Guns, dagens fläskdänga

"November rain" med Guns N' Roses är dagens låt.

Excel-dj Hall!

Stackars Sibel. Nåja. Nu gittar jag till iPop för Thomas Hall spelar skivor och han har planerat alla sina låtar i tidsordning i en Excel-fil! Så underbart analt.

Sebastian var bäst i "Idol"

Nyss såg jag Sibel jubla. Och sedan såg jag henne se väldigt orolig ut. Det är mycket känslor här minsann.
Mina röster:
Sebastian Karlsson.
"Start me up" (The Rolling Stones): ++++. Yeah. Howlin' Pelle hade inte skämts om han varit Sebastian. Seb trånade, sexade, porrade och startade upp Breitholtz så att studion välte. Och sjöng rätt bra också.
"Nothing compares 2 U" (Sinéad O'Connor): ++++. Tacksam låt men bara bara Swartling fattade hur mäktig version han gjorde. Mitt hjärta skar sig.
Sibel Redzep
"Stop" (Sam Brown): ++. Sjunger väldigt tekniskt bra. Fin falsett. Bra låt. Het utstrålning. Ändå kändes "Stop" inte in i märgen, inte ens inne i studion.
"How you remind me" (Nickelback): +++. Sexigare än någonsin, energisk, snygg stil, obehaglig Anouk-gaplåt.
Agnes Carlsson
"Beautiful" (Christina Aguilera): +++. Det såg nästan ut som att hon skulle börja gråta. En väldigt klok, minimalistisk tolkning av lättsjungen låt.
"Flashdance... What a feeling" (Irene Cara): ++++. Wow, gjorde en klubbremix genom att hacka upp orden. Otroligt! Och sjukt snygga 80s-kläder.

Live-Idol i dag

I dag är jag i "Idol"-studion. Tjafsade med Swartling och Breitholtz och Clabbe. Peter vill järna på onsdag. Sedan sjöng Quetzala "The Boxer" för juryn och publiken för en artikel och juryn var svinelak. Jag tyckte att hon var bra. Och så rädd att hon skakade.
Nyss gick Sebastian, Agnes och Zibel förbi. Såg laddade ut.
jurynq sjunger
q o lili
Juryn, Q sjunger, Q & Lili efter "sång".


Jag blir Lill-Letterman på TV8

Just det. Allt är klart nu. Jag blir Lill-Letterman på TV8 med start 9 januari, varje måndag till torsdag klockan 22.30-23.00, fram till sista maj.
"Studio Virtanen - med Fredrik Virtanen" heter pratshowen. Lite sjukt sådär.
Men var nu inte orolig: jag kommer att fortsätta denna här bloggen och skriva sidan i Aftonbladet varje lördag bland annat. Bra va? För dig menar jag.
För jag kommer antagligen att få ett sammanbrott av arbetsbelastning, stress och prestationsångest. Och sen kan du dansa på min grav.

Nöjesguiden älskar Virts

Nöjesguiden gör en rolig och fiffig årsredovisning i nya numret och här på nätet. Moi förekommer! Jag tror att de är snälla men man vet aldrig med de där lirarna.

Jul-Schnappi - hilfe bitte!

Ååååååååh neeeeeeeej nu kom ett bud till mig med jul-Schnappi på cd-singel. "Jing! Jingeling! - der weihnachtsschnappi!"
Den låter givetvis helt surrealistisk och luktar cp-hit lång väg.
Men jag lovar: jag ska inte göra om vårens misstag. Detta var första och sista gången jag nämner Schnappis "Jing! Jingeling!". Jag måste kunna leva med mig själv.
Samt: jag föredrar som bekant "Vår julskinka har rymt" med Werner & Werner.



Irene, dagens göteborgsband

"Baby I love you way" från (Sonically Speaking vol 26) med Irene hade verkligen kunnat vara dagens låt. "Fanfanfan" med Thåström också. Och "Everybody move it" med Teddy Thompson. Men det blev alltså George Jones.

Mönnybröther!

Lunchade b-sås med sambal med Markus på Blues och vi kom fram till att allra störst igår var nog ändå Moneybrother. Anders Wendin, för kvällen irländsk, sjöng "Fishermans blues" och där fick vi en klassisk låt i en stor version.
Sedan gjorde han "Fairytale of New York med Anna Maria Espinosa som Kirsty MacColl. En helt magisk låt.
Mer jul än så blir det inte.
Och snön föll.

