Bara förlorare
i Camp David
Förhandlingarna i amerikanska Camp David mellan Israels premiärminister Ehud Barak och den palestinske presidenten Yasser Arafat avslutades i går utan att parterna nått någon överenskommelse om fred. Sammanbrottet kom inte direkt överraskande, men intrycket är ändå att de politiska ledarna försuttit en historisk chans.

Det är möjligt att Barak och Arafat bjöd till för att försöka nå en sorts enighet - och skam vore det väl annars. Men uppenbart är ändå att kompromissviljan inte var tillräcklig, särskilt inte hos israelerna, som ännu inte förstått hur viktigt det är för palestinierna att östra Jerusalem, som Israel i strid med folkrätten annekterat, kan bli huvudstad i det nya fria Palestina.

Om besvikelsen är stor i USA så är glädjen över sammanbrottet desto större bland extremisterna i Mellanöstern. Den gamle misslyckade israeliska premiärministern, högerns Benjamin Netanyahu utnyttjade naturligtvis tillfället till att hetsa mot Barak genom att i alla tillgängliga tv-kanaler antyda att denne var redo att säga ja till vilka palestinska krav som helst.

Det blev inget fredsavtal i Camp David, men det behöver inte betyda att fredsprocessen upphör, dvs att alla berörda nu ger upp ansträngningarna att lösa konflikten och åstadkomma varaktig och positiv fred i området.
  Fast, som det sagts förr, någon lösning finns inte ens inom räckhåll så länge folken inte inser att de till slut måste acceptera eftergifter som deras ledare i årtionden har förklarat är evigt oacceptabla.