Haha, svinroliga humortidningen The Onion skojar till det om Cameron Crowe tipsar Gelinas. Och det känns ju ibland som att han gör soundtracken före filmerna.
Nu drar jag till PSB. Hej.

"Så länge vi har varann" med Ratata & Frida är dagens låt.

Se där. Nu har jag gett mig själv en guldstjärna samt gjort ett kors i taket. Anledning: Jag har städat barren, inklusive golvsvabbning. Men fönsterputsning och cd-sortering får vänta. Till mars.

I dag handlar krönikan om Cameron Crowes perfekta filmkvinnor. + Innelistan. Samt "Idol".

Wow? Sover ni aldrig? Tack för låten! I tio exemplar redan…Att ha en blogg är lysande.

Zappade förbi "Smala Sussie" och hörde Kjell Bergqvist sjunga "Notes about freedom" med Act II. Någon som har den på MP3? Någon som kan skicka? Snälla?

Här är rösterna from the swedish jury.
Sebastian Karlsson:
"Walk this way" (Aerosmith): ++. Det är svårt att sjunga engelska sådär fort och Seb snubblade men han är het förstås. "Life on Mars" (David Bowie): +++. Smart låtval i klart anständig version men han har tappat karisman, har han inte?
Sibel Redzep:
"Since u been gone" (Kelly Clarkson): +++. Extra het som rockchic men aj vad rösten svajade ibland. "Nothing else matters" (Metallica): +++. Gripande. I underlig gothlook och jätteunderliga skinnvantar.
Jens Pääjärvi:
"You give love a bad name" (Bon Jovi): ++. Oj han hittade inte kamerorna och stel som en frusen fisk var han, men bra när jag blundade. "Stairway to heaven" (Led Zeppelin): ++. Där har vi en överskattad sönderspelad låt som han aldrig borde gett sig på men gud vad gullig han är.
Agnes Carlsson:
"Skater boy" (Avril Lavigne): +++. Shit, Agnes var råhet. Men lätt förkyld röst. "Wonderwall" (Oasis): ++++. Satan! Briljant tolkning av Oasis mest korkade låt. Agnes är en stjärna.
Måns Zelmerlöw:
"Beautiful day" (U2): ++. Måns ser extra urfånig ut som rockare, han är för smörig, men okej version.
"The Reason" (Hoobastank): ++. Han borde snagga håret va? Det är fel på håret.

Kolla, lyssna. Soft Batman.

"Save me from yesterday" med The Slaves är dagens låt.

Jonna Sima recenserar svinroliga "40 year old virgin". Och uppfinner ett helt nytt, sjukt, uttryck.
- I kväll ska vi ut och tänja f***a!

Amerikansk tant är en blogg minsann.

Hejsan!
Kollade på lite kort som du tagit. Babes & Beers alltså. Måste säga att du har bra humor:) Jag och min rumskompis har deras annons på kylskåpet och vi tycker att det är fantastiskt roligt. De marknadsför sig även som "Stockholms enda riktiga tapas-bar", det gör det inte mindre kul direkt. Det är nästan så att det är värt ett besök. Har du varit där? Fina fotografier för övrigt!
Hälsningar
Ida
Svar: Ska dit så fort jag kan...
***
De skriver ännu mer om dig på Resumé. Det är fel på dem och dej.
Svar: Jag är HET.
***
"Rome" var inte så jäkla bra, de pippar ju bara. Hela tiden.
Fast lite speciellt är det, det var nämligen Rome min granne bjöd över mig att titta på för två månader sen och nu är vi ihop. Det kanske var för att de pippade hela tiden...
MVH, Angeline
Svar: Classic.
***
Hej Fredrik
Om du tycker att barn är läskiga och om du någon gång vill bli skrämd på riktigt kolla in "Dark Water" (eller "Honogurai mizu no soko kara" som originaltiteln lyder) från 2002, läs mer om filmen här:
http://www.imdb.com/title/tt0308379/. Om du redan sett filmen - se den igen -
barn blir aldrig mindre läskiga!
/Jesper
Svar: Barn går i farstun.
***
citerar en mycket kär vän till mig: "somliga straffar gud med detsamma!"
så kan det gå när man uppför sig som borgarsvin ;-) har du egentligen inte mer än en ren tröja åt gången så att du måste gå ut och köpa en ny om du spiller? är det kanske bara så att du gillar att shoppa o skyller ifrån dig på tandkräm?
i vilket fall önskar jag dig bättre lycka nästa gång! skicka sin skaviga lacoste till mig så ska jag tvinga på min sambo den. han kan säkert ha en t-shirt under.
mvh Veron
Svar: Den skavde oerhört faktiskt.
***
Skavig Lacoste-tröja...Dagens i-landsprombelm, månne?!
Trevlig helg
/ Cecilia
Svar: Den skavde oerhört faktiskt.
***
…"min lacoste tröja skaver mot mitt bröst"..snacka om dagens i-lands problem.
Jennifer
Svar: Den skavde oerhört faktiskt.

