"Veronica Mars". Jag älskar att det är maraton på SVT2 nu. Men HUR bra är det? Inte SÅ bra va?

Kikki Danielsson såg ut som en teletubbie. Hihi.
Hon gjorde en riktig pladaskschlager i Elvis rosa gamla tält. Jag älskade varje kilo av Kikki. Men det vore en riktigt slomosaggig vinnare om vi tänker Aten. Jösses vilket europeiskt skämt!
Magnus Carlsson klädde sig i Henrik Schyfferts look från 2004 och låten var väl soulschlagertrevlig. Men ingen Atenlåt den heller.
Än så länge ser det inte lyckat ut inför Aten.
***
Alla i Östen med Resten såg ut som Morrissey och den var då rakt i pannkakan ingen "Hon kommer med solsken". Buddy Holly-buskis med lätt lyteskomik med Banarne på sång! Klart att den inte kom topp-5.
***
Niclas Wahlgrens låt var en bra smygare. Synd att han är en så svag sångare. Och det där panikleendet! "Nu jäklar ska vi vara trevliga". Men en väl värd Andra chansen där. Jag tippade honom som skräll.
***
The Elephantz var direkt bedrövlig. Jungeltema, elefanter i bakgrunden, så kallad "hiphop". Rasistisk, någon? Töntar som ger svart musik ett dåligt namn. Fy.
***
Sonja i mittbena och stapplande på klackarna var en sensation. Men titeln var hopplös. Etymon?
***
Pabla Cepeda var en light-chili. Med gräddfil. Massa gräddfil.
***
Att Velvet fick använda rosa läppstift var kvällens skandal! Stureplans-90-talet ringde och ville ha läppstiftet tillbaka, tydligen.
***
Övrigt: Den kvasikulturella mellanakten - jäkla nycirkus igen! - var värre än the human slinky. Människor i gayblanka grodmansdräker. Bedröööövligt. Var var komikerna?
***
Kul grej: mikrofonstativreportaget. Denna gång i sällskap av Anne-Lie-boan från 2005 och Carolas fläkt från 1991. Fniss. Bäst i kväll.
***
Annan kul grej: Peter Jihde och den där andre. Men har inte SVT-Sporten en slipsstylist? Det behövs. Jösses. Dressmann ringde visst och klagade över att de snott Batistinis knut.
***
Klinsmanns enmansorksetser var lika o-rolig som sist. Trots att han ser ut som Magnus Frykberg. Hjälp.
***
Lena PH var bättre. Körde den varma bonnstilen i hottad hemmafruklänning och Lill Lindfors-frisyr. Bonnstil & värme. Det går hem i stugorna mycket bättre än sarkastisk iskyla.
***
Tommy Körberg (plufsig) var förfärlig. Lökade ner en av världens bästa låtar. Och sprang i trappor. Varför?
***
Sammanfattning: en klass bättre än förra veckan, men sämre än förra året. Klart sämre. Men kul. Mello är kul.

Kolla! Hos Bladet kan man tjyvtitta lite klipp från Studio Virtanen och Sofis värld.

"Like rain" med Grin är dagens låt.

Se här, en Innelista och en hyllning till Philip Seymour Hoffman.

Här är bloggen alla hipsters älskar just nu. Själv fattar jag som vanligt inte:
http://rrrrrrrrrrrrrnnnnnnnnnnhhhh.blogspot.com/

Haha, blev ni generade av det förra inlägget? Kalle, som fyller år i dag, blev det. Men vadå, man tänker ju sådär...eller är det bara...jag?
Nu är jag nästan klar på jobbet. Snart: taxi hem. Därpå blaska kroppen och det nyklippta håret i vatten, även kallat duscha. Sen: Ta på mig i nåt fult som inte klär mig. Äta på Pet Sounds Bar med O. Missa Annas inflyttningsfest i en förort. Åka till Spajjan på Kalles födelsedagsfest. Nu vet ni. Kram.

