Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKvinna
 
  

Hon är tv:s största stjärna.
  Sambo med popsångaren Niklas Strömstedt och mamma till Maja, 2 år.
  Nu talar Agneta Sjödin, 32, ut om sjukdomen som fick henne att byta liv och terapin som gjort henne lycklig.
  - Det var det värsta jag varit med om. Jag fattade ett beslut för 2000-talet att förändra hela mitt liv.


Fredrik Virtanen/intervju

Jag var tvungen att byta liv

När Agneta Sjödin inte jobbar tar hon det lugnt. ”Jag sitter mest härhemma, i solen, eller i mitt lusthus och läser. Jag åker sällan till stan”.
Foto: JESSICA GOW

D itt första tv-jobb, ”Tur i kärlek” med Adam Alsing 1991, fick du efter att de testat tre tjejer som alla var snyggt klädda i klänning, men ingen var riktigt bra. Så någon ropade ner dig som var ljussättare och hängde 15 meter upp i en ljusrigg i skitiga jeans, urtvättad t-shirt och boots. Och du var kanon framför kameran.
  - Ja, ungefär. Min fördel var att jag kände personalen, jag slapp den nervositeten. En kamera var ju inget konstigt för mig som varit i miljön.
  - Men det var lite konstigt. Jag hade ju spelat teater och var van vid att agera, men det här med tv var konstigt... att stå och vara så tjusig. När jag kom hem en dag och hade målat naglarna höll min vän Maria på att smälla av! Det var så långt ifrån mig man kunde komma. I programmet skulle jag vara tjusig, det var som natt och dag mot mig.
Ja, du lär ha haft så tunna klänningar att de tävlande blev distraherade så att du fick tejpa för bröstvårtorna.
  - Ja, det gjorde jag, men jag vet inte om det var för killarna som tävlade. Det var nån som föreslog det och jag kände mig nog mer klädd då.
Du ville ju bli skådespelare. Vad hade hänt om du inte klättrat ner för den där ljusriggen?
  - Jag hade tröttnat på att vara ljussättare och var på väg till Norge för att jobba som fotoassistent. Men, tja, det blev aldrig så. Det är som i ”Sliding doors” (filmen som går ut på hur små val blir livsavgörande).
Har du kvar din skådespelardröm?
  - Jo, den finns alltid kvar. Skulle någon fråga om jag har lust att testa för en film skulle jag säga ja om jag tror att rollen skulle passa.
Men du jobbar inte aktivt för en roll?
  - Nej, av ren bekvämlighet. Jag har det så bra. Jag jobbar intensivt vissa perioder, är ledig hela sommaren, tjänar bra, har mycket tid att vara med familjen och att ta hand om mig själv och Maja. Så jag har inte det behovet.
Du lär filma din dotter Maja mycket intensivt. Längtar du efter att jobba bakom kameran?
  - Kanske när jag blir äldre, jag är inte sådär superexhibitionisk längre, men mitt jobb i dag tycker jag är kul. Att jag filmar Maja är för att jag tror det är kul för henne när hon är stor, det hade jag tyckt. Nu har jag skaffat redigering till datorn så det är lite av en hobby.
Om du fick välja ditt drömjobb, vad vore det då?
  - Det här är mitt drömjobb. Jag önskar att fler människor hade den möjligheten att ha kvar den lön de har i dag men halvera sin arbetstid. Att få tid att ta hand som sig själva och sin familj.


Vi umgås inte privat med Efva och Eva
När det är en gala på TV4 är Agneta Sjödin programledare. Känner du dig som den största stjärnan på din kanal?
  - Ja, en utav dem, det gör jag nog. Jag är ju äldst på underhållningsavdelningen, inte ens Härenstam har varit där lika länge.
Känner du att folk konkurrerar med dig?
  - Nej, jag kanske kunde känna det för fem år sedan. Jag är mycket lugnare och tryggare i dag. Nån gång kanske någon kommer och petar bort mig, men skulle jag vara orolig för det så skulle det säkert hända! Jag måste vara trygg i det jag har. Det finns jättemånga bra tjejer, men istället för att vara rädd för dem så uppmuntrar, stöttar och peppar jag dem.
  - Man vinner mycket mer på att vara ödmjuk och generös. Man får mer tillbaks då.
Är ödmjukhet en strategi alltså?
  - Så kanske man kan se det, men det låter så kallt beräknande. Om alla människor funkade så skulle världen se mycket bättre ut.

