  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Spionen Stig Bergling:
Wallenberg levde 1989
Inför den svensk-ryska rapport om Fallet Wallenberg som ska presenteras har Mesinai gått igenom tidigare utredningar. I sin utmärkta artikel konstaterar hon att det genom åren givits innehållslösa besked om att Wallenberg dött redan 1945 eller 1947 men att det finns iögonfallande bevis för att ”Wallenbergs död inträffade vid ett senare tillfälle än de datum som både den svenska och den ryska sidan driver”. Jag har, genom egna dyrköpta erfarenheter, dragit liknande slutsatser. Under våren 1979, då jag satt häktad som misstänkt för grovt spioneri för Sovjetunionens räkning, bad jag min advokat Ragnar Gottfarb undersöka möjligheterna att få en utväxling till stånd mellan mig och den i Sovjetunionen för spioneri arresterade svenske diplomaten Raoul Wallenberg. Det hade aldrig då, och inte heller senare, föresvävat mig att han skulle avrättats 1947; därtill var han alltför viktig. Via Gottfarbs gode vän riksmarskalken Gunnar Lagergren (gift med Wallenbergs halvsyster Nina) togs på hemliga vägar kontakt med den sovjetiska regeringen. Svensk statsminister var Ola Ullsten. Utrikesministern hette Hans Blix och han hade godkänt utväxlingsplanerna. Hösten 1979 kom ett artigt svar från sovjetiske premiärministern Alexej Kosygin via svenska UD: Wallenberg hade tyvärr avlidit i sovjetiskt fängelse år 1947 varför en utväxling ej kunde äga rum. Då, liksom nu, betvivlade jag uppgiften. Men vad kunde jag, från ett svenskt häkte, göra för att bringa klarhet i Wallenbergs öde?
1987-1988 och 1989-1990 befann jag mig i Moskva tillsammans med min hustru. Jag hade så gott som dagligen kontakt med mycket höga sovjetiska officerare inom GRU, den ryska generalstabens underrättelsetjänst, där jag var enrollerad. GRU och KGB (numera FSB), den civila ryska underrättelsetjänsten, hatade varandra men hade kontakter genom den högsta ledningen där en speciell grupp samordnade operationer. Således kände även de högsta GRU-officerarna i stora drag till också KGB:s viktigaste operationer. Jag utgick därför från att de borde hört talas om Wallenbergs öde. Kort efter min ankomst till Moskva i mitten av oktober 1987 frågade jag första gången en hög GRU-officer om han kände till något om Wallenberg och varför han trodde att jag inte hade kunnat utväxlas mot honom. Officeren svarade att det inte gick att utväxla mig mot en försvunnen person. Jag frågade om han avsåg att Wallenberg var död, så som det påståtts i alla officiella meddelanden?GRU-officeren förklarade att myndigheterna och KGB aldrig skulle kunnat erkänna att de ”tappat bort” Wallenberg och inte längre visste var han fanns. Ett sådant erkännande skulle ofelbart lett till utredningar och att ansvariga straffats och kanske själva hamnat i Gulag. Senare frågade jag ytterligare tre mycket höga GRU-officerare (en av dem med generallöjtnants grad) om Wallenberg. Alla gav, oberoende av varandra, samma svar: att han troligen försvunnit i Gulag, det sovjetiska lägersystemet där miljontals fångar transporterades kors och tvärs mellan olika fångläger och mentalsjukhus. Ett fel på någon siffra eller någon bokstav i namnet kunde betyda att fången hamnade fel och, om det ville sig riktigt illa, aldrig mer återfanns. Vem brydde sig för övrigt om fångar som hamnade fel; de behandlades ju som boskap! Jag tror bergfast på GRU-officerarnas utsagor. GRU är en rent militär underrättelsetjänst, inte politisk som KGB. Därför behövde GRU-folk ej väga in politiska bedömningar i sina svar för att undgå repressalier. Dessutom var jag ju en av dem... Nej, det enklaste sättet för ryssarna att få tyst på ”tjatet” från svensk sida var att sprida och vidmakthålla ryktet att Wallenberg dött 1947 i fängelset. Ryktet kunde ju alltid förstärkas av diverse plötsligt upphittade ”dokument”. Men att lita på dem eller så kallade äkthetsintyg är befängt. KGB/FSB har några av världens mest avancerade förfalskningsverkstäder; ett förfalskat dokument därifrån kan förefalla mer genuint än en äkta handling!
I sin artikel
redogör Mesinai för de fem olika versioner som hittills givits angående hur och när Raoul Wallenberg skulle ha dött. Eftersom jag av egen erfarenhet lärt mig att ordet sanning i Ryssland inte har den innebörd vi är vana vid kan jag säkert säga att sanningen om vad som hände Raoul Wallenberg förmodligen aldrig kommer fram. Stig Bergling
tidigare spion, nu pensionär
epost: debatt@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-562 528 99 växeln: 08-725 20 00 |
|
Efter mer än nio års utredning presenteras i dag den svensk-ryska rapporten om vad som hände diplomaten Raoul Wallenberg.
En som är övertygad att Wallenberg levde långt efter det påstådda dödsfallet 1947 är Stig Bergling, livstidsdömd spion med personliga kontakter högt upp i den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.
TYCK TILL