Dra ni åt helvete allihop!
VASILIS PAPAGEORGIOU och MAGNUS WILLIAM-OLSSON tolkar grekiska epigram – och finner sig själva
Ditt ben, Nikandros, har fått hår! Se upp
så att de inte också sker din stjärt.
Och så blir du varse bristen på älskare. Nej, tänk
redan nu på hur kort din ungdom varar.
Alkaios från Messene
(levde under 200-t f.Kr.)
Bronsstaty över Afrodite |
Jag älskade. Jag kysste. Lyckad var jag, framgångsrik. Är älskad ännu.
Men vem jag är, och hon, och hur – vet blott gudinnan.
Okänd författare (trol. tillkommet nån gång under de första fem seklerna e. Kr.)
Av kärleken blev Heliodoras nagel stark och vass,
ty hon river sig ända in till hjärtat.
Meleagros (f. ca. 140 f.Kr. d. ca.70 e.Kr.)
Kytherea själv knöt upp den ljuvliga gördeln över brösten
och gav den, Ino, åt dig, som din egen, att du med
sinnestrollande kärleksvätskor alltid skall kunna tämja män;
Och så har du använt dem bara på mig.
Antifanes från Makedonien
(Levde trol. kring åren för vår tideräknings början.)
Medtävlarna reste detta äreminne över boxaren Apis,
för att han aldrig förmådde skada någon.
Lukillios (Levde under första seklet e.Kr.)
Äpplet kastar jag till dig. Älskar du mig i ditt hjärta
tar du emot det och ger av din jungfrudom.
Men tänker du, som jag hoppas att du inte tänker
tar du emot det och grubblar över kortlivad skönhet.
Platon (f. 427 f.Kr., d. 347 f.Kr.)
Tapper i strid var Timokritos. Det här är hans grav.
Krigets gud skonar inte de bästa, utan de fega.
Anakreon (f. ca 570 f. Kr.)
Hjältemodets härold, de odödligas uttolkare.
Sol efter solen i grekernas liv.
Musernas strålglans, världsalltets oförgängliga mun, Homeros,
har den vågslagna sanden, o främling, begravt.
Antipatros från Sidon (200-t. f.Kr.)
| |
En gång lekte jag med sexiga Hermione.
O pafiska gudinna, en färgrik gördel av blommor
bar hon med guldbokstäver runt om. Där stod: ”Älska mig
och var inte ledsen om jag tillhör en annan”.
Asklepiades (f. ca. 230 f. Kr.)
Här ligger jag, Timokreon från Rhodos, efter att ha ätit mycket,
druckit mycket och snackat mycket skit om folk.
Simonides från Keios (f. 556 f.Kr. d.468 f.Kr.)
Inget är skönare än kärlek. Allt ljuvligt överträffar den.
Jag har till och med spottat honungen ur munnen.
Nossis säger detta: Den Kypris inte kysst, hon skall åtminstone
aldrig lära känna vad sorts blommor rosor är.
Nossis (tidigt 300-tal f. Kr.)
|
När Diophon, den avundsamme, såg att grannen korsfästs
på ett högre kors, rann livet ur honom.
Lukillios
Platon. |
Efter att ha ätit lite, druckit lite och lidit mycket sjukdom
dog jag äntligen. Dra ni åt helvete allihop!
Okänd författare el. Simonides från Keios. |
Kläderna kasta, min ljuva. Låt nakna lemmar röra vid
nakna lemmar, flätade i varandra. Inget
skall finnas emellan oss, Som Semiramis mur
tycks mig din tunna klädnad. Låt bröst
och läppar förenas: Och begrav resten i tystnad.
Jag hatar oprecist sladdriga tungor.
Paulos Silentarios ( 500-t e.Kr.)
Förtvivla! Vad skall jag säga först, och vad sedan?
Förtvivla! I smärtans innersta detta: du finns inte mer.
Åh, underbara kvinna, främst var i skönhet din kropp,
främst i godhet ditt hjärta.
Prote, ditt namn talade sanning. Ty i ljuvhet,
oefterhärmlig, stod ingen framom dig.
Krinagoras (levde kring åren för vår tideräknings början).
|
Av kärleken blev Heliodoras nagel stark och vass,
ty hon river sig ända in till hjärtat.
Meleagros (f. ca. 140 f.Kr. d. ca.70 e.Kr.)
|
Om epigrammens själ