"Mamma klär inte på sig på hela dagen, hon lagar inte mat och pratar bara om att hon inte vill leva, ibland vågar jag inte ens lämna henne ensam för att gå till skolan."

Att ha en mamma eller pappa med psykiska problem kan vara en enorm påfrestning för ett barn. Man vet att benägenheten att utveckla depression och manodepressiv sjukdom är ärftlig, hela 35-40 procent. Men arvet är underordnat andra faktorer, sådana som omgivningen ofta kan hjälpa barnet med, konstaterar Annemi Skerfving, socionom och forskare vid Socialhögskolan i Stockholm.

Fungerande nätverk skyddar barnet
- Vi ska inte glömma att det finns många skyddande faktorer. Enbart en enda riskfaktor, till exempel att en förälder lider av depression, utgör ingen förhöjd risk för att barnet ska utveckla sjukdom senare i livet. Men om båda föräldrarna är sjuka, om det finns missbruk eller våld med i bilden, om barnet är indragen i en förälders suicidförsök eller helt saknar andra vuxna att prata med - då ökar risken betydligt.
Det är alltså både riskfaktorer och skyddande faktorer som avgör hur barnet klarar sig.
- Naturligtvis spelar personligheten en viss roll, det finns maskrosbarn och skörare barn. Generellt kan sägas att ju yngre barnet är, desto mer ökar risken för att barnet ska få problem. Men har barnet ett fungerande socialt nätverk och ett gott självförtroende minskar risken för att han eller hon ska utveckla egna psykiska besvär. (Vill du läsa Annemi Skerfvings sammanställning av skyddande faktorer så klicka här ).
Vuxenpsykiatrin har länge saknat rutiner för att följa upp hur patienternas barn har det. Inom Beckombergas slutenvård fanns förut - i bästa fall - en ruta för - husdjur och annat - som kunde kryssas i på journalen.

"Jag är inte ensam"
"Källan" i Stockholm är en psykopedagogisk gruppverksamhet som sedan 1996 arbetat för att ge tonåringar och barn till psykiskt sjuka stöd.
- Barnen blir lättade bara över att inse att de inte är ensamma om att ha en förälder som är annorlunda, förklarar Marie Källström, socionom och gruppledare på Källan.
Som en tonåring uttryckte det: "Här behöver man inte förklara, för alla vet hur det är, och så behöver man inte vara rädd att själv stämplas som psykfall bara för att man har en sjuk förälder".

Barnen får mindre skuldkänslor
De träffas i grupper, pratar och gör olika övningar tillsammans en gång varje vecka. Ju mindre barn - de yngsta är sju år - desto mer övningar och lekar som grund för samtalen.
- Här vågar barnen prata om sin oro, något som de annars kanske inte vågar göra med varken kompisar eller andra vuxna.
En av grundtankarna är att lära barnen att de har rätt att må bra - även om någon annan mår dåligt. De får lära sig att det inte är deras fel att mamma eller pappa är sjuk och man jobbar mycket med att minska skuldkänslor och med att öka det egna självförtroendet.
- Det låter kanske konstigt, men vi skrattar mycket på Källan. Här vågar barnen visa även den sortens känslor.

"Vad gör jag, vem ringer jag?"
Målsättningar med verksamheten är att ge barnet kunskap om vad en psykisk sjukdom kan innebära, och att han eller hon ska få verktyg att hantera sin vardag med. Man utgår från praktiska situationer, till exempel vad barnet brukar göra om föräldern blir sjuk. Varför väljer man att göra just så? Vad händer om man väljer att göra på ett annat sätt? Vem kan barnet ringa till akut?

Fotnot: Källan drivs av Riks-IFS som är en ideell organisation. Här har man har även grupper för föräldrar med egna psykiska problem samt för de föräldrar som har barn tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom. Källan har telefonnummer 08-690 60 99 (barn- och tonårsgrupp) eller 08-690 60 93 (föräldragrupp).
Liknande verksamheter drivs på flera platser i landet - kontakta BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin), närmaste socialkontor eller psykiatriska mottagning om du vill veta mer.