Lev livet glatt, Emelie, 30.

Emelie! Kära kära Emelie.
I dag blir du 30 år. 30. Trea nolla. Döden närmar sig. Snart är du av sagg gjord.
Så det är lika bra att leva nu och livet, som du vet Emelie, livet det skall levas glatt.

S - dela ut valprosciutto, bitte.

"S är tvungna att dela ut valfläsk för att vinna valet", skriver Stockholm City i en rubbe i dag.
Valfläsk.
Visserligen lever vi i GI-bantningstider (min svåger har snart gått ner tio kilo), och personligen råkar jag vara tokig i knaperstekt fläsk, men på det stora hela känns fläsk som en mycket omodern liknelse för att lova sovel.
"Valparmaskinka" flashar 90-tal men är åtminstone 40 år åt rätt håll från valfläsk.
S borde dela ut valprosciutto. Med röd pesto från Cajsa Warg.

Glatt möte i tobakshandeln

- Hej, hur är läget med dig? sa jag till tobaksdamen på Folkungagatan.
- Bra. Och du är pigg och glad. Det hörs på en gång, säger hon.
Då blir jag ju lite extra glad.
Fast sedan, och det är väl typiskt mig, börjar jag lite moloket att tänka "hm, så annars brukar jag alltså inte verka pigg och glad".
Sedan skärper jag till mig.
Nu.
Nu är det som gäller. Alltid. Med en vag blick mot framtiden.

Pigge Werkelins nya guss

Oisín och Urban har varit på Gotland och träffat Pigge.
Gotland är fint.

Med kärlek till förlorare

"It's such a perfect day" sjunger Lou Reed och det är den första låten i dag som berör trots att iTunes gått hela dagen.
Jag har ägnat dagen åt att försöka komma på något att skriva, här eller i romanen, men det har varit nollställt.
Jag är nollställd.
Inte olycklig.
Tvärtom på nåt sätt lycklig.
Men blå.
Blå.
Låtom oss kalla det mentalt nollställd.
Jag läser Marcus Birros bok "Flyktsoda" istället för annat.
Det finns flera formuleringar och stiliga analyser som jag tycker om men mest tycker jag om hela perspektivet. Birro hyser en varm, varm, ickemoraliserande, öppen, ofördömande känsla för såna som enkelt kallas losers. Människor med svagheter och känslor som ångest, alkoholism och utanförskap. Dem har han kärlek till. Inte kanske för de till synes framgångsrika, lyckade och ångestbefriade. Dessa glidare behöver inte hans sympatier.
Birro är en modern arbetarklassförfattare. Jag har inte läst alla hans böcker men av dem jag läst är denna den bästa. Den ger hopp. Trots en viss moralism. En viss sund moralism, kanske. Kärleken till outsidern är för stor för att Birro skulle ta sin hand ifrån den helt.
Birro har också ett bittert drag som är älskvärt. Det finns all anledning att vara bitter på olika, välfärdsbaserade plan.
Jag är inte uppvuxen i en kulturfamilj som Birro, och jag har antagligen med åren träffat och umgåtts med flera av såna till synes lyckade innerstadsmänniskor som Birro föraktar, men jag delar hans perspektiv. Jag skulle bara vilja utöka empatierna bortom ett snävt undremedelklassperspektiv.
Det är ingen större skillnad på Lukas i "Flyktsoda" och en copywriter på en flashig firma på Birger Jarlsgatan. Plågan är sig lik. Begäret likaså. Folk är folk och livet är svårt att få att passa runt huden.
Men Birro har rätt. Det är viktigare att föra låginkomsttagares talan. Det är lätt att de försvinner eftersom talan förs av helt andra personer med andra referensramar. Tjechov och högerliberala ledarskribenter, till exempel.
Det är synd om människorna, som August sa.
Om alla människorna.
Vi är alla lika rädda för människorna som Strindberg var.
Och samtidigt oerhört intresserade av vilka de är, varför de blev som de blev, vad som drev dem och vad de kom ifrån och var de är på väg.
Allt för att förstå sig själv, misstänker jag.
Och samtidigt är det inte synd om människorna.
Vi äger oss själva.
Vi är inte viktiga.
De flesta har det bra.
Att en genomsnittlig människa i Sverige uppfattar sig som mer olycklig än en genomsnittlig människa i Afrika är ett rättvist bevis på att konsumtion gör oss idiotiska.
It's such a perfect day.
Ja, ganska så, om jag nu tycker om våren, om jag nu tycker om solen, om jag nu tycker om Lou Reed, om jag nu tycker om Marcus Birro, om jag nu tycker om min tvättmaskin, om jag nu tycker om mig själv.
Det gör jag, men självkritiken är ibland förödande svår atta lalla runt med.

