Varannan kvinna över 50 blir benskör
Svenska kvinnor vittrar sönder
Det är femtio procents risk att du som kvinna efter femtio bryter ett ben.   Benskörhet är den nya folkhälsobomben.
  Sverige har näst högst frekvens benskörhet i hela världen, bara Norge är värre.
  70 000 svenskar bryter varje år ett ben som följd av benskörhet.
  Och 800 000 av alla kvinnor över femtio bedöms vara bensköra.
  Varannan kvinna och var fjärde man drabbas.
  Sedan 50-talet har antalet benskörhetsfrakturer tredubblats - och allt yngre kvinnor blir bensköra.
  Redan i 40-årsåldern har var femte kvinna sjukdomen.
  Benskörhet är enkel att förebygga. Och enkel att behandla.
  Ändå får de bensköra ingen hjälp.
  - Detta förorsakar allvarliga handikapp, säger Sonja Rembo, ordförande i ROP, Riksföreningen osteoporotiker, som bensköra också kallas.
  Bara en procent av dem som brutit en höft (18 000 per år) får behandling mot sjukdomen. Trots att risken är stor att de bryter benet igen.
  - Äldre kvinnor är inte speciellt intressanta för sjukvården eller forskningen, vi har ju ingen status i samhället. Men nu när var fjärde man också är benskör så blir det nog annat ljud i skällan.
  Problemet är också att kunskapen om benskörhet är för dålig bland läkarna, hävdar Sonja Rembo.
  Detsamma anser Maria Sääf, överläkare på endokrinologiska kliniken på Karolinska sjukhuset i Solna.
  - På senare år har vi lärt oss mycket nytt om osteoporos. Läkarna måste få lära sig mer om sjukdomen genom bra utbildning. Politikerna måste också uppmärksammas på att benskörhet är ett problem. Det är ju en folksjukdom.
  Att det politiska intresset för sjukdomen är så svalt förvånar.
  Bara höftfrakturerna kostar samhället nästan 3 miljarder kronor årligen.
  Ett enda brutet lårben kostar 150 000 kronor det första året.
  Behandling mot benskörhet kostar endast en tredjedel, 50 000 kronor under en livstid, enligt Yrkesmedicinska enheten.
  Sonja Rembo bröt själv höger ben fem gånger på tio år. Efter den senaste frakturen 1993 mättes bentätheten och hon fick diagnosen benskörhet.
  Hon äter dagligen kalcium och D-vitamin och använder östrogenplåster.
  - Sedan dess har jag inte brutit ett enda ben, säger Sonja Rembo. Däremot slukade benbrottet den sista kraften i hennes redan försvagade och polioskadade ben. Hon tvingades byta käppen mot kryckor.
  I dag är hon mer invalidiserad än tidigare. Detta hade kunnat förhindras om Sonja Rembo fått hjälp i tid.