Två grejor:
1. Olof Mellberg är fullständigt debil.
2. "The Cell" är en väldigt underskattad film.
Virr

"I just don't think I'll ever get over you" med Colin Hay är dagens låt!
Fredrik

Här är min krönika om ångest + Innelistan och här några rader om "Idol".
Nu ska jag ner till Cajsa Warg och köpa upp frulle. Vilket betyder kaffe och mjölk. Kanske en macka men man blir ju så fet av macka och fet är fult.
Fredrik

Haha, kolla in Kjell Alinge. Love that gubbe.
Virre

Jahapp, tur att jag inte gick ut för då hade jag fått vända eftersom det hände grejor i "Idol" jag fick i ilfart randa en helt ny, lite tråkigare men mer passande, krönika. Så kan det vara. Gonatt. Nu går jag och lägger mig med Bret Easton Ellis. Sexigt, eller hur?
Fredrik

Jaha nu springer folk runt stan och ploppar ecstacy, drar linor, sippar Cuba libres och röker på trottoarerna i den ljumma oktoberstockholmskvällen.
Det är svårt att hålla sig hemma på fredagkvällar. Hur botten än veckan varit kommer alltid ett litet lyft framåt helgen. Livet är inte lika hopplöst en fredag.
Klockan 23 är egentligen en ypperlig tid att gå ut. Praktiskt taget omöjligt att bli överserverad och samtidigt tillräckligt tidigt för att hinna med en helkväll. Men nä. Det vore dessutom urjobbigt att gå ut på stan och märka att inte en enda brunettbabe har en aning om vilken erhört het singel jag är.
Hm. Undrar om jag har några micro-popcorn kvar?
Virr

För alla "Idol"-tokar därute, här är betyg artist för artist efter kvällens 80-talstema:
Elina Nelson, "Sweet dreams" (Eurythmics): ++. Stor poplåt, kul look, kladdig röst. Måns Zelmerlöw, "The Look" (Roxette): +. Inställsam, "Rainman"-frisyr, tråkröst. Maria Albayrak, "Tell it to my heart (Taylor Dayne): +. Energisk, dansant, svagsång. Agnes Carlsson, "I'm so excited (The Pointer Sisters): ++. Frän "Fame"-look, fluffigt hår, personlig röst. Ola Svensson: "True colors" (Cyndi Lauper): +. Klassisk låt, helfel 90-talslook, passionslös röst. Marieme Niang, "I wanna dance with somebody" (Whitney Houston): ++. Svagt karaokekomp, trista kläder, söt röst. Jens Pääjärvi, "I promised myself" (Nick Kamen): ++. Söta muntics, charm, stel show. Sibel Redzep, "Papa don't preach" (Madonna): +++. Karisma! Röst! Looks! Sebastian Karlsson, "Don't you forget about me" (Simple Minds): +++. Fet låt, tunt hår, stark röst/karisma. Jonah Hallberg, "Sign your name" (Terence Trent D'Arby): +. Mäktig röst, lam utstrålning, musikhögskoletrist.
Virtanen

Och i dag åt vi lyxfika i Manhattan-hörnet (ett hörn med en jättelik Manhattan-tapet där jag satt innan jag drog till USA) eftersom nöjesboss Kicki Pousette fyller 36 i dag! Grattis.
Virto

Oops, plötsligt var jag färdig. Morgondagens krönika och sida är klara. En jävligt genant krönika.
Mina föräldrar kommer att bli jätteoroliga. Men bli inte det. Jag mår bättre nu. Jag lovar. Jag hade aldrig kunnat skriva den annars. Men i morgon vet vi inget om. Än.
I kväll: "Idol" och sedan…förmodligen ingenting. Inte iPop, inte Saline, inte Berns, utan bara soffan och Ellis "Lunar park".
Fredrik
Ps. Av alla filmisar är det nog ändå Nicole Kidman jag är mest kär i. Måste se "En förtrollad romans" i helgen. Nicole och Will Ferrell och Nora Ephron måste vara allt jag drömmer om. Ds.

