Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKultur
MÅNDAG 28 FEBRUARI 2000
 
  

Bild: EDVARD DERKERT
Hur farlig är den nya högern?

KARL ALVAR NILSSON om salongsnazism och en livsfarlig blåbrun röra

Nazismen förknippas nu med de kriminella grupper som hotar och utövar våld mot invandrare, journalister och andra. Längre tillbaka är nazismen förknippad med de tyska koncentrationslägrens fasor och utrotning av miljontals judar och zigenare. Nazismen framstår härigenom som en abnormitet. Ofta anges massarbetslösheten på 1930-talet och den utslagning som nu sker som en orsak till att nazismen fått och får stöd. Men det är inte hela sanningen. Nazistiska tankegångar fanns - och finns - inte bara bland de utstötta, misslyckade, förvirrade och obildade.
  I Tyskland växte det nationalsocialistiska partiet från 2,5 procent av rösterna 1928 till 43,9 procent 1933. Under samma period minskade det konservativa Tysknationella Folkpartiet från 14,2 procent till 8,0. Det katolska Centrumpartiet minskade sin andel av rösterna från 15.4 till 15,0. Socialdemokrater och kommunister sjönk från 40,5 procent till 30,6.
  Valdeltagandet ökade under de här åren från 75 procent 1928 till 89 procent 1933. Detta innebär att Centrumpartiet ökade sitt röstantal och att socialdemokrater och kommunister i stort sett fick lika många väljare 1933 som 1928. Det mest iögonfallande är emellertid att de liberala mittenpartierna trots ett ökat valdeltagande i stort sett raderades ut. De fick 27,5 procent av rösterna 1928 och bara 2,5 procent 1933.

Nazismen var, vilket nu tycks glömmas, en massrörelse som rekryterade medlemmar från alla samhällsskikt och som i stor utsträckning tycks ha attraherat människor med en liberal uppfattning och protestanter i högre grad än katoliker. Hitler fördes till makten med stöd av Tysknationella Folkpartiet.

Nazismen bygger inte på en ideologi på samma sätt som socialism och liberalism. Snarare är nazismen en sammansättning av vissa gruppers och klassers förgrovade och förenklade uppfattningar och attityder. Nazismen och våra dagars missnöjespartier har klara likheter. Det finns vissa grundläggande och identifierbara element i nazismen: rasism, elitism, motstånd mot demokrati, nationalism och antimarxism.

Skall nazismen krossas måste det dras en klar gräns till all högerextremism
  I Sverige fick aldrig de nazistiska partierna några större framgångar i de allmänna valen. Det bästa valresultatet uppnådde de 1936. Då fick Furugårdsnazisterna 3 000 röster, Lindholmsnazisterna 17 500 och Sveriges Nationella Förbund (SNF) 31 000 röster. Vid sidan av de uttalat nazistiska organisationerna odlades nazistiska tankegångar i bl a Riksföreningen Sverige-Tyskland, Samfundet Manhem och Försvarsfrämjandet. I dessa organisationer återfanns inte bara nazister utan också högermän, bondeförbundare och personer som inte tillhörde något parti alls. Gränsen till nazismen suddades på så sätt ut. I dessa organisationer förespråkades en anpassning till det nya Tyskland, alltså till nazismen. I avvaktan på att Hitler skulle segra ansåg man bland annat att svensk raspolitik skulle anpassas till Tyskland. Sveriges Företagares Riksförbund var vid samma tid antisemitiskt och krävde stopp för judeimporten.
  De flesta nazistiska organisationerna lade ned sin verksamhet vid krigsslutet eller kort därefter, men SNF och Nysvenska Rörelsen levde vidare. Den drivande kraften i samfundet Manhem, C E Carlberg, startade efter kriget en stiftelse som blev en samlingspunkt för gamla nazister och som också bedrev ungdomsverksamhet ända in på 1960-talet. Försvarsfrämjandet levde vidare och hade som skribenter i sina tidskrifter flera gamla nazister, både svenska och tyska. Nordiska Rikspartiet, som startade 1956, kan betraktas som efterföljare till Lindholmsnazisterna. De har dock aldrig kunnat samla särskilt många medlemmar, men har däremot genom sitt agerande fått uppmärksamhet.

Den svenska forskningen om nazism har fokuserats till Lindholmsnazisterna och på senare tid de grupper som nu väcker sådan uppmärksamhet. Bl a har historikern Helene Lööw ansett att SNF inte var nazistiskt. Vid krigsslutet var Rütger Essén ordförande i SNF och vice ordförande var Dagspostens chefredaktör Teodor Telander. Telanders närmaste man på Dagsposten var Essén. I Dagsposten går det således att få en uppfattning av de åsikter som SNF stod för och ända till nutid hållit fast vid. När Hitler, som Dagsposten uttryckte det, hade stupat skrev Essén en minnesruna. Den borde läsas av alla som tvivlar på att Dagsposten och SNF var nazistiska. C E Carlberg skrev en dikt som publicerades i Dagsposten några dagar senare:
”[ - - -] Germanens rike föll med ära och ut ur gruset växa skall hans lära och inge nya släkter ädelt mod. Ty, genom mörker fram mot ljuset går vi och en dag alla ångerköpta står vi kring nu bespottad Hitlerärestod.”

