Teaterchef 1 maj 1998-15 november 2000 var Nicolai Vemming.

Tidigare chefer:

(Malmö Stadsteater) Sandro Malmquist 1944-47,

Stig Torsslow 1947-50,

Lars-Levi Laestadius 1950-60,

Gösta Folke 1960-77,

Rolf Rembe 1977-80,

Holger Reenberg 1980-83,

Claes Sylwander 1983-89,

Lars Larsson 1989-92,

(Malmö Musik och Teater) Bengt Hall 1992-93,

(Malmö Dramatiska Teater) Staffan Valdemar Holm 1993-98.

Malmö Dramatiska Teater hade den 1 januari 2000 följande personal fast anställd eller med förordnande: 1 teaterchef/VD (förordnande), 2 konstnärliga rådgivare (halvtid, förordnande), 1 ekonomichef, 1,5 dramaturg (varav 0,5 med förordnande), 1 producent, 22 skådespelare, 29 teknik, 12 administration, 3 lokalvård. Summa konstnärlig personal: 24,5. Totalt antal fast anställda: 69. Ingen anställd med den nya anställningsformen.

Malmö Stadsteater, från starten 1944 en ekonomisk förening, hade 1990 samlat på sig ett underskott på över 9 mkr. Trots en ombildning till aktiebolag spelåret 1990/91, med ett aktiekapital på 5 mkr, lyckades man inte få bukt med de ekonomiska problemen. Redan i mars 1992 var enligt upprättad kontrollbalansräkning halva aktiekapitalet förbrukat och teatern därmed skyldig att träda i likvidation.

Sedan dess har ytterligare två omorganisationer av kulturbolagen gjorts utan att de ekonomiska problemen fått någon varaktig lösning. I stället har de styrande skjutit bekymren framför sig. I och med att Malmö inrättade en kulturnämnd 1995 upphörde koncernen och MDT blev då tillsammans med musikteatern, symfoniorkestern och den 1994 tillkomna Skånes Dansteater AB självständiga bolag. Fördelningen av de kommunala bidragen överfördes på kulturnämnden med en kulturdirektör som chef. Bolagen skulle hålla både kommunstyrelse och kulturnämnd informerade om sin verksamhet.

Sommaren 1999 var det så dags för en ny koncernbildning, Malmö Teater Musik & Dans AB (numera Kulturbolagen i Malmö AB), med samma fyra verksamheter som dotterbolag. Koncernen sorterar direkt under kommunstyrelsen. Det kommunala/regionala bidraget fördelas nu av moderbolaget, medan det statliga bidraget - fördelat av Region Skåne - går direkt till MDT. Samtliga bolag har under en följd av år, i större eller mindre utsträckning, varit i ekonomisk obalans.

Koncernbolaget och dotterbolagen har särskilda styrelser men ordföranden är densamma i alla fem styrelserna liksom flera ledamöter. Lösningen ses av kommunstyrelsen som ett bra styrinstrument. MDT:s styrelse består av fem politiskt valda ordinarie ledamöter med tre suppleanter. Teaterförbundet har två ordinarie representanter utan rösträtt och Musikerförbundet en, medan Teaterförbundet, Musikerförbundet och Ledarna har en suppleant vardera. För moderbolaget finns liksom för dotterbolagen en VD i ledningen.

Mellan MDT och Malmö Musikteater har sedan 1993 olika samarbetsformer tillämpats beträffande verkstäder, marknadsföring, administration m.m. Men i dag återstår av detta endast den gemensamma verkstaden för tillverkning av scenografi, nyligen flyttad till större och mer ändamålsenliga lokaler inom Kockumsområdet, samt samarbeten vad gäller telefonväxel, biljettredovisning, arkiv, vaktmästeri och fotograf. Till scenografiverkstaden bidrar MDT med 30 procent av kostnaderna. Från MDT:s sida skulle man helst se att verkstaden utgjorde ett eget bolag inom koncernen för att undvika revirstrider. Som förhållandet är nu upplever ledningen för Malmö Dramatiska Teater att Musikteaterns produktioner prioriteras.

Någon grundlig utredning om de ekonomiska förutsättningarna för delningen av Malmö Stadsteater 1992 och den efterföljande genomgripande omorganisationen gjordes aldrig. Spelåren 1993/94 och 1994/95 innebar den uppdelade verksamheten lägre anslag från kommunen än tidigare men snart sköt de kommunala bidragen åter i höjden. Varje bolag har byggt upp egna ekonomi- och administrationsfunktioner liksom resurser för marknadsföring samt kostym- och peruktillverkning. Malmö Dramatiska Teater fick en egen kostymateljé med fyra anställda 1996. Samordningsvinsterna har därför blivit allt mindre.

