Illustration: Tullio Pericoli
Profetiorna duggar allt tätare: bokens framtid är i fara. Några, som chefen för Institutet för framtidsstudier i Köpenhamn, ger den tio år till; andra uttrycker sig mindre bestämt men prognosen pekar åt samma håll. "Books may never be the same again", läser man som ingress till en rapport i The European som berättar att två av Europas ledande multimediaförlag startar en kampanj för att locka kunder till prissänkta CD-ROMs.
En av de intervjuade, Gail Rebuck, chef för Random House UK, tror för sin del att bokens död ligger långt fram i tiden, "fortfarande koncentrerar vi det mesta av våra resurser på traditionella områden". Men samtidigt talar hon entusiastiskt om att inte bara uppslags- och faktaböcker lämpar sig bättre för CD-ROM utan att även fiktion kan komma ifråga, särskilt med interaktiva system. Frågan är alltså inte om utan när.
Det är inte första gången boken anses hotad. Jag minns en stor Unesco-konferens i London i början på 80-talet på temat "The Future of the Book". Världsorganisationen hade blivit så uppskrämd att man kallade alla tänkbara experter till krismöte. Men medan planeringen pågick upplöstes hoten; varken televisionen eller videon inkräktade på bokens tillväxt, ännu mindre på dess livskraft. Förklaringen är enkel: som ordförpackning är den oslagbar. Den fordrar inga batterier, inga kablar, inga apparater för att bli tillgänglig. Den är suverän i sin enkelhet.
På American Booksellers konvent i Los Angeles i somras var multimedia ett hett ämne, både i seminarier och på utställningsgolvet. Bokhandeln missade musik och video, påminde branschorganet Publishers Weekly på ledarplats. Se nu till att inte bokhandelns står kvar på perrongen när multimediatåget gått!
På Los Angeles-mässan försökte förlagsjättarna imponera på bokhandlarna med montrar stora som fotbollsplaner och mattor som nästan slukade skorna. Men den livligaste nyfikenhetstrafiken drog ett förlag som inte ger ut böcker, i varje fall inte böcker på papper. The Voyager Company tillhör den nya kategorin multimediaförlag som publicerar sig på CD-ROM och disketter och där det krävs maskiner för att man ska komma åt innehållet. Därför liknande förlagets monter mera en persondatorutställning än en del av en bokmässa.
En ungdomlig kader av medhjälpare i knallblå tröjor med texten "Bring Your Brain" betjänade apparaterna. Hela framtoningen talade sitt medvetet tydliga språk: Hallå, gamla gutenbergare, kolla framtiden!
The Voyager Company grundades för tio år sen av fyra killar som fortfarande håller ihop. Bob Stein, som ägnar sig åt utveckling av nya produkter, har ett förflutet som förläggare på det lilla maoistiska förlaget Banner Press och tillstår att det är en viss skillnad mellan då och nu. Han ser multimedia och electronic publishing som en utvidgning av traditionellt förläggeri. Men han tror att fler och fler författare på sikt kommer att välja "mera komplexa interaktiva medier än att bara sätta bläck på papper". Han kan se framför sig ett nytt slags fiktionslitteratur växa fram, född i nära kontakt med den nya teknologin.
Voyager visar prov ur sitt sortiment av ett 70-tal CD-ROM-titlar och hundratalet "Expanded Books". Det senare är boktexter på diskett, i första hand avsedda för portabla datorer. Poängen är att man får "unik kontroll över texten", kan flytta om, stryka under, kommentera. Om författarna är lika glada över dessa dekonstruktionsmöjligheter kan man undra över.
Framför en tredje skärm fastnar jag för CD-ROM-versionen av "Who Built America?". Den bygger på några kapitel ur boken med samma titel som The New Press gav ut häromåret. Skildringen illustreras med källdokument, ljudupptagningar, filsekvenser och över 600 stillbilder. Med en klickning kan man t ex få fram det berömda "guldtal" som William Jennings Bryan höll inför det demokratiska konventet 1906 i en autentisk inspelning. "Om boken måste nöja sig med att dra konklusioner av skeendet så kan vi tillhandahålla både primär- och sekundärkällorna som konklusionerna bygger på", konstaterar Bob Stein. För undervisningsbruk är det oslagbart, om inte annat som komplement till boken.