Salo i takkronorna!

Alla var vilda och Ola Salo dansade på bord och hängde i lamporna när Markus och Håkan spelade Robbies "Let me entertain you" på Berns, meddelar Markus som just släntrade in till jobbet.
Det låter som Ola det.
Till mig sa han när Howlin' Pelle stod på scenen och publiken fortfarande var popnördstel:
- Undrar när det här blyga indiegänget har druckit tillräckligt mycket så att de vågar börja dansa!
Det tog nån timme till.

Ulf Lundell in love

Grattis Ulf Lundell, kär och galen i en 23-åring! skriver Aftonbladet.
Faktum är att Ulrika Rickfors var med när jag träffade Ulf på gatan i början av augusti. Men, tja, jag bloggade inte om det eftersom Ulf hade fått en hel del heat på grund av den här bloggen några veckor tidigare där en tidigare Ulf-tjej vid namn Ulrika föreföll vara hans nuvarande tjej, vilket hon inte var. My bad. Jag bad om ursäkt i Östersund nån vecka senare, och Ulf sa då att det var lugnt och passerat.
Sedan sågs vi på Högbergsgatan och Ulf såg väldigt lycklig ut med Ulrika R. Han hade armen om hennes hals och hon var vansinnigt snygg i Sinead O'Connor-frilla. (Ulf var också snygg.)
Undrar om någon kommer att bli upprörd över åldersskillnaden? Säkert.
Det vore dock inte likt mig att bli det. Kärlek slår åt alla håll.
Och: på nåt vis innebär det här att Micke Rickfors nu är släkt med Micke Persbrandt va? Strange.



George, dagens countryklassiker

"He stopped loving her today" med George Jones är dagens låt.

Ebbot fyllde Berns med tårar

Ebbot var fantastiskt bra på Sonicfesten, har aldrig sett honom sjunga så fint men så brukar han ju också framföra möljrock.
The Korgis "Everybody's gotta learn sometime" sjöng den store mannen från Göteborg och han sjöng så fint att hela Berns stod still i några minuter.
Och Håkan hade ett stort och mycket fint burrhår.


Sonicfest i kväll!

Oj vilken fest det blir för Sonic i kväll. Jonna är pissed för att hon måste till Örebro och recensera Ainbusk julshow. Det fattar man.
Men jag är där. Och Håkan Hellström. Och Plura. Och Robyn. Och så många fler stora små artister. Och du?

Idol-Ola: kräktes du?

Hoho. Just det. Idol-Ola frågade i går när jag träffade honom på "Idol"-programmet:
- Jag undrar en sak. Kräktes du på RIKTIGT när jag sjöng Håkan Hellström som du skrev?
- Ja, Ola. Jag kräktes på riktigt, ljög jag.
Förresten sägs det att Ola och Agnes har…tja, ni hajjar.
För övrigt: Måns var ruskigt soft faktiskt.

Aschberg döpte Lasermannen

Angående "Lasermannen" (som jag ännu inte sett för jag får visst inget mer än en julklapp gjord i dag) så var det Aftonbladets kriminalporter Rickard Aschberg som "döpte" Lasermannen till Lasermannen i början av 90-talet.
Om nu nån undrade.

Experten: Du har rätt, Fredrik

Jag bad vår modeexpert Sofie Fahrman att bedöma Niklas Silows…plagg. Hon gav den "en halv tumme upp".
- Alltså, det är verkligen helt rätt med kofta, sa Sofie.
- Men den är lite för lång.
Told you, Niklas.
Niklas & Sofie:
Silow o Sofie

Silow bär en tantkofta!

Eftersom jag är lite fjäskig för stora chefer så SPRANG jag skrattande ner på plan 5 när jag såg honom och frågade redaktionschefen Niklas Silow:
- Du, är det okej att jag bloggar om det här?
- Vadådå?
- Du har ju en tantkofta på dig.
- Du det är en Lindebergh.
- Du det är en tantkofta.
- Du blogga om vad du vill.
Niklas har en TANTKOFTA på sig! En grå som når nästan till knäna, som en badrock.
Niklas är fashion. Den bästa rockmusik han vet är Bryan Ferry. Men i dag bär han en tantkofta.

