Vänsterpartiets partistyrelse: ”Marknaden” är ingen ursäkt för diskriminering
TA INTE BORT KRAVEN Elever utan baskunskaper i svenska, engelska och matematik klarar inte av gymnasiestudier. Därför bör kraven på förkunskaper vara kvar, skriver Ulf Nilsson.
Foto: LASSE ALLARD

Eleverna drabbas om antagningskraven sänks
Nyligen kom Skolverket med förslaget att ta bort kraven på godkända betyg i svenska, engelska och matematik för elever som vill gå på gymnasiets nationella program. Vansinne, menar Ulf Nilsson (fp), ledamot i riksdagens utbildningsutskott.

Skolverket har konstaterat att många elever inte når målen i grundskolan och inte klarar av undervisningen på gymnasiet. Nyligen kom det oväntade förslaget till lösning. Om eleverna inte klarar kraven, ta bort kraven! Verket vill nu avskaffa kraven på förkunskaper för att få börja på gymnasiets nationella program. Elever ska i dag ha godkända betyg i svenska, engelska och matematik från grundskolan, innan de kan tas in på ett nationellt gymnasieprogram. Det är rimligt, för utan dessa baskunskaper klarar en elev inte av gymnasiestudier.

Det stora sveket i den svenska skolan är att elever slussas vidare till utbildningar de inte klarar av. Eleverna fastnar i ”snällfällan” och får inte det stöd de behöver tidigt i grundskolan. De elever som bäst behöver stöd drabbas hårdast när skolan blundar för att de inte har tillräckliga kunskaper.

   Skolverket ser faktiskt två fördelar med dagens förkunskapskrav.
  Kraven har gjort det tydligare för skolorna att de har ett ansvar att ge stöd till elever som behöver det. De har också fått vissa elever att inse allvaret i skolgången, vilket ökat deras ansträngningar att klara målen. Efter dessa två tunga argument för att behålla kunskapskraven, är det en märklig logik, när vårt lands skolmyndighet vill avskaffa kunskapskraven.
  I stället säger Skolverket att skolans kunskapsuppdrag har ”överbetonats”. Denna hisnande slutsats drar man trots att en fjärdedel av grundskolans elever inte ens når kunskapsmålen för det lägsta betygssteget och trots att 30% av gymnasieeleverna inte får ett fullständigt betyg.
  Skolverket säger att ett av problemen med de nuvarande inträdesreglerna är att så många inte klarar av undervisningen på ett nationellt program. Tror de verkligen att den andelen kommer att öka om eleverna har sämre förkunskaper än i dag? Svenska, engelska och matematik är baskunskaper. De kunskaperna behövs för att klara andra ämnen. Skolverket skriver som motivering att skolan blir trist och enformig om man måste traggla baskunskaperna. Jag kan tvärtom inte tänka mig något mer trist och enformigt än att läsa på gymnasiet utan tillräckliga kunskaper i svenska, matematik och engelska eller att inte förstå vad det står i en vanlig tidning och inte veta vad man ska få tillbaka i växel när man handlar.
  Det så kallade individuella programmet ska fånga upp de elever som inte klarat av basämnena i grundskolan. Det programmet ger inte eleverna den utbildning de har rätt att förvänta sig – bara 16% av eleverna där avslutar sin gymnasieutbildning med slutbetyg. ”Att inte bli behörig upplevs som alltför drastiskt av elever, föräldrar och lärare på grund av det individuella programmets dåliga rykte och låga status”, skriver Skolverket.
  Upplevs det som mindre drastiskt att gå på gymnasiet men inte förstå vad som står i böckerna? Skolverket blandar ihop orsak och verkan. Lösningen är naturligtvis inte att göra alla program till individuella program, utan i stället ska eleverna få stöd långt tidigare i grundskolan. Man ska inte behöva lära sig att läsa och skriva först när man är i tonåren.
  Ett annat skäl till att Skolverket vill avskaffa behörighetskraven är att de tycker att betygsstressen ökat och att det blivit en fokusering på skriftliga prov. Folkpartiet tror tvärtom att vi måste sätta betyg tidigare i grundskolan för att göra utvärderingen av elevernas kunskaper tydlig. Det är inte för att vara elak, utan för att betyg och prov är nödvändiga för att upptäcka att elever behöver stöd. Det är förmodligen därför som en rapport, nyligen utgiven av LO, säger att ”betygen är arbetarbarnens bästa vän”. Jag ställde en fråga om antagningskraven till skolministern i en riksdagsdebatt den 7 november. Glädjande nog gav skolminister Wärnersson då ett klart besked om att antagningskraven inte ska sänkas. Jag hoppas vi kan lita på att hon nu inte ändrar sig.
Ulf Nilsson (fp)
ledamot i riksdagens utbildningsutskott