Väck utan moi

Sniffa in Bjurremans krönika i går...
Hm, där har vi väl en rubrik som gäller alla?

MMS-vimmel: vår

Jag tycker inte att våren är speciellt vacker.
Jag är mer för hösten. Men så här ser den ut.
Båtar utan skyltKock
Bäckbrobäck

I Aftonbladet i dag

Här är min krönika om en ny musiktrend + Innelistan.

Så här ser Djupvik ut nu

Djurpvik

Jag vann på hästar

Traditioner är till för att hållas: Hela familjen V var som vanligt i Vadstena i dag på Påskafton. Vi köper lotter, kollar i designaffärer, spelar på Dagens dubbel och dricker kaffe. Därpå påsklunch hemma.
Det är mycket soligt och vårigt men kallt i skuggan.
Och häst 4 och häst 3 vann så jag vann på DD. 200 kronor till oddset 9, 61. Borde bli 1900 kronor sådär.
Tur i spel, otur i…varpa
som vi brukar säga.


Ferry, dagens Djupviksresa

"Oh yeah" med Roxy Music är dagens låt.

Shaggy, eller Scooby-Doo, åt dimma

Det är en helt sagolikt beige dag.
Den påminner mig om en gammal Scooby-Doo-serie jag läste som barn.
De befann sig i en roddbåt. Fred, Wilma, Daphne, Shaggy och Scooby-Doo. Det var dimmigt. Anledningen var kolsyreis. Jag lärde mig där och då vad kolsyreis är. Även om jag fortfarande inte vet vad kolsyreis är. Men det blir dimmigt av kolsyreis om den får kontaklt med vatten.
Det var alltså dimmigt. De befann sig i en rodddbåt.
- Jag ser ingenting. Det är tjockt som ärtsoppa! sa Fred.
Och då började Shaggy försöka äta dimman med sked.
Jag tror att det var Shaggy.
Kanske var det Scooby-Doo själv.
Det roliga var alltså att Shaggy, eller om det var Scooby-Doo själv, var tokig i mat och troddde, eller åtminstone hoppades väldigt intensivt, att dimman var ärtsoppa.
Det är oklart varifrån han fick skeden.

Hög midja - inte skiten

"När blev Lasse Brandeby, som det heter på hiphopspråk, the shit?" undrar DN På Stan apropå Daniel Nyhléns kändishemsidas omröstning av A-, B- och C-kändisar.
Det var roligt skrivet.
För övrigt, vad gäller dessa modena byxor med hög midja: jag är emot. Väldigt få stjärtar klarar av hög midja. Risken är stor att man ser ut som en överläkare på sommarsemester i 80-talet.

Mer om Stern

New York Post-reportern Jared Paul Stern väljer att försöka gasa ifrån anklagelserna om att försökt pressa en miljardär på pengar för att stoppa en story, skriver en amerikansk mediablaska.
Han lär inte lyckas. Han läg ägna sin framtida karriär åt att först skriva en tell-all-bok.
Och sedan skriva född/döda-notiser på lokaltidning i Alaska.

Att göra dig glad. Det är meningen.

Meningen med mitt media är att just du ska bli underhållen.
Så är det faktiskt.
Det ÄR meningen med vad jag gör. Det är mitt yrke. Du som läser det här eller nån krönika eller ser ett tv-program eller vad det-nu-är-jag-gör ska känna nåt som kan sammanfattas i ordet underhållen. Kanske känslan "skönt, jag är inte ensam, han är ett miffo också", eller "åh fan, det hade jag inte tänkt på" eller "äh vilken rubbish han pratar nu" eller ett "he, det var skoj" eller ett "ah, det hade jag inte tänkt på" eller "det var värst, den låten måste jag ladda ner" eller "oj är den filmen verkligen så bra?" eller "det hade jag ingen aaaaning om" eller så kanske det händer att jag gör dig glad.
Att göra dig GLAD.
Det ÄR meningen.

