|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Journalisterna måste revoltera Rummet är fullt med liken av barn som dödats av Nato i Surdulica i Serbien. Flera kan kännas igen bara på sina gymnastikskor. Ett spädbarn ligger hopkrupet i famnen på sin far. Dessa bilder liksom många liknande har inte visats i Storbritannien; man kommer att förklara det med att de var alltför avskyvärda. Men det är bara normalt att man försöker minimera västpolitikernas skuld när de begår kriminella handlingar; censuren sker genom att fakta förtigs och genom att språket missbrukas. Det intryck medierna skapat av att Nato begått en serie ”misstag” är falskt. Den som granskar den opublicerade listan på mål som angripits av Nato kan knappast betvivla att den jugoslaviska civilbefolkningen utsätts för en avsiktlig terrorkampanj. Arton sjukhus och kliniker och minst 200 skolor, universitet och studentbostäder har förstörts eller skadats, liksom åtskilliga bostadsområden, hotell, bibliotek, ungdomscentra, teatrar, museer, kyrkor, och kloster från 1300-talet som finns upptagna på världsarvslistan. Bondgårdar har bombats och skörden bränts upp. Som bombningen av byn Korisa i Kosovo visar görs ingen åtskillnad mellan serber och de som ”räddas”. Varje dag dödar Nato tre gånger fler civila än det antal kosovoalbaner som beräknas ha dött per dag månaderna före bombningarna. I Storbritannien informeras människor inte om den strategi som orsakar detta kriminella blodbad, och som i stor utsträckning utformats av deras egen regering. Massmediernas dagordning bestäms till stor del av politikernas hyckleri och ”talesmännens” lögner. Ingenting märks av den djupa motviljan i stora delar av världen mot denna helt och hållet olagliga aktion, mot att Milosevics brott bestraffas med ett ännu större brott, och mot de krigshetsande uttalandena från Tony Blair, Robin Cook och George Robertson, som blivit till karikatyrer av sig själva inför världens ögon. ”Det fanns inget behov av att censurera vår krigsrapportering. Vi var våra egna censorer”, skrev Philip Gibbs, The Times krigskorrespondent mellan 1914 och 1918. Tystnaden är annorlunda i dag; en illusion skapas av heltäckande dygnetruntbevakning, men i realiteten är all rapportering likartad och upprepande och framför allt utgör den inget politiskt hot mot krigsstrategerna.
Några dagar innansminköser och kameramän dödades i den jugoslaviska tv-byggnaden skrev Nato-mannen Jamie Shea till the International Federation of Journalists: ”Det ingår inte i vår strategi att angripa tv- och radioutsändare." Varför hördes inga protester från de kända namnen på BBC, en institution som drunknar i självförhärligande retorik? Vem där talade för de mördade kollegorna i Belgrad? Vem avbröt det ömsesidiga ryggdunkandet på Royal Television Societys prisutdelningsceremoni häromveckan? I stället: tystnad. Senaste nytt är att BBC:s programledare ska klä sig i mjukare och trevligare färger, vilket "kommer att underlätta för oss att diskutera nyheterna i en lite ledigare ton”.
Förenta staterna och Storbritannien attackerar på samma gång två länder som inte utgör något hot. Irak bombas varje dag men det bedöms nästan aldrig som nyhetsmässigt. Förra veckan dödades 20 civila i staden Mosul, och en fåraherde och dennes familj bombades. Fåren bombades. Under de senaste arton månaderna har Blair-regeringen släppt fler bomber än de konservativa gjorde under arton år vid makten. Den här veckankommer det otänkbara åter att normaliseras när Nato tredubblar antalet bombräder till 700 per dag. Detta innefattar bombmattor som läggs av B-52-plan, vilkas fruktansvärda effekter jag själv har varit vittne till. Blair och Clinton och den skumögde general Clark, som försvarat Song My-massakern i Vietnam, dödar och lemlästar hundratals, kanske tusentals oskyldiga människor på Balkan. Oavsett hur mycket man försöker förvrida och förtiga verkligheten kommer sanningen kvarstå att det handlar om mord. Och så länge det inte sker en revolt bland journalister och nyhetsförmedlare kommer de att fortsätta komma undan med det. Det är den verkliga nyheten.
John Pilger
Kontakta kulturens web-redaktion: |
|
