|
|
|
|
|
– Kvinnorna gör rörelsen mer städad, säger historikern Heléne Lööw. Vid 23-tiden den 11 juni förra året beger sig en 18-årig kvinna ut på stan i Båstad. Hon kommer från Klippan, är medlem i Nationalsocialistisk Front, NSF, och bär en svart t-shirt med texten ”Blood&Honour” och en triskelon, ett trebent hakkors. I fickan har hon en kniv. Utanför diskoteket Madison på Köpmansgatan möter hon en 20-årig invandrare, också han från Klippan.
Det är en kvinnlig nazist som hugger och det är ovanligt. Det är männen som bränner ner flyktingförläggningar, misshandlar invandrare och skriker Sieg Heil på gatorna.– Kvinnorna har blivit fler och allt synligare under 1990-talet. Rörelserna stabiliseras av fler kvinnor och männen har insett att de behöver kvinnorna, säger Heléne Lööw, historiker och expert på svensk nazism. Hur många av dagens nazister som är kvinnor är omöjligt att säga. Enligt Heléne Lööw kommer de flesta från medelklassen och är ”snälla, tysta tjejer som sitter längst bak i klassrummet”. – Det vi i dag ser är ett trendbrott. Förr kom tjejerna in via sina pojkvänner. I dag kommer de på egen hand, säger Stieg Larsson, journalist och en av grundarna till den antirasistiska tidskriften eXpo.
– Kvinnorna gör rörelsen mer städad. I dag är det ofta kvinnor som sköter det praktiska vid konserter och ser till att det inte bara blir öldrickande och heilande, säger Heléne Lööw. Här är fler exempel på hur kvinnor blivit allt mer aktiva inom den svenska högerextremismen och nazismen under 1990-talet: 
Sverigedemokraterna fick efter valet 1991 två kommunfullmäktigemandat, ett i Höör och ett i Dals Ed. Båda mandaten innehades av kvinnor: Tina Hallgren-Bengtsson och Solveig Metus-Renhammar. Partiet hade även en kvinnlig talesperson mellan 1990 och 1991.
Den 6 november 1992 samlas VAM, Vitt Ariskt Motstånd, vid Gustav II Adolf-statyn i Göteborg för att hylla kungen. Men det är inte en man med rakat huvud som lägger ner kransen utan en kvinna. Fler kvinnor syns vid VAM:s 1 maj- demonstration året efter.
I början av 90-talet försökte organisationen Riksfronten starta en kvinnoavdelning vid namn Kristina Gyllenstierna efter 30-talets första nazistiska kvinnoorganisation.
Vid hyllningsmöten för Rudolf Hess i Sverige och Danmark och vid firandet av Hitlers födelsedag syns allt fler kvinnor .
Inom Nationalsocialistisk Front, NSF, finns i dag flera aktiva kvinnor. Lokalavdelningen på Gotland leddes till nyligen av en 20-årig kvinna från ett samhället i Visby-trakten som under 1930-talet var ett starkt nazistfäste. En av de mest framträdande kvinnorna inom organisationen är Karolina Bengtsson, 21, från Örebro, dömd för våldsamt upplopp då hon anförde demonstranter mot polis. Hon var den enda kvinnan som fanns med i de fyra tidningarnas nazist-kartläggning ”Hotet mot demokratin” den 30 november förra året.
Även inom den mansdominerade vit makt-musiken finns det kvinnor. Artisten Sunita från Vänersborg var kommunens kandidat för Sverigedemokraterna 1994 och ger ut vit makt-musik på Ragnarock Records.
Den nazistiska propagandacentralen Midgård i Göteborg drivs delvis av en kvinna. Midgård har gjort sig känt för att sprida vit makt-musik och nazistiskt material över Europa. Kvinnan sägs även ge ut egen vit makt-musik under namnet Frigg.