Meningen med allt: 747

Våren! Den kan tas på det där lätta, fjäderlätta, mysiga pytteallvaret. Glädjen i att snöflingor försvisso faller men snart är det över, snart är det hultsfredsfestival, Roskilde och kanske ett hyrt hus i Skåne eller Malaga eller Ibiza eller en biltur genom tyska Tyrolen i sommarregn och brända cd-skivor eller nåt annat med somrigt och rockigt, långt ifrån detta hatälskade mediarace. Eller en flygresa ännu längre längre bort, kanske till Singapore, kanske till Australien.
Meningen med livet således: Boeing 747.
Äntligen kom jag på det.
747. The meaning of liff. Liff!

Meningen...III

Men vad, egentligen, bör tas på allvar?
Det mesta är ju inte så allvarligt.
Svält. HIV. Våldsbrott. Äldrevård. Rasism. Några grejor till. Det ska tas på allvar.
Sig själv kanske också. Men inte som en...viss typ av t.ex. skådespelare kanske. Det blir ju osunt det också.


Meningen i media och livet del II

- Vad är meningen med livet, Jonna?
- Den frågan ställer du till mig varje vecka.
- Mm.
- Tja, det sägs ju att man ska känna sig behövd av nån.
- Men jobbet då?
- Det sägs ju inte vara lika viktigt. Pengar och sånt där. Jag såg den här Moa Martinssons-filmen med Gunilla Nyroos och hon spelade Moa Martinsson och sa att hon kommit upp sig då och gjort en klassresa men kände sig deprimerad. Livets nödtorft var tillfredsställt men hon var sviken av det högsta i livet: kärleken. Harry Martinsson som inte älskade henne tillbaka. Men hon hade framgången, hon hade päls, hon fick trägffa Gorkij, hon kunde köpa sin stuga.
- Vad borde hon gjort då?
- Hon gjorde ju slut med Harry Martinsson, som tog livet av sig. Trots Nobelpris och framgångar.
- Ja jag säger ju det. Vad är meningen?
- Att vara behövs av någon. Leva för nån. Med nån.
- Men vi jobbar ju med media. Det ska ju vara viktigt.
- Eftersom du nu börjar känna dig tom. Du behöver ju inte leva det 24-7 som du gjort. På sista tiden har du börjat koppla bort det mer och mer, det tror jag är hälsosammare. Du går hem och gör nåt annat, det är hälsosammare. När du putsar fönster, då känner du du dig mer tillfreds. När du engagerar dig i något. Skulle du jobba en vecka inom långvården skulle du vara tacksam för det du har nu.
- Men hur lever man med att göra skit?
- Man går hem och kopplar bort. Man är en person, inte det man gör.
- Går det inte att göra nåt bra?
- Jo men du gör ju nåt bra. Ditt program har gett 1-2-3-4-5 jobbtillfällen!
- He.
- Om du har nån som du säger "jag älskar dig till" och hon svarar likadant då lyser ni ju upp varandra.
- Men har vi i media inte ett ansvar att förändra världen?
- Jo. Absolut. Men det är det ju så många som struntar i.
- Det är lätt att strunta i. Och bara vara underhållande. Om ens det.
- Kanske engagera sig...i bostadsrättsföreningen?
- Men media. I det större.Vi ska ju ha ansvar. Jag tjatar här.
- Har du läst min krönika i dag?
- Inte än.
- Den handlar om det. Som att säga ifrån när tjejer bara ikläder sig rollen som sexsymboler eller porrsymboler. Det är ju det som som lyfts fram i tidningar och tv...det är dom som premieras.
- Det är ju det jag säger.
- Då får man ju säga ifrån när man inte håller med.
- Men folk vill ju ha dem så!
- Nä det vill de inte. De vet inte vad de vill ha.
- Så säger man ju ofta men det en vacker tanke bara.
- Nä det är det inte. Det handlar om traditioner och strukturer som byggts upp i samhället, förväntningar på hur underhållning ska se ut, förväntningar på hur en man ska bete sig och en kvinna ska bete sig. Inget som naturen skapat. Sóm Madonna, hur hon gjort comeback med sina dansvideos i en liten body. Sexiga approachen har bidragit till hennes comeback. "American Life" var påklätt. Då säger man att det är ironiskt eftersom hon är 48. Då är det ironi, hon är en stark kvinna som spelar på sex. Men sedan kommer Marie Serneholt och bara köper hela konceptet. Bara porr och ingen ironi.
- Men Madonna är ju inte ironiskt sexig, hon spelar och säljer på sex. Att hon är 48 är ju en fin bonus men fortfarande samma sak. Sex.
- Jo det är samma sak men det går inte att avfärda henne som en lättklädd bimbo. Det är mer uträknat än så. Hon vet att en naken stjärt säljer, därför blir det en slags ironi i det. Samtidigt slår det fel. För det enda sättet för en ung tjej att få ett stort mediautrymme är att stå som en barbiedocka. Vad är det för föredömen som läggs fram?
- Jag säger ju det! Media är rotten.
- Som Johan sa: tv längtar efter roliga tjejer, men det är en lång historia som säger att de inte kommer fram.
- Exakt. Så hur lär vi oss leva med oss själva? Sänka vår lön och göra gott, skriva nåt ingen läser? Vi har ju vår höga lön för att vi är kommersiella, eller anpassade. Marknadsanpassade. Oportuna enligt den amerikanska nvändningen av ordet.
- Det är klart att du kan starta en tetaergrupp för Downs-syndrom-barn eller så kan man spela med och tänka "du är inte vad du gör". Ibland skriver du ju text som inte spelar med i spelet, och ibland spelar du med, och då får du väl göra nåt annat gott...privat.
- Mm kanske ja egentligen så tycker jag inte att jag gör ont, det beror på var jag lägger ribban. Många många andra gör sämre och ibland helt patoslöst. Och jag menar inte ens att gott är nödvändigt. Gott bestäms av underliga tankar och personer. Men du fattar. Det finns ett gott som jag vet vad det är och det är ett ideal även om trötthet, meningslösma och cynism kan komma i vägen
- Ja.
- Kärlek alltså, eller hur, Jonna?
- Vi säger det tills vidare.

