Billy Eriksson: EU:s förslag diskriminerar östeuropéer
Hur kan du försvara
Lundin Oil, Carl Bildt?
Visst är det
uppseendeväckande att Carl Bildt – med uppdrag i både FN och i Lundin Oil AB:s styrelse – tycks ta så lätt på larmrapporterna från FN, Amnesty och Christian Aid om övergreppen mot lokalbefolkningen i Sudan.
Än mer förvånande är kanske hur Adolf H Lundins sorglösa, obekymrade attityd till de rent mänskliga konsekvenserna av sin råvaruutvinning runt omkring i världen, vilken Lundin annars så öppet visar, helt tycks ha gått just Carl Bildt förbi.
”För att finna de riktigt stora fyndigheterna måste man ge sig in i länder som inte är så populära!” sa Adolf Lundin en gång till mig i Dubai. Men det var många år sedan nu och människor kan förändras. Eller?
Men så minns jag att Dagens Industris Afrika-korrespondent Christer L Pettersson rapporterat på ett sätt som tydde på att Lundin nog ändå ännu var densamme. I Affärsdata finner jag artikeln (3/4 1997). Pettersson beskriver Adolf H Lundin så här efter en intervju, strax efter att Lundin fått en stor kopparkoncession i Zaire – mitt under brinnande inbördeskrig:
”Adolf Lundin var ivrig, närmast uppskruvad, när DI fick kontakt med honom. Han är helt koncentrerad på affärerna och vill inte spilla tid på politiskt snack. Glöm politiken. I Tenke finns världens största kopparkropp som väntar på att börja brytas. Det är vad som gäller.”
Man frågar sig om det verkligen är troligt att Adolf H Lundin ägnar sitt eventuella mänskliga engagemang i krigsområden mer intresse inne i Lundin Oil AB:s slutna styrelserum – tillsammans med Carl Bildt – än när han talar med en journalist?
En grundfråga som många ställt sig i det nu aktuella fallet Sudan, kvarstår: Vad beror det på att Carl Bildt, just i fråga om Lundin, plötsligt ingenting tycks ana, ingenting tycks se och så väldigt lite förstå?
Låt oss så titta på de ”länder som inte är så populära” som Adolf H Lundin tycker att han måste arbeta i för att tjäna riktigt stora pengar.
Jag nöjer
mig med att nämna ett sådant land, vilket inte uppmärksammats i detta de snabba, elektroniska nyheternas tidevarv: Sydafrika. Och märk väl: inte det fria och demokratiska Sydafrika, som blev till sedan Nelson Mandela stillsamt knallade ut från 28 års fångenskap och predikade försoning. Nej, Adolf H Lundin tjänade pengar i Sydafrika under apartheidtiden.
Medan ett politiskt enigt Sverige rasade mot den dåvarande rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika, skar Adolf Lundin guld via guldbolaget East Daggafontein. Han ägde bolaget tillsammans med sydafrikanska Anglo American, som under apartheid på intet sätt utmärkte sig genom att verka för någon förändring. Tvärtom.
Adolf H Lundin sålde inte sin del av East Daggafontein förrän så sent som 1988 – två år innan Nelson Mandela släpptes ur fängelse och när de flesta anade att ”konjunkturen” för den vita knektregimen nog snart skulle börja dala.
Vad säger Carl Bildt, FN-sändebud i Bosnien och styrelseledamot av Lundin Oil, om den delen av Lundins nutidshistoria? Inte menar han väl, som i fråga om Sudan, att Lundins närvaro i
Sydafrika under apartheid bidrog till att göra livet mera uthärdligt för landets icke vita?
Så sent som för några år sedan utvecklade Carl Bildt i en motion till riksdagen (1996/97:U201) sin syn på arbetslivet och företagandet i Sydafrika under apartheid så här: ”Arvet från apartheid är tungt. Det var inte bara de mänskliga rättigheterna som kränktes. Den stora majoriteten av landets befolkning förvägrades rimliga utvecklingsmöjligheter. Rätten att äga jord, starta företag, utbilda sig, välja yrke och anställning var starkt begränsad. Arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, utbildningen och de flesta andra samhällsområden var genomreglerade. För den stora majoriteten av landets befolkning påminde situationen i väsentliga avseenden om den i Östeuropa.”
