Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKultur
Måndag 7 september 1998
 

Äntligen får vi veta varför det heter knulla, kuk och fitta
GÖRAN HÄGG får svar i Bengt af Klintbergs nya bok


Bengt av Klintberg
Kuttrasju - folkloristiska och kulturhistoriska essäer
Norstedts

Bengt af Klintberg har med sina böcker om Råttan i pizzan och Den stulna njuren både gjort en stor vetenskaplig insats och blivit en av våra stora folkbildare och underhållare. De moderna skrönor med vilka vi kanaliserar vår oro för det okända bär hans namn, ”klintbergare”.
  Även hans övriga folklivsforskande bärs av samma kombination av upptäckarglädje och berättarförmåga. Således är det en mycket roande upplevelse att läsa hans senaste bok, Kuttrasju - folkloristiska och kulturhistoriska essäer (Norstedts).
  Här finns en förnämlig studie av Bellmanhistoriernas historia. Visste ni att själva genren faktiskt går tillbaka till skaldens egen tid, men att tysken och ryssen gjort entré först i våra dagar? Likaså en undersökning av folksägner om nedgrävda förtrollade guldvagnar. De är faktiskt på sätt och vis sanna! Likaså en utredning om varför alla svenska svampnamn är nya. Fast där visste förstås de lite mognare av oss redan bakgrunden. Svenskar åt inte svamp förrän helt nyligen. "J'ät int soppn!" som min morfar förskräckt utropade vid nyheten om de välska vanor hans urbaniserade ättlingar tillägnat sig i detta avseende.
  Vilket givetvis inte gör saken mindre intressant.
  Och mycket annat.
  Men det hindrar inte att normalläsaren ofelbart först bläddrar fram till titelessän Kuttrasju med den oemotståndliga undertiteln: Till de runda ordens etymologi.

Äntligen får vi veta varför det heter knulla, kuk och fitta!
  Två saker överraskar. Dels är detta område nästan helt jungfruligt för språkvetenskapen. Trots att alla etymologiska lexikon vi lyft fram ur bibliotekens hyllor faller upp av sig själva just där har ingen djupare forskning ägnats saken. Detta medan ortnamn som Skruttunge och Byxlösa ägnats väldiga utredningar och akademiska strider.
  Dels är orden förbluffande nya. ”Knulla” kunde man göra i bildat sällskap ännu på 1500-talet. Men då betydde det lika ofta ”kuttra” som fåglar gör. Ordets germanska grundbetydelse ”trycka”, ”stöta” eller möjligen ”smeka” har smält ihop med ett ord för fågellätet och fått sin nuvarande betydelse först på Stiernhielms tid, för 400 år sen!
  Vad man gjorde dessförinnan lär vi aldrig få veta.
  Kuken är inte mycket äldre. Ursprunget är det gamla ordet för fågeln ”gök”. Jämför ”göka” för samlag! Det är en lustig slump att det engelska ordet för tupp, ”cock”, som fått samma betydelse, låter nästan likadant. Personligen undrar jag ändå om inte ljudsymboliken spelar en roll. Det är något käckt och spänstigt över den ljudbilden, långt från det i massmedierna accepterade, slappt mansförnedrande ”snopp”.

Fittan, slutligen, har en äldre historia som tyvärr tycks gå tillbaka på ett urgammalt ord för ”illaluktande”. Men, säger Klintberg generöst, ordet ”fet”, som hade en starkt positiv laddning i bondesamhället, tycks också ha spelat en roll för spridningen av just ”fitta” som namn på företeelsen.
  Men ”kuttrasju” då?
  Det kommer från franskans ”courtoise”, hovmannamässig uppvaktning.
  Men det vet vi ju via massmedierna för ögonblicket hur det brukar gå till på höjderna, i maktens salonger.
  Kanske blir det en uppgift för nästa årtusendes af Klintberg att förklara varför ordet ”oval” inte går att säga i bildat sällskap.

Göran Hägg


Kontakta kulturens web-redaktion:
Har du frågor som rör sidornas innehåll eller kulturens policy? - Maila hit!
Har du frågor som gäller tekniska problem, uppdateringar eller saknade sidor? - Maila då hit!