Meningen i media, hm

- Men du ÄR ju media, Fredrik, flinade en mediavän när jag ondgjorde mig över hela geggan.
Åh fy fan.
Det är sant. Krönika, blogg, tv-program (med mediainriktning), klubb, bok (varför har jag inget radioprogram? inget eget magasin? vilken miss!)...och tja praktiskt taget hela min umgängeskrets är "media".
Media media media mediagegg.
Och jag är djävulen.
Hur gick det till egentligen? En dag satt jag och skrev recensioner av möggiga bluesrockkonserter i Motala Folkets hus och 15 år senare ÄR jag media.
Puh.
Är ruskigt mediatrött. Media är så viktigt men media är mest av allt underhållning. Det ska tjänas pengar. Läsare och tittare vill ha en sak, annonsörer en annan, journalisterna en tredje men det är läsarna och tittarna och annonsörerna som bestämmer. Så då blir det käckt och hej och hå och underhållning och mainstream för det betalas allas räkningar bäst.
Allt blir TV4.
Och sedan finns det det lilla som är indie som ofta är bra men som ingen vill ta del av.
Jag vet inte vad jag försöker säga.
Att jag känner tröttma.
Att jag undrar var jag är egentligen.
Det är meningen, antar jag, det är meningen jag letar efter.
Det gör alla.
Meningen är, misstänker jag, vit.
Nej röd.


Grattis, Jessika och Jonna!

I dag fyller en av världens finaste personer år: Jessika!
Grattis, säger vi med mycket kärlek åt Jessikas håll.
Dessutom fyller mitt lilla systerbarn Jonna 4 år!
Lika mycket kärlek åt Jonnas håll.
Puss.

Kanske en andouille?

Korv. Kryddig cajunkorv. Nu skulle det smaka med en kryddig cajunkorv.


Att spotta en skåning

Jag ser på manliga människor om de är skåningar. Skåningar är lite köttiga och har tjockt hår. Kanske är de aningen blanka i skinnet också. Tänk Viggo Cavling fast lite mörkare.
I morse mötte jag en snubbe på Folkunggatan och tänkte "ey, där har vi en skåning". Och så började han tala och han talte skånska.
Det är en skill jag har. Skånskspotting.

Schlagerheartbreak

Men åh stackars gulliga Linda Bengtzing.

Sahara är skiten

Min kära syster Anna är i stan för att shoppa med sin man Matthias. De bor här i natt ( de tog till och med sig en madrass!) Vi käkade nyss på Sahara. Det var lika tokbra libanesmat som vanligt.
Se detta som en rekommendation. Från oss alla.

Hockeywimpar

Sportmänniskor är truly bizarre. Ett litet "tjockis" till Tommy Salo och det blir världskrigsrubbar.
Kan de inte värre invektiv så borde de åka till NHL och lära sig snacka dört.

