Och såhär var året 2005, tyckte jag. Bästa skivorna, filmerna, tv-programmen och personerna.

"New York, New York" med Frank Sinatra är dagens låt.

Hallå Fredrik
Alla nya, svenska EMI-plattor har samma ruttna kopieringsskydd. För att få in den i i-tunes måste du först sajna ett evighetslångt "avtal" som ingen, verkligen ingen, kan tänkas orka läsa. Sedan kan du bränna plattan i wma-format, för att sedan bränna en egen cd i windows media, cdn stoppar du sedan in i datorn igen och rippar på vanligt vis in i i-tunes och vidaren in i podden.
Sjukt
Nåja - gott nytt och ses kanske i Leksand?
/Johan
och så originalet till romeolåten på Håkans platta.

Johan Lindqvist
reporter/musikkrönikör
Göteborgs Posten - Skandinaviens näst största morgontidning

Svar: Tack Johan. You the man!

Kolla in, Sundsvalls Tidning believes in me. Mysigt.
Och här kan du kolla in den fina skruvade "Studio Virtanen"-vinjetten.

Jag får en del mail om att det inte går att rippa in Håkans "Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått" i iTunes. Är det så för alla?
Med min skiva gick det bra. Men jag fick den ju från Emi.
Jag borde kolla upp det här som en god murvel men jag har tyvärr inte tiiiiid.

"New year's eve" med The Walkmen är dagens låt.

Gah vad jag sitter trött på jobbet och fixar med årslistorna. Bara jag och Jon Forsling är här på plan 6.
Är sugen på att gå på Tennstopet. Tennstopet är som en dröm. Personalen fjäskar inte för nån men allt går på studs. Men öl är väl verkligen vad man behöver? För att ladda upp inför nyårsafton alltså?
Jag har förstås inte lyckats bestämma nåt om den kvällen. Verkar inte som att nån har det. Beslutsångest är det nya svarta.
Fast på dagen är det förstås nyårschampagnelunch hemma hos Jessika. Det är det alltid. Och där brukar jag bli kvar sedan.
Kanske ska jag fira nyårsafton på Tennstopet. Det vore skönt deppigt.

Jag vill visa en bild på Hurricane Gilbert som jag tog i somras för jag älskar honom.

En film om...sushi.

Otroligt.
En kille från DN ringer och säger att han läst min blogg och kollat upp problemet.
- Pengarna fanns kvar. 1230 kronor och 20 öre. Så du får bara en faktura på mellanskillnaden.
Tydligen hade det nåt att göra med bytt datasystem.
Bra att ha blogg.

"Wild horses" med Rolling Stones är dagens låt.

Åh all denna schlager får mig att önska att jag hade utsett "Desenchantee" med Mylene Farmer till dagens låt.
Istället: en underlig - mycket underlig - bild från en ciggautomat på Bryggeriet i Motala, en stad varifrån även BWO-hjärnan Alexander Bard kommer.
Avd: onödig information?

Jag har ju hyllat årets Melodifestivals "Greatest hits"-line upp förut - och första jokern Bodies Without Organs är ju SENSATIONELLT begåvad. Direkt briljant av Björkman & co. BWO är ett av extremt få band som verkligen, verkligen har ett namn i de gamla öststaterna och lite mer av Europa och har en Mylen Farmersk melodikvalitet med lätt dekadens och fransk känsla för klassisk schlager och dessutom modern euro med housepump
Genialt val - med sikte på ESC-finalen. SVT tänker internationellt, inte folkhem.
Funkar det? Vem vet? Förra året var BWO:s "Now that you're gone" en av de bästa och vackraste låtarna, för svår för svenska folket men den hade varit topp-3 i ESC-finalen.

Och...mmm åh....jag kommer att sakna att resa runt och följa Melodifestivalen denna runda. Det är den största downsidan av att bli TV8-man. Jag hinner inte denna vintervår. Även om jag kommer att resa till några av hålorna.
Det är ett roligt jobb att vara melloman för Bladet. Resa runt i småstäder, hänga med andra murvlar, artister, låtskrivare, se nya ställen, skriva om schlagers, vara avskydd, vara fruktad, vara clown, ta det på anständigt allvar.
Så mycket hatmail, så mycket engagemang. Det är galet. Plötsligt blir människor som inte har en aning om musik, som inte bryr sig om en enda ny Babyshamblessingel, experter. De finner det oerhört viktigt att maila sina åsikter på det mest aggressiva oartiga sätt tänkbart.
Grunden i mailen är ofta sund men obehagligt avundsjukbitter och dessutom banal: alla anser att SJUNGA BRA är viktigt; alla kan känna igen någon som sjunger "falskt", men få fattar att "dålig" sång kan vara bra ändå: Att det inte handlar om att vara Caruso eller Jussi i pop. Det handlar om känsla och vad man vill säga. Även i mellosammanhang, inte bara i indierock. Bland annat. Jag borde publicera en "best av idiotiska tokarga hatmail". DET skulle vara en skojig bok. Eller kanske bara deppig. Bara deppig.
Men jag kommer att sakna dom, tokskallarna!
Och jag kommer att vara ursur när en internationell topphit från BWO igen röstas bort av svenska folket till fördel för folkkära Carola...