I motionen skrev Carl Bildt vidare: ”Särskilt viktigt är att etablera en rättsstat, vilket liksom i Östeuropa är svårt när statsmakten tidigare saknade moralisk legitimitet.”
Carl Bildt, vilken moralisk legitimitet hade Adolf H Lundins närvaro i Sydafrika under apartheid?
Anders Hasselbohm
journalist
TYCK TILL
Vad tycker du om Carl Bildts agerande i fallet Lundin Oil?
EU:s förslag diskriminerar östeuropéer
EU-kommissionens
förslag om att begränsa möjligheterna för östeuropeisk arbetskraft att kunna söka arbete i EU:s länder under fem år, med möjlighet till förlängning under två år, är ett uttryck för politisk populism, ett sätt att blidka den tyska socialdemokratin inför kommande valrörelse.
Det är inte av omsorg om människorna i östra Tyskland, där arbetslösheten är hög, som kommissionens förslag har tillkommit; EU:s Eurobarometer visar att folken i det forna DDR är mer positiva till EU:s utvidg-
ning (särskilt beträffande Polen, Tjeckien och Ungern) än vad tyskar i allmänhet är.
Skälet är trist nog obehagligare än så.
Vi känner igen mönstret från Sverige där ny demokratis flyktingpolitik snabbt togs över av regeringsmakten. Vi känner också mönstret från dagens Danmark där den socialdemokratiska inrikesministern gör sitt yttersta för att överflygla dansk folkepartis Pia Kjærsgaard i främlingsfientlighet. Det finns i Tyskland underströmmar av främlingsrädsla. Det gäller nu att förekomma dessa från Schröders sida.
Det är också ett faktum att Tyskland och Österrike har kollektivavtal och minimilöner som skyddar dessa länders arbetare från social dumpning från andra länders arbetskraft. Det är också så att arbetskraftsinvandringen ingalunda är oreglerad inom EU. Reglerna säger att man endast har rätt att söka arbeta under högst en tremånadersperiod.
I ett
pressmeddelande från den 11 april säger EU-kommissionen att det inte rör sig om diskriminering. Det är kvalificerat nonsens. Dels för att begränsningarna inte omfattar alla ansökarländer, Malta och Cypern är undantagna. Dels för att reg-
lerna om att ha rätt att söka arbete under tre månader är gemensamma för EU och EES. Det innebär att vissa länders folk inom EU, till exempel polacker vid ett kommande medlemskap, har en svagare ställning än till och med norska medborgare, vilka har samma regler som nuvarande EU-länder genom EES-avtalet.
Den svenska positionen har i denna fråga varit klar. Det behövs inga övergångsregler. Men Göran Persson har på senare tid vacklande uttryckt förståelse för den tyske kanslern. Ska vi åter-
igen lägga oss platt för tyskarna? Eller ska den svenske statsministern visa kurage och avvisa Tysklands och Österrikes krav på diskriminering av EU:s ansökarländer?
Billy Eriksson
EU-samordnare vid
vänsterpartiets partikansli
Längs den 18 kilometer långa stigen från Buoth till fronten vid Wangkai finns inga civila. Alla har fördrivits av utländska oljeföretag, som exempelvis Lundin Oil. Kvar finns bara folktomma, utbrända byar.
Journalisten
Anders Hasselbohm
undrar över FN-sändebudet Carl Bildts försvar av oljebolaget Lundin Oil och dess framfart i Sudan och vill ha svar på en rak fråga: Menar du, Carl Bildt, att Adolf H Lundins närvaro också i apartheidens Sydafrika bidragit till att göra livet mera uthärdligt för det landets icke vita?