Räkna ut din kärlek

Apropå kärlek - testa kärlekskalkylatorn!

Jag grät till CHER. Jag är galen. Jag är kär.

Nu är det officiellt.
Jag är kär.
Och helt skrika-mot-månen-galen.
Vägen till arbetet i duggregn och november började med Kevin Rowlands version av "Thunder road", vald på random av iPod bland 7295 låtar, i korsningen Folkungagatan/Renstiernas gata.
Jag spelade den två gånger.
Det släpiga beatet, Rowlands nästan helt allvarliga stämma, hans lätt ändrade text och hans magnifika "mm…CHECK!".
Jag dansade Folkungagatan fram.
Ett par byggjobbare blängde och log.

Sedan försökte iPod spela upp "Come back" med Electrelane, "Forever for you" med Hall & Oates (där stannade jag ett tag), "Moonlight shadow" med Mike Oldfield (den spelade jag nästan hela medan jag tänkte "när du föredrar såna här låtar före "Thunder road", Fredrik, då mår du dåligt och behöver döva dig med kokainrock"), "Chokin kind" med Joe Simon, "Reason to survive" med Rance Alien, "Down in the past" med" Mando Diao, "Foot of pride" med Bob Dylan, "Tango in the night" med Fleetowood Mac, "Hon gör mej galen" med Ulf Lundell, "Sometimes always" med Jesus & Mary Chain (den fick gå hela), "Rush" med Talib Kweli, "My baby left me" med Creedence, "Dancing queen" medf Abba, "24 hours of sadness" med Chi-Lites, "Heavenly fire" med The Souther, Hillman, Fury-band", "Anna begins" med Counting crows.

"Anna begins" tänkte jag låta rulla, men zappade fram för att kolla vad som kom sedan.
Då var jag i den vidriga gränden mellan Gullmarsplan och Globen. Där är hemsk även på sommaren, grå betong, piss och postmodernt laxrosa 80-tal och staket av järn.
I november är den gränden ett helvete.
Den var det i dag.
Vinden piskade skiten ur allting och duggregnet slog som blyhagel i mina för plufsiga kinder.
Då började "I found someone".
Med Cher.
Jag började gråta.
I regnet kylan i gränden, bakom glasögonen immades kärlekshinnan.

Now, maybe baby, maybe baby
I found someone
To take away the heartache
To take away the loneliness
I've been feelin' since you've been gone
Since you've been gone


Jag grät. Och var lycklig. Och rädd. Och lycklig. Och lycklig. Och rädd. Och lycklig. Och rädd. Och lycklig. Jag skuttade den vidriga gränden fram i regnet med Cher i lurarna och grät och var lycklig och tänkte "du är JÄVLAR inte klok".
Cher för fan.
Cher.
Jag grät till Cher.

NOW MAYBE MAYBE BABY!
I FOUND SOMEONE
TO TAKE AWAY THE HEARTACHE
TO TAKE AWAY THE LONELINESS


Det, mina galna vänner, det - till gravt överviktiga fläskgitarrer och powerrock - är ju vad allt, allt, ALLT handlar om. Att hitta någon. Som. Tar bort. Smärtan. Som. Tar. Bort. Ensamheten,
Cher har gjort världens största kärleksåt.
Det är inte klokt.
Jag är inte klok.

Owe, dagens fem-droppar-till

"Dagny" med Owe Thörnqvist är dagens låt.

Danke, P3!

P3 spelar allt oftare "We're from Barcelona" med I'm from Barcelona. Tack P3.
Lycklig musik behövs i detta november. (Lyssna här).
Och, hm, jag måste erkänna att Hard-Fi:s ""Hard to beat" inte är så dum, trots all super-P3:ighet. Kul att minnas Daft Punk, Avalanches och…Specials kanske?

GW-träff på Baren - igen

Puh, jag och min kompis Lili tog några drinks på Operabaren efter "Idol" och det visade sig efter några timmar vara värsta dokusåpainfernot nere på Café Opera. Camilla Henemark, i acidbrillor från 80-talet, hängde med Paradise Hotel-gänget, Idol-gänget, Club Goa-gänget och fan och hans dokusåpamoster. Totalt 90-tal.
Men däruppe uppe fanns ärevördiga, fast måhända inte lika sexiga, Leif GW Persson - igen på Baren - med sin tjusiga fru i lång svart kappa.
- Redaktör Virtanen, man tackar, sa Leif GW Persson.
Vilken ära.
GW är störst.

