Vi måste bygga sådana bostäder och arbetsplatser och skapa sådana arbetsmiljöer för de anställda i byggsektorn att människors hälsa inte tar skada, skriver miljöminister Kjell Larsson. Foto: ROLF PETTERSON
Tuffare regler mot giftiga kemikalier

Ta bort farliga kemikalierna från byggmaterialet, krävde bygg- och miljöorganisationer i enad front på Aftonbladets debattsida den 28 maj. Bra, skriver i dag miljöminister Kjell Larsson, och säger att riksdagen snart ska debattera och besluta om regeringens kemikalieproposition. I den presenterar regeringen en tuffare och strängare syn på farliga kemikalier. |
|
I EN DEBATTARTIKEL i Aftonbladet (28/5) bildar nio bygg- och miljöorganisationer front mot användningen av kemikalier i bostäder och kräver att tio ämnen tas bort från all byggproduktion.
Det är ett utmärkt initiativ som jag välkomnar. Det finns all anledning att vara kritisk till och oroad över det kemikaliesamhälle vi lever i. Kemikaliemarknaden växer snabbt. I dag används globalt cirka 30 000 olika kemiska ämnen. Vi saknar samtidigt kunskap om många ämnens risker och farlighet för miljö och hälsa. Och vi har hittills saknat effektiva verktyg för att snabbt vidta skyddsåtgärder mot farliga kemikalier. Många av dessa kemikalier finns inte minst inom byggsektorn, en av samhällets nyckelsektorer där det krävs målmedvetna och långtgående insatser för att åstadkomma en hållbar utveckling.
Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen ska till nästa generation - det vill säga till 2020 - vara nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadlig för människan. Det slår regeringen fast i den nyligen framlagda miljömålspropositionen.
Om någon vecka ska riksdagen debattera och besluta om regeringens kemikalieproposition. I den presenterar regeringen en tuffare och strängare syn på hanteringen av farliga kemikalier. Den nya kemikaliestrategin innebär att kemiska ämnen som är långlivade, påverkar arvsmassan och som lagras i naturen och i människans kropp ska förbjudas. Försiktighetsprincipen och utbytesprincipen - d v s att mindre farliga ämnen så långt som möjligt ska ersätta farliga - ska tillämpas. Industrin ges ett större ansvar för att göra tydliga riskbedömningar. I princip måste ett företag kunna påvisa att ett ämne är säkert för miljö och hälsa innan det kommer ut på marknaden. Bevisbördan måste vila på tillverkarna.
Inte minst gäller det att - som artikelförfattarna också poängterar - få bort de bromerade flamskyddsmedlen. Vi vet idag mycket mera om dessa ämnens farliga egenskaper än vad vi visste om PCB när det ämnet förbjöds på sin tid. De farligaste typerna av bromerade flamskyddsmedel är långlivade och lagras i människans kropp. Halterna i bröstmjölk hos svenska kvinnor fördubblas vart femte år. Det är en allvarlig larmsignal.
Med hjälp av den strängare kemikaliestrategi som - med Sverige som mångårig pådrivare - nu förhandlas fram inom EU och när vår egen tuffare kemikaliepolitik finns på plats hoppas jag att vi på ett mycket effektivare och mer målmedvetet sätt än hittills ska kunna angripa de bromerade flamskyddsmedlens "värstingar" och andra farliga kemikalier i byggsektorn.
Staten har alltså en viktig roll i det här arbetet. Men staten kan inte ensidigt reglera fram en hållbar utveckling. Därför krävs det också från byggbranschen en insikt om de miljöproblem som branschen hanterar och ett ansvar för att komma tillrätta med dem.
Även mot den bakgrunden är artikelförfattarnas initiativ välkommet.
Alldeles i dagarna har också Rådet för byggkvalitet bildats. Det är byggbranschen själv - byggherrarna, beställarna och förvaltarna - som på regeringens initiativ bildar ett byggbranschens kvalitetsråd. Orsaken till att regeringen tagit detta initiativ är bland annat de brister i byggsektorn som artikelförfattarna pekar på. Nämligen att bygg- och byggmaterialsektorn består av många aktörer som dessutom växlar från byggprojekt till byggprojekt, att konsumenttrycket är svagt och att kvalitetsfrågorna därför inte drivits tillräckligt starkt och målmedvetet i branschen hittills.
