|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
MARIA-PIA BOËTHIUS om våldtäkterna, medierna – och vad regeringen bör göra I år kan den så kallade våldtäktsdebatten i Sverige fira 24-årsjubileum. 1976 entledigades en sexualbrottsutredning efter en omfattande våldtäktsdebatt och ersattes med en Sexualbrottskommitté. Just nu sitter den femte statliga utredningen sen 1976 och ”utreder” våldtäktsbrottet. Våldtäkterna däremot kan vi spåra åtminstone tusentals år tillbaka. I Gamla testamentet inträffar den första våldtäkten redan i Första Moseboken, 34:e kapitlet: ”Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick en dag ut för att träffa flickorna i trakten. Shekem, som var son till hivén Hamor, hövdingen i landet, fick syn på henne, och han överföll och våldtog henne.” Dinas bröder tar en fruktansvärd hämnd. Under förespegling att Shekem ska få behålla Dina om alla männen i hans stad låter omskära sig går de sedan in och slår ihjäl ”alla av manligt kön” när männen låg utmattade och ”led av sina sår”. Sedan plundrade de staden, förde bort alla husdjuren, alla ägodelar och alla kvinnor och barn. När Jakob gjorde vissa invändningar svarade bröderna: ”Skall man få behandla vår syster som en hora?” Denna gammaltestamentliga, första våldtäkt har vissa likheter med gruppvåldtäkten i Rissne. En grupp män – Sverigedemokraterna – tar våldtäkten på ”en svensk flicka” som förevändning för hämnd och att utså hat mot ”invandrare”. Förvånansvärt många medier hängde på denna vinkling av gruppvåldtäkten. Genom hela historien kan vi se hur våldtäkt på kvinnor tas som förevändning för blodiga uppgörelser mellan män. I krig brukar den ”vinnande” sidans första åtgärd vara att våldta ”förlorarnas” kvinnor. Hur det gick för Dina berättar inte Gamla Testamentet. Däremot får vi följa männens vidare öden.
 Det har antytts att våldtäkten i Rissne har med kultur att göra.Visst har den det. Men det är inte fråga om någon speciell ”invandrarkultur”. Det är fråga om en global manlig kultur som överskrider alla nationsgränser och alla folkslag. Själv har jag genom åren talat med kanske tusen våldtagna kvinnor och inte så få våldtäktsmän. En inte helt ovanlig erfarenhet bland killar är att man lurat med ”en godtrogen tjej från plugget” ut i naturen och tillsammans har de supit sig fulla. Sedan har killarna ”satt på” tjejen, den ena efter den andra och i varandras åsyn, när hon blivit för full för att orka försvara sig. När jag påpekar att det är en gruppvåldtäkt brukar dessa grabbar bli eftertänksamma. De har sett det som ett gang-bang, något som händer då och då. ”Det vet alla”. I skolan blir det sedan flickan som får bära skammen. Killarna kan inte låta bli att läcka information och det är hon som är ”en hora”. Det enda goda som gruppvåldtäkten Rissne fört med sig är att man satt strålkastarna på dessa gruppvåldtäkter. Det riktigt onda den fört med sig, förutom flickans oerhörda lidande, är att man försöker hänföra våldtäkterna till en ”främmande kultur”, som om inte våldtäkt vore en integrerad del av den svenska kulturen. Våldtäkter är en del av all manlig okultur, överallt. Här har medierna bidragit till den uråldriga draksådden; myten om att ”dom” våldtar ”våra” kvinnor. Journalister, som vill lära något av historien borde varje gång de bestämmer sig för att utpeka invandrare fråga sig: skulle jag också sätta in ordet ”judar” här? Vad vi ser är nämligen demoniseringen av en hel folkgrupp ”invandrare” där 99 procent eller något sådant naturligtvis är fullkomligt oskyldiga.Under de tjugofyra år jag följt våldtäkterna i Sverige har gången varit denna: det inträffar en särskilt vidrig våldtäkt som leder till intensiv nyhetsbevakning med åtföljande debatt. Politiker ställs till svars och ibland skickas ”problemet” vidare till en utredning eller kommission. Under hela denna tid har våldtäkterna, misshandeln av kvinnor och mördandet av kvinnor fortsatt med oförminskad styrka. Ingen lagändring och ingen kampanj har minskat kvinnornas utsatthet. Tidningarnas ledarsidor exploderar av upprördhet när ungdomar ockuperar ett hus; men skriver bara något pliktskyldigt med vidhängande gäspning inför den ständiga våldsterror som kvinnor utsätts för, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Ur kvinnors synvinkel är perspektiven fullkomligt förvridna. Jag föreslår att vi omdefinierar våldet och dödandet av kvinnor och kallar det vid dess rätta namn: terrordåd, och att våldsmännen definieras som terrorister. Dessa brott är, förutom att de leder till döden eller är en svår skändning av den enskilda kvinnan, brott som drabbar alla kvinnor; därför att de beskär kvinnors frihet, skrämmer bort kvinnor från de offentliga rummet, därför att så många kvinnor tvingas leva i en skräck som inte är värdigt en demokrati. Det finns våldtagna kvinnor som beskrivit våldtäkten som att bli mördad, men ändå leva vidare.Våldet mot kvinnor är inte privat och har inte med sexualitet att göra; det är en fråga om makt och att behålla makten med terror. Jag föreslår att regeringen inrättar en topputrustad anti-terrorstyrka som ges högsta prioritet och högsta status och vars uppgift blir att bekämpa den dagliga terrorn mot kvinnor.
|
|