Illustration: Tullio Pericoli
Med en lagringskapacitet på 300 000 textsidor - alternativt ljud och bild - är denna lilla skiva, som nu lär vara nere i en tia i tillverkningskostnad, ett makalöst informationsverktyg. Den kommer självfallet att påverka bokmarknaden när den nu, efter en inkubationsperiod på tio år, på allvar gör sin entré. Men kommer den att orsaka jordbävning? Kommer multimedia att ha samma omvälvande effekter i branschen som när konglomeratiseringen satte in på 60-talet eller superboklådorna på 80-talet, som en del siare hävdar?
Voyager var ingalunda ensamma i sitt slag på Los Angeles-mässan; 78 andra multimediaförlag fanns representerade. Men Voyager är mest medvetet inriktat på bokhandeln, med skyltningsställ och förpackningar som leder associationerna till kvalitetspocketböcker. Multimedia tillhör bokhandeln, menar man, eftersom text och bild i så hög grad ingår i multimediaprodukterna. Varför skulle videobutiker och datorbutiker kapa åt sig den här nya marknaden?
Siffrorna är hämtade från Publishers Weekly, där artikelförfattaren med brutal klarhet slår fast den nya tidens krav: "Böcker är numera bara en del - om än den viktigaste deler - av mixen. För många innebär den här förändringen ett helt nytt sätt att tänka när det gäller butikens uppgift. Den typiske bokhandlarens kärlek till boken som sådan kan behöva ersättas med kärlek till information som man söker via en mångfald av medier, inklusive böcker." Bokälskaren måste, i korthet, bli informationsälskare.
Kommer den vanliga bokhandeln att följa receptet från de nya "all media bookstores", som Publischers Weekly kallar dem, med "bookstore" inom citattecken? Ska de "smarta hjärnor - med massor av smarta pengar" som ligger bakom vågen av nya butiker prägla utvecklingen? Svenska bokhandlare har tidigare vallfärdat till USA och begått misstaget att försöka härma B. Dalton Booksellers; varför skulle de inte upprepa misstaget att härma fel saker nu?
En sak kan man med ganska stor visshet våga påstå: varken förlag eller bokhandel kommer att vara oberörda av multimedias intåg å scenen. Frågan är närmast om hysteri eller klokhet ska tillåtas dominera.
Personligen tror jag det är oundvikligt - eller snarare positivt - att större boklådor utvecklas till multimeidabutiker. Det är nämligen i stort sett samma kategori köpare som köper böcker, CD-skivor, kvalitetsvideo och snart också CD-ROM. Varför ska dessa köpare behöva leta under olika tak?
Det är en livsfarlig soppa som snabbt kommer att urholka böckernas ställning, samtidigt som klyftan mellan "seriös" litteratur och "underhållningslitteratur" ökar. Tendensen är redan mycket tydlig i de större strukturerna, Viacoms halvårslånga kamp för att komma över Paramount (som man till slut köpte upp för över tio miljarder dollar) speglar ambitionen att samla distributionsresurser och innehåll, "software", under samma styrning.
Nu disponerar Viacom/Paramount t ex både ungdomskanalen MTV och barnkanalen Nickelodeon och världens största bokförlag, Paramount Publishing, f d Simon & Schuster, som har kommit långt när det gäller interaktiva medier. Samtidigt spinner Rupert Murdoch sitt skickliga nät över världen med dagstidningar, filmstudios, tv-stationer, satellitkanaler - och stora bokförlag. Det ena ska föda det andra och framtidens författare kommer att reduceras till en del av teamet, lett av producenten, spådde en litterär agent för inte så länge sen.
Ska bokhandeln reduceras till att spegla underhållningsindustrin så förlorar den snart sin identitet, när böckerna blir en allt oviktigare del av "mixen".
