|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
En bra bostad fortsätter att vara en god investering i ett ekonomiskt skakigt Sverige. Lite kul med en positiv plånboksnyhet så här i det nya årets lite halvdeppiga inledning med skakig börs, fondbesvikelser, Telia-elände och krånglande banker. Jag kan faktiskt, speciellt för denna kolumns läsare, redovisa nya bevis för att våra hem är hyfsat pengasäkra borgar – pinfärsk statistik över landets villapriser för hela år 2000. Den kommer från Lantmäteriverket och grundas på samtliga lagfarna köp, 51 485 villaaffärer, som registrerats till och med den 3 januari (köparna har tre månader på sig att begära lagfart så det kan bli en liten eftersläpning). Mäklarsamfundet, branschorganisation för cirka 1 100 mäklarföretag, har gjort en prognos för årets första månader. Den pekar på att villapriserna fortsätter uppåt. Faktiskt snabbare än under sista delen av år 2000. Även för bostadsrätterna är prisutvecklingen positiv. Här är marknaden dock väldigt splittrad. Vissa orter har haft en helt unik ökning. Stockholms innerstad har slagit nya miljonrekord oavbrutet. Men Stor-Malmö (åtminstone för Mäklarsamfundets medlemmar) är ändå värst med en ökning på hela 62 procent i fjol. Fritidshus brukar vara konjunkturkänsliga. Första varningen för fallande villa- och bostadsrättspriser. Det är ju så att vi säljer stugan och hellre satsar på permanentboendet när det börjar knaka. Mäklarnas prognos är nu att fritidshusen också blommar. När man summerar år 2000 har ökningen varit hela åtta procent. Bra, jämfört med de senaste åren då stugpriserna legat relativt stilla. Jag har alltså kollat lantmäteriets villapriser och noterar följande: 
Medelpriset för den svenska villan är 956 000 kronor. Snubblande nära miljonen. Ökningen var nio procent för tiden januari-december.
Denna ”medelvilla” platsar geografiskt bäst i Skåne län, som har ett snittpris på 959 000.
Stockholms län toppar med ett snittpris på hela 1,9 miljoner, medan Västernorrlands län har de billigaste husen: 537 000 kronor.
Landets gräddhylla är Danderyd norr om Stockholm. Medelpriset (håll i er nu!) är 3 662 000 kronor för de 214 hus som såldes förra året. Dyraste kommunen ökar också mest i Sverige: plus 25 procent jämfört med 1999.Just detta oerhörda spann mellan högsta och lägsta villapris är ett skrämmande bevis på den svenska (b)obalansen. Är det vettigt att man får mer än sex villor i Norrland mot en enda i Danderyd? Jag stämmer av med ett par experter för att försöka få en seriös bild av bostadsmarknaden år 2001. Fastighetsekonomen Stellan Lundström, KTH, tror att tillväxten i olika regioner är det absolut avgörande. Och då står sig priserna eftersom dessa orter ofta lider av både bostadsbrist och lågt bostadsbyggande. Bolåneräntor och höjda taxeringsvärden – i heta regioner med åtföljande höjd fastighetsskatt – tror han har mindre betydelse. Stormäklaren Lars Engelbert, Bjurforsgruppen, räknar med att villapriserna stiger 10–15 procent i år. Utbudet är litet i början av året eftersom många valde att sälja i fjol för att slippa den högre reavinstskatten. Den största faran tycks vara att folk som vill sälja i billigare regioner får allt svårare att köpa bostad där jobb och utbildning lockar. Även om de säljer en tjusig modern villa i bra läge i hemkommunen räcker pengarna knappt till ett tämligen enkelt tjäll i dyrorterna. Detta är faktiskt den negativa nyheten på nyårets spännande bostadsmarknad. |
|