Och så sitter man där och blir kåt.
På sminkösen eller hårfrisörskan. I en stol framför en spegel där allt hon gör syns så väl.
Omhändertagande kvinnor med djupa urringningar och slät hy som varsamt rör vid hår eller kinder.
Man sitter där och blir kåt.
Man vill fråga som en gammal grosshandlare:
- Vad sägs om en...snabbis inne på...damrummet?
Eller helst vill man säga knulla för det är kåtare.
Kanske knulla frågetecken.
Men det gör man inte.
Man frågar "jaha och var kommer du ifrån då" och sen ingenting alls mer.
Man är ju väluppfostrad.
Inte som en av de där gubbarna som servitrisvänninnor brukar berätta om.
De som faktiskt
på riktigt
nyper i stjärten och säger "gumman".
Dom man trodde självdog 1971eller tidigare men som tydligen finns.
Och så sitter man där och blir kåt men säger inget.
Men tänker "tänk om grosshandlargubbarna lyckas ibland?"
Man hör ju bara kvinnorna som upprört säger "gud asså äckelgubbarna".
Man hör inte de lika kåta som som säger "okej då, en snabbis vore trevligt, det var just vad jag stod här och tänkte jag också faktisk så konstigt kör i vind"
som i en pilsnerfilm
men om nåt sånt nånsin sagts av en kvinna så kommer det inte ut för så får inte kvinnor säga trots att det är 2006.
Eller kanske har man aldrig hört talas om dem för att de inte finns.
Det är nog bara man, män, som vill.
Så sitter man där och tänker och håller tyst.
Och är småkåt.
I porriga sminkösen med de mjuka fingarna eller porriga hårfrisörskan med de lena händerna som putsar snällt precis som en kvinna och som har stora ögon och inget tyg om armarna.
Som antagligen tänker på hur hon ska hinna till Ica innan hon måste vara hemma i kväll eller på om hon glömt tömma kattlådan eller på banklånet och...
...hon vill bara bli färdig med den här jävla kunden som sitter i stolen och ser...ser han, ser han, KÅT ut den jäveln? Det kan bara inte vara möjligt!
Och som tur är säger man inte:
Knulla frågetecken.

Have you seen my chosen one?
If you do tell him I'm in for love
'Alltså jag dööööör trots att det är februari och veckan varit påfrestande med ständigt ringande telefon från "dolt nummer" - hatar dolt nummer, inget gott kan komma ut från dolt nummer, eller hur? - och just när jag i går tänkte "ahaaa, sista tv-programmet för veckan, puh skönt, softa" och Peter Wahlbeck var förstås en underbar gäst, "nu är jag ledig"...nä just det…inte många rader har du, Fredrik, hunnit skriva till lördagssidan i Aftonbladet så nu sitter jag här på Bladet och det är trevligt för all del men jag är trött och för att skjuta upp jobbet så rökte jag två cigg med lieutenant Dan Panas i rökrummet - trots att jag ju inte röker längre - och så sitter jag och stirrar ut över redaktionen med all gröt i skallen och är full av självgnäll MEN SÅ DÖÖÖÖR jag ändå nu av lycka när min playlist "februari" spelar "Chosen one" med The Concretes för det är så bra, så bra, så BRA och underbart, så larvigt enkelt, allt som behövs är en jinglejanglande gitarrer, en sextonsmelodi och en sexig sångröst och ett par analoga handklapp här och var.
Have you seen my chosen one?
Have you seen my chosen one?
Have you seen my chosen one?
If you do tell him I'm in for love
(I'm in for love)

Ibland stänker det om Linda Skugge!

Nya Pet Sounds Bar öppnade i går i Hannas gamla lokaler. Det var otroligt fint; alla indiegamlingar var där. Till och med Kent-Jocke, Paul och Ralph! Det var som 1995! Eller 1990 kanske. Eller 1812.
Inredningen var fin, rockig men mjuk. Legendariska källaren klart uppfräschad.
Borde bli en succé.
Och rulatorerna parkeras utanför.

"When the band plays" med Andreas Mattsson är dagens låt.

I dag har jag slagit ett litet slag för mejlinglistor, bloggar - ja hela jäkla internet - på Aftonbladet kultur.