Satan osis. Den här Lacoste-tröjan var en sån där krokodiljäkeln skaver mot bröstet. Vissa är såna. Alltför många är såna. Jag med min mycket känsliga hud. Irriterande.

Panikshopping igen.
Rusade till GATT - efter att ha kollat in på H&M men inte Dressmann - i Globengallerian för att hitta en tröja eftersom jag spillt tandkräm på den här och jag ska ju träffa Jessika i kväll…en svart Lacoste-tischa och en gråsvartrosarutig v-ringad svennetröja: 1 500 spänn.
Alltså, jag kan inte hålla på såhär. Köpa kläder jag inte egentligen behöver för pengar som en barnfamilj kan klara sig en vecka på. Skäms på mig, borgarsvin.

Och Dagens Media hakar på Resumés scoop och toppar med en liten intervju! Hihi. Detta är festligt.

Jag älskar mitt jobb. Fick precis ett förhands-dvd med två avsnitt av "Rome" från Canal+.
Jag har längtat ohyggligt efter att se "Rome", den ska vara fantastisk. Av HBO. Börjar sändas den 18 januari i Sverige.
Skulle vilja titta redan i kväll men jag ska drinka lite med Jessika. Och det är sannerligen inte alla som får det.
I can't help it if I'm lucky.

Se där. Resumé toppar förstasidan med en artikel om moi.

"My old piano" med Diana Ross är dagens låt.
(Efter tung Jan Helin-hype)

Magnus Lintons sydamerikareportage recenceras av Gunder Andersson på kultursidorna.
En höstkväll för två år sedan kanske sjöng vi karaoke på ett japanställe på Avenue A i Newwan efter att ha varit på KGB Bar med Cyril.
Fast Linton sjöng helst inte, han var minst sagt hämmad. Vilket väl hedrar honom.
Fast: vi hade en flaska vodka också och till sist vrålade alla "I wanna now what love is". Kanske mest Pernilla.
Karaoke är sjukt…kul.

Jonna Sima har snott min telefonlur!
- Jamen min lur bara LA AV plötsligt, sa hon.
- Och då tog du min lur?
- Mm. Och gav dig min.
Jag slängde då min/Jonnas lur på Jonna.
- Hjälp! Lurkrig!
Hon har fortfarande min lur.
Jag har ingen.
Det är sånt man får ta för att få hänga med Jonna.

Det händer saker här kring Ill Caffè på Bergsgatan.
I går var det fullt ös med pastor Åke Green-sympatisörer utanför Rådhuset. De hade fått gratis buss vid visat kristet eller yttrandefrihetligt intresse.
Och i morse misstogs en oljelampa för en bomb i t-banan och hela Västermalmsgallerian utrymdes - samtidigt som Stella McCartney-kollektionen på H&M öppnades.
Action på Kungsholmen alltså.
Det börjar bli kallt och krispigt.
Jag är på väg till P5 Radio Stockholm för att intervjuas i "Långlunch" med Kjell Eriksson kl 13.
Men lunch får man visst inte.

"Lucky town" med Bruce Springsteen är dagens låt.

Träffade ZTV-mannen Tony Zoulias (han såg för övrigt ut som en stilig Gene Hackman i "Enemy of the state"). Zolle menade att det generellt inte är så att ensamma människor är tragiska. Men det finns människor som SER ensamma ut och då blir man ledsen. Ungefär så.
Right on, Tony.

