|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Så lyckades vi att gå ner i vikt
Jag trodde inte mina öron när Pelle friade. Hur kunde han älska mig när jag inte älskade mig själv? Jag hatade att se mig själv i spegeln. Vägrade bada, orkade inte gå i trappor, blev högröd i ansiktet bara av att knyta skorna, fick diabetesvarning av läkaren. I Eskilstuna-parken slängde jag ett mynt i Önskebrunnen och önskade bli smal. Gick sen raka vägen till Viktväktarna. Det blev mitt femte försök hos dom. Till min glädje hade kostprogrammet utvecklats. Det var mindre begränsningar. Detta passade mig bättre. När Pelle friade gav jag mig själv ett nyårslöfte: den dan jag kliver in i Sorunda kyrka ska jag väga högst 71 kilo. Jag vägde exakt 70,6 kilo! Och min lycka var oändlig. Nu motionerar jag flitigt, har fått en fastare kropp. Klädstorlekarna har fallit. Från 54-56 till 38-40. Har just köp en bikini till vår Thailandsresa!”
Stig-Åke Vestberg, 47, sund kost och motion
Jag fick diabetes och påbörjade en akut insulinbehandling i april 1997. Då vägde jag 122 kilo. Lovade läkarna att min sjukdom skulle vara helt borta inom sex månader. Till allas förvåning lyckades jag. Det berodde på totalt ändrade livsstilsvanor. Dels lade jag om kost, dels började jag motionera. Till att börja med gick jag över till vegetarisk föda: olivolja, vita och röda bönor, korngryn, hårt bröd, alla sorters grönsaker. Men varken godis eller mjölk. På nio månader cyklade jag mellan tre och sex mil om dan på min motionscykel. Totalt över tusen mil! Vilopulsen sjönk från 85 till 58. Jag brukar säga att jag mår 30 år bättre i dag. Bantningen har inte kostat mig ett öre. Tvärtom har jag halverat mina månatliga matutgifter från 2 000 kronor till cirka 1 000 kronor.”
Daniel Persson, 23, årets Viktväktare:
Jag var nog förutbestämd att bli fet. Som son till en bagare hade jag obegränsad tillgång till gräddbakelser, kakor, wienerbröd, smarriga tårtor...ja allt gott. Att bjuda upp en tjej till dans var inte att tänka på. Det fick bli några bullar som tröst. Och viktökningen bara fortsatte. Som mest vägde jag 157 kilo. Vändpunkten kom när min tjej gjorde slut. Jag tänkte att hon minsann skulle få se. Med Viktväktarna gick jag ned drygt 61 kilo. Idag har jag en kropp som alla ger mig komplimanger för. Även tjejerna. Nu blir jag till och med uppbjuden på dans. Bagerijobbet innebär förstås många frestelser. Av de 12 000 semlor jag levererade till våra kunder åt jag själv bara en halv. Det är karaktär för mig.”
Britt-Inger Bergholm, 44, överviktsenhet
Efter en allvarlig bilolycka samt två förlossningar gick jag upp 30 kilo. Viktväktarna, samt diverse pulvermetoder, gav bara kortsiktig viktnedgång. Med hjälp av en läkarremiss lyckades jag, efter ett års väntan, förmå Försäkringskassan att bevilja åtta veckors vistelse vid Riksförsäkringsverkets (RSV) sjukhus i Nynäshamn. Kunde inte ha fått ett bättre mottagande: läkare, sjuksköterskor, sjukgymnast, psykolog, kurator, dietist. De fanns till hands hela tiden. Dietisten lärde mig att laga mat på rätt sätt. Nu mår jag bra, nu kan jag klara mig på 1 500 kalorier om dan. På grund av mitt handikapp efter bilolyckan hade jag levt under svår stress. Stress är en folksjukdom, som gör oss omedvetna om vad vi verkligen stoppar i oss.”
Elisabeth Paradis, 32, Nutrilett
Vid båda mina förlossningar gick jag upp 20 kilo. Till slut hade vågen passerat 100 kilo. Jag försökte banta med redskap, promenader och jogging. Gick med i Viktväktarna, men misslyckades. Jag klarar inte av att dona så mycket med maten och avstå från chips och vin. En dag bestämde jag mig. Jag tog fem påsar om dagen i två veckor. Pulvret mättade bra, jag var inte hungrig alls. Gick ner 7 kilo på 14 dar. Och 37 kilo på sju månader. Idag kan jag odla mitt klädintresse – trots att jag äter som vanligt igen. För att motverka fredagens chips- och vinfest brukar jag ta en påse Nutrilett på lördan.”
|
|