Kent släpper en platta - "The hjärta & smärta EP" - den 2 november. Titlarna: "Vi mot världen", "Ansgar & Evelyne", "Flen/Paris", "Månadens erbjudande" och "Dom som försvann".
Av någon anledning glädjer detta mig.
Jag skrev en nästan-helt-ärlig krönika om dem från Roskilde i somras som deras fans skrattade åt och såhär om "Du och jag döden" i vintras. Och i lördags träffade jag på Mustonen. Han såg stark ut.
Virren

Fast Plura i Eldkvarn skaldade å andra sidan i "In från regnet" såhär:
"Nu släcker dom ljusen
och du sitter och ser på din hand
som blöder
jag läste nånstans, nångång
att det är alltid dom vackraste
som blir över"
Om det nu kan vara någon tröst för Lars Leijonborg.
Fredrik

Singel är ett fint ord för loser.
Att vara åttonde hetaste singeln betyder topp-tio-loser.
Det är fel på folk över en viss ålder som fortfarande är singel. Darin kommer undan. Han är 12 år. Och Ljungberg, han är bollkalle.
Att vara singel betyder att ingen vill ha en. Det är fel på en. Man är dysfunktionell.
Jag menar, hade Eva Röse verkligen varit så där het och dessutom normal så hade hon varit ihop med någon som kunde massera hennes nacke när hon var ledsen. Istället svishar hon ensam på en damcykel förbi Slussen.
Och Emma Andersson…hon hetsbantar och hetsbantar och raggar på bimbomodeller och är tv-stjärna och glad i hågen men är ändå singel. Vi frågar oss: Hm, varför? Nåt är fishy.
Och där är även jag. Nummer 8 på miffolistan. Så himla het och ändå så singel. Nåt stämmer inte, eller hur? Det är en glitch i matrixen.
Het + singel är två motsatta ord som inte kan kombineras.
Vi är singlar för att ingen vill ha oss och om nån vill ha oss är vi så kräsna och romantiska att det inte är gott nog. Vi är fuckups.
Fredrik

Donkens Big Tasty är för övrigt en pretty fuckin' smarrig burgare. Och inte blir man smalare av den heller.
Virre

Fredrik Virtanen - jag? - är åttonde hetaste singeln, enligt tidningen Stureplan, skriver Bladet. Och här intervjuas jag i frågan.
Oj vad jag kommer att få ligga nu!
Virre

"Family man" med Mike Oldfield är dagens låt!
Fredrik

Oops! Nu kysste fröken X herr Y här på redaktionen. Y blev mycket generad. Det var sött.
Fred

"Too good to be forgotten" med The Chi-Lites är dagens låt!
Fredrik

Jag spelade "We're from Barcelona" på repeat 16 gånger på gröna och röda linjen(som funkade igen trots den vilda strejken) i sol och tunnlar på väg till och från Rindögatan (där programledare Susanne Möller visade sig bo).
"We're from Barcelona"! Uh-uh-mm-bop, en sång att bli lycklig av. Trumpet! Höstlöv! Na-na-na-na! Och kärlek är en känsla som de inte vet nåt om - men de ska ge den till till oss.
Lyssna HÄR om du missat höstens härligaste hottielåt. Och här är I'm from Barcelonas hemsida. Grattis Jönköping. Nanananana.
Fred

Andres hade blixtdragit till England så sweet David Bexelius ryckte in istället. Tony kom 20 minuter för sent. Fredrik valde att spela som en kvinna. Det var very roligt. Hur det gick? Äsch då. Det viktiga är att delta.
Battlet sänds i säsongspremiären av "Kontroll" måndagen 24 oktober klockan 20.30 på SVT2. Japp.
Virre

Om nån undrar: snart ska jag testa popquizdataspelet Buzz ihop med Fredrik Strage, Tony Zoulias och Andres Lokko för dataspelsprogrammet "Kontroll" i SVT i en lägenhet vid Gärdet. Lite nervös faktiskt. Är helt rudis på dataspel och har minne som en guldfisk. Men skoj ändå.
Fredrik

Tjena Fred!
Har du sett vad rolig din blogg är haha!
/H
Svar: Hjälp! Snusk! Fy!