Sly Stone-fylleri hos Dick Cavett tipsar Mange om (film). Mäd kul.
Men ännu roligare: en helt bäng James Brown! Living in America! I feel good! Papa's got a brand new bag! Oueee.

"Loneliness is better when you're not alone" med Hello Saferide är dagens låt II.

Hm, det här är inte helt ok.
Det ska inte behöva vara så här varje torsdag. Eller ska det behöva det? Det ÄR väldigt svårt att spela skivor utan att ge sig på spriten. Richerock, ja all musik utom kanske amerikansk folkmusik från 50-talet, blir ju lite bättre med lämplig mängd av spriten.
Och dagen efter Romeo är det arbetsdag. I dag.
Så ja jag är alltså bakis. Uh.

Åsa Linderborg skriver bra om listdebaclet i dag.
Liksom Natalia Kazmierska som är lite modernare.

"Imaginary friends" med Ron Sexsmith är dagens låt.

Världens softaste (och en av de skäggigare herrar jag vet) hårdrockare Jerry Prütz har en blogg!

"You're the storm" med The Cardigans är dagens låt II.

Kolla in nu gör aftonbladet.se ett knäck om mejlinglistan som Robban Aschberg festligt kallade för "fjolliga frimurare" på lunchrasten.

SVT vädjar till Lenas pojkvän är en toppenrubrik.
Man fattar ju precis hur trilskig hon är. Eller så trilskig som nån på SVT uppfattar att hon är.
Jag tycker att Lena PH:s trilskighet är fräsch.
Antagligen rör det sig om blyghet.

Usch, jag vet ju att mycket i världen är hemskt och elakt men Bobbys öde berör verkligen. Så hemskt.
Jag är inte för dödsstraff. Men jag skulle inte skriva på en protestlista för att rädda Bobbys styvfar.

Å vad najs. Det är onsdag. Onsdag innebär att det är Romeo. Romeo innebär att jag får göra det roligaste som finns: spela rock,spela roll, spela soul. Med Tom Pyl, stans bästa dj. Jag törs utlova att det blir minst en bit från Van Morrisons kommande countryplatta "Pay the devil". Kanske "Your cheatin' heart". Det är nästan för gubbigt även för mig, men bara nästan.
Och som Tom uttrycker saken om förra onsdagen:

Den Mowgliliknande och geniale "Montecore"-författaren Jonas Hassen Khemiri var gäst i Studio Virtanen i går. Och jag hade fått för mig att han "älskade Morrissey". Och till och med skrivit det på Innelistan i Bladet. Så jag tänkte att det vore kul att Montt Mardié kom och spelade en The Smiths-låt. Vilket Monty gjorde.
Men Jonas Hassen Khemiri älskar inte alls Morrissey.
Han undrade förbryllat vad jag fått det ifrån.
Eh, sa jag. Jag...vet...inte.
Pinsamt.
Så här är en dementi: JHK älskar inte Morrissey, han har inget emot Morrissey, men han älskar hiphop.

Å, jag älskar Marcus Birro. Han är så arg! I dag på Aftonbladets debattsida.

"She's got you" med Patsy Cline är dagens låt.

Capote är en magnifik film och Philip Seymour Hoffman är komplett magnifik i rollen som Truman Capote. Nobelpr...Oscar, menar jag, till Hoffman.
Det var länge sedan jag läste "In cold blood" men jag har två exemplar nånstans i bokhyllan och jag måste rota fram ett och läsa den igen. Nu. När jag kommer hem. Sen.

Ytterligare tanke kring busschaufförerna:
Alltså vi resenärer ska ju hälsa på dem. En morsning för att visa respekt.
Vi måste bara få dem att förstå att de inte behöver hälsa tillbaka.

"You have killed me" med Morrissey är dagens låt.

Kolla in vad sweet, Aftonbladet Tjuvtitten bjuder på kula klipp från Studio Virtanen och Sofis Mode.
Och haha, här är Bladets knäck om Bamse som var med i programmet. Söta, söta jättekaninen Bamse.

Fina Timo Räisänen gör en cover av Harry Nilssons "Without you" på "Fear no darkness, promised child"-singeln. En livsfarligt stark låt. Men Timo borde gjort en svensk text.
En "Utan dig" hade kunnat välta hela indielandet.