Olika åsikter om Kate Bushs nya platta. Markus Larsson i Bladet mot Dan Backman i Svenskan. Intressant! Jag har bara hört lite av den. Men är rent generellt mot dubbelskivor.

Tack som fan!
Svar: Haha.
***
Ja du Fredrik, kolla vem som är tragisk nu.
Kan det inte bara vara fantastiskt skönt att sitta själv på en pizzeria, på ett fik, på en bar och iaktta människor? Hur kommer det sej att man omedelbart stämplas som ensam för det, som tragisk? Är inte det oerhört svenskt? Att vara tvungen att sälla sej till massan, att vara lagom. Lagom ensam, sådär så man hämtar hem pizzan och äter den själv istället. Det verkar väl betydligt sundare att insupa atmosfären, studera klientelet och läsa sin tidning ute bland folk, istället för att käka pizzan direkt ifrån kartongen hemma i soffan framför TVn?
Egentligen.
Mvh, Mikaela
Svar: Klientel!
***
Vilken oerhört tramsig observation om denne tant,som åt pizza själv,oj(!!)Och så satans fjantigt stockholmsk, är det bara canadiangoosestimfiskarna i sina pagefrisyrer, och flickorna i sina stövlar som passerar ditt filter av vad som är ok,låter ju som det var skrivet av en 15 åring det dr,men men.
Ps,du verkar vara en extremt osäker typ,det trodde jag inte innan
//C
Svar: Pagefrisyrer!

Det satt en tant på pizzerian.
Hon satt ensam och åt sin pizza.
Jag tror att det var capricciosa, fast den kan ha haft räkor på också. Jag hann inte kolla exakt (man kan ju bara kolla nån tiondels sekund så att man inte blir en stirrare) och det är inte viktigt just nu; inte heller att hon läste DN men det gjorde hon.
Hon var ingen tant egentligen med basker och kappa, men lite äldre, i det post-raffiga stadiet, fortfarande parant men snart en enkel söt tant i brun kappa och handväska av matchande nedtonat osynligt skinnmaterial.
Det ömmar i hjärtat när jag ser ensamma tanter och farbröder på stan göra ensamma saker.
Varför satt hon där? På den där lilla pizzerian med sin pizza och sin DN? I den trånga pizzadoften med den flimrande teven och den rutiga duken? Varför hämtade hon inte hem en pizza? Ville hon träffa någon? Hoppades hon att någon annan frånskild skulle börja prata med henne och slå sig ner och äta pizza med henne? För att slippa ensamheten?
Förstår hon inte att hon ser så ensam och tragisk ut när hon sitter ensam på en pizzeria? Bryr hon sig inte? Eller är hon så ensam?
Det känns ont att se det. Äldre människor förtjänar att ha det så mycket varmare. De byggde det här stället.
Men hon kanske var lycklig. Jag har ingen aning, jag bara fantiserar.
Att sitta ensam är inget att skämmas för. Det är i själva verket stark. Det är jag som har fördomar om hennes tragik och skapar det här ömma sorgliga.
Kanske för att det är en skräckvision av min framtid?
Det var trots allt jag som hämtade ensampizza till ensamhemmet - för andra kvällen i rad!
Kolla vem som är tragisk nu.

Wow! Timmy och Jimmy och Butters i samma avsnitt på "South Park" på MTV just nu. Timmy jagas av jättelika rovdjur och skriker "Timmey, Timmey, Timmmey!" Förstås.
Och Martin ICQ:ar från New York att det finns en special-dvd: "South Park presents: Timmy!" Best of Timmy! Får jag inte den i födesedagspresent om en vecka finns det ingen anledning att fira jul. Då finns ingen anledning till…något…nånsin.

Vet du att Thomas Bodström spelade den låten i sitt sommarprogram 2004? Efter önskemål från Bosse Ringholm.
Fatta, mitt i juli!
Åsa
Svar: Haahaha. Sjuuuuuuk regering vi har. Men vilken LÅT! Årets julretro! Helt absurd. Nu kör vi.

Hjääääälp! Stopp! INGA fler julskinkasånger nu för snart sprängs mitt Entourage. Tack tack tack, alla. Men jag ska nog passa mig för vad jag ber för i fortsättningen…
(Först av alla var: Christian Bruun kl 14.57, följd av Pontus Hellåker kl 14.59).
Och jo, den borde bli ringsignal.

