Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetDebatt
ONSDAG 27 DECEMBER 2000
 
  

Martin Österlin: Landsförräderi är inte detsamma som socialdemokrati


LO tar strid mot arbetsskadorna
INGA TUNGA LYFT 600 personer i veckan är inblandade i olyckor på jobbet i Sverige. Det måste tas krafttag mot arbetsskadorna, menar skribenterna.
Foto: MIKAEL GUSTAVSEN

Sedan några år ökar arbetsskadorna i oroande takt. Varje vecka råkar mer än 600 personer ut för en olycka på jobbet. Göran Persson har utlovat åtgärder och att försäkringen för arbetsskadade ska förbättras före nästa val. Det börjar bli bråttom nu, skriver Håkan Meijer och Ulla Lindqvist på LO.


Varje vecka dödas någon i Sverige i en olycka på sitt arbete. Mer än 600 anställda råkar varje vecka ut för en olycka på jobbet – allt från mindre tillbud till olyckor som kan ge upphov till livslång invaliditet – och fler än 300 personer blir långtidssjukskrivna på grund av någon arbetssjukdom. Under en lång period sjönk antalet arbetsskador. Allt färre dog och skadades på grund av sitt arbete. Genom ett effektivt och framgångsrikt arbetsmiljöarbete kunde vi uppnå detta. Men sedan några år tillbaka har skadetalen börjat öka i en oroande takt.
  Det är en skrämmande utveckling. Nu behövs det fler och kraftfulla insatser för att förbättra arbetsmiljön. Därför har LO-förbunden enat sig om att kräva ett arbetsmiljöavtal i nästa avtalsrörelse. Vi vill se en satsning på en partsgemensam utbildning för skyddsombuden för att stärka deras ställning. Vi vill att alla anställda ska ha rätt till företagshälsovård. LO kommer dessutom tillsammans med förbunden att göra en rejäl satsning på att stärka det lokala arbetsmiljöarbetet.
  Regeringen har tagit ett första steg för att förbättra arbetsmiljön genom att avsätta ytterligare resurser till det blivande arbetsmiljöverket och genom att ta beslut om att göra om Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektion till en myndighet. Men LO skulle också gärna se att regeringen visade en tydlig vilja att ta fram en föreskrift om arbetsorganisationen och bemanningsfrågor. Nu är det dags att ta itu med denna fråga, så att vi effektivt kan motverka stressrelaterade skador och belastningssjukdomar. Arbetsgivarna visar ett kompakt motstånd, trots att vi vet att många av dagens arbetsskador beror på en undermålig bemanning och organisering av arbetet. Kanske anser arbetsgivarna fortfarande att makten över arbetet är viktigare än de anställdas hälsa?
  I det arbetsmarknadsläge vi är på väg in i kommer en bra arbetsmiljö att vara ett måste om man vill rekrytera personal. Arbetsgivarna kan inte fortsätta att försumma arbetsmiljön, om de ska kunna behålla den personal de har och hitta ny kompetent arbetskraft till de lediga jobben. Det borde de verkligen inse, inte minst för egen del. En dålig arbetsmiljö är olönsam både för företag och hela samhället.
  
Men hur bra arbetsmiljöarbetet än blir så kommer människor även i fortsättningen att skadas i arbetet. Det är rimligt att de som skadas ska få en fullgod ersättning. Så är det inte idag. Många som skadas lider också avsevärd ekonomisk förlust. De kvinnor som drabbas av belastningsskador får mycket sällan rätt till arbetsskadeersättning. En studie från RFV visar dessutom att kvinnor bedöms hårdare än män – även om de har samma diagnos.
  