Johan Reinholdsson på O'Learys är en fin man. Jag känner honom inte men då och då kommer små paket. Denna gång: En Steve Forbert-dvd! Som han tydligen hittat i Boston. Jag visste inte ens att en sån fanns. "Going down to Laurel" live från 1983, "Romeo's tune" som promovideo från 1979, och "Say goodbye to little Jo" från samma år. Och"On the streets of this town"-video från 1988. Och "Wild as the wind" live från 2003. Och…massa massa mer. Vilken gubbfest! Tack.
Fredrik

Cameron Crowes "Elizabethtown" finns det massa att säga om och det ska jag göra också, lätt, tills den går upp den 11 november.
Kortfattat: en besvikelse, men massa detaljer och scener att älska. Som livet.
Virr

Vi tittade även förbi Street i Hornstull - som alltmer blir Stockholms TriBeCa - där bandet Blood Music hade nåt slags betalande releasefest för skivan "Sing a song fighter!". Gubbsöt, skev, estetisk, svartklädd indiestudentpop med svala beats. Gästerna var klädda till musiken. Några var nära att börja dansa när jag tog röda linjen hemåt. Vid Mariatorget ville en fullgubbe köpa en kyss.
Han fick en tia gratis.
Fredrik

Dansen ja…Cullbergbaletten hade en workshop i Riksteaterns lokaler ute i Hallunda. Det är jättelångt dit, röda linjen.
Vet inte exakt vad det handlade om, men fyra vitklädda dancers gjorde vackra moves till bautaknastrig elektro. De målade figurer i svart vattenfärg på stora papper, som även användes som lakan. Daniel Sjökvist hade koreograferat.
Jag kan absolut inte avgöra om det var toppklass eller världsklass, men dans imponerar alltid underligt mycket när jag väl sitter och tittar. En klar kontrast mellan teori och praktik. En främmande värld fylld av extrema, målmedvetna begåvningar.
Man känner sig fet men glad.
Fredrik

Oj, vad jag ser fram mot filmen om "Capote". Bjurman skriver att den hyllas i USA efter premiären.
Om det någonsin görs en film om mitt liv vill jag att Philip Seymour Hoffman spelar mig. (Eller Peter Sarsgaard, om jag får vara lite kaxig). Hoffman är bäst. Kanske allra bäst i "Love Liza", där han sniffar bensin.
Nu ska Jensa P iväg och se Cameron Crowes "Elizabethtown". (Och i kväll ska jag på dans! Ja, dans som i dansföreställning, fråga inte).
Virr

Ha ha ha. italienare är inte alls smarta på bortaplan. jag hade en italiensk kompis som var här som utbytesstudent. han trodde det var coolt att röka Gul Blend.
/Tobbe
Svar: Iiiii.
***
Kolla in listan. Hur, hur, hur, hur kan brittans toxic ligga 2a på den listan? Var är Sinatra? Var är Robbie, var är Dylan? Britney Spears?! Jag har helt tappat hoppet om folks musiksmak!
Svar: Ja jösses. "One" och "Sultans of swing" - kanske. Kanske. Kanske. Och kanske "Imagine". Om man ska ta hänsyn till en kvalitet/popularitet-matris. Britter är tokiga.