I gamla Malmö Stadsteaters organisation fanns från början problem inbyggda som på ett avgörande sätt kom att prägla teaterns verksamhet under nära nog ett halvsekel. Teaterhuset vid Fersens väg - vid invigningen Europas största och modernaste - innehöll en mycket stor scen och salong (ursprungligen 1 695 platser) och därutöver Intima teatern med bara 204 platser och begränsade scentekniska möjligheter. Redan tidigt diskuterades behovet av en tredje scen, i första hand för talteater, med publika och tekniska möjligheter någonstans mittemellan de befintliga scenernas.Vid två tillfällen har lösningar i denna riktning prövats: 1948-49 med Södra Teatern i Folkets Hus vid Nobeltorget och 1965-88 med Nya Teatern i Folkets Park. Ingendera försöket blev lyckat, delvis på grund av teatrarnas föga centrala läge. De planer som funnits på att bygga ut teaterhuset med en medelstor scen har dessvärre aldrig förverkligats.

Musikteater - och då inte minst operetter - dominerade Stora scenen, medan talteatern mestadels var hänvisad till Intiman och senare också till Nya Teatern. Fram till 1985, då Malmö fick ett särskilt konserthus, var Stora scenen även konsertlokal. Konserthusstiftelsens orkester tjänstgjorde dessutom i teaterns föreställningar. Den dramatiska teaterns tillgång till Stora scenen sammanhängde vanligtvis med orkesterns behov av veckovila. I mindre omfattning fortsatte samarbetet med symfoniorkestern ända till december 1990. Även ett mycket stort teaterhus som Malmö Stadsteater drabbas med tiden av trångboddhet och det blev nödvändigt att komplettera med lokaler för verkstäder, repetitioner och kansli på annat håll. I samband därmed tillkom 1984 inom huset det flexibla teaterrummet Verkstan (100-150 platser).

Men den sammanhållna verksamheten vid Malmö Stadsteater hade också fördelar. Samarbeten mellan skådespelare, sångare och dansare tillförde i en del föreställningar artistiska kvaliteter utöver det vanliga. Stadsteaterns repertoar var under de fyra första decennierna mycket bred och produktiviteten hög med föreställningar sex dagar i veckan under hela spelåret. Teaterledningen hade stora möjligheter att ekonomiskt och publikt balansera olika produktioner mot varandra; de höga recetterna från operett och musikal bidrog då till svängrum för djärvare satsningar inom såväl opera och balett som talteater.

Under 1980-talet blev dock problemen att hålla samman den stora organisationen alltmer märkbara. Kostnaderna steg medan produktiviteten sjönk. Den mindre inkomstbringande dramatiska verksamheten fick liksom baletten allt oftare stå tillbaka för publikt framgångsrika musikaler. När verksamheten vid Nya Teatern upphörde 1988 blev dessutom undersysselsättningen i den dramatiska ensemblen påtaglig.

Malmö Stadsteater turnerade 1947-57 med en-två produktioner årligen i samarbete med dåvarande Bygdeteatern. Under 1970-talet fanns ett avtal med Lunds Stadsteater om 40 föreställningar per år. I övrigt var teaterns turnéverksamhet föga omfattande och beroende av tillfälligheter. Däremot fungerade Malmö Stadsteater under alla år som en attraktion för tillresande från hela regionen; inte minst gällde detta den lättsammare delen av musikteaterrepertoaren. Malmö kommun nådde emellertid aldrig den uppgörelse om ekonomiskt medansvar med de två Skånelandstingen som varit rimlig.

Nedläggningen av Nya Teatern och uppdelningen av Malmö Stadsteater medförde en snabb etablering i Malmö av de tre privatteatrarna Nöjesteatern, Slagthuset och Palladium, något som inneburit att dessa numera till stor del övertagit Stadsteaterns tidigare publik på komedi, operett och musikal.

I januari 1994 återinvigdes i centrala Malmö Hippodromteatern, av skåningar gemenligen kallad Hipp, efter att i nästan 40 år ha varit frikyrka. Här grundlades under 1920-talet den malmöitiska operettraditionen under Oscar Winges ledning; dessförinnan hade huset tjänat som cirkus och nöjestempel i största allmänhet. Planerna och förhoppningarna kring det traditionsrika Hipp var i början av 1990-talet många. Sedan kommunen övertagit fastigheten av ett byggnadsföretag i konkurs blev Hipp dock huvudscen för Malmö Dramatiska Teater. Därmed såg det ut som om det långvariga behovet av en tredje scen äntligen fått en permanent lösning.