Mer New York-mediaskandal

Daily News fortsätter att ha en field day. Här är mer om Jared Paul Stern-haveriet.
Till ABC säger Stern att han råkade ut för en fälla. Post håller, inte oväntat, tyst.

Hey Baberiba-Peter - ett sjuuukt barn!

Peter Magnusson - din sjuka SJUKA människa!
Hahaha.
Vi åt kyckling fajitas på Lux och började prata om artikeln i Aftonbladet i helgen om hur "Hey baberiba"-Peter brottades med prins Carl Philip.
Lyssna här:
Peter var alltså 11 år. Carl Philip var sex år.
En 11-åring väger cirka 28 kilo. En sexåring väger cirka 17 kilo. Och är några decimeter längre. För att inte prata om den mentala skillnaden.
Detta hindrade dock inte bully-Peter, som glatt berättar:
"(Jag) fick syn på en massa barn som brottades i en sandlåda, så jag gick dit och började brottas med honom".
Gick. Dit. Och. Började. Brottas. Med. En. 5 år. Yngre. Liten. Pojke.
Peter Magnusson! Du var ett sjuuukt, sjuuuuuukt barn!

Jag har en läskig stalker

Intressant. Obehagligt. Jobbigt.
Jag har fått en stalker.
Tidigare har det mest varit helt okända personer som suttit på internet och hittat på stories, rätt harmlösa grejer men störda, men nu är det en tjej som har mitt nummer.
(Hm, när jag tänker efter så läser hon ju antagligen det här. Hm. Skit samma. Det kanske är bra. Då kanske hon förstår för hon förstår nog inte. Hon tror antagligen att det är kärlek. Eller kåtma. Men det är stalkerism.)
Det är fina moodswings. Ibland skickar hon nakenbilder. Nästa gång skriver hon nåt om hur jag förstör mellan oss på grund av nåt hon fått för sig. Jag svarar aldrig. Jag får bara små panikanfall när jag ser henne jävla nummer och trycker radera så fort det går.
Jag önskar att hon kastade bort mitt nummer, min mailadress och började ägna sig åt sin kille istället.
Vad gör jag annars? Det känns väldigt fjolligt att gå till polisen. Men kanske är det så det ska göras. Innan jag får en ishacka genom strupen.

Det som göms i snö

Intressant. Tjejen som alltid sitter på andra sidan gatan med datorn som jag brukar blänga lite på genom fönstret, men aldrig se, visar sig nu vara en riktig snygging. Hon tvättar också fönster. Hon verkar också happy med att tvätta fönster. Jag ser att hon missar några fläckar.

Norén - kung dramatik

Jävla bra skådespeleri i regissören Staffan Roos uppsättning av Lars Noréns Endagsvarelser på Dramaten. Allihopa var bra. Det är sällan det är så. Kanske blev jag allra mest förtjust i Peter Engman. Jag har aldrig noterat honom förut. Snygg också.
Leif Zern skrev en utsökt recension i DN i dag. Leif Zern är ett bad ass.
Jag är inte helt säker på vad pjäsen handlade om - kanske om förlorade ideal, perversioner och mänsklig förvirring - men den kändes typisk för Noréns tidigare dramer. Det börjar. Det går en kväll. Det slutar. Och antagligen börjar det om igen för vi är ju bara människor och vi sitter fast.
Inte en mindblowing upplevelse, men Norén är kung dramatik av en anledning. Se den gärna.

Och så fick jag tillfälle att chitchatta en smula med olika delar av kultureliten: Carl Johan De Geer, Maria Schottenius, Rebecka Hemse, Cecilia Hagen, Kjell Alinge, Olle Wästberg…det var nog alla. Nej Claes Wahlin också! Och på lite håll såg jag Horace Engdahl och Ebba Witt-Brattström. Horace! HORACE! Han är the man. Han bar svart manchesterkavaj och är rätt stilig faktiskt. Han ser inte speciellt mycket ut som den där figuren i Asterix jag brukar tänka på.
Därefter käkade jag och min goda teaterpartner Jessika på Teatergrillen och dit rullade diverse helpackade expressenmedarbetare senare. De hade varit på Lars Lindströms 50-årsfest.
Så var det med det.

Jo, jag går omkring men...

As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around
somehow
But you have killed me
You have killed me

Där har vi en såinihelvete bra text. Det är märkligt med såna texter: de borde skrivits hundra gånger tidigare men det har de inte och när de finns där så undrar jag: "varför har den texten inte skrivits tidigare för så har ju alla känt".
Morrissey är gud. En lite tjock gud för närvarande. Men ändå gud.