Tack alla som tipsade om adlibris.se. Nu är Bret Easton Ellis "Lunar park" hos mig. Enda nackdelen: de accepterar inte betalning med AmEx. Jag antar att det är AmEx som begär för dyr avgift, men ändå.
Fredrik

Uttrycken indiansommar och brittsommar är så vackra. Och det är vad vi har just nu, i alla fall här i tjocktown. Som sommaren fast höst.
MEN jag hade ingen aning om att ordet brittsommar kommer sig av att Birgitta har namnsdag på fredag. Så ligger det till.
Brittasommar låter inte lika romantiskt och sexigt.
Jag vill helst glömma att jag numer känner till Birgittas inblandning i brittsommaren. Har en indian också namnsdag inom kort, tro? Eller en indier?
Åh, gud vad fånig jag är.
Virren

- Klart du ska gå och se den, den är som Buster, sa Mister Film Jensa P så jag trillade iväg på "Goal!" i dag.
Jensa P vet att jag är en feelgood-sucker och i vissa lägen finns det mer behov av feelgood-rullar än annars. Detta var ett sånt läge. Och detta var en okomplicerad feelgood-stänkare i krysset. Smörigare än "Fever pitch", bättre än, eh, "Åshöjdens BK" (var fick jag den ifrån).
Goal handlar om en fattig Los Angeles-latino, påfallande lik Robbie Williams för övrigt, som tar sig till Newcaste för att make it big. Bra soundtrack: Happy Mondays, Oasis, den brittiska fotbollsrocken.
Skitbra för alla sentimentala lads. Går upp på fredag
Fred

"Tell all the people" med The Doors är dagens låt!
Fredrik

Detta är ju fantastiskt! Nicholas Cage döper sin son till Kal-el! Precis lagom knasigt.
Virr

Rolig grej på stan: Inte så många kvar av dem längre, sommaren är ju över, men det var några, och det är stiliga italienska män som går på Drottninggatan. De går som italienska män går, med en viss pregnans, en viss charm och en viss självsäkerhet i slicka kostymer, våta hår, dyra glasögon, självsäkra katolska leenden och dyra skor med snörning.
Och så har de fyndat. De har fyndat.
De har ingen aning om var de fyndat men det var antagligen ett bra pris, antagligen en fin kofta, de var nöjda.
Men de har ingen aning.
De bär på Dressmannpåsar.
Dressmann.
Det är roligt.
Ungefär som när Nigel Hawthorne föreslår Sylvester Stallone att de går på TACO BELL i "Demolition man".
Eller som om en New York intellectual- turist i Stockholm köper med sig Josef Fares "Cops" hem på dvd och tror att det är Ingmar Bergmans "Persona".
Fredrik

"Angående bloggdebatten. En gång försökte jag slå ihjäl min man med en stekpanna. Men inte utbröt det någon debatt om att det är dåligt med stekpannor för det".
Bodil Malmsten skriver så på sin blogg, enligt dagens DN. Jag hittar inte just den fyndigheten, men här är hennes Finistèreblogg.
Jag minns att de flesta flickor i min skrivarklass nere på Fridhems folkhögskola 1991-92 tyckte mycket om Bodil, Edith Södergran, Sylvia Plath och Karin Boye. Skillnaden var att Bodil var vid liv. Det är hon än, trevligt nog, men mer folklig än skrivarelevskreddig numera. Blogg on, Bodil, blogg on.
Fredrik

