|
Jag har saknat min mamma
- Man fick ofta göra saker mer oförberett där och det var ganska svårt. Visst gjorde jag misstag och kom av mig ibland men jag klarade för det mesta att skärpa till mig. Det viktigaste är att hålla sig lugn. Och lugnet, det är också vad hon hoppas hitta här i Sverige. Men under de tolv dagar hon hunnit vara hemma har det varit långt ifrån lugnt. Fullt ös hela tiden med jobb varje dag och massor av intervjuer. - Jag har så lätt för att jobba för mycket men nu planerar jag att bli bra på att koppla av. Jag kanske börjar med yoga eller något liknande. Och hon är glad över att kunna äta något annat än hamburgare, vilket har varit hennes huvudsakliga näring under de här åren. - Jag som älskar god mat! Men i huset där jag jobbade var det det enda man kunde få tag på. Om jag får bestämma tänker jag inte äta en hamburgare till i hela mitt liv. Men något mer än att äta hamburgare hann du väl med? - Jo, jag dansade salsa varje vecka, läste spanska och reste med mina väninnor till Miami, där kan man praktisera båda ämnena. Jag hamnade på en salsaklubb i London för ett par år sedan och kände direkt: Det här är min grej! Och efter ett besök på Kuba blev jag såld och bestämde mig för att lära mig spanska. Så fort det blev klart att Ulrika Nilsson skulle bli en av de två nyhetsuppläsarna i TV4:s nyhetssatsning Nyhetstimmen, ville alla veta: Har du fått revansch nu? Och syftar på den fem år gamla historien då Ulrika hoppade in som vikarie för Malou von Sivers i TV4:s morgonprogram i två veckor. Två månader före inhoppet skrev Expressen att facket protesterade mot att väderflickan Ulrika fått jobbet tack vare sitt utseende och inte på grund av sin kompetens. Den här frågan är Ulrika vansinnigt trött på och man riktigt ser hur det gnistrar till i ögonen av ilska och hon höjer rösten nästan hotfullt. - Hur skulle jag kunna få revansch när det inte finns någonting att få revansch för? Ingen brydde sig om att ta reda på hur det verkligen förhöll sig. Jag har alltid blivit oerhört väl behandlad på TV4. Nog pratat om det. Och över till någonting helt annat. Ulrika är pappas flicka ända in i ryggmärgen. Hon är skilsmässobarn och har bott ensam med sin pappa ända sedan hon var sex år. Hennes mamma träffade en ny man och flyttade till USA och tog Ulrikas bror med sig. Att hon skulle stanna kvar hos pappa var något hennes föräldrar kom överens om. Under uppväxttiden träffade hon sin mamma bara på sommarlov och jullov. Det gick oväntat bra men visst har jag saknat min mamma hela livet. Under alla år har vi alltid haft en väldigt bra relation och jag vet inte om den hade varit bättre om jag bott med henne. Men min pappa är väldigt mammig av sig så jag tycker att det fungerade bra ändå. Att växa upp med enbart en pappa har gjort henne karriärinriktad och självständig.- Det har nog gjort att jag är manlig i mitt sätt många gånger. Min pappa är väldigt driven och framåt och jobbade alltid mycket. Jag tror det är därför jag, i alla fall hittills, varit mer inriktad på att göra karriär än på att bilda familj, vilket brukar vara det traditionellt kvinnliga. Dessutom fick jag lära mig att klara mig själv redan från nio års ålder. Då slutade min pappa med barnflicka så jag fick laga mat och städa och ta hand om mig själv tills han kom hem från jobbet. Ulrika tycker att det många gånger framställts som att hon började sin tv-karriär som väderflicka i TV4, vilket inte alls är fallet. - Jag hade jobbat med tv redan flera år tidigare. Samtidigt som jag läste en fyraårig journalistutbildning vid Kansas universitet i USA så arbetade jag på lokala tv-kanaler där.
- Jag sökte en massa jobb, de jag fick var de jag tog, så enkelt var det. Du är i den åldern då den biologiska klockan brukar börja göra sig hörd. Har den börjat klämta för dig också? - Visst känner jag av den. Jag hoppas på familj en dag men just nu finns det ingen tid. Så du har inte kommit hem för att bilda familj och skaffa barn nu? - Nej, men jag tror att jag skulle vilja att mina barn växer upp här i Sverige. Det är säkrare här än i Amerika. Jag njuter av att se barn gå ensamma hem från skolan här, det skulle aldrig kunna hända där. l Man hör aldrig talas om några pojkvänner fast det borde stå ett helt koppel och vänta? - Något koppel har jag inte sett till. Dessutom jobbar jag jämt och har inte haft tid med sånt. Du kanske inte gillar män? - Jovisst gillar jag män. Men redan från början bestämde jag mig för att inte prata om mitt privatliv så jag berättar aldrig sånt. Vilket land är bäst, Sverige eller USA? - Jag känner mig sliten mellan två kulturer. När jag är i det ena landet längtar jag efter det andra. Det bästa med USA är den positiva energin som ger kraft att jobba. I Sverige gillar jag det lugnare tempot som ger en annan livskvalitet. Du gillar god mat, brukar du laga den själv? - Jag älskar all mat utom gröna ärtor och öl. Men i mitt kylskåp är det tyvärr tomt, jag handlar inte så ofta som jag borde. Jag gillar matlagning men det blir bara någon macka hemma. Mest går jag ut och äter.
- Att man tänker på det man säger och inte bara rabblar det. Då ger det andra sig självt, man får kontakt och det syns att man engagerar sig. Det låter enkelt men kan vara svårt. Är det något i livet du ångrar? - Nej, men det finns sånt jag önskar att jag hade gjort annorlunda. Att jag hade lagt mer tid på privatlivet och mindre på jobbet. Men än är det väl inte för sent. Vad är ditt nästa mål? - Just nu att slappna av. Att få gå ut och träffa vänner och äta middag. epost: kvinna@aftonbladet.se telefon: 08-7252330 fax: 08-56252805 |