Om du menar Systemet på Folkungagatan, så håll ut. Det är bara stängt medans det byggs om till självplock.
http://stoppamigjuni.blogspot.com/

Svar: Puh. Utmärkt. Även om senaste gången jag var på ett Sysse var innan Hultsfred. Man vill ju ändå bo bredvid ett. De 500 metrarna ner nästan till nästan-Medis var så, så, arbetsamma...

Just det. I kväll sänds ju"Schlager-SM - från Las Vegas till Leksand" på SVT1 kl 21.00, som jag var med i och babbelbloggade lite om här.

Kolla in topp-100-listan i Aftonbladet. Väldigt många underligheter. Men jag får skylla mig själv: jag var med i juryn men sket i att svara, trots upprepade påminnelser. Jag orkade inte. Hann inte. Jag är tjock.

"True love travels on a gravel road" med Elvis Presley är dagens låt.

Köpte Domotics "Ask for tiger" på Pet Sounds för den lät fint knastrig och Robban sa att den var toppen. Sedan visade Stefan mig och Oisin byggarbetet på nya Pet Sounds Bar - i Hannas gamla lokaler, cirkeln är sluten - och det såg ut att bli toppen. Öppnar om nån månad.
Så långt allt fint.
Sedan: kom på att det vore ju smart att redan i dag löpa champagne till nyår. Visade sig att mitt Systembolag mittemot slagit igen. När hände det? Jag går aldrig på Systemet. Nu måste jag vanka ända ner till Medis i snömodden. Surt.
Det var dagens vedermödor det.
Nej en till kommer: ska intervjuas av Erik Hörstadius för Slitz sen.

- Jodå, när du återupptar prenumerationen igen så fortsätter den där den slutade. Det spelar ingen roll om du är borta i flera år, sa DN våren 2002.
DN nyss:
- Nä, jag har inga noteringar om att du bara gjort ett avbrott.
Så jag fick langa upp 1700 kr (25 procents rabatt) för ett års prenne.
Min nyagamla relation till DN började alltså sådär. Men vad gör man inte för att få läsa att Johan Croneman tycker att drömrullen "Göta kanal" är Sveriges sämsta film någonsin?

Minns någon när jag träffade Dödskalle och Mästerligt från Nöjesguiden? Så här blev intervjun (som i själva verket gjordes av bara en person, en imponerade researchad Niklas Eriksson, eftersom jag vet att alla undrar). Känns som att jag kommer att få äta upp en del här.

Hihi, rösta på mig i Duellen om 2005 mot Belinda Olsson!

Aaaa. Kunde inte sova i natt heller. Tände flera gånger och började läsa igen. "Tjyvarnas marknad" av Jan Guillou för övrigt. Tidningen hann komma innan jag somnade. Tarmarna värkte liksom och sängen var så hård.
Jag gissar: har fått tarmtras efter alla kilo revbensspjäll och köttbullar under julen. Det värker i ospecificerade delar av magen. Galna gris-sjukan? Köttbakis? Nåt sånt. Julen är farligare än ett flak tapas.
Nu: bara salladsmat.

- Det är svårt att liksom översätta den till svenska och säga vad den handlar om, säger bröderna Keller i The Slaves om "Suicide" i P3 nu.
Låter som när Jocke Berg inte vill "förklara sina texter". Betyder: jag har inte en susning om vad jag sjunger om.
Men tuffa eller vackra ord kan vara nog i sig. Man får själv hitta på vad sångerna handlar om.
Fast nummer ett-texter är förstås "My world is empty without you", "The needle and the damage done", "Not dark yet" och "The promised land".

Länge sedan jag kollade in Sigge Eklunds blogg men nu hamnade jag där och det var imponerande.
En ruskigt ambitös man. Undrar hur hans jul var.

"What are you gonna do, bleed on me?"
"I fart in your general direction."
Hihi, Monty Python hade onekligen sina stunder och jakten på den heliga graal fortsätter.
Men nu till de Stora Frågorna:
Vad är dealen med Paradis?
Alla - alla - slänger sig över, i tur och ordning, Gräddnougat, Nöttryffel, Noisette och sedan kanske Höstnougat (ny?) i Paradis-asken. Sedan en fallande skala av sagg och mot slutet ligger Romsussin och Mandeltryffel kvar och långt långt innan dess vill alla fuska till undre lagret.
Varför accepterar vi detta?
Varför gör Marabou på detta viset?
Varför fyller de inte hela asken med bara Gräddnougat och Nöttryffel och Noisette?
Det är en evig fråga som ingen kan besvara.
Paradis är juletidens heliga graal.