"My father's gun" med Elton John är dagens låt!
Fredrik

Sluta noja över kaffe...det finns faktiskt ett vetenskapligt bevisat, inverterat förhållande mellan kaffekonsumtion och Parkinson's sjukdom. Drick mer kaffe och noja mindre vettja. Bifogar en länk för vidare info hittar du här. (Funkar den inte - gå in på databasen PubMed och skriv in sökorden "coffee" och "Parkinson".)
Mvh
Anna, läkarstudent
Svar: Så jag HAR alltså Parkinsons?
***
Läs Vårdguiden. "Stor förbrukning av kaffe och cigaretter (eller andra former av nikotin) kan i sig utlösa ångestsymtom och sömnsvårigheter."
J
Svar: Ser man på.
***
hej. är du så där ledsen som du skriver på riktigt? det är nog inte kaffet. eller kanske. men du saknar symboler av tvåsamhet i din lägenhet. vad har du två av egentligen?
v
Svar. Bra fråga. Nästan ingenting faktiskt. Kanske ett par koppar?
***
Hej Fredrik
Jag har också darrningar som du beskriver och har länge misstänkt spriten. En kompis till mig sa att det kan bero på depression så man får en sorts panikångest light ifrom av skakningar. Jag vet inte om det stämmer men om det stämmer så lär ju inte avhållsamhet från kaffe hjälpa dig..
/Älgen
Svar: Mer goda nyheter.
***
Haha! Hade ett litet ärende på Aftonbladet idag (jag kan bli IT-nisse där med lite tur) och vem såg jag där om inte dig med en Expressen i handen. Det är humor! =)
/Tomas
Svar: Verkligen.
***
Det kanske bara är jag, men jag tycker det är rätt roligt att läsa dina planlösa funderingar om ingenting alls. Men om du nu ska ändra något så skulle du kunna skriva lite mindre om Bob D. och Ulf L...... (skoja bara).
//ida
Svar: Mer om Robbie W?
***
Vad betyder "det nya svarta" egentligen? 124 sökträffar på Google. Du har använt uttrycket. Ramlade på att en annan bloggare använde det idag. Vad står det för, vem kom på det?
....Peace.
Svar. Det står för nåt "nytt och hett" liksom. Lite ironiskt sådär, numera.
***
Du ska skriva mer om din längtan och dina tillkortakommanden. Din kärleksangst och allt det där som du bara yppar ibland men gör så förbannat skickligt och sant.
/E
Svar. Det skulle fylla en hel blogg...eller en bok…en dag.
***
Skönt att du har insett detta med Family Guy... så jävla bra serie! Man kan bara säga det som Peter: "Freaking Sweet"...
//Fredrik
www.freddan888.blogg.se
Svar: Yepp.
***
virre, virre, virre... det fattar du väl själv att jeffs version av hallelujah är bäst. lägg dina avklippta fingervantar på so real, lover you should've come over och/eller your flesh is so nice och learn to love him, baby! herrå/natalie (http://puh-lease.blogspot.com)
Svar: Alla som mailar anser att Buckleys är den bästa. Att dö är sexigt.

Gossen och jag var och kollade in "Three extremes" (går upp på fredag) på Rigoletto. Hm, vad ska jag säga om de tre kortfilmerna från Hong Kong, Japan och Sydkorea?
Högt konstnärligt värde - check. Morbida, bisarra, äckliga - check. Som bloddrypande Lars Norén-drama - check. En helfest för svårartade cineaster och kulturarbetare - check.
Jag skulle inte rekommendera någon att se "Three extremes".
Det räcker med att vintern snart är här.
Virt

Mer Britney. Hon säljer sin bh för att hjälpa Mississippibor som drabbades av orkanen Katrina.
Det var väl fint.
Min gissning: den som köper den kommer att vara en rik, sjuk människa.
Fredrik

On a festligare note: Magnus Sundholm i Bladet citerar i dag David Spades skämt om att Britney döper sin unge till London:
- Det har ryktats om att de vill döpa sonen till London, eftersom det var där han blev till. Det var för svårt att säga "Olive Garden bathroom floor".
Tihi.
Fredrik
Ps. Olive Garden är dessutom (lite orättvist) själva arketypen för en white trash-restaurangkedja. Ds.