VAD TYCKER DU?
Ska det bli lättare att bli antagen på gymnasiet? Ska man kräva vissa förkunskaper?


”Marknaden” är ingen
ursäkt för diskriminering
AD har i domslut meddelat att det finns en arbetsmarknad för män och en arbetsmarknad för kvinnor. Därför kan män ha högre lön än kvinnor, trots att de faktiskt har likadana arbeten.
   Så kan man tolka den dom som Arbetsdomstolen meddelade 23 maj i målet där Akademikerförbundet SSR stämt Länsstyrelsen i Malmö för könsdiskriminering av tio socialkonsulenter.
  Tio kvinnor som arbetar som socialkonsulenter har lägre lön än två nyanställda män. De utför alla arbeten som är att betrakta som lika och de har jämförbara utbildningar. Arbetsgivaren har inte hävdat att männen skulle ha bättre individuella förutsättningar än kvinnorna att fullgöra sina arbetsuppgifter. Kvinnorna har betydligt längre erfarenhet än männen. Trots detta har männen högre löner än kvinnorna. Det är ”marknaden” som är förklaringen. De två männen har rekryterats senare än kvinnorna. Vid rekryteringstillfället fanns 60 sökande att välja på, och alltså ingen brist på sökande med goda meriter. Kvinnorna är jämförbara med männen i fråga om utbildning, de har längre erfarenhet och var och en är bedömd som fullt kompetent för sitt arbete. Rimligen borde det göra att de alla omges av samma arbetsmarknad som konkurrerar om deras arbetskraft. Trots den goda tillgången på kvalificerade sökande och att den omgivande arbetsmarknaden borde vara den samma för alla socialkonsulenter anser AD att marknaden bara gäller de två männen. AD går då i fällan att dela arbetsmarknaden i en marknad för män och en för kvinnor. Kvinnorna hamnar i ett cirkelresonemang av moment 22. ”Eftersom män och kvinnor har olika lön måste de finnas på olika marknader, eftersom de finns på olika marknader måste de ha olika lön.”
  
Domen var första testet på den nya jämställdhetslagen som gäller sedan 1 januari 2001. Lagstiftningen om jämställdhet i arbetslivet har blivit bättre med den nya lagen. Tillämpningen blir däremot tandlös om arbetsgivare ska kunna använda ”marknaden” som det lösenord som alltid kan ursäkta könsdiskriminerande lönesättning.

Nu krävs att dömande instanser, och inte minst parterna på arbetsmarknaden, tar på sitt ansvar att analysera sin omvärldsuppfattning och sin syn på kvinnors och mäns arbete. De måste upphöra med att, i ett verkligt moment 22, acceptera att män och kvinnor fortsätter att behandlas olika för att de alltid har behandlats olika.
Gudrun Schyman
Pernilla Zethraeus
Ulla Hoffmann
Camilla Sköld-Jansson
Lena Karlsson
Vänsterpartiet Partistyrelsen


Publicerad: MÅNDAG 4 JUNI 2001