Är han/hon verkligen den rätta? Kommer vi att bli lyckliga ihop? Gör jag något som jag får ångra i resten av mitt liv? Kvinna slog upp bröllopsannonserna på familjesidan och tog kontakt med två nygifta par.

Har du bröllopsångest?

Richard Gere fick ge allt i filmen "Runaway bride", innan han lyckades få Julia Roberts till altaret. Foto: PARAMOUNT PICTURES/ BUENA VISTA

Par 1: Han: Jani Juselius, 27.
Hon: Veronica Juselius, 26.
Träffades: På krogen.
Barn: Sonen Robin, snart 2.
Kyrka: Ulriksdals slottskapell den 4 september i år.
Antal gäster på fest: 56 stycken, varav inga barn.
Klädsel: Frack.


Par 2: Han: Jonas Riedel, 34.
Hon: Theresa Gällstedt Riedel, 32.
Träffades: På arbetet.
Barn: Tre barn, 1,5 till 8 år.
Kyrka: Fårö kyrka den 31 juli i år.
Antal gäster: 45 stycken, varav många barn.
Klädsel: Kavaj.


Hur är det i verkligheten? Gör vi för stor affär av bröllop?
Jonas: Inte av bröllopet i sig. Möjligen förstorar vi ceremonin. När man väl kommit fram till bröllopsdagen är det mesta redan klart. Det är nog ett filmtekniskt grepp för att göra det mer dramatiskt.
Veronica: Det är lite otäckt när alla är tysta och bara stirrar. Jag trodde att jag skulle snubbla.
Theresa: Jag brukar tycka att det är jobbigt att stå i centrum, som när man blir firad på födelsedagen. Men det här var bara kul. Det var så många som hade ansträngt sig för vår skull.
Jonas: Det är kul med stark fokusering. Det blir lite moraliskt och allvarligt.
Det är ett definitivt steg man tar. Skrämmer evighetstänkandet?
Jonas: Nej, i vanliga fall lunkar livet på dag för dag. Att gifta sig är ett stort beslut. Man ska vara spänd innan. Det är ett tecken på att det är seriöst. Jag tyckte att det var nervöst ända fram tills kyrkklockorna ringde in. Sen var det bara kul. Festen gick nästan för snabbt.
Jani: Det är en magisk dag. Visst, det var stort när vi fick vår son. Men att gifta sig är ju det ultimata mellan man och kvinna.
Var ni rädda att den andra skulle säga nej?
Jani: Absolut inte. Vi har ju barn ihop.
Jonas: Skulle man inte vilja så kommer det fram mycket tidigare. Däremot var vi lite oense när vi planerade bröllopet. Men överlever man bara det...
Theresa: Allt ställs på sin spets med släktingar och vem man ska bjuda.
Jonas: Föräldrar som lägger sig i och ska planera.
Theresa: Vi fick kommentarer som "Får inte den komma så blir han/hon nog besviken..."
Jani: Vi hade väl också lite diskussion.
Veronica: Vi hade en väldig diskussion när det gällde att vi ville ha barnfritt. En av gästerna skulle inte komma utan barnen, sa hon. Barnen var välkomna till kyrkan men inte till middagen.
Jani: Vi hade hyrt ett slott och ville ha övernattningsmöjlighet. Det blev som vi ville till slut och jag tror att det uppskattades väldigt.
Drabbades ni av "mental baksmälla" efter bröllopet?
Jani: Efteråt tyckte jag att det hade gått lite för fort.
Veronica: Det är ju enda dan man får vara helt i centrum.
Theresa: Jag är lite rädd att man som gift ska hamna i en vardagslunk och ta varandra för givna.
Jonas: Man måste fortsätta göra kul saker ihop, gå ut och äta på restaurang någon gång då och då.
Jani: Fast det hör ju inte ihop med bröllopet.
Jonas: Nej, man är inte mer tillsammans bara för att man gifter sig. Man gifter sig för att man är mycket tillsammans. Tror man att giftermålet ska rädda ett förhållande blir det fel.

Vi vill visa världen att vi hör i hop