|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Vinn ”Lord Nevermore” ”Det är väldigt roligt att överskrida könsrollerna”
 Två män och en kvinna har huvudrollerna i Agneta Pleijels nya bok .Men det är inget triangeldrama i traditionell mening. Snarare en skildring av en manlig vänskap i många skiftningar och till slut kanske nära vanvettets gräns. – Det är väldigt roligt att överskrida könsgränserna. Varför skulle inte kvinnor kunna skriva om män? Det är befängt att tro att litteratur skulle hålla sig inom det kön som författaren råkar ha, säger hon. ”Lord Nevermore” är en svindlande krönika över förra seklet, en berättelse om kärlek, födelse och död, en filosofisk betraktelse och en idéhistorisk bildningsroman.
Deras vänskap är intensiv och lidelsefull och även om bägge har ett påträngande intresse för kvinnor tilldelas dessa en underordnad roll. Det får Ellie Rose från Melbourne tampas med. Hon blir Bronislaws hustru och för sin kamp för självständighet och egenvärde med intelligens och sinnrika lämpor. – Den här boken har jag skrivit med mycket lust. Det har varit kul att få skildra det skede av historien som varit kvinnoemancipationens sekel och få göra det genom två mäns våndor. De är uppfostrade i en starkt romantisk tradition och har väldigt svårt att smälta den skakning av mansrollen som blir resultatet av kvinnans frigörelse. Ursprungsidén fick hon när hon för 18 år sedan läste en anekdot om två polska vänner som inte kan enas om vilket håll de ska gå runt en sjö i Australien. – Sen har jag fabulerat vidare och läst en hel del. Jag är gift med en polsk man och då konfronteras man med ett annat kulturarv. Man gnuggas mot det som är annorlunda och det är väl så kulturer vidgas. Agneta Pleijel har haft ett antal manliga provläsare som förvånat undrat: ”Hur kan du veta det här om oss?”
– Det finns ett starkt homofobiskt drag hos många män, i varje fall i vår kultur, det vill säga en skräck för närhet till andra män. Jag tycker, i motsats till vad många tror, att vi lever i mycket snäva könsmönster. Det samhälle som Shakespeare skildrar är sexuellt öppnare och friare. – Vi lever förstås i en omvandlingsperiod, det måste komma nya former. Men fortfarande är hela tillvaron konstruerad efter det ena könet. Det är vanvettigt. Och det är barnen som fått betala priset. – Detta är den mest grundläggande galenskapen i vår civilisation, att vi inte vill inse barnen borde vara en högprioriterad samhällelig angelägenhet för alla. Kvinnor som vill tävla på lika villkor måste göra det på männens, också när de är mödrar. – Eller som Suzanne Brögger sagt: allt gick bra så länge jag var man. När jag ville uppträda som kvinna började svårigheterna. Javisst, så länge kvinnan uppträder som man kan det gå bra för henne. Men när ska vi börja organisera ett samhälle där egenskaper som traditionellt har betraktats som kvinnliga inte nervärderas och underbetalas – som omhändertagande av barn, gamla och ekonomiskt ”onyttiga”? Agneta Pleijel blev själv mamma på 70-talet. – I vår generation ville vi inte bli som våra mammor. Våra förebilder var manliga och vi uppmuntrades i den riktningen. Hennes egen dotter tänker ta vara på den tid då hennes två barn är små och vara hemma hos dem. – Hon har dragit sina slutsatser av att se hur jag slet för att hinna med allt. Men det är också en fråga om ekonomi. Många kvinnor har inget val. TRE SVAR från Agneta Pleijel 
Jung eller Freud?– Bägge. Freud var föregångaren, jag kompletterar med Jung.
Alexandra Kollontay eller Simone de Beauvoir?– Simone de Beauvoir är betydelsefullare i dag men Kollontay står mitt hjärta närmare.
Aftonbladet eller Expressen?
– Aftonbladet.
 Till toppen av sidan
|
|