Att färdigställa ombyggnaden kostade kommunen närmare 130 mkr; inte minst slukade en pietetsfull restaurering av teatersalongens kupol, restaurangen och Spegelsalen - en magnifik festlokal - stora summor. Men bakom scenen förblev utrymmena trånga och otillräckliga, akustiken i salongen hade brister, något scenhus fanns det inte plats för och fram till 1999, då ett separat lastintag tillkom, måste all scenografi transporteras i smådelar via publikentrén för slutmontering på scenen. Dessutom är - enligt en skriftlig redogörelse över Hippfastighetens problem, gjord av den nuvarande teaterchefen - scenen tungarbetad och saknar ett traditionellt råsystem. På grund av otillräckliga magasineringsmöjligheter kan teatern bara härbärgera en uppsättning åt gången. Att spela repertoarteater vore möjligt endast med en omfattande ombyggnad av scenen. Eftersom fastigheten är K-märkt kan inga avgörande förändringar ske härvidlag.

Av gamla Malmö Stadsteaters scener blev Stora scenen och Verkstan Musikteaterns, medan Intiman disponeras av MDT. Vid två tillfällen har Musikteatern emellertid gjort uppsättningar på Intiman (och en gång på Hipp), medan Malmö Dramatiska Teater svarat för två produktioner på Verkstan. Genomsnittligt har MDT producerat tre uppsättningar per år på Hipp och två på Intiman, vilket innebär att speluppehållen på båda scenerna ofta varit långa. Inför en ny premiär har Hipp och Intiman varit stängda fyra-fem veckor, ibland längre. Genom att växelrepertoar inte kunnat tillämpas på Hipp har detta av ensembleskäl inte heller varit möjligt på Intiman. De långa uppehållen medför ett avsevärt publikbortfall jämfört med den tidigare situationen vid Malmö Stadsteater.

Den totala besökssiffran på Malmö Dramatiska Teaters egna föreställningar har visat en sjunkande tendens. Spelåren 1993/94 och 1994/95 hade MDT runt 35 000 besökare, åren därefter runt 25 000 besökare med 1999 som sämsta år: 24 185 besökare. 1999 översteg därtill publiken på Intiman den på Hipp. Den genomsnittliga beläggningen t.o.m. 1999 var för Hipp (455 platser) 195 besök/ förest. och för Intiman (numera 196 platser) 115 besök/ förest. Mest publik på Hipp har Wedekinds "Lulu" haft med 10 841 besökare och på Intiman "Hamlet" med 8 338 besökare. Biljettintäkterna för 1999 utgjorde endast 3,1 procent av de totala intäkterna.

Staffan Valdemar Holm blev Malmö Dramatiska Teaters första chef (1993-98). Han lade utifrån sina danska och tyska erfarenheter fast en sparsmakad repertoarlinje med genomgående höga krav på publiken. En stor övervikt av klassiker blandades med nyskriven dramatik, med visst försteg för den tyskspråkiga men än mer för nya svenska pjäser, bl.a. av Malmöförfattarna Cristina Gottfridsson och Clemens Altgård.

Förutom Holm själv svarade ett antal välrenommerade danska och svenska gästregissörer tillsammans med dito scenografer för uppsättningarna. Inte minst Holms egna iscensättningar med Bente Lykke Moller som scenograf fick ett synnerligen positivt mottagande i rikspressen, medan Malmöpressens stöd började svikta när det visade sig att de publika framgångarna i stor utsträckning uteblev. Framför allt var det verksamheten vid Hipp som drabbades av motvind, mycket på grund av att teaterns hundraåriga traditioner som nöjestempel sveks och att många Malmöbor upplevde repertoaren som dyster och svårtillgänglig. För Intiman finns en större tolerans från publikens sida - där har krävande seriös teater spelats alltemellanåt sedan 1944.