Eller hette den "Vår julskinka har rymt"? Med Åke Cato och Sven Melander som Werner & Werner ni vet från det ljuva 80-talet.
Någon som har den på mp3? Snälla snälla skicka den till mig. Jag känner mig så absurd.

- Haha, jag VISSTE att du skulle gilla den där, flinar Markus när jag dregglar över "Absolute Rock Deluxe".
Bara semikeffa, sönderspelade hårdrockare och boogiebananer som ZZ Tops "Tush", Ram Jams "Black Betty", BTO:s "You ain't seen nothing yet", Patti Smiths "Because the night" och…Judas Priest. Black Sabbath. Toto. Slade. Status Quo! Foreigner! Alice Cooper! Iron Maiden!
Den underbara underklassrocken.
Det känns som att klockan är 03 på Stures gamla hårdrocksbar.
Nästan all musik är bra i ett visst sammanhang, eller hur?

Jag började röka pga kärlek, fortsatte pga kärleksdepma, så fuck the movies! Depma borde vara en vanligare anledning?
Joacim
Svar: Säkert. Allt elände kan härledas ur kärlek.
***
I kväll: Chase Chase på Celebrity poker showdown, ZTV klockan 21.00. Missa inte.
Viktor.
Svar: Verkligen inte. Chevy är gud.
***
Apropå att hon aldrig knäppt en virrebild…jag har aldrig vågat fotografera han jag är kär i, jag vet inte vad som händer om jag gör det, kanske försvinner han & där sitter jag m en töntig bild, bättre då bara stirra verkligheten. ett psychos förklaring, måhända.
Caroline
Svar: Du kanske är indian?
***
Bor i södra Småland. Här fanns för många år sen en yngling som åkte till stockholm och fick jobb vid tunnelbanan. Även han retade sig på att folk trängde sig på vagnarna och en dag ställde han sig på perrongen och skrek på bredaste småländska " ni som är au får ente gå pau förrän di som är pau har gått au, för annars kommer inte di som är pau au". Inte många stockholmare som förstod det.
Christer
Svar: Haha. Classic!

"Holiday road" med Lindsey Buckingham är dagens låt.

38 procent av unga människor börjar röka efter att ha sett rökning på film, enligt en amerikansk undersökning berättar P1. Som Natalie Portman i "Closer".
Intressant. Säkert sant. Vi måste förbjuda film.

Nu har det hänt igen. Shampoo, kaffe, mjölk och tandkräm slut samtidigt. Märkligt.

"Just say a four letter word (love)" med The California Playboys är dagens låt.

Några dör, flera föds. Vi är 6, 5 miljarder människor and counting. Kolla in worldometer.
En dag får vi inte plats längre. En dag är vi så många att vi blir helt ensamma.

Son of a plumber eller inte - Per Gessle gör alltid hits. "Jo-anna says" är en sån där beatlespopdänga som vi kommer att slå sönder om två veckor för vi ORKAR bara inte höra den igen. Eller förresten så känner jag redan.

Mats Olsson hade en ungdomlig tröja på sig i Godmorgon Sveriges sportsoffa i morse.
På väg hit till Globen tänkte jag sedan inte en enda tanke. Jo en: "uj vad den där snubben ser trött ut".
Sedan: tomt i hjärnan.
Det är måndagmorgon.

Flytkväll ändå: En film med Dustin Hoffman, John Travolta, Alan Alda och Robert Prosky som jag aldrig sett förr. "Mad city" på C More film. Utmärkt var den. Och en chokladkaka till det.
Och färdiggrälat också. För den här gången...

Vi har grälat igen och Jackson Browne sjunger "Fountain of sorrow" på "Live acoustic volume 1" .