"Bigger boys with stolen sweethearts" med The Arctic Monkeys är dagens låt.

Romeo dansar trance.
Det är svårt att komma hem, svårt att gå ut, svårt att veta vad jag känner.
Jag gör givetvis för mycket av det.
Med åren har spontanhatet gått över. Det finns inte så mycket att hata, egentligen, det handlar ju bara om vad jag tittar efter.
Idioti och inskränkthet finns överallt.
Men kärlek och godhet också.
Valet är mitt.
Romeo dansar trance.
Det är på O'Learys, som tydligen öppnat i Motala. Plötsligt är det inte amerikansk sportpub längre, plötsligt är juldagen "trancekväll" och ett jättelikt Goa-skynke hängs upp och trancebeats från 1998 dundrar fram. Det är overkligt.
Jag ser en kille, döper honom till Romeo, går.
Romeo dansar trance.
Nån borde skriva en låt med den titeln.

På Bryggeriet, stället där det händer eftersom det är gymnasiedisko på Harrys, är det inte som när jag kom hem skinnvästförr. Folk är stiligare, snitsigare, smartare och från nästan varenda 90-talssubkultur som finns.
Killarna-som-slår-varandra-hårt-på-armen-som-hälsning och snygg-tjejen-som-speglar-sig-ängsligt-i-Franziskaner-
Weissbier-spegeln-som-vill-upptäckas-av-Bingo Rimér-och-som-jag-skulle-vilja-ligga-med-en-enda-gång och kvinnan-som-är-upprörd-på-Ulf Lundell-för-att-hon-inte-är-23-år-själv-längre och skejtpojken-i-militärbyxor-som-är-för-cool-för-black jack-men-spelar-ändå och så skinnvästarna med långt hår, de stygga indiepojkarna, de kredd-v-ringade studenterna från Lund eller Uppsala eller nån journalist, och lokala fyllon, Lyle & Scott-mods, torrentkillar, randiga Steenpojkar, Wikingsson-nördar, Sofi Fahrman-followers, nån casual, den slitna servitrisen, gangsters, de håriga, några punks, några i munks, coola tjejen i MC5-tisha som jag vill ragga på men jag är ju en gammal farbror i Riche-kläder ser jag i spegeln…och ett lokalt coverband med kastratsångare som sjunger ZZ Top-hits.
Det är härligt och fint, det är hela världen på Bryggeriet, småstaden är inte lika liten som den var.
Kanske är det internet och TV3.
Kanske var den aldrig ens så liten, kanske var det bara jag.
Snön faller utanför.
När vi går kommer Romeo från O'Learys.
Romeo som dansade trance.
Han är fin, han med, i sin jävla batiktröja.

"Vi pratar om Mao, Marx och Myrdal
och om arbetarens misär",
sjöng plötsligt Mattias när vi gick över Motalas torg sent på juldagen eller om det hade blivit annandagen.
- Va, vad är det där? undrade jag.
- Haha. Det är ju du ju.
Och det är det. En låt jag skrev en gång back in the days började så. I tonarten C förstås.
Sedan gick den nåt sånt här:
"…när jag fick syn på en flicka som satt på stolen där".
Härligt rim, ehum, men senare refrängen:
"Men prata ni på om revolutionen
så tar jag henne med mig hem
Och talar om saker
som ni inte kunde drömma om ens".
Inte så jäkla tokigt. Den hade en mäkta giftig melodi också. Min version av Billy Braggs "A New England" långt innan jag hört den.
Fan, jag borde ju varit Lasse Winnerbäck. Inte han.

Kom in till jobbet (min sista vecka på minst ett halvår eftersom jag ju ska göra Studio Virtanen på TV8 och kommer att sitta på Strix Television, vilket känns vemodigt, och Jonna är inte heller här för hon har slutat men henne kommer jag träffa varje dag igen snart eftersom hon ingår i redaktionen för Studio Virtanen och det är toppen) i stora jobbiga kängor och kom på "fasen, man borde ju ha ett par tofflor på jobbet" och då kom jag på en grej:
Jag bar alltid raggsockor på Östgöta Correspondentens redaktion i Linköping. 1993. Och så hade jag pjäxor på mig nästan året runt.
Gud så proggig jag var. Lyssnade på Blå Tåget, Nationalteatern, Fria Pro, alla de där. Och modern progg och visor som Stefan Sundström, Lars Demian, Staffan Hellstrand, Toni Holgersson.
Och bar raggsockor mitt på redaktionen.
Jösses.

"Anyone at all" med Carole King är dagens låt.

Just tillbaka. Ska berätta om juldagens lilla återvändarfest på O'Learys och Bryggeriet, men jag är fortfarande för styvtjock av all satans julmat så det får vänta.
Här är julaftonens alkiskrönika och Innelistan.