Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetDebatt
LÖRDAG 24 MARS 2001
 
  

Mona Sahlin
Mona Sahlin, biträdande näringsminister, möter Estoniaanhöriga på en presskonferens. Den svenska regeringen har beslutat att det inte behövs någon ny haverikommission.
Foto: HENRY LUNDHOLM

Mona Sahlin hycklar om Estoniafallet

Tidigare hemligstämplat material visar att Sverige efter Estonias förlisning manipulerade Estland att lämna över huvudansvaret för haverikommissionen till Sverige – i strid mot internationell sjörätt.
Idag avvisar Mona Sahlin en ny haverikommission med hänvisning till ovilja från estnisk sida.
Det är hyckleri av regeringen, skriver journalisterna Susanna Popova och Mats Holm.
Mona Sahlin har sedan hon fick ansvaret för Estoniafrågan hänvisat till Estlands ovilja mot en ny internationell haverikommission när hon motiverar varför regeringen inte anser att en sådan behövs. Av hänsyn till den estniska oviljan kan ingen ny kommission tillsättas.
  Denna ödmjuka inställning står i dramatisk kontrast till hur Sverige agerade dagarna och veckorna efter Estoniakatastrofen.
  Regeringen Bildt försökte aktivt påverka Estland att överlåta ordförandeskapet i den gemensamma haveriutredningen till Sverige. Beslutet sanktionerades av den tillträdande s-regeringen.
  Av dokument som länge varit hemligstämplade framgår att den dåvarande svenska ambassadören i Tallinn, Lars Grundberg, cirka en vecka efter katastrofen fick ett meddelande från kabinettssekreterare Lars-Åke Nilsson på UD. I dokumentet daterat 1994-10-03 står:
  
”Ärende: Färjekatastrofen med m/s Estonia. BRÅDSKANDE Margareta af Ugglas har bett mig att till Dig framföra följande. Under måndagens krisgruppsmöte om Estonia-katastrofen på statsrådsberedningen, med deltagande av Ingela Thalén från den tillträdande regeringen, beslöts att Carl Bildt skall ringa Laar (Estlands dåvarande premiärminister, vår anm) . Syftet med samtalet är att framkalla en estnisk skriftlig begäran att Sverige övertar ordförandeskapet i den gemensamma haverikommissionen. Så snart denna begäran inkommit, bör du kontakta UD (mig, Tejler eller Bertelman) alternativt SB (statsrådsberedningen, vår anm) (Hafström)”.
  
Enligt gällande ordning var det Estland, där Estonia var flaggad, som skulle leda haveriutredningen.
   Men Sverige hade alltså andra planer. Avsikten att låta det estniska inflytandet över den gemensamma kommissionen bli minimalt preciserades redan två dagar efter olyckan. När den gemensamma haverikommissionen höll sitt allra första möte i Åbo den 29 september fanns inte de estniska representanterna närvarande, trots att de då var utsedda.
   Mötet var ett av haverikommissionens allra viktigaste, eftersom de närvarande i punktform dokumenterade hur arbetet skulle fördelas länderna emellan. Sverige och Finland fick de tunga uppdragen. Finland fick ansvaret för att bland annat granska räddningstjänsten. Sverige fick bland andra uppdrag i uppgift att hantera Sjöfartsverket. Estland fick eget ansvar endast över ett område: att utreda vädret vid olyckstillfället.
  I Åbodokumentet som är daterat 1994-09-30 står också att läsa:
  
”punkt 1. Ev styrs organisation från Sverige. 2: Faxa löpande Finland–Sverige om viktigare händelser.”
  
Att det fortsättningsvis var den svenska regeringen som dikterade vad som skulle beslutas och att esterna bara hade i uppgift att ge legitimitet åt besluten, genom att agera som svenska UD instruerat, blir tydligt när man läser vad som föregick beslutet att inte bärga Estonia.
  Den svenska regeringen hade av Sjöfartsverket fått en rapport som förklarade att en bärgning såväl av kroppar som fartyg var omöjlig. Nu gällde det att få Estland med på beslutet och Grundberg i Tallinn fick agera.
  I en under många år hemligstämplad handling i UD:s arkiv, daterad den 6 december 1994, dnr 340/001 går att läsa hur det hela gick till. I en brådskande rapport till svenska UD berättar ambassadör Grundberg att han träffat den estniske transportministern Andi Meistner och till denne föreslagit att den estniska regeringen, lämpligen vid sitt sammanträde den 13 december, fattar ett beslut:
  
”Den svenska regeringen kommer den 15 december att besluta att ... Därpå citeras beslutet enligt det alternativ som SVENSKA REGERINGEN VÄLJER (vår anm) ...Den svenska regeringen har samrått härom med den estniska regeringen, som härmed lämnar sitt medgivande till nämnda beslut.”
  
Nio dagar senare fattade den estniska regeringen det beslut som den svenska regeringen framfört önskemål om att få effektuerat.
  Varför sökte Sverige 1994 dominera efterspelet efter Estoniakatastrofen?
  En effekt var att Sjöfartsverkets ansvar aldrig kom att belysas i slutrapporten. Två inspektörer från Sjöfartsverket protokollförde Estonia som icke sjövärdig timmarna innan avgång, men lät ändå båten i strid mot sjölagarna lämna hamn. Den svenska förklaringen till denna omoraliska tjänsteutövning är att Sjöfartsverket inte hade någon befogenhet att agera, att man bara var i Tallinn för att utbilda.
  
Esterna har gång på gång markerat att man är av annan uppfattning:
  
Svenskarna var i Tallinn för att utbilda och inspektera Estonia. Hade denna sjörättsligt korrekta tolkning fått styra utredningen hade Sjöfartsverkets oomtvistliga skuld kunnat fastslås.
  
Den svenska regeringen var under de tre sista månaderna 1994 kapabel att använda sig av synnerligen skicklig diplomati för att få enighet kring att ingen bärgning skulle äga rum. Diplomat Grundberg lyckades på den svenska regeringens uppdrag få esterna att fatta precis de beslut som Sverige önskade. Såväl avgående statsminister Carl Bildt som tillträdande regeringens representant Ingela Thalén såg inga svårigheter alls med att ”framkalla en estnisk skriftlig begäran att Sverige övertar ordförandeskapet i den gemensamma haverikommissionen”. Man tvivlade inte på att man skulle få som man ville: ”Så snart denna begäran inkommit...”
  Vad hindrar den svenska regeringen från att agera med samma diplomatiska skicklighet idag? Att hänvisa till påstådd estnisk ovilja mot en ny internationell haverikommission är hyckleri.
  
Mats Holm
redaktör på Moderna Tider
Susanna Popova
chefredaktör på Moderna Tider


epost: debatt@aftonbladet.se
tips: 08-725 2000
fax: 08-562 528 99
växeln: 08-725 20 00

   

 
  FLER DEBATTARTIKLAR