Allt fler av de många som skadats i sitt arbete under 1990-talet inser att den sociala trygghet som de varit med att finansiera inte är värd någonting för dem. Trots att de själva, deras arbetskamrater och läkare är fullkomligt övertygade om att de blivit skadade i sitt arbete så leder dagens bevisregler till att de inte får rätt när fallet prövas. Många ger upp redan på förhand: man vet att det inte är någon större idé att försöka få rätt om man drabbats av en belastningssjukdom eller av någon form av psykisk ohälsa. Arbetsskadade måste ges ett fullgott inkomstskydd. Man ska inte drabbas ekonomiskt av att man tvingats arbeta under skadliga förhållande.
En rättvis arbetsskadeförsäkring kan bli ett viktigt instrument i arbetsmiljöarbetet. Genom att pröva arbetsskador med rimliga bevisreg- ler kan vi kartlägga vilka arbetsplatser som ger upphov till arbetsskador. Det ger viktiga signaler både till arbetsgivaren och de fackliga organisationerna.
   På LO:s kongress lovade Göran Persson en förbättring av arbetsskadeförsäkringen under mandatperioden. Vi skulle återigen få rättvisa och rimliga bevisregler. Dessa skulle utformas i en diskussion med de fackliga organisationerna.
  Hur ska framtidens bevisregler se ut? När ska arbetsskadan prövas? Ska man behöva vänta på att man blivit varaktigt arbetsoförmögen eller ska vi kunna använda arbetsskadeförsäkringen aktivt vid rehabilitering? Hur länge ska vi behöva vänta på förbättringarna? Detta är frågor som LO har tagit upp till diskussion med socialministern. Hittills har vi inte fått se något uttömmande förslag. Nu behöver vi få besked av regeringen. Det brådskar om reformen ska kunna genomföras under mandatperioden!
Håkan Meijer
LO:s förste vice ordförande
Ulla Lindqvist
LO:s andre vice ordförande



VAD TYCKER DU?
Är arbetsskadorna ett stort problem på svenska arbetsplatser?


Landsförräderi är inte detsamma som socialdemokrati
replik
Fredrik Malm, 2:e vice ordförande i Liberala ungdomsförbundet LUF, och Erik Jennische, Svenskt internationellt liberalt centrum SILC, agerar för två kubanska medborgare som fängslats (Aftonbladet Debatt 15/12). Den ene betecknar de som fackföreningsman, den andre som socialdemokrat.
  CIA-mannen Carlos Alberto Montaner är arkitekt till den kontrarevolutionära taktik som går ut på att olika dissidenter ska titulera sig som ledare i påhittade partier och organisationer på Kuba för att i utlandet ge sken av folklig rörelse mot revolutionen och samtidigt utverka stöd från ”systerorganisationerna” i västvärlden. I ett hemligt brev 1991 skrev Montaner:
  ”Om till exempel Gustavo trivs med det, kan han eller också Mariela/Luque ta på sig ordförandeskapet för Kubas Liberala Union på ön. Paya kan göra likadant med kristdemokraterna. Elizardo och Restano, som har rört sig i socialdemokratiska kretsar kan kanske förkroppsliga den socialdemokratiska samordningen...”.
  Nyligen ökade Washington det anslag som uttryckligen är till för att ”avlöna” dissidenter.
  
En av de personer LUF/ SILC nu agerar för, Alvarez Ramos, påstås vara facklig generalsekreterare. I texter som Ramos och hans grupp står för ser man att de är för privatisering av sjukvård och utbildning, mot politiska möten på arbetstid, för startandet av medelstora privata företag, för återinförande av kapitalism på Kuba. Nyligen fick Ramos 6 000 dollar från utlandet. Hans verksamhet har föga med fackliga ideal att göra.
  Den andre liberala skyddslingen heter Vladimiro Roca och kallas socialdemokrat. Han är dömd och fängslad för uppvigling och samarbete med och ordertagande från företrädare för USA:s regering. Under sex månader gjorde han 71 inslag i USA-regeringens Kubafientliga propagandaradio. Jag vill inte sätta likhets- tecken mellan hans landsförräderi och socialdemokratiska ideal.
  Kubanerna ser i övriga Latin-amerika vad fritt spelrum för marknadskrafter och transnationella bolag innebär för vanliga människor.
  Det är självklart för dem att försvara revolutionen. Vi har alla skäl att höja på ögonbrynen när LUF och SILC pratar om ”socialdemokratiska” och ”fackliga” dissidenter på Kuba.
Martin Österlin
vice ordförande Svensk-Kubanska Föreningen



epost: debatt@aftonbladet.se
tips: 08-725 2000
fax: 08-562 528 99
växeln: 08-725 20 00

   

 
  FLER DEBATTARTIKLAR