 juni) Signerat/Jesper Bengtsson Ett svart hål i brittisk politik (1 juni) Schackra inte med välfärden Hela avgiften - men bara halva ersättningen (31 maj) Telia på väg mot storaffär Staten behöver inte äga mer än 51 procent av Telia (30 maj) Signerat/Åsa Petersen: Kul figur i partiprogrammen? (30 maj) Kommunal ännu störst Fackligt medlemskap ingen självklarhet i dag (29 maj) Upplopp i Oldham Ett kluvet samhälle uttrycker sig (28 maj) |