Byggkvalitetsrådets uppgift blir därför att påskynda och intensifiera arbetet med att få till stånd ett mera systematiskt kvalitetsarbete på byggområdet och att samordna kvalitetsarbetet i en sektor som består av många skilda aktörer. Ytterst handlar det om att skapa bättre förutsättningar för att samhällets krav på byggnader ska infrias, att uppnå en bättre inomhusmiljö och att minska kvalitetsfelen och byggskadorna.
För mig är målet givet. Vi måste bygga sådana bostäder och arbetsplatser och skapa sådana arbetsmiljöer för de anställda i byggsektorn att människors hälsa inte tar skada.
Kjell Larsson
Miljöminister
VAD TYCKER DU?
Skulle du vara beredd att betala mer för din bostad om du visste att du skulle få bo i en helt giftfri miljö?
replik
Vittne såg Catrine tillsammans med läkarna
Det blir ingen resning i legitimationsfrågan för obducenten och allmänläkaren. Den som läst deras resningsansökan förstår varför - det finns ingen ny bevisning som motiverar ytterligare en rättegång.
Maria Wilhelmson (redaktionssekreterare för Moderna Tider) hävdade den 30 maj att ett nej från Regeringsrätten skulle vara ett bevis för rättsväsendets haveri, men Wilhelmson har inte läst på.
Polisen har avfört läkarna från misstankar, skriver Wilhelmson. Men som tv-programmet Uppdrag Granskning i onsdags visade så har polisen i det här sammanhanget sedan 1999 alltid varit en och samma person: Bo Åström. Och de förundersökningar han dragit igång har havererat och lagts ner.
Den första utredningen skulle avslöja den verklige mördaren, den andra skulle visa att det vittne som i två rättegångar läste ur sina dagböcker ljugit. I båda fallen visade sig de utpekade vara oskyldiga.
Wilhelmson tycker inte att det spelar någon roll: Att två förundersökningar inte lett till att någon annan kunnat bindas till brottet femton år efteråt gör inte läkarna mer misstänkta än Alfredsson själv.
Men det finns en skillnad mellan mig och läkarna. Tre olika rättegångar har funnit läkarna skyldiga till styckningen av Catrine da Costas kropp. I den första rättegången, som fick göras om på grund av missar i formaliteterna, dömdes de dessutom för mord. Och detta innan Hanna Olsson skrivit en rad om processen.
Polisen har aldrig funnit något samband mellan läkarna och da Costa, skriver Wilhelmson.
Det är fel. En kvinnlig polis som haft obducenten som lärare på polishögskolan och som kände till Catrine från sitt arbete i tunnelbanan vittnade om att hon sett dem tillsammans. Dagboksvittnet vittnade också om vad Catrine berättat för henne om två läkare och den ene läkarens dotter.
Wilhelmson kritiserar Jovan Rajs påstående att den nya förundersökningen inte tillfört något väsentligt. Men samma syn framförde chefsåklagare Bjarne Rosén i tv. Han är den som granskat Västerortspolisens nya förundersökningar - och sedan tvingats lägga ner dem.
Det vittnesmål som Wilhelmson pekar på som bevis för att Catrine levde flera dagar efter pingsthelgen 1984 håller inte. Det finns ingen som faktiskt sett Catrine efter pingsten. Allt hänger på två telefonsamtal som en äldre man berättat om.
Av dessa samtal är det andra avgörande eftersom det första skulle ha ägt rum under pingsten. Och läser man Styrlin/Nybergs examensarbete i processrätt Styckmordsmålet (1999) så visar det sig att mannen då själv inte var säker på vem han egentligen talat med!
Ena gången hade hon varit resonabel och velat hyra hans stuga, medan hon andra gången sluddrat så pass att han inte fått klart för sig om det verkligen varit hon som ringt.
(Sammanfattning av polisförhör 24/8 som bekräftas 5/9 1984. Mannen kallas i uppsatsen Sundberg.)
Det obehagliga i Lindebergs med flera kampanj är inte att de anser läkarna vara oskyldiga. Det är det systematiska ifrågasättandet och smutskastningen av precis alla som lagt fram information som talar för motsatsen.
Kerstin Alfredsson
frilansskribent
Publicerad: FREDAG 1 JUNI 2001
[an error occurred while processing this directive]