Så när som på den utsträckta handen med Noel Cowards komedi "Privatliv" har MDT efter Holms avgång 1998 t.o.m. våren 2000 fortsatt med en kräsen repertoar utan att mötas av ett större publikt gensvar än tidigare. I efterhand kan det konstateras att teaterns styrelse vid ett skifte på chefsposten inte begagnade tillfället att bredda inriktningen på teaterns repertoar. Efterträdaren som teaterchef och VD, Nicolai Vemming, tidigare teaterns vice VD och producent, har vid sin sida haft en konstnärlig ledningsgrupp på två personer (fr.o.m. den 1 mars 1999) och ett repertoarråd som förutom av teaterns två dramaturger bestått av två skådespelarrepresentanter och en representant för teknikerna.

Årshyran för Hipp har varit betungande för teaterns ekonomi. För 2000 belöper den sig till 12,7 mkr (inkl. värme, el m.m.). Hyran till kommunala bolaget Stadsfastigheter anses överstiga marknadsvärdet och är fastställd närmast efter kommunens behov av att finansiera den kostsamma renoveringen av fastigheten. Endast en tredjedel av huset används för teaterns verksamhet. Restaurangen, en butikslokal och festvåningarna hyrs i sin tur ut av MDT. Uthyrningen av restaurangen tvingas teatern subventionera med mer än 320 000 kr ur egen kassa. Hyreskostnaden utgör 30 procent av MDT:s budget, medan genomsnittet för landets teaterinstitutioner ligger på 13 procent.

Skåne är sedan den 1 juli 1998 ett av tre län i landet som själv fördelar de statliga bidragen till kulturinstitutionerna (den s.k. kulturpåsen). En av de berörda elva skånska institutionerna är Malmö Dramatiska Teater. För MDT:s del har konstruktionen inte inneburit någon förändring av det statliga bidrag som tidigare fördelades av Statens kulturråd. Malmö kommun har dock bidragit till en mindre höjning. Från teaterns sida saknar man Kulturrådet som representant för en nationell kulturpolitik och upplever Region Skåne som ett diffust mellanled.

Inför bildandet av Region Skåne ägde särskilda förhandlingar rum med Malmö kommun, eftersom Malmö tidigare varit landstingsfri kommun. Sju av Malmös kulturinstitutioner klassades då som institutioner av regionalt intresse, däribland till 75 procent Malmö Dramatiska Teater. Genom ett avtal om skatteväxling beskattar regionen Malmö kommun på motsvarande del av de tidigare kommunala anslagen plus indexreglering. Avtalet gäller 1999-2002 och är tänkt att förlängas. Därigenom har ingen förändring skett av den tidigare bidragsnivån för MDT. Huvudman för teatern är fortfarande Malmö kommun. Regionen har avböjt den erbjudna insynsplatsen i teaterns styrelse med hänvisning till att man vill renodla sin roll som bidragsgivare.

MDT har av denna anledning inte erhållit någon form av regionalt uppdrag. Under teaterns hittillsvarande existens har heller inga turnéer förekommit; enda utflykten i Skåne har bestått i åtta föreställningar av barnpjäsen "Farliga förbindelser" i Kristianstad. Inte heller har något utbyte av föreställningar eller andra former av samarbeten förekommit mellan de två skånska talteaterinstitutionerna Malmö Dramatiska Teater och Helsingborgs Stadsteater.

Tre omorganisationer av Malmös kulturbolag jämte förändringarna av såväl den statliga bidragfördelningen som den kommunala via "kulturpåsen" respektive skatteväxlingsavtalet med Region Skåne under en så kort tidrymd som sex år har inte oväntat skapat en stor osäkerhet i MDT:s arbetsförhållanden.

Vid delningen av Malmö Stadsteater försvann av besparingsskäl Unga Teatern, den ensemble som under två decennier stått för stabilitet i utbudet till en ung publik. I stället skulle Malmö Dramatiska Teater och Malmö Musikteater var för sig svara för produktioner även för barn och ungdom. Så har emellertid skett i mycket liten utsträckning när det gäller båda teatrarna. I MDT:s målsättning (se nedan) står inte desto mindre att "arbetet med barn- och ungdomsteater skall vara en integrerad del av ensemblens verksamhet och präglas av samma uttrycksvilja som den s k vuxenteatern". MDT har hittills gjort endast fyra egna uppsättningar för barn. De två första på Verkstan, de övriga på ´Odromen - en f.d. butikslokal i Hippfastigheten med 50-60 platser som togs i bruk 1996. Här har teatern även svarat för tre vuxenproduktioner och låtit fria grupper gästspela.

