|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
- Jag fick en total chock. Första meningen blicken föll på var av uttalad erotisk art. Och jag såg på dateringen att den var skriven kvällen före. Vad han har hittat är Annikas klippbok med mejl mellan henne och hennes älskare. Annika kommer och lägger sig, Ulf håller masken. Det går en tid, Ulf säger inget. Han väntar sig att det ska komma från henne. Men veckorna går och ingenting händer. Så småningom börjar Ulf skjuta ifrån sig händelsen. - Jag tänkte att det kanske inte var så allvarligt, ändå. Men då kom lögnen. Annika berättar att hon har en mejlkompis - en god vän, som hjälper henne med råd när hon behöver. Ulf frågar henne om klippboken. - Hon stelnade till och undrade vad jag sett. Jag svarade att jag läst mejlen, att de inte var helt oskyldiga. Annika håller fast vid att det är en kompisrelation. Ulf vill tro på henne. - Men jag märkte på hennes instinktiva skräck att något var väldigt fel. - Och givetvis, säger Ulf, urartade alltihop. kväll tog Ulf hand om Annikas barn när hon arbetade. Han hörde modemet börja tjuta i hennes arbetsrum. - Jag kände i magen att hon skrev till honom. Morgonen efter låg jag kvar när hon gick till jobbet och hade ångest. Ulf startade hennes dator och öppnade brevlådan. - Där låg alla brev mellan dem - och de var inte bara kompisar. Där stod detaljerat hur mycket han betydde för henne. Där stod hur mycket de ville knulla - deras ord - varandra. Där planerades en smygsemester där det skulle lånas en kompis sommarstuga. Fyra, fem mejl i veckan var. Och det hade pågått i över ett och ett halvt år innan jag klev in i bilden. - Hur det kändes? Som när man blir bedragen, säger Ulf. Man stormar, gråter, ställer till svars, hotar, vädjar. Kort sagt allt man gör när man blir bedragen på ett mer traditionellt sätt.Nu har det gått ett år och Ulf har valt att gå vidare med Annika och hennes nätförhållande är avslutat. Oron finns kvar i Ulf, då och då grälar de fortfarande om det som hänt. Men han säger att det kanske trots allt har hjälpt till att få fram ett avgörande mellan dem. - Vår kärlek är djup. Och det är varandra vi är starka med och inte med andra. - Men visst var det otrohet. Även om det var på nätet, säger Ulf. Stella, 24: Vi har inte ens tagit i varandra  I två år har jag mejlat en kille som jag träffade en kort stund på en restaurang för några år sedan. Det var bara en kvart vi hann ses, men vi gjorde djupt intryck på varandra. Sedan dess har ju både han och jag haft historier med andra, men fortsatt att mejla varandra ändå. Det är långa mejl, ungefär en A4 om dagen. Och vi pratar om precis allting. Jag ser det inte som en flört längre, utan som en riktig vänskap. Men otrohet, kan man kalla det så? Vi har ju inte ens tagit i varandra. Han är ett starkt och viktigt inslag i mitt liv, och det känns lite märkligt eftersom vi egentligen aldrig har umgåtts på riktigt. Nu vill jag hemskt gärna träffa honom. Och ändå inte. Jag är rädd för att vi inte skulle ha lika roligt IRL, att vi är några andra än dem vi är på nätet. Jag menar inte att man förställer sig avsiktligt, men kanske undermedvetet. Jag vill inte bli besviken, helt enkelt. Ibland funderar jag på om jag skulle ta illa vid mig om han inleder en stadig relation med någon. Jag tror inte det. Det vi har kan ändå ingen ta ifrån oss. Min kille har berättat att han har mejlat med en tjej så länge vi har träffats. Det kom som en blixt från en klar himmel. Om det nu var så oskyldigt som han sa, varför ta upp det över huvud taget? Han hävdade att han inte kände för henne som tjej - längre! Ändå ville han fortsätta att chatta med henne. Det blev svårt att sätta namn på känslorna: Vad skulle jag anklaga honom för? Kunde man kalla det ett förhållande - det var ju över innan de ens setts? Och kan man över huvud taget vara otrogen utan sex?På samma gång är jag glad att detta hände, att han berättade för mig: det kändes som om han gjort ett val. Och jag är glad att det inte var en "riktig" tjej, eller inte hann bli i alla fall... Eva, 32: Det längsta förspel jag haft Det började med att jag kände mig dragen till en man på mitt jobb. Han var för ung, tyckte jag, så jag sköt bort det. Efter ett tag bytte han arbetsplats, och jag andades ut. Men då mailade han mig. Undrade om jag var gift. Jag mejlade tillbaka: Ja, jag är gift. Snart damp nästa ner. "Du verkar så trevlig och glad. Vill bara säga hej och fråga hur du har det?" Jag svarade oskyldigt, men avslutade med "Kram".Så följde en tid av mejlande. Vi talade om allt. Jag fick reda på att han också var gift. Vi pratade om att träffas igen, men det blev inte av. Jag tänkte att mejlandet gav mer närhet och värme än det skulle göra om vi började dejta på riktigt. Men sedan planlade vi en tjänsteresa till London tillsammans. Och där träffades vi. Det var det längsta förspel jag haft. Det höll på i månader. Och det längsta efterspelet: mailkontakten fortsätter. Men jag vet inte hur jag ska se på det - det liknar inget annat jag har varit med om. Och jag har skuldkänslor när det gäller min man och hans fru. Borde vi inte berätta? Erik, 34: Jag tycker inte det är otrohet 
Jag tror att jag är en rätt vanlig person i yngre medelåldern: radhus, barn och fru. För en tid sedan kom jag i kontakt med en tjej på en chatkanal om sex. Med henne kan jag prata om saker som jag aldrig har talat med en kvinna om. Sexuella frågor som man inte ställer hur som helst i en vanlig relation, men som man är nyfiken på. Hon svarar öppet på vad jag vill veta. Hon har blivit viktig på grund av det här. Visst älskar jag min fru - det här är något annat. Det finns ju ingen fysisk kontakt mellan oss, det här är mer som att få en sexuell fantasi uppfylld, men bara i huvudet. Jag kan inte få det till otrohet. 
TYCK TILL! Kan man vara otrogen på nätet? Har du varit det? Så gör du om din partner är otrogen på nätet epost: kvinna@aftonbladet.se telefon: 08-7252330 fax: 08-56252805 |
|