”Jag har alltid älskat hästar, jag hoppa kunna börja rida när Maja blir stor.”
Foto: JESSICA GOW

Du lär vara krävande och ha synpunkter på det mesta när du arbetar. Stämmer det?
  - Jaså, det var kul att höra. Jag har alltid undrat, för man hör ju hur de pratar om andra programledare. Så då frågar jag om de säger nåt om mig. ”Neeej då”, säger de alltid, haha! Men krävande... jag vet inte, det vore ju slarvigt av mig om jag inte la mig i. Jag kan vara grinig om jag är nervös och stressad, men då brukar jag säga ”förlåt, jag är stressad men...”.
Lämnar du Maja på dagis?
  - Hon ska gå Montessori så det måste nog vänta tills hon är tre år. Nu har vi barnflicka när vi behöver, när både Niklas och jag är upptagna.
Men ibland måste det vara skönt att vara barnfri även när du är ledig?
  - Ja, visst är det skönt att få ett par timmar för sig själv. Då slipper Maja känna av den där stressen som jag tror är jobbigt för barn att känna.
Vad gör du då?
  - Jag sitter mest härhemma, i solen, eller i mitt lusthus och läser, jobbar lite. Jag åker sällan till stan.
Tror du att du och Niklas kommer att hålla ihop resten av livet?
  - Ja det är vårt mål, både för mig och Niklas. Jag tycker att Niklas är en väldigt bra människa. Framför allt att jag kan vara mig själv med honom tycker jag är så skönt. Han är den person jag känner att jag vill leva med.
Att vara sig själv... är inte det vad man alltid letar efter i en relation?
  - Jo, jag tror att många sitter fast i relationer där de känner att de måste klä sig på ett visst sätt för att mannen ska vara nöjd, eller vara tvungen att vara på ett speciellt sätt. Det skulle jag inte orka.
Kan Niklas vara precis som han vill?
  - Ja, mer nu än förut tror jag. Jag försöker att inte vara så kontrollerande. Det är ett klassiskt kvinnligt drag att vilja ha kontroll och det jobbar jag hårt med. Jag är aldrig svartsjuk som jag kunde vara i början när vi träffades. Jag var så otrygg då, och rädslan för att han skulle försvinna gjorde att svartsjuka och massa andra negativa grejor följde med, det går hand i hand.
  - Nu är jag trygg härinne och nu säger Niklas åt mig när jag är sån där, ”Hallå!”, plus att jag själv är mer medveten. Men är jag trött och irriterad kommer det där över mig.
Blir det gräl?
  - Ja, det kan det bli ibland, alla grälar väl? Men jag kan inte säga att det är ofta, då hamnar det på löpet i en skvallertidning! Man får vara försiktig med vad man säger (skratt).
Vad grälar ni om?
  - Sånt som de flesta grälar om som har småbarn... det utlöses av att man är trött och jobbar mycket. Man grälar om plats, tid och utrymme. ”Hallå! Se mig! Jag behöver också...”. Mest det.
Skriker ni?