Många av de nazister som började engagera sig i slutet av 1980-talet har hunnit bilda familj. I vissa fall är både mannen och kvinnan hängivna nazister och tar med barnen på politiska möten. I nazistiska tidningar syns födelseannonser allt oftare. – Förr var tjejerna rädda att deras killars politiska verksamhet skulle skada familjen. Men i dag, när allt fler familjer syns inom rörelsen, ser de att det faktiskt går att kombinera politik och familjeliv, säger Heléne Lööw. Det är inte i första hand invandrarhatet som lockar kvinnorna. Lika ofta är det löften om hårdare tag mot sexualbrottslingar, abortfrågan eller den konservativa familjepolitiken. Den 20-åriga kvinnan som till nyligen ledde NSF:s avdelning på Gotland kom i kontakt med organisationen för drygt ett år sedan och är fortfarande medlem. – Jag är inte den som går omkring och skriker att jag är nazist på stan. Det handlar mer om att jag tycker att samhället är orättvist och att flyktingpolitiken är fel. Hon deltog på NSF:s partidagar i Växjö förra sommaren men säger sig inte dela organisationens uppfattning i alla frågor. Hon tycker att man fokuserar för mycket på dåtiden genom att hylla Hitlertyskland och förneka Förintelsen. – Hyllandet av Hitlertyskland stör mig inte men det är vad som händer i samhället i dag som gjorde att jag gick med. Fast den traditionella uppfattningen om nödvändigheten av att bevara rasen delar hon – rasblandning är fel. – Det är som att para en hund med en katt. Så är det väl för alla folkslag om man vill föra sitt folk vidare. Det ligger i familjens intresse. Den mest framstående kvinnan inom svensk nazism är Vera Oredsson. Hon föddes i Tyskland 1928. Hennes far var SA-man och vid tio års ålder blev Vera medlem i Hitlerjugend. 1944 skickas hon till Polen där hon fick gräva skyttegravar och pansargropar åt soldaterna. 1945 kom Vera till Sverige med en Folke Bernadotte-transport. Sedan dess har hon vigt sitt liv åt arbetet för nationalsocialismen. 1947 blev hon medlem i NSAP/SSS och gifte sig med nazistledaren Sven Olov Lindholm. Men hon gifte snart om sig med Göran Assar Oredsson och 1956 grundade de Nordiska Rikspartiet, NRP, som de leder från sitt torp i Borensberg. 1975 blev hon Sveriges första kvinnliga partiledare genom att under tre år ta över ledarskapet av NRP och därmed även världens enda kvinnliga nazistledare. ”Min make är alldeles för mjuk. Det behövs hårdare tag. Precis som jag lärde mig i Hitlerjugend”, sa Vera Oredsson då. Trots att partiet aldrig haft mer än ett par hundra medlemmar har de spelat en viktig roll för den svenska nynazismen. – Vi har varit länken mellan 1930-talets nationalsocialism och dagens, säger Vera Oredsson. Vera och NRP har skolat många av de nazister som senare blev aktiva under 1990-talet, bland annat Anders Klarström som under 1980-talet var medlem i NRP och senare blev ledare för Sverigedemokraterna. Hon har inte övergett sina ideal och brinner fortfarande för nazismen. – Vi ska inte blanda oss med negrer, judar och gula och fraternisera med andra raser utan hålla oss till våra egna, förklarar hon för Aftonbladet i dag. Samtidigt som allt fler kvinnor tar aktiv del i det politiska arbetet har den nazistiska kvinnosynen varit oförändrad sedan ideologins barndom. Kärnfamiljen är samhällets grund och ska säkra den ariska rasens framtid. Kärleken är frånvarande – den sunda, friska sexualiteten ska segra över homosexualitet och rasblandning. Kvinnans naturliga uppgift är att föda ariska barn. Pojkarna ska fostras till soldater som strider för fosterlandet och flickorna till husmödrar. ”Det är varje frisk kvinnas plikt att när stunden är inne giva liv åt så många barn som möjligt (...) Men den naturliga modersuppfattningen kan bli djupare än så. Den kan ock erbjuda att en kvinna avstår från moderskapet ifall släktets väl det fodrar.” Det skrev Hilma Hansegård, svensk nazisms enda kvinnliga ideolog, i Den Svenske Nationalsocialisten 5/1934. När det var gynnsamt för rasen skulle kvinnan alltså föda, och när det var dåligt skulle hon avstå. På 30-talet skrevs mängder av artiklar och mängder av föredrag hölls om kvinnans uppgift i den nationalsocialistiska staten. Och tankarna lever kvar. ”Det är ju kvinnan som håller ihop familjen, ser till att de får näringsriktig mat på bestämda tider och så vidare. Denna uppgift är faktiskt en av de absolut viktigaste som finns på vår jord.” Det skriver Helena Larsson i tidningen Sveriges framtid nr 4/1990. Hon är en av flera kvinnor som under 1990-talet skrivit om kvinnorollen. Men i den nationalsocialistiska ideologin är kvinnan inte mindre värd än mannen – könen har bara olika uppgifter och det finns en naturlig ställning mellan könen som måste återupprättas. Nationalsocialismen ses som enda vägen – demokratin rubbar ordningen med frigörelse och liberalism. Men trots Helena Larssons ord är Vera Oredsson bitter över utvecklingen av den svenska nationalsocialismen. Musiken, den vackra konsten, värdigheten och stilen har försvunnit – och uppdelningen mellan manligt och kvinnligt. – Inom nationalsocialismen är modern upphöjd. Det är den definitiva uppgiften för henne och hon ska vara hemma så länge barnen är små. Det borde nästan vara lag på det. Och den kvinnliga idealbilden stämmer inte alltid med verkligheten. I USA har radikala nationalsocialistiska kvinnogrupper börjar förespråka könsseparation. De anser att männen inte tar sitt ansvar för familjen och det har gått så långt att skinnhuvuden attackerats av kvinnliga nazister. Nazismens motsägelsefulla kvinnosyn blir tydlig i dagens nazistiska tidningar. Där hyllas kvinnor som husmödrar eller framställs som aningslösa offer för utlänningar. Men även som aktiva kämpar med kängor och bomberjacka.Vad kommer då det växande antalet kvinnor betyda för utvecklingen av den svenska högerextremismen och nazismen? – Jag hoppas att den svenska nazismen har nått sitt tak. Men den svenska extremhögern med partier som Sverigedemokraterna kommer fortsätta att växa, säger journalisten Stieg Larsson.  Läs om förintelsekonferensen
epost: kvinna@aftonbladet.se telefon: 08-7252330 fax: 08-56252805 |