De tre barnföreställningarna har varit lätta att sälja till skolorna. Någon samordning med de av Malmös fria grupper som ägnar sig åt barnteater har inte förekommit. Spelåret 1996/97 valde MDT och Musikteatern i stället för egen verksamhet för de unga att ekonomiskt stödja den fria gruppen Nya Unga Teatern. Även Kulturrådet sköt till extra pengar. Gruppen disponerade Verkstan som scen men otillräckliga ekonomiska resuser satte stopp för en fortsättning.

Malmö Dramatiska Teater har inte haft lika påtagliga ekonomiska bekymmer som Malmö Musikteater. Vid tre tillfällen har dock MDT fått kapitaltillskott från kommunen och 1998 fick teatern 1 mkr av de 10 mkr som huvudmannen erhöll som extra medel från den statliga "teaterakuten". MDT:s aktiekapital är 1 mkr men borde enligt teaterledningen vara på minst 5 mkr. Någon sponsring har inte förekommit men diskussioner har förts om att inrätta en tjänst inom koncernen för att värva sponsorer till alla de fyra kulturbolagen.

Styrelsens ordförande - som alltså är ordförande även i koncernstyrelsen och de tre övriga kulturbolagen - ser sig i större utsträckning som kommunens representant i koncernstyrelsen än i dotterbolagens styrelser, eftersom ansvaret gentemot huvudmannen går via moderbolaget. MDT:s ledning anser dock att lösningen med en gemensam ordförande inte bidragit till att förbättra kommunikationen och att ordföranden också i teaterstyrelsen i första hand representerar kommunen. I såväl teaterns styrelse som i koncernens har de ekonomiska frågorna dominerat och konstnärliga måldiskussioner hamnat på undantag. MDT:s uppdrag har varit att med oförändrad konstnärlig ambitionsnivå hålla sig inom den fastlagda budgeten. Inom alla kulturbolagen har en budget för tre år eftersträvats.

Malmö är en stad där kärnan av trägna teaterbesökare är ganska liten och där en ganska stor del av befolkningen har invandrarbakgrund. Merparten av publiken kommer i stället från kranskommuner som Vellinge och Staffanstorp samt från Lund. Teaterledningen uppger emellertid att större delen av MDT:s publik kommer från Malmö stad. Spelåret 1999/2000 var biljettpriset på Hipp 160 respektive 130 kr och på Intiman 130 kr. Det s.k. högskolekortet ger 50 procents rabatt för elever vid Malmös högskolor men inte vid Lunds universitet. Elever vid Malmöskolorna betalar 30 kr för biljetter som bokas via skolan. Enligt teaterns uppskattning har besökare med studeranderabatt utgjort en tredjedel av den totala publiken.

Malmö Dramatiska Teater har 400 abonnenter. MDT har även två typer av rabattkort och det finns dessutom ett gemensamt rabattkort med Musikteatern. Malmö Dramatiska Teater har 300 ombud gemensamma med Musikteatern men också 100 egna ombud. Teatern anser sig ha mest glädje av de senare. Skådebanan finns som organisation i Malmö men saknar försäljningsställe, varför MDT inte haft någon draghjälp därifrån. Nyligen har ett försök inletts med rabatterade teater- och konsertresor med länsbussar och lokaltåg från tio närliggande orter.

Vuxenutbildningar med många invandrarelever har gratis fått besöka generalrepetitioner på pjäser som inte i avgörande grad byggt på språket. Invandrargruppen Kalejdoscop i Lund har gästspelat med 16 föreställningar på ´Odromen. I Peter Handkes ordlösa "Timmen då vi inte visste om varandra" medverkade sex skådespelare med invandrarbakgrund. Hösten 2000 görs tre produktioner för barn på serbokroatiska, spanska respektive arabiska för att som en introduktion till det svenska teaterlivet ge invandrade skådespelare arbetstillfällen.

Vid ett par tillfällen har MDT stått som arrangör för Gymnasiefestivalen med teman som Strindberg, absurd teater och Shakespeare. Föreställningarna har repeterats på de deltagande skolorna men festivalens avslutning har producerats på Hipp.

MDT samproducerade "Jeppe 96", en modern Holbergversion, med Den Nationale Scene i Bergen. Förutom i Malmö och Bergen spelades föreställningar i Köpenhamn som ett inslag i Kulturhuvudstadsåret. Föreställningen instuderades med både norsk och svensk rollbesättning. MDT:s uppmärksammade "Hamlet" gästade såväl Sarajevo som Dramaten och sändes dessutom i svensk TV. "Vasasagan", byggd på sju av Strindbergs historiedramer, gavs i både SVT och radio och som radioteater har även teaterns uppsättning av Strindbergs "Kamraterna" sänts. Hösten 2000 gör Malmö Dramatiska Teater en samproduktion, "Animals in Paradise" av Howard Baker, med Det Kongelige i Köpenhamn, ett bidrag till "Kulturbro 2000", varvid 2 mkr erhålls från projektetorganisationen. Skådespelare från båda teatrarna medverkar och föreställningar ges på ömse sidor om Öresund.