Gastroskopin var det värsta jag varit med om
  - Nej... jag hade värre temperament förut. Klart att jag kan bli arg, men jag kastar inte saker, det blir inte så våldsamt. Vi försöker alltid prata och inte bara gå iväg och samla ihop till ett rejält gräl. Men vi pratar på ett rätt sunt sätt, försöker reda ut: ”Ja, jag sa så för att så kände jag” och så får Niklas säga vad han tycker och så reder vi ut det. Det är viktigt att prata.
  - Ofta tror jag det är vad som får äktenskap att spricka, man slutar prata med varandra, blir tysta, glider in i gamla vanor och till slut går allt åt skogen.
Är du bra på att be om ursäkt?
  - Ja, jag är jättebra på det.
Är Niklas bra på det?
  - Kanske inte lika bra som jag (skratt). Jag är bättre .
Är du svartsjuk eller rädd att Niklas ska vara otrogen?
  - Nej, jag är faktiskt inte ett dugg orolig för det! Niklas är så smart, precis som jag vet att jag är så smart. Det handlar om medvetna val här i livet. Vi fattar konsekvenserna. Det handlar om att tänka, man får inte leva slarvigt. Jag tror inte han är orolig för mig heller.
Har du varit otrogen?
  - Ja, när jag var yngre, jag har haft så många korta relationer. Det känns som att jag började leva ansvarsfullt först när jag träffade Niklas. Jag har inte tagit så allvarligt på det där med relationer kanske.
Hur är Niklas i sängen?
  - Hahaha! Nä, fy! Det var väldigt privat.
Är det svårt att ha ett sexliv när man har tre barn?
  - Ja, men varannan vecka har vi bara ett barn i huset! Då kan det vara lite lättare. Det viktiga tror jag är att ta sig tid att åka bort också, göra saker ensamma, sånt som är mycket lättare att göra när man inte har barn. Om vi går ut bara Niklas och jag blir det sån skillnad, man möts på ett helt annat sätt än här hemma. Det blir så roligt att gå ut och umgås, som att bli nyförälskad.
Vill du ha fler barn?
  - Niklas vill inte ha fler och inte jag heller just nu. Det är så skönt att kunna ägna så mycket tid åt Maja. Det känns som det räcker.
  Men det kan bli en konflikt där... (Skratt) - Ja, det kan det säkert, men just nu är vi nöjda.
Umgås du och Niklas med Efva Attling och Eva Dahlgren?
  - Vi har en bra relation, det är inga problem. Vi går på samma fester och har gemensamt umgänge och allt sånt där. Men vi umgås inte bara vi fyra.
Var du ihop med Mats Sundin?
  - Nej! Det var lustigt att det skrevs om det så mycket, vi har inte ens pussats!
Nån annan känd person vi inte vet om?
  - Anders Ekborg (skådespelaren, Lars son och Dans bror, reds. anm) och jag var ihop för längesedan, 1990 när jag bodde i Göteborg. Det var länge sedan men vi bodde faktiskt ihop.
Hur kommer det sig att kändisar ofta blir ihop med kändisar?
  - På Anders tid var jag inte kändis. Men det blir ju att man umgås på fester. Och så sitter man i samma båt, man har förståelse för varandra och det är tryggt att träffa nån som är känd för då vet man att ”den här personen har inte valt mig bara för att jag är kändis”.


Jag har inte ens pussat Mats Sundin
Är det samma sak med att skaffa vänner?
  - Ja, kanske förr, inte nu. Nu har jag mina gamla vänner, de finns kvar och dem gillar jag skarpt. I dag kan jag känna intuitivt att jag gillar vissa personer.
Du har ”för första gången hittat dig själv”. Vad betyder det?
  - Jag tror att jag fattade ett beslut inför 2000-talet. Dels hade jag gått med magkatarr länge som jag aldrig blev av med. Det gick så långt att jag tog gastroskopi, det var det värsta jag varit med om, skitjobbigt! Jag hade magkatarr och så fick jag medicin mot det. Nu är jag mycket bättre och försöker dessutom anpassa kosten. Men vissa dagar slarvar jag såklart.
  - Jag bestämde mig för att år 2000 ska jag tacka nej och inte göra så mycket jobb utanför tv som kan stressa upp mig. Inför jobb blir jag nervös och oroar mig, men sedan när jag väl gör det går det bra och så förstår jag aldrig varför jag var nervös.
  - Jag bestämde mig för att ta det lugnt för att få mer tid att fundera: ”Vem är jag”. Det har jag gjort tidigare, men nu ville jag verkligen gå på djupet.
Hur gjorde du?
  - Dels har jag min terapi som jag går på en gång i veckan. En samtalsterapeut. Det gjorde jag förut men lade av. Nu kände jag att jag ville komma igång med en ny terapeut.
Vad talar ni om?
  - Saker som självkänsla, att man är otrygg, ”varför känner jag så här i vissa situationer”, svartsjuka... alla de där grejorna.
Du har berättat att du hade dålig självkänsla. Vad betyder det?
  - Självförtroende är en sak, självkänslan går lite djupare, den går längre ner och den är viktigare att jobba med.
Kom ni fram till vad det beror på?
  - Nä, vi håller på, det där är inget man kan sitta och prata om hur som helst, det är något jag jobbar på hela tiden och nu har jag kommit en bra bit på vägen. Den är bättre nu... faktiskt.
  Ytligt sett har du en man du är lycklig med, du har barn du är lycklig med. Det borde innebära att man blir trygg och mår bättre.
  - Ja, ytligt sett, men du kan aldrig finna trygghet om du mår dåligt härinne genom att skaffa en massa yttre saker: köper en tröja eller en bil, eller skaffar barn eller byter man. Det har inget att göra med hur du mår därinne, det måste du själv arbeta med, du måste söka inåt, inte utanför dig själv. Man mår inte bättre för att man får det bättre runt omkring sig.
Klarar man det själv eller bör man gå i terapi?
  - Terapi är ju dyrt att gå i så alla kan ju inte det. Jag vet inte, själv kombinerar jag min terapi med bra böcker. Det tycker jag ger bättre effekt, plus att jag medvetet vill ta reda på vem jag är. Jag börjar komma tillbaka till ursprungs-Agneta vilket jag tycker är skönt. För nånstans går man alltid vilse.
  - Jag tror det viktigaste är att man vill jobba med sina dåliga sidor. Men jag vet inte om man kan klara det själv. Det finns ju mycket bra litteratur.

