Bröstideal och mode
23 000 f Kr
Frodiga gudinnor och kvinnors förmåga att ge liv dyrkades förmodligen i ursamhällen runt om i världen. Små Venus-figurer, kvinnostatyetter med yppiga former, har hittats på många platser.


3200–1100 f Kr
På Kreta och Cykladerna hade kvinnor hög status. I Egypten ansågs modergudinnan Isis ge liv åt faraoner.


200-talet
De fruktade amasonerna, enbröstade och utan behov av män, avbildades ofta när de grekiska krigarna satte dödsstöten i deras bröst eller plågade dem.


1200-talet
Fascinationen inför kvinnans bröst löper jämsides med hatet mot dessa lockelser. Under medeltiden avbildades syndfulla kvinnor med sargade eller stympade bröst. Här Sankta Agatha sägs ha vägrat ge sin kropp till en siciliansk furste och fick därför sina bröst avhuggna.


1200–1700-talet
Tiden översvämmades av bilder på den heliga madonnan som blottade ett litet delikat bröst för Jesusbarnet.


1500-1600-talet
Bröstet blir erotiskt mot slutet av 1400-talet. I konsten avbildades framför allt kvinnor med små, nätta bröst. Ibland uppstod kortare trender då platt byst var på modet.


1700-talet
På 1700-talet var brösten höga och lockande. Hoppressade i styva korsetter med synliga klyftor och så djupt ringade att bröstvårtan nästan trillade ur. Debatten om de naturliga ammande brösten ställdes mot bröst som vackra, erotiska överklassnjutningar.


1800-talet
Att amma blir politik – en handling för folket. Det nya Frankrike avbildades ofta som en kvinna som öppnade sina bröst
åt medborgarna.
Eugène Delacroix berömda målning ”Frihet på barrikaderna” visar den barbröstade Friheten som leder folket till seger i det blodiga upproret 1830.


1800-talet
Antiken var en förebild och det avspeglades i modet. Den naturliga kroppen skulle kläs i raka enkla modeller och tunna tyger. Midjan slutade strax under bysten. Ett modeideal som spred sig till salonger och damerna i Jane Austens romaner. Empiremode, där brösten var i centrum, rådde fram till 1815 då monarkin återinfördes i Frankrike.

1816 skulle brösten vara vitt åtskilda och ”skilsmässokorsetten” lanserades. En triangel av stål skilde då brösten åt.

Kvinnokroppen låstes återigen in under den viktorianska eran. Krinolinen kom i bruk kring 1850. Aldrig tidigare har den västerländska kvinnokroppen – och bysten – varit så dold, även om den fortfarande skulle framhävas. Korsetten blev vanlig och vid slutet av 1800-talet fanns den överallt. I poeternas fantasier, och på små flickor.

En barbröstad kvinna blir symbolen för den franska revolutionen och dess modiga folksjäl. 1850 fick hon namnet Marianne. Här står hon vid kanonerna inför första världskriget.


1900-talet
Platt byst blir poppis på 1920-talet. Ett av de få decennier då kvinnor försöker minska sin byst, bland annat genom bh:ar som plattar ut och förminskar. Den platta bysten står också för ökad frihet för kvinnorna.

1947 lanseras The New Look i Paris. Timglasfiguren med smal midja och toppiga bröst blir drömfiguren och bysthållare formar brösten till ”torpeder”. Brösten har ofta kopplats ihop med krig, och kallats bomber och torpeder. Bystiga kvinnor målades på bombplanen under andra världskriget.

1948 skulle man se ut som i Hollywood – bystvidden skulle helst vara några centimeter större än höftvidden. Inte så lätt för de flesta kvinnor.

Marilyn Monroe och Sophia Loren är vad som gäller på 1950–1960-talet. I amerikanska filmer symboliserade storbystade kvinnor underklass och erotisk lust. Kvinnor med mindre bröst, till exempel Audrey Hepburn och Katharine Hepburn, fick ofta spela eleganta överklasskvinnor. Yppiga kvinnor ansågs mer passionerade.

1960–1970-talet. Det naturliga bröstet. Bh-bränning och toppless-demonstrationer: ”Våra bröst är för oss, inte för männen i porrindustrin”, skanderade kvinnorna.

1988–1998. Stora bröst är åter inne. De flesta filmstjärnor är storbystade – eller omopererade. Madonna och Pamela Anderson säljer båda med hjälp av sina bröst. Silikon blir allt mer accepterat. Överallt möts vi av nakna bröst – men vet vi hur naturliga, icke-perfekta kvinnobröst ser ut?