  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Foto: PETER CLAESSON (ARKIVBILD)
Tillåt aktiv dödshjälp
Möjligheten finns idag att med medicinsk behandling och teknologi uppehålla obotligt sjuka människors liv mycket länge, samtidigt som det också skulle vara möjligt att tillmötesgå patienter som begär hjälp med att påskynda döden. Att underlåta att sätta in livsförlängande behandlingar eller att avbryta påbörjade behandlingar kan redan göras i Sverige idag, vilket brukar uttryckas som att passiv dödshjälp är tillåten. Det är också i vissa fall tillåtet att ge patienter smärtlindring i så höga doser att döden påskyndas, så länge syftet inte är att döda utan att smärtlindra.Vad som dock fortfarande inte är tillåtet är att aktivt och avsiktligt hjälpa en patient att dö, genom att till exempel ge en överdos sömnmedel. Vi tänker i det fortsatta använda termen eutanasi för denna form av dödshjälp. Att eutanasi inte under några omständigheter är tillåtet menar vi är en stor källa till lidande och en orimlig kränkning av människors självbestämmande. Döendet är för många en plågsam och ibland förödmjukande process, som vissa skulle vilja slippa gå igenom i sin helhet. Och givet att vissa villkor är uppfyllda – varför skulle de inte få slippa det? Normalt sett bestämmer vi över våra egna liv och man kan tycka att stora avsteg från den regeln inte borde göras, i synnerhet när det gäller något så allvarligt som hur ett liv ska avslutas. Förvisso skulle det vara allvarligt också om en förhastad begäran om eutanasi uppfylldes, så någon form av kompromiss med självbestämmandet får ändå göras. Ingen bör till exempel ges eutanasi utan att det först har gjorts vad som kunnat göras för att lindra patientens lidande. Men i de fall någon har en stabil önskan att avsluta livet samtidigt som hon är obotligt sjuk och lidande på ett sätt som inte kan lindras tillfredsställande menar vi alltså att eutanasi bör tillåtas. Kritiker av eutanasi hävdar ibland att det finns praktiska problem med en legalisering. Man frågar sig till exempel om sjukvårdspersonal ska ha någon skyldighet att ge eutanasi eller om det räcker att de som frivilligt ger det tillåts att göra det. Vårt svar är att det är det senare som gäller. Vissa läkare är starkt emot eutanasi, och det skulle vara orimligt att tvinga dem. En allvarligare invändning är att en legalisering skulle medföra olika risker, som att sjuka människor skulle känna sig pressade att begära eutanasi för att inte ligga samhället till last. Vi menar dock att om det i reglerna ingår ett krav på ett oacceptabelt lidande hos patienten, vilket vi vill att det ska göra, blir det klart att eutanasi inte är till för någon som bara känner sig som en ekonomisk börda (om nu någon skulle känna det så). Andra risker förs ibland på tal, men i stället för att teoretiskt argumentera om riskerna kan man titta på Holland som i över tjugo år faktiskt har tillämpat eutanasi. Det holländska systemet har fortfarande starkt stöd, så man skulle nästan kunna säga att uppenbarligen kan eutanasi praktiseras utan större problem. Det händer dock att det holländska systemet trots det starka stödet på hemmaplan tas upp som ett varnande exempel, på grund av att regler inte alltid har följts när eutanasi har getts. Vid närmare granskning brukar dock framkomma att regelbrotten inte var så klara som det först kunde verka. Och om man dessutom tittar på hur dödshjälp ges i andra länder, där eutanasi inte är tillåtet, framkommer att situationen knappast är bättre där. Exempelvis ges inte helt sällan eutanasi ändå, utanför lagen. Det finns alltså inte mycket som talar för att det holländska systemet utgör något argument mot eutanasi. Vad det holländska exemplet däremot visar är att behovet av eutanasi finns för i grova drag mellan två och tre procent av alla som dör. Det skulle i Sverige utgöra ungefär 2 000 patienter per år som med en legaliseringshjälp skulle kunna få sin vilja respekterad, slippa åtskilligt lidande och få en värdig död. Birgitta Ohlsson
förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet (LUF) Tomas Olsson civilingenjör och medlem i LUF 
VAD TYCKER DU?Är eutanasi, aktiv dödshjälp bra? Inskränk yttrandefriheten – förbjud förnekande av förintelsen
Den parlamentariska ”Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet” ska nu avge sitt slutbetänkande. Enligt uppgift kommer kommittén bland annat att föreslå en rubricering som kallas för ”grovt förargelseväckande beteende”. Den syftar till att täcka rasistiska yttranden, såsom exempelvis hitlerhälsningar, som i dag ibland har kunnat betecknas som hets mot folkgrupp och ibland inte. Hitlerhälsningar eller andra symboliska markeringar kan och skall betraktas som yttrande syftande till att kränka andra människors värdighet och som ett ifrågasättande av andra människors rätt att bli behandlade med samma hänsyn och respekt. Det är en väl berättigad begränsning av yttrandefriheten. Det öppna samhällets vänner måste hålla sina argument för demokratin vid liv. Det sker oftast i argumentationer med demokratins fiender. Så långt har John Järvenpää rätt. Problemet är att det argumentet endast är giltigt så länge demokratins fiender accepterar en rationell debatt. Ofta är situationen att exempelvis nazister inte prioriterar ett kritiskt rationellt samtal. Deras prioriteringar är ofta av det mer handfasta slaget. Och här kunde John Järvenpää ha fortsatt sin citatlista med 1900-talets kanske största liberala filosof Karl Popper: ”Jag förespråkar inte att vi alltid ska undertrycka intoleranta yttranden; så länge vi kan bekämpa dem med rationella argument och hålla dem i schack via den allmänna opinionen, vore det ovist. Men vi ska hävda vår rätt att undertrycka dem, även om så behövs med våld; för det kan visa sig att dom inte är beredda att argumentera utan att de istället avvisar all argumentation”......”Därför ska vi i namn av toleransen, ha rätten att inte tolerera de intoleranta. Vi ska hävda att varje rörelse som förespråkar intolerans placerar sig själv utanför lagen.”(min övers). En sak den nämnda utredningen inte såg närmare på är förnekande av förintelsen. Förnekandet sker alltid i syfte att kränka andra människor. Det vore önskvärt att utreda frågan om en sådan kriminalisering som ytterligare ett vapen i händerna på oss som försvarar det öppna toleranta samhället. Ulf
Öfverberg
Politisk sekreterare, folkpartiets riksdagskansli epost: debatt@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-562 528 99 växeln: 08-725 20 00 |
|
Ulf
Öfverberg: 