Dagsposten förnekade genast efter kriget att judeutrotningen ägt rum. Dagspostens efterföljare var tidningen Fria Ord och så sent som på 1980-talet, då Clas af Ugglas var redaktör, förnekades judeutrotningen i tidningen judeutrotningen. Det som i övrigt kännetecknade tidningarna var elitism, rasism och bekämpning av demokratin som af Ugglas föraktfullt kallade mångvälde. Men Clas af Ugglas var ingen utstött person. Han var medlem i Stockholms Rotaryklubb och den exklusiva klubben Sällskapet med lokaler på Arsenalsgatan i Stockholm. Han var också kyrkligt verksam och på förslag av kyrkorådet i Kungsängens och Västra Ryds församling tilldelades han Kungliga Patriotiska Sällskapets guldmedalj för långvarig gagnelig verksamhet.

Förhållandet med Nysvenska Rörelsen var detsamma och den rörelsens verksamhet kan följas i tidningen Vägen Framåt.
  Även om SNF:s och Nysvenska rörelsens skaror minskade vid krigsslutet så kunde de på 1950- och 1960-talet fira vissa framgångar och studentklubbar och studentförbund bildades. Bland de akademiker som då anslöt sig till Nysvenska rörelsen kan nämnas Göran Englund, senare professor i juridik, som blev välkänd i samband med folkomröstningen i Sjöbo. Han var då medförfattare till den broschyr om invandring som centerpartiet i Sjöbo ställde sig bakom.
  Ett storkap gjorde Nysvenska rörelsen när läkaren Jean Cronstedt blev medlem. Han var tränare för herrlandslaget i gymnastik och ledare för Sveriges gymnastiktrupp vid olympiaden i Tokyo 1964. En annan läkare som anslöt sig, men först på 1970-talet, var Erling Rudkilde vid Ryhovs mentalsjukhus i Jönköping. När steriliseringsdebatten pågick framträdde han i DN och talade om att han utfärdat ett hundratal intyg om lämpligheten av sterilisering. När Ny Demokrati bildades blev han en framträdande företrädare för det partiet.

Det skulle gå att rada upp många exempel och det är tydligt att nazistiska åsikter inte varit ett hinder för att nå toppositioner i det svenska samhället. Någon klar gräns drogs inte till nazismen.

Kommissionen som granskade utredningen av mordet på statsminister Olof Palme uppehåller sig i ett långt avsnitt i sitt betänkande vid den högerextremism som fanns inom Stockholmspolisen i mitten av 1980-talet. Det är uppenbart att denna gruppering hade kontakter med både SNF och Nysvenska rörelsen. Bland deras föredragshållare fanns bland annat en domare och en advokat.
  Kring SNF växte upp ett antal andra organisationer med högerextrem inriktning, till exempel Sanct Michaelsorden, som med standar och fanvakt hyllade general Franco när denne avlidit. Svensk-Chilenska Sällskapet med advokaten Lennart Hane som försvarade nazisterna efter Brottbykonserten, Narvaförbundet som brukar högtidlighålla Karl XII:s dödsdag i Riddarholmskyrkan. Andra organisationer med anknytning till SNF är 30-novemberföreningen i Lund och Ungsvenska Klubben.

Från mitten av 1960-talet till mitten av 1990-talet minskade SNF:s och Nysvenska rörelsens styrkor stadigt och i dag kan de betraktas som avsomnade. Samtidigt det emellertid tillkommit ett antal andra rörelser och partier med hemvist på högerkanten. Inte sällan återfinns i dessa organisationer personer som tidigare tillhört SNF och Nysvenska rörelsen.
  KDS bildades 1964 och lockade då till sig ett antal nazister och efter valet fick partiet göra en nazistutrensning. Bland andra sparkade man ut specialläraren Werner Öhrn, ledare för Narvaförbundet.
  1968 bildades det första framstegspartiet och samma år startades Operation Sverige som gav ut en tidning med samma namn. Rörelsen var palmefientlig, stödde militärkuppen i Chile och USA:s krigföring i Vietnam. Vid skiftet mellan 1960- och 1970-talet startade Demokratisk Allians som stödde USA:s krigföring i Vietnam. 1973 kom Centrumdemokraterna, kända för sin motvilja mot invandring, 1975 den högerextrema tidskriften Contra som med sina kontaktombud i varje län kan ses som ett slags rörelse. 1978 bildades Medborgarrättsrörelsen av Gustaf Petrén med ett nazistiskt förflutet vid Lunds universitet på 1930-talet, 1970 invandrarfientliga Skånepartiet, 1980 Bevara Sverige Svenskt (BSS). 1985 bildades Friheten i Sverige, som 1988 slogs ihop med Medborgarrättsrörelsen. 1986 bildades Sverigepartiet genom en sammanslagning av Framstegspartiet och BSS och 1988 kom Sverigedemokraterna, som då kunde ses som en utbrytning av ursprungliga BSS-are ur Sverigepartiet. 1991 bildades Sjöbopartiet och Ny Demokrati. Ny Framtid kom till inför valet 1994. 1995 bildades Hembygdspartiet som senare bytte namn till Konservativa partiet. I dessa organisationer och partier suddas, precis som på 1930-talet, gränsen ut mellan höger och extremhöger.