Things fall apart.
Paris Hilton är inte redo att gifta sig med sin Paris, tv-tittarna "flyr" från "Kommissionen" på SVT och till synes även från "Medicinmannen" på TV4, Linda Isacsson var nära både ett sammanbrott och blev "förföljd av okänd man" och Natacha Peyre "bryter ihop" i kväll…och jag måste sluta dricka KAFFE, är jag rädd.
Det där sista är givetvis det värsta.
Bakgrund: Gick omkring och misstänkte att jag fått Parkinsons sjukdom. Jo, ja, jag är understundom hyponkondrisk, tänkte "fan, nu blir jag Michael J Fox".
Händerna började nämligen darra ibland, pyttedarr men ändå darr. Tänkte först, "okej det för-mycket-sprit-darrningar". Men de fortsatte. Och nu börjar jag se en koppling till kaffe. Dricker jag mycket kaffe blir jag darrig. Som en tantgubbe.
Och jag som älskar kaffe. Och jag som just hittat mitt perfekt kaffesort.
Det är orättvist.
Ok, det är inte cancer men det är orättvist.
Och så berättar jag om min kaffeparkinsonsteori för Jensa P och han berättar att han slutade dricka kaffe för längesen för att han fick ångest. Han kunde vakna i natten med nära-panik.
Och jag drabbas också av slumpmässig ångest understundom.
- Du har ju varit deprimerad i tre veckor, sa Jonna i går.
Kan det vara kaffet? Måste jag sluta dricka kaffe?
Things fall apart.
Virre

Babyshambles kommer till Nalen för en spelning fredagen den 18 november. Biljetterna släpps torsdagen den 6 oktober....Biljetterna till konserterna kostar 250 kr inkl ticnetavgift, och säljs via Ticnet, 077 170 00 00, www.ticnet.se, ATG-ombud samt sedvanliga försäljningsställen.
Nini Wellholm, Nalen

Markus Larsson sitter i t-banevagnen när jag går på vid Medis. Han har podlurarna på. Jag också. Sätter mig mittemot. Markus tittar upp, börjar ta av lurarna.
Jag:
- Äh, vi behöver inte prata.
Markus:
- Då gör vi inte det.
Så sitter vi och lyssnar var för sig på väg till Globen, mittemot varandra. Markus slumrar, jag läser Stockholm City. Vi går av vid Globen, rullar ihop våra poddar. Markus hade lyssnat på Eminem, jag på Bob.
Markus:
- Jaha, annars då?
Jag:
- Aldrig varit värre.
Markus:
- Det är höst.
- Mm.
- Sedan är det jul, sedan är det Hultsfred. Sedan är vi 60.
- Mm.
Virren

Det här kan bli en bra dag. Alfs "Söttsalt" redan som fjärde låt på radio P3 den här morgonen.
Och så en kompis som svarade på en lång gnällharang om lyxångest som jag hade i går:
- Vänta tills du får cancer.
Fredrik

Inte vet jag varför det dröjt, men äntligen fattar jag att "Family guy", på ZTV, är allt som behövs för att under 30 minuter glömma bort hur poänglöst livet är. Inte däruppe med "South Park" förstås, men klar "Kid notorious"-klass. Sweet.
Virre

Kolla förresten in Ingmar Bergman-hemsan! En man med dämoner.
Fredrik

Ryser varmt och lyssnar på "Hallelujah" i Leonard Cohens originalversion och covers av Jeff Buckley, John Cale, kd Lang, Rufus Wainwright, Sheryl Crow, Kathryn Williams och faktisk en svensk liveversion (från Norge) av Ulf Lundell, i brist på koncentration nog att kolla in de tre första avsnitten av Ricky Gervais "The Office"-uppföljare "Extras".
"Hallelujah" har en av världens vackraste melodier och en text med oändliga möjligheter till tolkningar. Men främst ligger storheten i melodin och mantrat.
Det är omöjligt att säga vilken version som är bäst, beror på hur själen vibrerar just då. Men jag kan säga så mycket som att bortsett från "Hallelujah" så har jag inte speciellt mycket övers för Jeff Buckley. Inte Nick Drake heller. Aporopå ingenting mer än det gamla temat "artister-man-borde-gilla-som-man-inte-gillar". (Alex Chilton solo kanske jag vill placera där också, men borde man ens gilla honom?)
Nå. Med kniven mot strupen: John Cales "Hallelujah" ligger väldigt bra till.
"And even though
It all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but Hallelujah
Hallelujah".
Och så ryser vi.
Fredrik

