|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Foto: BJÖRN LINDAHL Först jag – sedan världen Det handlade ju aldrig om Europa. Det handlade om Sverige. Ofta handlade det bara om Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. ”Vi blir tryggare”, sa Anna Lindh som motivering för anslutning till EMU. Vi, vi, vi. Sverige först. ”Jag får problem”, sa EMU-motståndaren Lotta Gröning-Degerlund. Jag, jag, jag. Först jag. Det är så sorgligt. Vi är inte med just i dessa dagar när det pågår en stor europeisk debatt om hur våra länder måste försvara viktiga värden också mot världens numera enda, allt arrogantare, supermakt. ”Europa och särskilt Tyskland befriar sig från USA”, utropar över hela förstasidan veckans nummer av Die Zeit. Det är inte precis något vänstervridet organ, men de vill att Europa står upp mot sådant som amerikanernas dödsstraff och deras globala dödshot genom kärnvapnen. Och Observer, med ungefär samma ställning i England, talar om att ”den enda tänkbara politiska motkraften” mot USA är EU. Men vi tillhör väl inte Europa. Vi tillhör Amerika. Denna partikongress ville jag följa som en vanlig männi-ska: via tv. Det blev en upplevelse. Har de alltid bevakats så där? Då har partisekreteraren inte haft någon anledning att klaga. Eller också följer vi bara efter USA på detta område också. Där fick man alltid höra att de tre stora tv-bolagen samlas till kongress vart fjärde år, varvid de politiska partierna välvilligt infinner sig. Här började det på förmiddagen med SVT 24 som jag aldrig tidigare sett (så dags brukar det falla in sol på min tv). Nu, innan ännu ett enda kongressinlägg gjorts, fick denna så kallade nyhet tio minuter. Figge Fichtelius fick säga att det skulle krävas en jordbävning i Stockholmsområdet för att partiledningen skulle förlora. Humor. Sedan låg kongressen i topp i alla nyhetssändningar, även TV 4 som brukar köra ett eget lopp och dessutom har den sympatiska Lena Smedsaas. Jag måste ha sett Maj Britt Theorin säga samma sak fem gånger. Vilken konkurrens, vilket journalistiskt nytänkande. Aktuellt klockan nio var anständiga nog att låta ett skakande brittiskt Tjetjenien-reportage komma före kongressen: det är ju vad Europa också handlar om. Några kvarter från partikongressen, i ABF-huset, diskuterade en överfull sal vad man skulle behöva för sorts politik. Eller politiker. Det skulle vara en sådan som Hjalmar Mehr. Men han är ju död sen tjugo år. Och var han inte en sådan som rev innerstan och högg ner träd som stod i vägen för tunnelbanan! I dag vill alla bo i Stockholms innerstad och ha mer kollektivtrafik. Nu, när Stockholm verkar på väg in i rekordår som på 60-talet, skulle efterkrigstidens meste Stockholmspolitiker ha behövts. Det var de eniga om i ABF-huset, där utgångspunkten var en kommande bok om Mehr. Där var många gamla tungviktare som – med amerikanernas uttryck – hört ugglan och sett elefanten. Till och med en moderat veteran, Sven Johansson, prisade Mehr (men jag funderade på varför inte en enda kvinna yttrade sig. Jo, Mehrs dotter). Själv kunde jag bidra med avslöjandet att när Aftonbladet en gång i domstolarna överklagade den borgerliga prishöjningen av SL-kortet så skedde det i hemligt samförstånd med Mehr – det var han som infört kortet, han menade att det aldrig skulle kosta mer än 50 kronor! Sen kunde man bli utskälld av honom för att man intresserade sig för Sverige utanför Stockholm. ”Förrädare!” ropade han när han fick höra att jag tänkte bevaka en valrörelse från Småland. ”Glesbygdsromantiker! Det är i Stockholm arbetarklassens sista strid står. Tillsammans med Wien, Berlin, London!” Det går inte att bli arg på en politiker med humorns distans till sig själv. Mot slutet av livet, berättade en av Hjalmar Mehrs äldsta medarbetare, hade han sagt att stockholmarna i alla fall skulle tacka honom för tre saker: ”För det första konsten i tunnelbanan. För det andra utsikten från Riddarholmsterrassen. För det tredje – ja, det vete fan.” epost: ledare@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-562 528 17 |
|
 En triumf för labour Men nästa mandatperiod måste Blairs politik bli mer progressiv (8 juni)Lena Askling/Signerat Vi möblerar alla med Ikea (8 juni)
Statistik som ljuger
Dimridåer om högskolans etniska snedrekrytering (7 juni)
Signerat/Helle Klein: Varför så rädd för medlemmar? (7 juni) Sverige åt människorna Ändrad rösträtt en viktig markering (6 juni) Tony Blairs blinda fläck Labours viktigaste fråga borde vara klassklyftorna (5 juni) Erlanders rekord oslagbart Högre tempo, hårdare krav på statsministern i dag (4 juni) Signerat/Åsa Petersen De bluffar om mångfald (4 juni) Vår störste och längste statsminister ”Demokratin måste vara handlingskraftig” (3 juni) Lena Askling/söndag Politiker är som bönder (3 juni) Signerat/Jesper Bengtsson Jospin vill vara med och bestämma (2 juni) Kommunal fortsätter diskutera Synd att kongressen sa nej till välfärdsrapporten (1 juni) Signerat/Jesper Bengtsson Ett svart hål i brittisk politik (1 juni) Schackra inte med välfärden Hela avgiften - men bara halva ersättningen (31 maj) Telia på väg mot storaffär Staten behöver inte äga mer än 51 procent av Telia (30 maj) Signerat/Åsa Petersen: Kul figur i partiprogrammen? (30 maj) Kommunal ännu störst Fackligt medlemskap ingen självklarhet i dag (29 maj) Upplopp i Oldham Ett kluvet samhälle uttrycker sig (28 maj) |