I'm happy cleaning windows

What's my line?
I'm happy cleaning windows
,

sjöng Van i en av alla hans sentimentala sånger om ungdomen i Belfast och radion spelade förstås Sonny Terry, Brownie McGhee och Muddy Waters och han läste Kerouac och böcker om Zen och han minns det som att han var lycklig.
Här spelas Morrissey, Snoop, R.Kelly och Cat Power och jag inte bara tvättar fönster utan jag tar tag i HELA SKITEN. Jag till och med tvättar gardiner och täcken (skor funkar lika bra i torktumlaren som tennisbollar för att slå ut fjädrarna, enligt husmoderstips) och dammsuger och...ja HELA ENCHILADAN!
Det är vår.

Take my time
I'll see you when my love grows
Baby don't let it slide
I'm a working man in my prime
Cleaning windows


Shop-shop-shu-a-dobedo-bee.

Krönne+Inne

Gomorron. Här finns: Krönika om John McEnroe (som kära trogna bloggläsare känner igen från i höstas; jag är ju sjuk) och Innelistan.

Vårkräksjukan, grattis!

Doktorn ordinerar..vila, sömn och horistontalläge. jag är ledsen fredrik, mest för din skull och lite också för min skull (för det kan innebära att dina inlägg kommer bli både kortare och mindre frekventa) men det låter onekligen som du lider av upptakten till den beryktade vinterkräksjukan? det verkar som att folk stupar av den till höger och vänster.
vi får hoppas, att jag har fel och det inte är så. krya på dig!
vera


Svar: Tack. Så är det nog. Men det är bättre nu. Kraftigt illamående och ruskig värk känns som rena jackpoten jämfört med i går kvälls helveteselände. Underligt att det är så.

Sjuk pengavärld

Spelbolaget Betssons sjuka miljonbrännargrej (från N24) bevisar det jag alltid sagt: spel är djävulens egna speciella gulddynga och spelbolagen tjänar alldeles för mycket pengar på människors fåfänga drömmar om en bättre tillvaro. De där miljonerna är fattigdomens miljoner. Skabbigt.
Som sagt: jag är på väg att bli hippie. Eller marxist igen.

Tystnadens förklaring

Tre Losec mups, två Tylenol, tre Alvedon och en laddning Thera flu senare mår jag fortfarande som en döende, frostbiten pestråtta. Tror ständigt att jag ska svimma/kräkas/avlida.

Lilla sukis

Hela jag värker! Magen supervärker, ryggen, delar av bena. Är det alltså dags att bli sjuk?
Alltså: det blir inte så mycket blogg i dag.

Arma skalle av värkande trä

"Brimful of asha on the 45"! Det var inte i går men den spelas på P3 nu, Cornershop remixad av Fatboys Slim. 90-talet är här nu.
Jag har kopiöst ont i huvudet. Kopiöst. Dricker massa vatten men det hjälper inte. Får ta en Extra strength Tylenol, antar jag. Jag gillar inte värktabletter, får för mig att jag ska få dödliga lever-njure-åkommor av dem.
Men så får det bli. Det här håller inte. Jag kan inte tänka.


Missad karaoke = lika bra?

Jahaja. Här sitter jag och jobbar i köket medan Tom rattar Romeo alldeles själv och Aftonbladets nöjesredaktion sjunger den vårårliga karaoken.
Men jag är glad att slippa, trots allt. Så här var det förra gången. Även om det förstås är skönt att skämma ut sig. They are doing that as we speak.

Mer bebisdebatt

Ok att även jag har mina tvivel om den abnorma bebisen... Men det jag inte fattar är varför finländskan tycker att tvá kilo skulle vara underligt? De flesta bebisar som föds normala väger ju runt tre kilo!
Jag vägde till och med fyra!
Lina

***

Hej igen Fredrik. Det har varit ett himla rabalder om det nepalesiske barnets äkthet och ingen verkar tro på att det har hänt på riktigt. Jag kan tala om att jag tror på dess äkthet till fullo efter att ha genomfört en del research på området. I min blogg på www.trehundra.co.nr ges förklaringen och andra kända fall som förhoppningsvis bidrar till att det nepalesiske barnets äkthet slipper betvivlas.