Hahaha. Som alla märkte av förra inlägget har jag absolut inget att säga.
Vad ska jag säga? Vad vill ni veta? Vad skriver jag för lite om? Vad skriver jag för mycket om? Vad undras det om? Vad, vad, vad? Maila och berätta!
OSA
Fredrik

Söders Hjärtas köttbullar, med stora bitar lök i och inte speciellt runda, är godast i stan. (Nej, jag har inte ätit alla stans köttbullar; det är ett uttryck).
Jag borde ha gått dit och ätit dem i går kväll istället för att se på "Lite som du" på SVT.
"Lite som du" var 40 fullständigt bortslösade livsminuter på deppkomik. I fem minuter var Magnus Härenstam med som en bisarr ex-brottare/rättshaverist och bara fem minuter Härenstam var inte värd en missad tallrik köttbullar på Hjärtat (som för övrigt var Pluras stamställe på 80-talet och jag hängde ofta där förr, tio år sedan knappt, ofta med Fredrik Hjerling, en lång, grandios fotograf som är nån annanstans numer).

Till lunch i dag åt vi - Jonna, Markus och jag - "höstgryta". En höstgryta på Blues för 65 kronor innehåller nötkött, kantareller och lite annat jox. Den var väl ok men kakan efteråt var bäst.
Jonna hade i helgen kolla in några hippa rockband och "för första gången åkt buss" till Ikea. Markus hade gjort "så lite som möjligt". Jag hade gjort "det vanliga".
Där satt jag och saknade Söders Hjärtas köttbullar.
Fredrik

"I see you, you see me" med The Magic Numbers är dagens låt!
Fredrik

Att försova sig…vågar jag ens berätta att jag har försvovit mig?
Just nu borde jag ha setat på biografen Sture och tittat på "Inside deep throat". Men tydligen - fast jag är säker på att jag gjorde det - hade jag glömt att ställa mobilklockan. Så vansinnigt pinsamt. Som att jag var 10 år gammal. Jaja. Straffar mig i tvättstugan.
Fredrik

Känns alltid underligt att lalla in på samma ställe som man just gick ifrån, eller vid 03 i natt i alla fall. Åt alltså brunch på Berns med E, Q, L och I. I samma matsal där Dj Mange Högmyr i går natt hade 90-talsfest så att hela matsalen dansade. Grandiost.
Grandios var också "The Aristocrats". I alla fall för alla som vill vältra sig i fekalier, incest, djurporr och så mycket otänkbar snusk att man storknar. Blev faktiskt lite illamående stundtals. Men kul.
Drömmer om att få höra Christoffer Walkens version av Aristokrat-skämtet. Men det finns inte på film såvitt jag vet. Ska trösta mig med att kolla "Best of Christoffer Walken" från SNL på dvd nu. Han är ett geni. Jag vill skratta mer. Det är söndag.
Fred

Linna Johansson i Expressen skrev om mig, Hakelius och Natcha Peyre i går. Bakgrunden är, antar jag, den här krönikan jag skrivit och kanske den här. Åtminstone hade hon läst ingressen. Och här är nåt annat jag skrivit om Peyre.
Linna har en poäng, men det finns samtidigt en rejäl diskrepans mellan vad Linna läser och vad jag skriver.
Fredrik

I går fick jag höra om ett vattendjur som äter upp sig egen hjärna när det inte längre tänker förflytta sig. Efter en viss vandring på havsbottnen känner det att nu räcker det, nu finns det ingenstans längre att gå. Då behövs inte hjärnan länge så då äter djuret upp hjärnan och sitter sedan helt still.
Känns lite lockande, faktiskt. Praktiskt. Hej då hjärnan, nu har jag känt allt jag behöver känna, sett allt, märkt allt. Nu sitter jag bara här, lobotomerad, och stirrar.
Fast å andra sidan: det känns inte så aptitligt att äta hjärnan.
'Virren

"Beautiful" med Shack är dagens låt!
Fredrik