I Sverige dök de första skinnskallarna upp i slutet av 1970-talet. I mitten av 1980-talet förekom bråk med skinnskallar inblandade i samband med fotbollsmatcher. Men det skedde också grova våldsbrott mot bl a invandrare som kunde förknippas med skinnskallar. Musik ingår i de flesta ungdomskulturer. Det är därför inte märkligt att det bland skinnskallarna bildades musikband. 1985 kom den första skinnskalleskivan. Det var Ultima Thules Sverige Sverige fosterland. Skivan sponsrades av BSS. Bert Karlsson, en av grundarna av ny demokrati skrev 1993 kontrakt med Ultima Thule. Hösten 1993 hade skivan För fäderneslandet sålts i 100 000 exemplar och vid en konsert i Fryshuset i Stockholm överlämnade Anders Carlberg guldskivan som bevisade bandets framgång. På plats fanns Bert Karlsson och ungefär 600 skinnskallar, en del med nazistisk anknytning.

När Ultima Thules kontakter med BSS och Sverigedemokraterna uppmärksammades i massmedia bröt Bert Karlsson med bandet. Men det är uppenbart att Bert Karlsson genom sitt agerande banade väg för den här typen av musik.
  Ingen som vill bli betraktad som anständig och nå framgång kan nu kalla sig nazist och göra sig skyldig till kriminella handlingar. Sverigedemokraterna har insett detta och anstränger sig för att visa upp en prydlig fasad. Detta kan ha lett fram till att vi de senaste åren fått ett antal mer eller mindre löst sammansatta grupper med kriminell anknytning som kallar sig nazister. Dessa gruppers nu uttalade nazism skall kanske mer ses som en markering av ett totalt utanförskap än politisk medvetenhet.
  När nu kriminella grupper gjort nazistiska tankegångar till sina tycks ett uppvaknande ske och ropen skallar: ”krossa nazismen”. De klart kriminella grupperna måste bekämpas med polisiära metoder.

Men att krossa nazistiska åsikter är sannolikt inte så enkelt. Under de senaste åren har hela det politiska kraftfältet flyttats åt höger. Framträdande ekonomer kan kritisera demokratin och välfärdsstaten ifrågasätts på ett sätt som var otänkbart för några år sedan. På högerkanten har vi samtidigt fått en blå-brun röra. Det är denna röra av sverigedemokrater och missnöjespartister som utgör den politiska faran.

Företrädare för dessa grupper ger också ett slags legitimitet åt de grupper som hotar och utövar våld. Vad har till exempel Vivianne Franzén från ny demokrati betytt i det sammanhanget? Exemplet ny demokrati visar att ett missnöjesparti även i vårt land kan samla många röster. I Skåne har invandrarfientliga missnöjespartier gått samman under beteckningen Skånes väl och med sina sex mandat fått en vågmästarroll i regionfullmäktige och härigenom fört de borgerliga partierna till makten. Sverigedemokraterna är företrädda i kommunalfullmäktige i fem kommuner och det är inte otänkbart att de efter nästa val kan få en vågmästarroll i en eller flera kommuner.

Vad händer då? Skall nazismen krossas måste det dras en klar gräns till all högerextremism oavsett var på samhällsstegen dess företrädare finns. Ur den aspekten är det olyckligt att allt intresse fokuseras till de kriminella grupperna eftersom det kan ge andra högerextremister ökade möjligheter att agera.

Karl Alvar Nilsson
kultur@aftonbladet.se
Karl Alvar Nilsson är författare och fd militär. I april kommer hans bok Överklass och högerextremism under 1900-talet på Federativs förlag.




 BERGMANS 1900-TAL
Här kan du läsa om Ingmar Bergmans filmfavoriter som publicerats från 1 januari - 27 januari 2000.

 VAD GÖR VI NU DÅ?
Läs Aftonbladets artikelserie där en rad skribenter ställer frågan: "Vad gör vi nu då, efter millennieskiftets alla högtidstal?"

 ÅRTUSENDETS LISTOR
Läs och bli upprymd, upplyst, förklarad och förströdd. Alla årtusendets listor från januari till december 1999.

 SURFGUIDEN
Tips från läsarna

 
 VECKANS SIDOR


 TIPSA OM NÄTKULTUR
Skicka dina bästa kulturlänkar till oss

 BOKBANKEN
Sök bland hundratals bokrecensioner

 REDAKTIONEN
Kontakta medarbetarna på kulturredaktionen