Sedan i maj 2000 har turerna kring Malmö Dramatiska Teaters närmaste framtid varit många och motsägelsefulla. Kommunstyrelsen i Malmö hade ställt som krav att ekonomin för de fyra kulturbolagen skulle vara i balans under 2000. I samband med detta fick koncernledningen tillåtelse att omförhandla övriga lokalhyror under förutsättning att Malmö Dramatiska Teater lämnade sin huvudscen Hipp. Det första beskedet om utflyttning gällde den 31 december 2000; i ett senare skede fick teatern respit, först till den 30 april 2001 och slutligen till den 30 juni samma år.

Hyreskostnaden för Hipp, 12,4 mkr, skulle användas till att öka Malmö Musikteaters driftsanslag och på så sätt korrigera denna teaters mångåriga ekonomiska obalans. MDT skulle få bibehålla den konstnärliga personalen, dvs. i första hand de 22 skådespelartjänsterna, och sin tidigare budget minus hyreskostnaden för Hipp. En reducering av den tekniska och administrativa personalen aviserades däremot av koncernledningen.

Avsikten var att MDT förutom på Intiman under obestämd tid skulle bedriva sin verksamhet i förhyrda teaterlokaler i Malmö samt genom uppsökande teater i det mindre formatet och turnéföreställningar i Skåne. Någon genomarbetad plan för vare sig turnéverksamhet i samarbete med Region Skåne eller lämpliga ersättningslokaler förelåg inte då förslaget om att lämna Hipp som huvudscen offentliggjordes.

Kommunens fastighetsbolag Stadsfastigheter har sedan dess utan framgång sökt efter intressenter för att till samma höga nivå överta Malmö Dramatiska Teaters hyreskontrakt på Hipp eller för att förvärva fastigheten. Köp och renovering av denna kostade som tidigare nämnts kommunen närmare 130 mkr.

En helomvändning från kommunstyrelsens sida skedde plötsligt den 18 oktober 2000 då det offentliggjordes att Malmö Dramatiska Teater får behålla Hipp som huvudscen. Ett tidigare beslut att MDT ska lämna lokaler för administration och kostymateljé i Hippfastigheten den 31 december 2000 står dock fast. Eventuellt kan detta gälla också den där befintliga repetitionssalen. Administrationen ska då flytta till en fastighet i närheten av Malmö Musikteater vid Fersens väg (f.d. Malmö Stadsteater), medan kostymateljén ska beredas plats inom Musikteatern. Studioscenen på Hipp, `Odromen, där MDT sedan 1996 gett tre produktioner för vuxna och två för barn, kommer också att försvinna. Troligtvis blir Konsthallsscenen en ersättning för `Odromen.

I fortsättningen slipper Malmö Dramatiska Teater hyresansvar för restaurang, festvåningar och butikslokaler och hyr endast scen, loger, teaterfoajé och ev. repetitionssal till en betydligt lägre hyra. Siffran 3 mkr har nämnts i sammanhanget. En förutsättning för att teatern ska få stanna på Hipp är emellertid att den turnerar i Region Skåne. Förhandlingar har inletts med teaterföreningen i Lund och Lunds kommun om ett avtal. Ett sådant existerade under 1970-talet med Malmö Stadsteater om 40 föreställningar per år. Gästspel med enstaka föreställningar från Hipp och Intiman är tänkbara även på andra större scener inom Skåne. Föreställningsverksamheten i Lund är tänkt att ge ett visst utrymme för uthyrningar till andra teaterproducenter av Hipp.

Uppsägningar av personal i den tidigare planerade utsträckningen är inte längre aktuell. Vissa tjänster är dock direkt knutna till skötsel och uthyrning av Hippfastigheten och här är förändringar tänkbara. Den nuvarande teaterchefen sade med anledning av koncernstyrelsens förslag om att teatern skulle lämna Hipp upp sig i maj 2000 men kvarstod i sin befattning till den 15 november 2000. Tjänsten som ny teaterchef/VD har inte utannonserats. För närvarande övervägs en övergångslösning, förmodligen med en administratör som ska arbeta tillsammans med ett konstnärligt råd.