Bättre sådan än varumärkningen av filmen Stockholm marathon kan man nog knappast få. "Fritt efter Maj Sjöwalls och Per Wahlöös Terroristerna" står det (ungefär) i förtexterna. Och det är verkligen sant, för friare kan man knappast göra en bearbetning.
En roman som handlar om ett attentatshot mot en kortege med en amerikansk politiker på stockholmsbesök (men som blivit mest beryktad för att den ett drygt decennium i förväg siade om ett visst statsministermord) kommer nämligen i filmen att handla om ett attentatshot mot en lönnfet popsångare som springer Stockholm marathon. Det kallar jag frihet i förhållande till originalet.
Men jag antar att man inte räknat med att den biopublik man uppenbarligen
vänder sig till har tillräckligt mycket hjärna och kunskaper
för att kunna tänka sig in i ett politiskt klimat som rådde
för två decennier sedan. (Kanske är dock inte detta så
underligt i ett kulturklimat där hälften av kulturdebattörerna
försöker svära sig fri från vad man uppenbarligen
uppfattar som ungdomliga förvillelser under dessa år, medan andra
hälften av skaran häftigt anklagar den första för just
dessa förvillelser?)
Det samhällskritiska greppet var en av de nyckelfaktorer som gjorde
Sjöwall/Wahlöös romaner epokgörande i svensk
kriminallitteratur. Den andra nyckelfaktorn var deras omsorg om det
rutinmässiga polisarbetet - inga snilleblixtar a la Christer Wijk
eller blomkvistande fotografer som snubblar över ledtrådarna
här!
Därför är det sorgligt att se hur denna film schabblar bort
även denna dimension hos författarna i sina ambitioner att göra
en film för den publik som inte kan tänka och tugga popcorn
samtidigt.
I Stockholm marathon förutsätts man svälja sådana
egendomligheter som att snart sagt alla som förhöra i en
mordutredning mumlar ödesmättadt om något som har hänt
för tio år sedan - och som uppenbart har med mordet att göra -
utan att man gör något allvarligt försök att klämma
en enda en av dem på det.
Man förutsätts också svälja att den presumtive
attentatsmannen har klockat sitt tilltänkta offer så att han exakt
vet när denne når en viss punkt på marathonbanan. (För
att sedan naturligtvis drälla bort anteckningarna om dessa tider så
att polisen hittar dem plus ett vykort över en del av Stockholm med
tidpunkten inskriven!) Detta trots att knappast någon löpare
utanför den absoluta toppen kan hålla denna jämna och
kontrollerade fart - i synnerhet inte i ett lopp tillsammans med tusentals
andra löpare plus galna tonårsflickor som hela tiden stormar in
på banan för att tafsa på sin idol. Dessutom ser inte
popsångaren ifråga ut som om han hade tränat en meter
inför loppet, långt mindre gjort det med sådan frekvens att
man kunnat knäppa någon genomsnittstid på honom.
Men denna svagsinta intrig är förmodligen bara avsedd som en
förevändning för en vild jakt av det slag som uppenbarligen inte
anses störa käkarnas arbete vid betraktandet av en film.
Här visar dock filmmakarna ett stänk av originalitet: jakten
försiggår inte per bil utan till fots, och det är just inget
som springer i luften eller går upp i lågor o dyl. Annars
står klicheerna (för att tala med en annan kliche) som spön i
backen: Överklasshustrur erkänner aldrig några
misshälligheter med maken och kan inte begripa varför han blivit
mördad, advokater uppträder bullrigt och säger: "Men vi har
ju krävt att få tala med kommissarie Beck!" etc etc.
Jag förmodar att det är det svensk-tyska samarbetet kring filmen som
gjort att man i en av de ledande rollerna har en utländsk
skådespelerska som uppenbarligen inte kan tala svenska. För all del
- men det försvarar inte att hennes dubbning är så uselt
synkroniserad att hon verkar uppträda i en helt annan film.
Så gott som allt - bearbetning, dialog, regi - i denna film är lika
sanslöst. Det måste kännas egendomligt för
skådespelare som Gösta Ekman och Rolf Lassgård
att gå omkring i en sådan film.
Maj Sjöwall måste rimligtvis ha godkänt denna adaption av
hennes och Per Wahlöös roman. Själv gör hon ett
hitchcockst uppträdande som startar i marathonloppet. Mig synes det som om
hon darrar lite på avtryckarfingret innan hon fyrar av startskottet.
Kanske funderar hon på att vända pistolen mot sitt eget huvud?