|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Mejlen verkar odla våra mörkaste sidor
Mejlkommunikationen blir ibland otäckt rå. En kollega visade mig de mejl hon fått efter en krönika i tidningen. Grabbarna tog i så de nästan kräktes. Okvädningsorden haglade. Jag vet hur det känns. Det är naturligtvis kul att få läsarreaktioner, men när orden formuleras utan nåd är det inte särskilt lustigt. Å ena sidan har internet bidragit till att minska avståndet mellan läsare och journalist. Å andra sidan har kommunikationen förråats. Visst har man fått både handskrivna brev och telefonsamtal, där någon argt förklarar att man är den sämsta människan på jorden. Men det tillhör ändå undantagen. Mejlen, däremot, tycks odla människans mörkaste sidor. Det är ryggmärgsreflexen som talar, inte eftertanken. Enkla domslut som ”jättebra” eller ”uselt” skickas iväg på en hundradels sekund. Stackato-språket, de korthuggna meddelandena, bygger på känsla snarare än på förnuft. Analys eller mångbottnade resonemang ryms inte. Jag brukar hylla internets bidrag till skriftspråkets renässans. Den av vuxenvärlden fördömda MTV-generationen använder faktiskt det skrivna ordet som främsta kommunikationsmedel. Det är hoppfullt. Att skriva innebär ändå en möjlighet att strukturera sitt budskap och inte bara förmedla en känslobild. Men efter ett antal år i mejlkulturen börjar jag tvivla. Snabbhetslogiken sätter tankeverksamheten på undantag. Skrivandet på nätet blir alltför ofta ett elektroniskt babblande där gliringar och sarkasmer haglar. Jag har deltagit i mejlinglistor och chattrum där grabbigheten så till den grad tagit över att det blivit självändamål att bua och häckla andra delatagare. Det är trist. Jag vill inte svartmåla. Det förekommer många sansade och innehållsrika ”samtal” på nätet. Kärleksbrev och flirtande tillhör också mejlkulturen. Den blyga får chans att säga det hon aldrig annars skulle vågat säga. Det offentliga rummet vidgas. Vi journalister får inte monopol på att tänka och tycka. Läsarna kräver delaktighet. Allt det här är guld värt och stärker demokratin. Men det snabba avreagerandet via mejlen föder en skrikkultur, där bara den starke och hårdhudade machon orkar vara med. Kanske dags att skapa en ångerknapp som kan återta det förhastade e-brevet? Aftonbladet/it 2000-09-18 | Gör det själv - med nätets hjälp | De 69 bästa sajterna för hemmafixaren | Titta på tv i datorn | Urtidsdjur fick liv med ny teknik | It-jobb: Han ror projekten i land | Krönikan | Så surfar Siewert | Spel | Henrik Rudin | IT-toppen | Nya, läckra prylar | Läsarnas egna sajter | Nätguiden | Höstens stora spelmässa epost: it@aftonbladet.se fax: 08-56252837 växeln: 08-725 20 00 |
|
|||||||||||