Dagens låt - listan hittills

Lurar du på att göra några bland-cd? Här är en låtlista som är heeelt ok.

The Slaves live!

Hej! På onsdag (30 november) så har jag ett showcase på O-baren med The Slaves och Ninsun!
Dörrarna öppna 20.00, Ninsun står på scen kl. 21.00 och The Slaves kl. 22.
Hjälp till att sprida detta glädjens budskap!
Tjing!
H
Black Star Management/Starboy Recordings
Gotlandsgatan 74
116 38 Stockholm
Svar: Hansi! Jag vill gå! The Slaves ("Save me from yesterday" var dagens låt 11 nov) är bra. Och Ninsun också.

Cheers, mate, ta bira en till

Många pubar i England ska få hålla öppet längre än till 23, skriver BBC här.
Det är bra.
Och dåligt.
Å ena sidan: det är väldigt vettigt att tvingas gå hem klockan 23.
Å andra sidan: det är ofta väldigt trist att gå hem klockan 23.
Mitt förslag (om Tony Blair läser blogg): låt pubarna hålla öppet senare på fredagar och lördagar.
Bra tänkt där, Fredrik!
(Jag kan inte fatta att jag tänker på det här. Jag är ju aldrig ens i London.)

Han disrespektade Götet

För övrigt: Snart får du veta vem som sa det där om göteborgare i Häglunds krönika.
Nu får du veta:
Micke Svensson, före detta Hachette-redaktör och snart på Filip & Fredrik produktionsbolaget Paris-Dakar.
Micke Svensson. Glöm aldrig bort det namnet. Han använder brun-utan-sol och är snäll.


Lasermannen, lätt

Läs hur Karro Fjällborg och jag tjafsar om ifall du bör se "Lost" eller "Lasermannen" i kväll.
Det ironiska är att jag lär missa "Lasermannen" eftersom jag ska vara med live i TV4 klockan 20-21 och hudflängas av dem jag sågat och hyllat i "Idol - nedräkningen".


Barnet, en cineastfest

Att gå på Zita och se en film som heter "Barnet" och räkna med att bli nåt annat än deprimerad var förstås idiotiskt. Men ljuset sken också in.
Den handlar om en avstängd, snäll och infantil 20-årig hälare och uteliggare, och hans rara flickvän som föder deras barn. Sedan beter han sig mäktigt idiotiskt.
Jag tänkte på Dostojevskijs "Brott och straff", egentligen utan anledning, men "Barnet" var också mycket bra, mycket grå och mycket komplex. Ohyggligt starkt skådespeleri av Jeremie Renier.
Vann Guldpalmen i Cannes 2005. Går upp om en knapp månad. Se den - om du är cineast.

Embassy, dagens uppåtindie

"It pays to belong" med The Embassy är dagens låt.

Buscemis godnattord

Och nu såg jag ett av Tom Pyls favoritcitat, sagt av Steve "Oisin Cantwell" Buscemi, i "Ghost world" på SVT2:
"Let the machine get it, I have no desire to talk to anyone who wants to call me."
Visa ord.
Gonatt vänner.

Kjell Häglunds Götet-diss

Haha. Nånting har jag för att Journalistförbundet fått 450 spänn i månaden av mig i 13 år eller så: Kjell Häglunds krönikor då och då i vår facktidskrift Journalisten. Och du hittar den helt GRATIS exakt här.
Haha-höjdpunkt:
"En stenhård Stockholmsredaktör jag jobbat med svarade av princip aldrig på samtal från riktnummer 031, med motiveringen 'när fick man senast ut något av någon som bor i Göteborg?'."
Drygare än Yes!


Hur slampa är du?

Du måste testa ditt fultal på www.fultal.com. Jag fick…nä jag säger inte. Pinsamt.
Men: mer än Madonna och mindre än Hans Scheike.
Du då?


Örnen landar med bara lite majo

En kväll med finalen av "Biggest loser" på Kanal 5 är en kväll i helvetet.
Men snart: "Örnen" på SVT. Den började på exakt det vis ett mäktigt actiondrama ska börja.
Trots att den är dansk. Danskt är smutsigt. Mentalt smutsig. Normalt sett.
"Örnen" är ren och krispig och Hallgrim "Örnen" Hallgrimson (Jens Albinus) påminner om den nye James Bond, Daniel Craig, med bara en klick majonnäs i mungipan. Det är dejlig.

