Det är tredje året i rad som Överviktigas Riksförbund, arrangerar modevisning med vårens mode. Men i år märks en skillnad mot tidigare.
  Dels är det fler företag som vill vara med och visa sina kollektioner – dels är det större företag:
  – Lindex är med på modevisningen, liksom Bib och Indiska. Sedan är en hel del stora postorderföretag med och flera mindre klädbutiker, säger Britt-Marie Mehring som både är medarrangör till modevisningen och själv går modell.
  För henne har satsningarna på stora kollektioner inneburit att hon sluppit postorderföretagens ”tältmode”:
  – Förr köpte jag hem en hel kollektion och provade igenom.
– Var det bara så att man fick det på sig behöll man det. Det var aldrig någon fråga om hur det såg ut; det var städrocksmodeller med blommiga och fula tyger.
  – Och jag har ändå aldrig varit större än 48!
  Enligt Britt-Marie Mehring kan det nyvaknade ekonomiska intresset för storvuxna betytt mycket.
  – Det görs ju mer reklam och pratas mer öppet om storvuxna i tidningar och TV. Vi har ju också den stora modellen Emme som jag tror att många ser.
  Men hon är inte riktigt nöjd:
  – Det måste till lite mer. Det finns ju till exempel få små boutiquer för större storlekar. Det som finns är på de stora klädkedjorna och då ser ju alla likadana ut och det är ju inte kul.

Emme Aronson. Den amerikanska klädmarknaden för kvinnor som drar storlek 44 och uppåt omsätter 160 miljarder kr om året. Den kända modellagenturen Ford har nu 50 storväxta modeller i sitt stall. Drottningen bland de stora modellerna, Emme Aronson, är en egen liten industri. En framgångsrik ny tidning i USA är Mode, ett modemagasin för storväxta. De kommer till sommaren med ett tonårsmagasin. Marknadsundersökningar visar att 36 procent av amerikanskorna drar större än storlek 38. År 2000 kommer siffran ha stigit till 40 procent.