|
Jag skulle
skämmas
ännu mer
om jag inte
gick dit...
En demonstration mot nazister för ungefär tio år sedan... vi var en ganska liten skara antifascister som klämts upp på Dramatens trappa, undan den poliskedja som skulle ge årets nassetomtar fri lejd. Ett par grabbar lyckades vrida sig ur greppet och ett lätt tumult uppstod. Plötsligt befann sig en ung pojke, han var knappast femton, mitt emellan oss och en piketgrupp. En polis grep tag i hans arm och en annan tryckte upp honom mot en pelare. Sedan hände det. Polisman två sänkte sin batong och slog två hårda slag uppåt, från knähöjd på pojken och upp mot hans skrev. Grabben föll tyst ihop, jag kommer inte ihåg vad som hände sen, den folkmassa jag stod i blev rasande, ett nytt tumult uppstod och när det var över var pojken borta. Så ser jag härom kvällen bilderna på TV 4s nyheter. En 19-årig pojke har vårdats i fyra dagar på Södersjukhuset för de skador han fick vid det brutala polisingripandet på Götgatan i lördags. Enligt vittnen har en polis i raseri kört upp sitt knä mellan pojkens ben. Bland annat har hans ena testikel skadats och han har tvingats genomgå en komplicerad operation.
Jag hör unge Fredrik uppgivet säga till tv-reportern att han kommer att dra sig för att gå i demonstrationer i fortsättningen. Jag klandrar honom inte. Men det är naturligtvis en katastrof. Dagen efter sitter jag länge i telefon med en av hans kamrater. De som var med på gatufesten har samlats flera gånger och pratat om det som hände. Det tar hand om varandra bättre än vi gjorde och det värmer mig. Mannen jag pratar med har en tjock hög med papperslappar. Ungdomarna har själva skrivit ner vad de varit med om. Mannen läser lapparna för mig och långsamt växer en tydligare bild fram.
Ansikten har slagits sönder, människor släpats i marken, trampats av vettskrämda hästar; människor har drabbats av panikreaktioner och astmaanfall och nonchalerats. Vittnen har vidare berättat om hur ord som "blattar" och "svartskallar" hörts i kommunikationsradion Ett tag verkar verksamheten på norra ändan av Götgatan ha liknat rena gängöverfallet. Jag citerar ur ett brev som skickats till nyhetsbulletinen Motkraft:
Nu kan jag inte det. Förmodligen är det ändå ganska få poliser som ägnar sig åt sånt här. Men det hjälper inte. Eftersom det ytterst sällan händer att poliser vittnar mot varandra, är det väldigt svårt att fälla någon för övergrepp. Rötäggen finns alltså kvar, och det är kanske någon av dem man träffar på när man vill anmäla en misshandel, en våldtäkt eller rasistiska och homofoba trakasserier.
Kulturens webredaktör Peter Holmlund |