”Jag gick med magkatarr länge. Nu är jag bättre och försöker anpassa kosten. Men vissa dagar slarvar jag såklart”, bekänner Agneta.
Foto: JESSICA GOW

  Gör du något fysiskt för att må bra?
  - Jag har hållit på med yoga lite, nu ska jag börja testa nia, som är en blandning mellan tai-chi, kampsport, yoga och fridans. Det ska bli spännande.
Deepak Chopra gillar du. Vad är det för snubbe egentligen?
  - En indisk läkare verksam i USA som blandar västerländsk medicinsk vetenskap med uråldrig österländsk läkekonst, det kallas Ayurveda. Jag upptäckte honom med boken ”Perfekt matsmältning” när jag hade dålig mage. Men hans ”Perfekt hälsa” är bättre, han är även mycket andlig.
  - Jag kombinerar olika metoder från olika håll. Allt hänger ihop, att hitta en balans på det fysiska, mentala, känslomässiga och andliga planet. Har du balans på de grejorna så uppnär du välmående. Det gäller att ha kontakt med sin själ, sin inre röst. Den kan alltid leda en rätt - om man lyssnar.
Du har aldrig varit så lycklig och glad som nu?
  - Jag har aldrig varit så harmonisk som jag är nu. Det här med lycka och glädje, det går upp och ner på en timme.

Fredrik Virtanen



Arkiv Agneta Sjödin
Namn:
Agneta Sjödin.
Ålder: 32 (33 den 20 juli).
Längd: 170 cm.
Vikt: 60 kg.
Född: Hudiksvall.
Bor: Villa (två hus plus lusthus och jättestor trädgård) i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm.
Yrke: Programledare på TV4. Ses i Gladiatorerna varje lördag.
Familj: Pappa Eric, fd skogsarbetare, mamma Barbro Ulfeldt, jobbar med barn, sambon Niklas Strömstedt, musiker, 41, dottern Maja, 2, samt Niklas söner med Efva Attling, Adam och Simon, 13 och 9.
Bil: BMW.
Kläder: Snygga, klassiska linjer som finklädd. Till vardags mer tufft, typ skinnbyxor, jeans och boots.
Äter: Välling, grillad svärdfisk, tonfisk och kyckling.
Bästis: Maria Jansson, barndomskamrat som bor i Göteborg.
Bästa musik: Sting. Älskar Petters ”Så klart”.
Bästa film: 1900 av Bertolucci, ”Sliding doors” med Gwyneth Paltrow (”idén är lysande”).
Bästa tv: Gladiatorerna och Skärgårdsdoktorn (”Tittar inte så mycket).
Bästa författare: Henning Mankell har jag läst allt av.

Agnetas kläder kommer från Creatum och H&M. Vi tackar Nacka Ridhus/Velamsund där vi fotograferade.





epost: kvinna@aftonbladet.se
telefon: 08-7252330
fax: 08-56252805