Studio Virtanen avsnittet med Wikingsson var förresten bland de absolut bästa hittills.
/mvh En annan Fredrik


Svar: Jag tror jag tror på bebben. Han kan vara den nya Jesus.

Full SSU-rulle

Aj. SSU-basen Anna Sjödin får det allt värre, skriver Bladet.
Hon måste ångra att hon inte ringde mediatränaren Paul Ronge och fick rådet, "erkänn, be om ursäkt, ångra dig, gå vidare" istället för att hitta på och försöka göra politik av sitt galna fyllebeteende på Crazy Horse. Skämmigt.

Ett år av blogg, ett år av liv

Det är dags att börja planera för årets Hultsfredsbland-cd:s, tänkte jag nyss och samtidigt slog det mig att det alltså har gått ett år snart.
Ett år.
Ett år av speed.
Jag minns att samma helg som jag skrev mitt första blogginlägg, den 17 april 2005, så började jag rota efter de första låtarna till mixskivorna i bilen ner till Hultsfredsfestivalen.
Och nu börjar jag tänka på Hultsfredsplattor igen.
Vad har hänt sen april 2005?
Massa. Ingenting. Tusen saker.
Nåt av vikt?
Ja, på sistone, tänkbart
Återkommer om det.
Ska ta en cigg nu.
Sluta röka har jag inte gjort.
Cause I'm a loser baby, why don't you kill me.
Fast det gör jag ju själv.

Djupvik revisited?

Vecka 43 och vecka 44 förra året var jag i Djupvik. Det var mysigt, lugn och ro.
Jag funderar på att åka dit över påsken. Men det finns ingen tv eftersom vischan kräver digital-tv-box och det är inte skaffat än.
Ingen tv.
Är det bra? Är det dåligt?
Bra va?
Ja bra.
Fast kanske ett lite väl stort hopp från civilisationen.

Ett bisarrt barn

Om en strange baby skriver Kantipur Times i Nepal.
Ledsamt att han dog.

Jag - den randige Lennart Hyland

Jag har kanske alzheimers. Eller är jag senil, månne?
I alla fall har jag losat mina reservglasögon nu också. Glömde dem förmodligen när jag spelade in ett TV4-program ute i Hägernäs i går kväll.
Fan.
Och förut åkte jag till Norra Hammarbyhamnen för att ta båten över hit - men hade glömt att det är tisdag och på tisdagar glider inte färjan efter klockan 9.30.
Jag fick ta taxi runt vattnet - i solglasögon (som fungerade som reservbrillor) i dimma.
Lite Lennart Hyland över den entrén till jobbet.
Inga likheter i övrigt.




Miffomoonwalk räddade liv

Jag kunde ha varit död nu.
I morse sprang jag mot ny-rött eftersom en lastbil inte borde kunna gasa igång så snabbt, tänkte jag. Det kunde den inte. Men bilen bakom lastbilen var kvickare och jag var nästan där när jag fick börja springa baklänges som Janne Långben on acid. Jag slirade och bromsade nånstans i mitten, framför lastbilen - som nu hade fått upp farten. Jag lyckades göra en miffo-moon-walk tillbaka till gå medan lastbilen tvärnitade.
Puh.
- Förlåt, sa jag till chaffisen som hade rutan nere.
Han blängde en stund, sen:
- Det är lugnt.
Men nära var det.
Det vore trist att dö en måndagmorgon.
Rubriken på detta inlägg kunde ha varit "Inget hände."

Usama var till besvär

Jag skrev galet mycket om Khalid Sheikh Mohammed när han greps i Pakistan våren 2003.
Han verkar ha sjungit som en kanariefågel, som de säger i "Sopranos", om planeringen av 11 september-attacken mot USA, skriver Dagens Nyheter här.

Beige april

"Veckan börjar med gråmulet väder i stora delar av landet",
säger nyhetsmannen i radion.
Joråsåatta.
Jag ser det.
Alla ser det.
"You don't need a weather man to know which way the wind blows,
som Bob uttryckte saken.

SöFo i regndis i dag

Inte för att någon blir förvånad, men jag vill ändå tala om att jag på Pet Sounds i dag köpte nya Uncut, nya Mojo samt skivor med Ronnie Spector, ELO och Fleetwood Mac (varav jag hade minst en).
Dessutom: åt räkomelett på Mississippi Inn och köpte en hatthylla (!) på Stalands.