Looking through some photographs
I found inside a drawer
I was taken by a photograph of you
There were one or two I know
that you would have liked a little more
But they didn't show your spirit quite as true

Jag bläddrar i "visa bilder" i mobiltelefonen, där finns nästan allt vi gjort tillsammans. Från första träffen i eftermiddagssolsken på Nada till bilden i hallen i torsdags när hon hade vinterkräksjuka och jag inte vågade stanna längre för att jag absolut inte hade tid att vara sjuk på fredagen eftersom jag hade så mycket att skriva.
Vad är det för pojkvän som tänker så?
Vad är det för pojkvän som inte tar hand om?
Som bara lämnar lite mat och försvinner efter en kvart?
Det är jag.
Well jag ler åt bilderna.
De flesta är lite suddiga för hon vill inte stå still och posa så jag brukar ta dem, i farten, i smyg och KLICK-ljudet låter.
"SLUTA ta bilder!" brukar hon skrika och jag skrattar och tar ett till medan hon tittar bort och suckar ett "åååååååå, du är så JOBBIG", eller "JOBBI" egentligen och jag älskar att G:t försvinner i flykten.
Jag fastnar på några speciella bilder, ett speciellt i en portuppgång nånstans, och funderar på hur det kändes exakt just i det ögoblicket. Försöker lista ut hennes gnista.
Var jag lycklig?
Var hon lycklig?
Ja. Exakt just där var vi lyckliga. Kanske utan vett att begripa det.
Kanske för rädda för att det skulle försvinna för att vi skulle våga ta in det.
Eller jag i alla fall.
Man vet aldrig med någon annan.
Man vet aldrig med nån annan men man inbillar sig och ofta fel och negativt.
Jag målar ner skönheten i sot- och skit-färg av rädsla, slår bort lyckan och tänker: "inte vara lycklig nu för lycklig kan försvinna och hej sammanbrottet".
Störd är jag.
Vi har grälat igen.
Grälat.
Ett torftigt ord.
För de två som grälar brinner själen. Utifrån är det bara ett gräl.
Gräl låter som Kalle Anka och Mimi när de bråkar om vem som ska köpa julkalkonen medan Knatte, Fnatte och Tjatte skottar snö.
Gräl i verkligheten, för de olyckligtvis inbladade, gör det ont i hela botten av magen och livet håller på att rinna ut.
Känns det som.
"Älskling, du spelar en för stor roll i ditt eget liv", läste vi på en skylt på ett Drottninggatankafé för några veckor sedan och hon fick överdrivet mycket grädde i chokladen och vi fann skylten fiffig och rolig.
Det är sant.
Vi spelar alltför stora roller i våra egna liv. Allt är för viktigt. Det blir så stort.
Hon har aldrig tagit en bild på mig.
Varför har hon inte det?
Nåt så litet kan bli så stort och sån osäkerhet gräver jag ner mig i en skyttegrav och hon i en annan och så skjuter vi sorgsna livrädda .42-kaliberskulor från och mot varandras osäkerhet och ängslan.
Två människor som försöker våga ge bort sina hjärtat fast de egentligen inte vågar för det känns så oerhört farligt.
Hon säger att jag gör henne ledsen.
Jag säger att hon gör mig ledsen.
Ska det verkligen vara så här knöggligt? säger hon.
Nej det ska det inte men det är det, säger jag.

There's this loneliness springing up from your life
Like a fountain from a pool
sjunger Jackson Browne.

Jag zappar mellan bilderna i telefonen och minns lyckliga ögonblick.
Jag är rädd, men jag tror ändå att de kommer tillbaka och då ska jag känna dem, ta vara på dem, tacka Gud för dem.
Jag ska försöka spela en mindre roll i mitt liv.

"Fistfull of love" med Antony & The Johnsons är dagens låt.

På Coop Forum i Borås får man frågan om man vill skänka pengarna från burkpantningsmaskinen till välgörande ändamål, förklarade Gösta. Mirja sa att det var likadant på Tomtebogatan.
Jag hade ingen aning. Vilket avslöjar att jag är en miljöbov som inte pantar saker.
Vi var hemma hos Jessika och Pål, Jens var där också, och det är sådana moraliska dilemman man kan diskutera en lördagkväll.
Jag tycker att det är ett övergrepp att ge folk dåligt samvete när de redan lyckats vara goda människor och släpat sina flarror till pantmaskinerna.
I New York hade de liknande småpengaväxlingsmaskiner där man fick en fråga om man ville skänka pengarna istället.
När jag sedan tog 78-dollarskvittot till kassan för att få sedlar fick jag skämmas.
Ich bin ein dålig människa.