Fniss

Glöm ej, bosstronika = Springsteen, LOL!
JJ
Svar: My city of tronika? Tenth tronika freeze out? Tronika (come out tonight). Äsch.

Snart: stekt fläsktronika!

Elektronika och stekt fläsk.
Stekt fläsk. Stekt fläsk.
Det är omöjligt numera att undvika klädbutikselektronika och stekt fläsk här i Globen på luncherna.
Det är stekt fläsk på alla ställen, hela tiden, i varje mungipa.
Krögarna har tydligen noterat - via en dalgdank - att väldigt många älskar stekt fläsk och är beredda att betala bra för att få stekt fläsk i förhållande till vad stekt fläsk kostar för restaurangerna.
Stekt fläsk stekt fläsk stekt fläsk.
Jag har nu överdoserat och undviker stekt fläsk som löken bör undvika laxen. Det blev fisk i dag (med pestosås but that's not important right now).
Stekt fläsk har smittats av elektronikasjukdomen.
Allt ska vara -tronika i dag.
På en affish i förrgår läste jag att Paula Morelenbaum plötsligt kallar sin bossa "brasiliansk bossatronica". Bossatronika.
Därmed: snart dags för den populära stekt fläsktronikan? Den som kombinerar det bästa av bägge världar: stekt fläsk & Macintosh.
Serveras med löksåstronika. Eller raggmunktronika med rårörd lingontronika.
Och remixas av The Knife.

Oprah hos Letterman!

Oprah har sagt ja till Letterman, skriver BBC.
- Det här kan bli hur underhållande som helst, kommenterar Stefan Malmqvist.

Arg ung bloggman

Här är en rolig blogg av en Staffan som lusläser, hårdsynar och är arg på all popkreddmedia.

Kelly, dagens novemberregn

"These are the days" med Paul Kelly är dagens låt.

Shit + fart = shart!!

Just det: roligast just nu (igen), från "Along came Polly":
Sandy Lyle (Philip Seymour Hoffman): "Dude, no. This is serious. I just sharted."
Reuben Feffer (Ben Stiller): "I don't know what that means."
Sandy Lyle: "I tried to fart and a little shit came out. I just sharted. Now let's go."

Normalpanik i 100höjdarstudion!

Och angående Filip: nu är han tv-star på "100 höjdare" och han satt och var UPPRÖRD över Carolas Livets Ord-predikan. Väldigt out of character. Han blev RÄDD, sa han. Haha. Filip blir inte rädd. För sånt. Eller, Filip?
Och Martin Timell var upprörd på riktigt också. Sa nåt om naziinspirerad framgångsreligion och tyckte att Carola var bananas.
Inte så väldigt. Har de aldrig varit på en frikyrkopredikan i Mississippi? Det låter ungefär sådär. Fast svängigare. Och med fiffigare ord. Men i princip. Att ta en sån där predikan ur sitt uppeldade preachersammanhang är som att banda ett fyllesamtal mellan Fredrik, Filip, Anders och Martin på Riche klockan 02 en fredagkväll och spela upp det dagen efter. Inte så relevant.
Men antagligen också vansinnigt roligt.


Hej Gardell!

Jag mötte Jonas Gardell med hans unge på Nytorgsgatan i dag. Vi känner inte varandra men en gång ringde han och SKREK åt mig på på grund av en intervju Filip Hammar gjorde med honom när jag var chef för Puls-bilagan.
Jonas var missnöjd med Filips text och ville ändra. Jag sa nej. Han skrek ännu mer. Jag sa nej. Han skrek igen. Jag sa okej. Han vann.
Nå, i dag råkade jag se honom, övervägde blixsnabbt om jag skulle låtsas att jag inte sett honom men valde ett "HEJ".
Han sa inget, han såg inget. Eller valde att inte se. Blicken var spänd på ett obestämt luftrum strax två meter bredvid mig.
Jag kände mig rätt fånig.
Sånt är spännande.

Jeffs är bäst

Okej. Angående Leonard Cohens "Hallelujah". Jeff Buckleys version är allra vackrast, allra ledsammast, allra bäst.

Stöldhärva på Söder.

