Waldemar Hammenhög, Pettersson & Bendel

Ett 40-tal böcker blev det för Waldemar Hammenhög (1902-1972). "Men jag var ju ingen diktare. Jag skrev bara för att det var det enda jag kunde", sa han enligt vad Gunnar Arvidson erinrade sig i en kolumn i Svenska Dagbladet 1985.

De mest kända Hammenhögtitlarna är två romaner om Esther och Albert, skälmberättelsen Pettersson & Bendel samt Torken.

Hammenhög var på 20-talet fattig kontorist i Stockholm. När han en gång låg hemma med gipsad fot stenograferade han första boken om Esther och Albert och lade papperen i en spånkorg i garderoben. På samma ställe lade han stenogramblocken med manuset till Pettersson & Bendel, om människor som tjänade pengar oförskämt lätt. När Waldemars fästmö uppmanade honom att skicka in manuskriptet "med mest kärlek i" till Natur och Kulturs romanpristävling, som hon läst om i tidningen, valde han Esther och Albert - och blev, 26 år gammal, över en lördagseftermiddag obegripligt rik och berömd.

Den andra romanen gjorde samma succé - och författaren kom att tjäna stora pengar, resa mycket, skriva nya böcker, däribland fyra ungdomsböcker om idrott, lämna flera äktenskap och flera villor efter sig - allt förslösat på sprit. Den tidvis sålunda skandalomsusade Hammenhög blev med åren "nykter alkoholist" och en pionjär i Sverige när det gällde att berätta offentligt - i skrift och i radio - om sådana saker.

Mera film i TV