Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKultur
LÖRDAG 16 SEPTEMBER 2000
 
  

Bilden av människan som molekyl

Karin Hansson, ”Konstmodellen”, 2000. Titeln utlovar både en modell för hur konst ska göras och en människokropp som förebild för en teckning.
CHARLOTTE BYDLER ser datorernas intåg på anrika Liljevalchs

konst
Crac – Creative Room for Art and Computing
Liljevalchs konsthall,
T o m 1 oktober



Jag tycker att det är modigt av Liljevalchs att öppna sina anrika salar för 18 konstnärer från Crac – Creative Room for Art and Computing. I dag är datorer i konsten ingenting ovanligt, men fortfarande saknas konst ur den vitt spridda digitala kulturen nästan helt på den etablerade konstscenen. Men kanske blir den äntligen betraktad som rumsren. Som på beställning kommer i oktober utställningen Electro-hype i Malmö att visa några av datorkons-tens och cyberpunkens klassiker.
  Liljevalchs ger ett smakprov av Crac i stort, för utställningens urval av konstnärer har avgjorts av deras föreningsengagemang i stället för av en persons omdöme. Bland Cracs ca 350 medlemmar finns dock Sveriges internationellt sett mest kända konstnärer. Här gör de konstnärerna ett överraskande blekt intryck med verk som liknar referenser till dem själva. Henrik Håkansson videofilmar fladdermöss, Michael von Hausswolff i samarbete med Peter Hagdahl gör besökarens närvaro synlig och hörbar, och Ann-Sofi Sidén deltar med en videodokumentär av hennes skulptur i Wanås slotts-park: en avgjutning av konstnären själv.
  I stället övertygar och engagerar verk av Jon Brunberg, Nils Claesson, Karin Hansson, Mats Hjelm och Anita Malmqvist. Hansson erbjuder besökaren att teckna kroki på tisdagar och torsdagar. Ingen synlig high-tech – den finns inte i hantverket utan i Hanssons beskrivning av kroki som ett grundläggande protokoll för västerländsk konst. Teknikens kulturella inflytande är ett sätt att forma en världsbild, som i Hanssons val av ordet ”protokoll” som i datorvärlden betyder regler för att kommunicera. Eller som i Jon Brunbergs mörklagda labyrint där tekniken ger nya ögon för mänskligt beteende. Väl ute igen kan man se vad andra personer som filmats med infraröd teknik har för sig i mörkret.
  
Men det görs tydligt att konstnärer inte helt styrs av sin digitala miljö, varken vad de framställer eller hur de gör det. De följer individuella banor, vilket i Lotta Antonssons fall leder ut i ett gränsland mellan att vara flicka och kvinna i fotograferingen A very young woman under the influence. Antonsson avslöjar varken i text eller bild exakt vad som påverkar den mycket unga kvinnan som hänger i träd och som sitter på marken med ansiktet dolt av långt hår.
  Antonsson ger tekniken lika låg profil som Mats Hjelm gör i videon White Flight, där faderns filmer av raskravallerna i Detroit från 60-talet klippts ihop med Hjelms eget material från ett besök på platsen 30 år senare. Dubbeldokumentären blir ett sätt att söka pappan genom att gå i hans fotspår. Å andra sidan är datortekniken påtagliga och visuellt viktiga delar i Tore Nilssons installation O-Tech. Det är den även i Brain Bar, en mekanisk bar som serverar den drink gästen förtjänar, enligt Ingvar Sjögren, Thomas Broomé och Jakob Lindström. Baren bedömer besökarens mentala tillstånd och skräddarsyr en drink.
  
Tekniken söker av och reagerar på sin mänskliga omgivning, ingen möda sparas för att göra deras spår synliga med stor precision. I konsten går människobilden ner på molekylnivå, precis som i gentekniken, och det är värt att se extra noga på.
Charlotte Bydler