Mussayib är en stad där shiamuslimska Mahdi-armén har ett starkt fäste. Foto: Johanne Hildebrandt

Överste Muhammeds är den nye sheriffen i stan.

Huvudgatan i Mussayib är trång, det är fullt med folk på trottoarerna. Konvojen kör långsamt framåt, stämningen i Humween är uppmärksam. Detta är en stad där den shiamuslimska Mahdi-armén har ett starkt fäste. Soldaterna håller noga utkik, beredda på ett anfall.

– Håll koll på taken, säger sergeant major Knight till Jacob.

Människorna på gatan betraktar konvojen med tomma ögon. Jag undrar vad de tänker. Ser de soldaterna som befriare eller ockupanter?

En gång i slutet på 90-talet fastnade jag i en amerikansk vägspärr i Kosovo. Soldaterna skrek på mig och behandlade mig som om jag vore en idiot. Det var kränkande och efteråt avskydde jag amerikanska armén. Alla utgår från sin egen verklighet.

Soldaterna, som oräkneliga gånger blivit beskjutna, hamnat i bakhåll och sett sina kamrater sprängas av vägbomber, betraktar misstänksamt människorna på gatan.

Nielsen, föraren, muttrar ilsket när konvojen inte kan köra igenom irakiska polisens vägspärr, den är för trång.

Vi står mitt på gatan och är det sista fordonet i konvojen. Jacob har kulsprutan riktad bakåt, ska se till att inga fordon kommer för nära.

En bil vägrar stanna, kör allt närmare Humween.

Självmordsbombare är en realitet i denna verklighet. Tillit en lyx som ingen har råd att kosta på sig.

– Använd din M4, säger sergeant major Knight.

Jacob skjuter ett varningsskott i luften.

Bilden stannar och alla andas ut.

Ett par minuter senare kör konvojen vidare till Mussayibs polisstation.

Överste Muhammeds är en karismatisk man i 30-årsåldern som utstrålar vilja och energi. När vi kliver in på hans kontor tar han emot besökare, lyssnar på deras önskningar och klagomål.

Detta är den nya sheriffen i stan. Han ska bringa ordning i den illa beryktade poliskåren, se till att lagen upprätthålls och det är han som ska arrestera terrorister och kriminella.

Det talas väl om honom, det sägs att han verkligen vill åstadkomma något. För amerikanerna är det viktigt att han lyckas.

– Vi kan döda terrorister hela dagen men det är viktigare att den irakiska polisen och armén säkerställer ordningen så att regeringen kan ta kontroll över landet, säger överste Balcavage.

Överste Muhammed har redan skapat sig ett namn i sin hemstad då han blev anfallen på gatan och då slog ned personen i fråga och arresterade honom.

Överste Balcavage sätter sig i soffan och väntar tålmodigt, skämtar om att det snart är hans nummer.

Först när de irakiska besökarna är klara börjar de båda männen diskutera läget. Arresteringar har gjorts vid en vägspärr, de talar en stund om detta medan de ser på bilder på datorn.

Plötsligt får den civila rådgivaren, JR, ett telefonsamtal. Ett möte som är väldigt intressant pågår på stadens andra polisstation. Överste Balcavage vill genast åka dit.

Han tar farväl av överste Mohammed, önskar honom lycka till.

– Självklart kommer jag att lyckas, hur ska jag kunna göra annat när jag har hjälp av er, säger polischefen.

– Intressant man, säger sergeant major Knight när vi går till Humween. Antingen lyckas han verkligen åstadkomma något eller så blir hans liv kort.