Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetDebatt
TORSDAG 11 FEBRUARI
  

Vi är maktlösa mot Björn Tarras-Wahlberg


Vi är däremot flera i styrelsen som skäms över Björn Tarras-Wahlberg. Alltför mycket har passerat genom åren för att vi ska kunna ha kvar förtroendet för honom.
Hans Lönn, civilingenjör, ledamot i styrelsen Skattebetalarnas förening
Jag har med stort intresse tagit del av Jan Bergqvists avklädning av Skattebetalarnas förening (Aftonbladet Debatt 5/2). Det är skönt att se att någon utanförstående har förmågan att inse att en, i och för sig mycket berättigad förening, inte utgör den konstruktiva kraft den självklart borde vara i diskussionen om hur vi ska beskatta oss själva.
  Jag blev, till min stora glädje, invald i föreningens styrelse i juni 1996. Vilken utmärkt plattform för att kunna påverka vårt skattesystem!, tänkte jag. Men mina förhoppningar konfronterades med krass verklighet och nu, efter snart tre år, vet jag att föreningen har två huvudsakliga funktioner:
  • att genom våra fem, mycket skickliga, skattejurister förhindra rättsövergrepp från skattemyndigheternas sida
  • att försörja verkställande direktören Björn Tarras-Wahlberg
      Föreningen (läs Tarras-Wahlberg) har en mycket märklig syn på demokrati. Direktören bestämmer allt, han använder föreningen som sin egen lekstuga.

      Men det finns ju en vald styrelse? Jo, men den leds av en ordförande som inte kan sammanfatta diskussioner och än mindre ställa propositioner. Vid ett tillfälle tvingade jag fram ett beslut som vice ordföranden Bengt Holmgren lyckades formulera. Av protokollet senare framgick inte något om detta beslut. Jag anmärkte på bristen och i påföljande styrelseprotokoll framgick att jag hade haft ”en anmärkning” – punkt slut.

    Björn Tarras-Wahlberg, vd i Skattebetalarnas förening, har inte hela styrelsens odelade förtroende.
      Finansutskottets ordförande Jan Bergqvist undrar varför Tarras-Wahlberg på förfrågan vägrar uppge vem som sitter i föreningens styrelse. ”Skäms direktör Tarras-Wahlberg över sin egen styrelse”, skriver Bergqvist. Nej, det tror jag inte. Vi är däremot flera i styrelsen som skäms över Björn Tarras-Wahlberg. Alltför mycket har passerat genom åren för att vi ska kunna ha kvar förtroendet för honom. Flera gånger har det före årsmötena diskuterats huruvida ansvarsfrihet skulle kunna beviljas. Men på mötena har revisorn alltid sedan försäkrat att räkenskaperna granskats enligt god revisorssed och befunnits vara utan anmärkning. Hur ska vi enskilda och maktlösa styrelseledamöter kunna leda annat i bevis när vi inte ens, trots upprepade påstötningar, informeras om Tarras-Wahlbergs löneförmåner och fallskärmsavtal? (Av Jan Bergqvists artikel framgår att direktören i Skattebetalarnas förening tjänar en miljon om året. En miljon för att driva den gamla kampanjen ”Hälften kvar”!).

    Jag blev invald i styrelsen för att jag 1995 statistiskt och vetenskapligt trasat sönder uppfattningen om det ”rättvisa fastighetstaxeringssystemet”. Jag visade att det inte finns något som helst samband mellan marknadsvärde och taxeringsvärde. (Möjligtvis kan man säga att ju högre marknadsvärde desto lägre taxeringsvärde i procent).
      Dyra fastigheter kan ha ett taxeringsvärde som inte motsvarar mer än 20 procent av marknadsvärdet, hus med låga marknadsvärden kan ha taxeringsvärden på 110 procent (det ska vara 75 procent!).
      Vid ett av våra styrelsemöten redovisade fastighetsmäklaren Vincent Forsbeck att han hade en fastighet till salu i Danderyd med taxeringsvärdet 5 miljoner. Ve och fasa uttrycktes över denna ”groteska” värdering. Men på min raka fråga erkände Forsbeck att han hade en köpare som förklarat sig beredd att ge 14 miljoner. Ridå.

    Så, Jan Bergqvist, du har rätt i det mesta. Men du sitter ändå i glashus.
      Du är en framträdande politiker med skattefrågor som specialitet. När jag 1996 avslöjade fastighetstaxeringens grundläggande brister skyndade sig etablissemanget i vanlig ordning att tillsätta en utredning för att utröna om jag verkligen hade rätt. Troligtvis hade jag det – för sedan dess har det varit dödstyst om den utredningen. Senast vid utgången av 1998 skulle den lämna sitt betänkande. Men inte ett spår har synts. Förstår inte du Jan, som expert, att det är småfolket som kläms åt i det nuvarande systemet och att det rimmar särskilt dåligt med socialdemokratisk ideologi?
      Jag har föreslagit ett fastighetstaxeringssystem som är hundraprocentigt rättvist och som löser problemen för den bofasta skärgårdsbefolkningen och i stället beskattar värdestegringen – om det nu finns sådan.
    Men så länge talet om solidaritet, rättvisa och jämställdhet bara är munväder kommer vi aldrig att skapa det samhälle med trygga och kreativa individer som är absolut nödvändigt om inte landet ska halka ännu längre ner i välfärdsligan.

    I morgon: Jan Bergqvist svarar på kritiken från Skattebetalarnas förening


    epost: debatt@aftonbladet.se
    telefon: 08-725 2000
    fax: 08-562 528 99