[an error occurred while processing this directive]

Vådan av att ha tankarna i datorn

	Veckans krönikör Bodil Jönsson är professor vid Lunds universitet och har fått pris för att hon ”gett tekniken ett ansikte”.
TYCK TILL om Bodils krönika Tidigare krönikor

I somras var jag med om en mailserverkrasch som gjorde de tre senaste månadernas mail obefintliga. Det hela löste sig till sist efter en månads harvande i serverns innersta, men det är inte om lösningen jag vill berätta, utan om vad kraschen lärde mig.
  Så här är det: jag tänker mycket, skriver mycket, talar mycket. Efter bästa förmåga försöker jag namnge filer och mappar och strukturer så att jag själv skall hitta bland mina egna tankar.

Jag vill ju kunna komma åt dem minst lika lätt i datorn som i huvudet. Ja, lättare till och med, för i datorn ligger de ju färdigtänkta och färdigformulerade.

Men så är det det där att kunna hitta. Eftersom jag i grunden är en genuint slarvig människa, är jag tvungen att hålla god ordning omkring mig. Lik förtvivlat finns det så många möjliga strukturer som jag kan stoppa in nya alster i, att jag allt som oftast inte kommer ihåg hur jag tänkte när jag placerade en text eller en bild i datorn.
  Nu kommer jag till mailserverkraschen. Det var inte förlusten av de korta, ofta torftiga meddelandena som störde mig. Nej, det var att jag efter kraschen inte via mailen kunde hitta beteckningar på filer som jag skickat med som bilagor.

Mitt minne är sådant att jag kan glömma en rubrik, även en tidpunkt, men jag kommer ofta ihåg någon människa jag skickat material till eller något sammanhang eller tidpunkt eller oftare en ungefärlig kombination av människa, sammanhang, tidpunkt. Att då kunna växla mellan att söka efter mottagare, rubrik och tidpunkt för att leta - det är tydligen min grej.
  Märkte jag när den var borta.
  ”Distribuerad kognition” kallas det på fint språk att lagra tankeresultat utanför huvudet. Det är så oändligt praktiskt - det gäller allt från en textfil till att göra en att-köpa-lista.

Att slippa ha allt i huvudet är en välgärning. Somliga påstår att det som allra mest skiljer människan från övriga djur är just förmågan att effektivt utnyttja distribuerad kognition.

Men inte hjälpte det mig att filosofera så när jag möttes av svaret ”Det finns inga meddelanden i den här mappen” (eller hur det nu är det står). Krampen i magen var som när man har haft tjuvar hemma - fast värre. Någon (läs: kraschen) hade varit inne och rört till det för mig. Tömt lådor som skulle varit fulla.
  Visserligen visste jag att det jag sökte, det fanns där någonstans på hårddisken. Men oj, så många timmar jag snurrade runt för att hitta, hitta, hitta.
  Sens moral: Utlokalisera gärna tankar, det vill säga gör om kunskap till information. Men tappa för allt i världen inte nyckeln. [an error occurred while processing this directive]