Prologen till Gycklarnas afton, där clownen (Anders Ek) hämtar sin hustru som badar naken tillsammans med kustartilleristerna, är filmad i ett överexponerat solljus, i starkt stiliserat stumfilmsgrepp, och bryter helt mot fortsättningens realistiska berättarstil. Ingmar Bergmans brottande med filmberättandets illusionsteknik intresserade knappast den svenska filmkritiken vare sig den eller andra gånger, vilket visades bland annat genom Maaret Koskinens avhandling Spel och speglingar för några år sedan. Gycklarnas afton fick för övrigt inget lysande mottagande av den svenska filmkritiken 1953. Se även uppslagsordet Sven Nykvist.