Både inne på kaffehandeln (1) mittemot och vid en port (2) på Bondegatan står det finskrivna anslag om stulen kopp (1) och en stulen cykel (2).
Jag tror varken att koppen eller cykeln kommer tillbaka. Tyvärr.
koppstul
cykelstöld


Townsend, dagens smörrock

"Let my love open the door" med Pete Townsend är dagens låt.

Skarp observation: det är kallt

Just det: Det är kallt som aset. Jag ser inte klok ut i mössa heller men det finns snart inget val längre.
Vinter är klädmässigt värdelöst: man måste ha massa ytterkläder för att gå ut och när man sedan går in är det för varmt med alla kläder.
Som i New York om sommaren fast tvärtom. Då är det för kallt inne i affärerna men ute är det egentligen omöjligt att ha på sig mer än baddräkt.
Sånt man tänker på.

Dagbok sön-mån: konst, handikappade, ångestfilm, tv, ärtsoppa och toffelifierad

Ulf Wahlberg målar helt underbara bilar och det är väldigt vackert på Waldemarsudde, alltid, men kanske framför allt när det ligger ett tunt lager snö och det börjar mörkna och buss 47 kommer och går, kommer och går.

Vi tog bussen därifrån, handikapplatsen längst fram till vänster och när bussen blev allt fullare uppkom det klassiska dilemmat: vilka ska vi utse till handikappade och erbjuda platserna? Det kan bli en förolämpning åt bägge håll, ungefär som att erbjuda folk som inte anser sig vara "äldre" att sitta ner i t-banan.
De blinda som klev på tackade dock nej till att sitta, utan att de verkade känna sig trampade på.

Sedan gick vi på "Lord of war" på Sergel och blev nedklubbade av dåligt samvete, verkligen skam och sorg för det var en sådan film som påminner en lyxångestansucken västvärldsmänniska om ens uselhet. Inte för filmens storhet som film utan för innehållet: Nicholas Cage som säljer vapen som mördar barn. För annars gör nån annan det. Och så tänker de flesta av oss och skiter i världens misär. Och det finns inget botemedel mer än förträngning. De som inte kan förtränga, sa min bästa vän doktorn, är till exempel schizofrena. De klarar inte av att leva för allt bara går in och smärtan blir för stor och ohanterlig. Så man måste stänga av. Nånstans. Frågan är var.
En väldigt jobbig film. Och bra.

Efteråt kände vi att ärtsoppa kunde bota oss och köpte på burk och hon värmde den och plockade fram knäckebrödet och osten till tv:n och jag kan inte hjälpa det: jag blir väldigt rörd och lycklig av sånt.
- Men herregud jag VÄRMDE den ju för fan bara!
- Men ändå. Det är fint.
- Gud du är så blödig.
Därpå, samtidigt, "Nip/Tuc" som är svårt att sluta se på även om det blivit helöverdriven såpopera av de två plastikkirurgerna och deras familjers sexrelationer och, tja, sedan en Kanal 5-dokumentär om ett par seriemördare i England på 60-talet och så tv igen, en dansk thrillerserie på repris, som var väldigt bra vilket irriterar mig för jag tycker verkligen inte om danskt. Eller jag brukar i alla fall säga det för nåt ska man ju tycka?

Måndag, det vanliga morgongnölet, speciellt måndagar är ju gnöliga, och sedan lång lunch med Johan, sedan träffade jag my best friend the doctor och sedan tittade jag in hos Mange på Guidelines och därpå fikade vi på Kafé String. Hon varm choklad med grädde och kanelbulle, jag caffelatte och en brownie med grädde. Fetma. Kafé String är underskattat.
Det fanns planer att åka till Ikea, hon menade att det är sånt som pojkvänner måste ställa upp på, speciellt som hon inte gillar stället, men där drar jag en gräns.
Än så länge. Jag är snart helt toffelifierad. Och jag gillar det.

Håkan, dagens postindierave

"Kom igen Lena" med Håkan Hellström är dagens låt.

Indierave!

Sådär, äntligen hamnade vi på Indierave och det var helt fantastiskt. Lång-Kalle, Teet, Strage och andra indiegurus spelade och alla dansade. Även jag.
Jag börjar gilla hela Street faktiskt.
Mer om detta hinner jag inte säga just nu för jag ska släpas iväg på konstutställning på Waldermarsudde.

mars 2006
ti on to fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
hits