|
[an error occurred while processing this directive] | ||
|
|||
|
|
|
Måndag 20 oktober 1997 |
|
Ingmar Bergman kommer tillbaka
|
|
Men vart tog ytterstadssatsningen vägen? Och vad blev det av planerna på att lyfta fram det som är unikt för Stockholm?
Förutom Bergmans återkomst finns mycket spännande bland de ungefär 1000 programpunkterna. För att ta några exempel:
- Volym, ett litet projekt som lyfter fram oetablerade rockband.
- Seklets spegel, en jätteutställning om vårt sekels förhållande till form och föremål.
- Ett Stockholm Arts and and IT-lab som ska byggas upp under 1998.
- Båtkultur 98 ska visa upp det unika båtlivet i Stockholm.
- EM i eldskulptur.
Det finns många fler programpunkter som ser mycket bra ut. Men tendensen är klar: den enskilde kulturarbetaren som velat ha direkt ekonomiskt stöd av kulturhuvudstaden bör helst vara utländsk konstnär på gästspelsjakt och samtidigt anställd på någon svensk institution.
Det är inget fel på gästspel men frågan är om de ska vara många och om de ska prioriteras när det gäller att få stöd från kulturhuvudstadsbolaget.
Initiativtagaren Per Sundgren och politiker från partierna i Stockholm tyckte inte det när man lämnade in ansökan om att Stockholm skulle bli kulturhuvudstad. Man var ense om att lyfta fram det unika för Stockholm och att gästspelen kommer av egen kraft.
Vi har gått igenom kulturhuvudstadsbolagets styrelseprotokoll och de olika ”hamnarnas” beslutsunderlag för en stor del av projekten och kan konstatera att det blir tvärtom.
Av de 121 projekt som var klara den 23 september, då katalogen redan börjat tryckas, syftade ungefär en tredjedel helt eller delvis till att ta hit internationella gästspel. Tydligast blir det inom konst och scenkonst, där en majoritet av projekten bjuder in uppsättningar och kulturarbetare från främst Europa.
En annan viktig tendens i kulturhuvudstadens finansiering är att den största delen av pengarna hamnar på institutioner - till exempel Dramaten, Operan, Kulturhuset, muséer och flera riksorganisationer. Vi bedömer att ungefär hälften av dessa 121 projekt kommer att göras på eller av en institution. De får ungefär 75 procent av de fördelade pengarna.
Hela Stockholm - det betyder allt från Akalla i norr till Skärholmen och Skarpnäck i söder.
Av de 307 miljoner som kulturhuvudstaden idag säger sig satsa i Stockholm går, enligt kulturhuvudstadens egen sammanställning, ungefär 17 till ytterstaden där två tredjedelar av stadens befolkning bor. Den tredjedel som finns inom tullarna får gångavstånd till kultur för 290 miljoner.
Vi ringde runt till kultursekreterare i stadsdelarna och bilden var densamma överallt: Inga pengar och inga besked. Men nästan alla nämnde att de till subventionerat pris blivit erbjuden en musikverkstad med Farbror fläskkorv och att biblioteket ska ha författarträffar med barn.
På de möten de blivit kallade till av kulturhuvudstaden har de blivit utskällda för att de vill söka pengar, kulturhuvudstaden delar nämligen inte ut bidrag. Istället delar de ut affischer, dekaler och information till stadsdelarna för att de ska ordna publik.
- Vi är till för dem istället för tvärtom, säger Susanne Fors Gustafsson, kultursekreterare i Liljeholmen trots att en stor del av ytterstadspengarna kan hamna just i Liljeholmen.
Ytterstaden får ungefär en tiondel av den tänkta bidragsbudgeten. Stockholms bibliotek beviljas 900 000 kronor till ett ambitiöst, eget projekt. En satsning som vi gärna hade sett är söndagsöppet på alla bibliotek under hela -98. Det skulle ha kostat 5 miljoner, vilket kan jämföras med konstnaderna för vissa prestigeprojekt och tunga institutioner:
Arkipelag - nya rum: 17 000 000
Seklets spegel: 8 640 000
Memento Metropolis 7 500 000
Trädgården och konsthantverket: 8 000 000
Dramaten: 10 000 000
Operan: 15 000 000
Kulturhuset: 20 000 000
Summa: 86 140 000
Ovanstående tar ungefär en fjärdedel av kulturhuvudstadens bidragsbudget. Snedfördelningen är tydlig och kulturåret har hamnat långt från intentionerna som stadens politiska majoritet hade. Jippokulturen odlas och kulturhuvudstadsåret tycks ha övergett stadens målsättning att nå nya grupper.
Den vanliga cityanpassade kulturpubliken får ett smörgåsbord. De andra nästan ingenting. Tydligast är satsningen på scenkonst som får mest pengar. Dramaten och Operan kammar hem en fjärdedel och satsar på säkra kort:
Föruom Enquists Bildmakaren lutar det åt att Bergmans uppsättningar av Markissinan de Sade och Fröken Julie återkommer 1998. Återkommer gör också Robert Lepage med Fernando de Rojas Celestina. Lepage verkar för övrigt vara populär hos Kulturhuvudstadsåret, men inte oss emot. Lepage är en av världen främsta teatermakare. Redan 1996 fick Stadsteatern 300 000 av kulturåret för att ta honom till Stockholm.
Och detta är ett problem - 5,15 miljoner av budgeten har redan använts. Så ni som till exempel inte besökte Lollipop eller Strindbergsfestivalen har missat ett par chanser att uttnyttja skattepengarna!
Operan satsar sina 15 miljoner på bland annat Peter Brooks och Don Giovanni, baletter från Hamburg och Tokyo och barnoperan Prinsessan och månen.
Ett annat imponerande projekt är Dansens dag - en vecka fylld av gratis dansföreställningar i hela Stockholm. Operan ska också söka upp publiken: i projektet Opera på krogen beger sig operadivorna ut till bland annat Sturegallerians konditori och drar en aria. Tyvärr kommer väldigt lite av kulturen längre ut än så. Volym är ett av de få projekten i ytterstaden.
I den mentala resebyrån Swap your life kan vi byta identitet för en dag. Tyvärr påminner projektet pinsamt mycket om konstnärinnan Alexandra Mirs levande installation Life is sweet in Sweden under Friidrotts-VM 1995. En annan likhet påpekade Clara von Rettig under kulturhuvudstadsdebatten på ABF den 28 september. En av de största satsningarna under kulturåret är Trädgården & konsthantverket på Rosendals trädgårdar. Där gör landskapsarkitekten Ulf Norrfjäll blomsterinstallationer som är snarlika von Rettigs blomsteröar - som många stockholmare sett vid Sergels torg under åren 94-97 och Malmöborna 92-93. Diskussionerna om upphovsrätts kan bli många under året och advokaterna är redan vidtalade.
Förutom de stora konstsatsningarna Arkipelag och Memento Metropolis kan man också se den traditionella Drakfesten på Gärdet, EM i eldskulptur och världens mest erkända fotografers bilder i tunnelbanan. Konsten är välrepresenterad och flera utställningar kan säkert bli succéer.
Förutom Stockholms Arts and IT-lab ser det tunt ut för Film, IT och media . Ett problem är att ”hamnkaptenen” Bo-Erik Gyberg så sent som i fredags (17 oktober) bara bestämt sig för 17 projekt och inte fördelat mer än cirka 14 miljoner av sina fyrtio. Men på Kulturhusets tak skall sfärisk bioduk visa upp jorden ur ett satellitperspektiv har kraschat.
Pelle Andersson
Jesper Lindau
|
Kulturens web-redaktör: Pelle Andersson
|