Den första faran var reducerat utrymme på grund av trängseln med andra media. Det beror ju på utgångspunkten; håller man fast vid bokbeståndet och adderar det övriga så blir det ju inte tal om reducering. Det är naturligtvis en kostnadsfråga. Men har man olika locksortiment är det mycket troligt att musikköparen också faller för en bok han annars inte hade snubblat över, etc.
En allvarligare fråga är den långsiktiga: hur skaffar man sig böcker en bit in på nästa årtusende? Som nu, i bokhandel och/eller i bokklubb? På antikvariat? Förmodligen. Men dessutom kommer det med säkerhet att finnas andra möjligheter. Redan nu är många kopplade till Internet och andra nät, där man blixtsnabbt kan få fram önskade texter, på skärmen och i pappersutskrift. Det bör vara tekniskt möjligt att på sin skärm prenumerera på t ex New York Times Book Review och direkt när man läst en recension som intresserar en beställa texten till samma skärm. Med sekundsnabb leverans. Problemet ligger på copyright-sidan. Hur ska författare och förläggare kunna ta betalt för texter som visslar runt på de elektroniska motorvägarna?
Jag tror att rena brukstexter i allt högre grad kommer att förmedlas elektroniskt. Det som hamnat out of print kanske kommer att finnas on line. Problemet med den växande informationsmängden är överblicken, att veta var man ska leta. Där har bokhandeln en funktion, som ett slags framtida textcentraler. Behovet av att rent fysiskt kunna bläddra och känna kommer att bestå. Det är därför biblioteken aldrig kommer att reduceras till skärmcentraler.
Där finns bokhandelns ena överlevnadsben: att vara den välinformerade textcentralen. Det andra och gedignaste är rollen som förmedlare av förpackade texter, dvs böcker. Det kommer nämligen alltid att finnas människor som föredrar boken som vi känner den: vacker att se på, härligt att ta i, överblickbar, personlig, ett medium för direktkommunikation.
De stora bokkedjorna kommer säkert att utveckla multimediabutiker, och det är positivt, förutsatt att man undviker underhållningsfällan. Men det kommer förmodligen att finnas ökat utrymme för specialboklådor, små, personligt profilerade, djärvt inriktade på enbart böcker.
Framtidens skiljelinje i bokbranschen kommer inte att gå mellan multimedianer och gutenbergare utan mellan de globala underhållningskonglomeratens bokdivisoner och bokälskarna. Mellan jättarna och de andra.
Bokutgivning är i grunden ingen industri. Produkten lämpar sig inte för det. Därför är de mindre förlagen redan nu vinnarna. För dem är CD-ROM och multimediaspringet inget problem. Jag talade med grundaren av Clear Light Publishers från Santa Fé, ett av 25 mindre förlag som vuxit upp där de senaste 10-15 åren. Hans bas är den regionala kulturen men det hindrar inte att en del titlar når både nationell och internationell uppmärksamhet. Man skulle lätt kunna inbilla sig att han tillhör kategorin nostalgiska bokälskare som sist av alla bryr sig om vad som händer på multimediatorget. Jag frågar honom, mera som ett höftskott, om han funderat på det här med CD-ROM?
-Absolut, svarar han, Jag jobbade tidigare inom datorbranschen och jag är beredd att själv börja överföra alla våra böcker till CD-ROM. Som ett komplement.
Harold Evans, chef för Random House, avslöjade på ett PEN-möte i våras att hans förlag förlorat över en miljon dollar på böcker som av New York Times betecknats om särskilt värdefulla. För att uppväga sådana förluster krävs det supersäljare. Något har gått snett i den storskaliga förlagsverksamheten.
André Schiffrin startade The New Press, ett icke-kommersiellt förlag med stark mångkulturell inriktning. Det är ingen tillfällighet att The New Press som enda amerikanska förlag ger ut två av kandidaterna till årets Booker-pris.
De bokälskande bokhandlarna som vägrar bli informationsälskare ska stolt bli kvar vid sin läst. Bokälskande konsumenter kommer det alltid att finnas, och därmed böcker.
Jättarna är kanske dinosaurer som går mot sin ändalykt, vem vet? Stor är inte automatiskt vacker och livskraftig. Men liten och smart överlever, med eller utan multimedia.
Nils Gunnar Nilsson