"Disconnect the dots" med Of Montreal är dagens låt.

Apropå fotfetishisten Quentin Tarantinos porriga Stockholmsnatt nedan: Hans De hänsynslösa visas på TV1000 Classic just nu.
Nice Guy Eddie (Chris Penn) är i högform; har nästan alla de bästa replikerna och vartenda en är dirty. Knappt en mening utan ett fuck. (Således ingen film för Göran Hägglund (kd), antar jag, och det har jag givetvis respekt för, omotiverade "fuck" är… just omotiverade, även om de sällan är det i "Reservoir dogs".)
Det är en shame att Chris Penn är död.
En stor, store shame.

Reinfeldts (m) mysgrej funkar inte längre på mig. Han talar så sakta och mjukt och förment landsfaderligt nu att det blir too much, icke trovärdigt och zappläge.
Det osar mediaträning, typen: "Tala sakta och tryggt om mjuka ämnen för ingen tror att högern bryr sig om nåt annat än cash, då får du rösterna serru!"
Och så sitter Reinfeldt där som vore det ett kafferep för hörselsvaga, så välartikulerat trygg att även en Fi-kvinna skulle låta honom passa ungarna när det kommunala dagiset läggs ner.
Jag köpte inte hans compassionate konservatism i kväll.
Däremot blev jag underligt imponerad av Peter Eriksson (mp). Han var förvånansvärt aggressiv och inte så mp-hippie. Trist att han klär sig som en samhällskunskapslärare på födesedagsfest. Det gör Ohly (v) också förstås. De kör vänsterlooken fortfarande, som om 90-talet aldrig blev 00-tal.
Göran (s) såg ut som deras ordentlige pappa, i röd powerslips. Det blir på så vis väldigt tydligt att Persson har mer gemensamt med övriga gubbar.
Men det är Ohly och Eriksson han måste dras med. Spännande.

Just nu på ZTV: en drömrepris av "Simpsons":
Homer: Wait a minute wait a minute. Lisa honey, are you saying you're never going to eat any animal again? What about bacon?
Lisa: No.
Homer: Ham?
Lisa: No.
Homer: Pork chops?
Lisa: Dad! Those come from the same animal!
Homer: Yeah right. A wonderful, magical animal!

American hotrods på Discovery är ett drömprogram. Så oerhört, oerhört manligt. Rysligt manligt.
Bara metall, gummi, bensin och kepsar. Porr.

Okej, jag tar på mig en stor del av gubbrockens 2000-talets stockholmsmediala nyrespekt, men det har ingenting att göra med Phil Collins.
Blanda inte in Phil jävla Collins.
Det går inte att titta på VH1 utan att nån som heter Ali i Iran önskat Phil Collins eller Genesis oanständiga 90-tal och jag fattar inte varför jag får mail om Phil Collins.
Jag endorsar inte Phil Collins. Jag är inte galen. Inte på det viset.
En gång, en kväll, i höstas hade jag vaga planer på att spela Genesis "Invisible touch"eller Collins "In the air tonight" men det skedde inte eftersom jag kom till mina sinnes bruk och insåg att det var ironi och gubbrocken är inte ironi.
Gubbrocken är piano, inte elorgel, inte Vangelis-synth.
Det finns inget att hämta hos Phil Collins.
Collins var en tidig MTV-sjukdom som uppträdde på kungagalor på Wembley och spelade alla instrument själv i videor med uppkavlade ärmar och tunt, tunt hår som vällde ner över axlarna. Han var en gubbe som gjorde barnpop. Han var inte ett barn, eller en vuxen, som gjorde gubbrock.
Chris Rea däremot.

Roligt skvaller om Quentin Tarantino som ju var i stan häromveckan.
Han träffade två kvinnliga nymfomaner som "ligger sju dar i veckan".
- Dom jobbar i PAR! säger min upprymda källa.
Nymfomanerna raggade upp superregissören och gav "Tarantino en helnatt!"

"Bridge over troubled waters" med Aretha Franklin är dagens låt.