Goda rockgrannar

Jag har fina grannar. Eller så är det bra ljudisolerat.
En dag var en herre uppe och klagade för att jag gick (som i ) för hårt på golvet. Ursäkta, jag lovar att lätta, sa jag.
I dag har ingen klagat och jag har ändå spelat Lou Reed högt i vardagsrummet medan jag jobbat med datorn i köket och tiden har gått och blivit…ah inte sent kanske, det är ju lördag, men det var högt.
Jag har fina grannar.
Eller döva.
Eller så gillar de Lou Reed.

Jag i mobilform II

Den här djupt, djupt skämmiga grejen kanske nån minns? Jag satt nyss igen och tänkte radera kvarblivna oanvända rester från min nalle och tänkte: äh, varför inte skriva ner allt ord för ord och skämmas lite.
Vad gör man inte för att pigga upp en arbetslördagkväll?
Here goes (otippat ordentligt stavat det mesta):

1. När man sitter mittemot någon och man VET att jag har INGET att erbjuda. Så kär. Så förlorad. Så omöjligt.
2. Hej då öron, nu har jag hört allt.
3. Jag gillade henne. Hon var en sån som skrek om jag gick in i sovrummet när hon prövade en klänning, men som gärna diskade i trosor.
4. Han: Åh jag trodde du sträckte dig efter min hand. Hon: aldrig.
5. Onåd. Coetzee.
6. Tjejer jag sett Eldkvarn med.
7. Kom in jag såg dig knacka med hjärtat.
8. Ser hundra saker som en annan skulle älska. Som när du dansar i sidled.
9. Nu sitter hon där, nu en annan. Kvinnan emot mig byter skepnad. Hon och hon.
10. Och när hon rör huvudet som HON gör för att hon lärt hennes gester som jag kopierat, via mig.
11. Myteriet på Bounty som bok. En dåre till chef. Ett myteri.
12. Saknar med nyc: att kunna kommentera folk på stan. Det hände aldrig att nån var svensk. Tror jag.
13. Varför är retro roligt? Varför denna vana? Verklighet. Disparat nutid.
14. Har det inte piano, är det inte Romeo. I can be a tease but I really wanna please you.
15. Mina trötta ögon, mitt ointresse för allt. Min för stora kofta, mina ointresserade skor.
16. XX - ett glas vatten som tjejer älskar. Men jag vill aldrig bli som XX.
17. Seinfelds sista avsnitt. Cynismen. Geni.
18. 34 kronor i 576 nota. Belfrage.
19. Kom inte hit och spela offer.
20. Sparar i ett halvår för arrogant service.
21. Tips. Gå in på ställe och orera över grannställets service = bra service väntar.
22. Knegare. Respekt.
23. Throwing copper. Fet?
24. Hybris inne.
25. Jens kåk.
26. E-Type i sin jättebil.
27. Amsterdam London...Paris då jag är så kåt håll käften.
28. När man blir tagen på på ett nytt sätt.
29. Ingrosso är syskon?
30. New Wave. Skaffa allt saknat

Aj aj Hyséns korsband!

Kolla in Robert Lauls blogg. Vilket haveri för Djurgården.
April april.

Isaacs avhopp från South Park!

Vassego. Här är krönika och Innelista.

Trött, tokig...och tysk?

Haha, jag är så stööööööööörd. Jag känner mig tvungen att skriva ett inlägg här, bara för att jag skrivit så få, och berätta vad som händer.
Det är stört. Jag måste snart sluta ha den här bloggen. Så här kan jag inte ha det. Bloggoholismen har fått ett utarbetat ansikte!

Nåja, läget: i går var jag bara hemma, trött som fan efter galnaveckan. I dag har varit på aftonbladetjobbet och jobbat. I kväll ska jag chilla framför tv igen (och om jag bloggar borde ni ge mig stryk). Har köpt värsta lyxiga, fettstinna halvfabrikaten på Cajsa Warg. Parmabiff!

Jag har raderat de flesta av mina i eftermiddags 900 olästa mail. Förlåt. Jag måste skaffa en ny mailadress - folk mejlar och ber om helt bisarra saker! Typ "vi ska åka till New York, kan du ge tips" eller "vilka är David Bowies bästa skivor", eller "är inte min dikt i Walt Whitman-klass? ", eller "hur blev du journalist" och så alla länkar med låtar, filmklipp, hemsidor... Urgulligt förstås - verkligen, jag menar det, jag tackar för förtroendet - men mejlarna måste förstå att jag hinner bara inte även om jag skulle vilja. Sorry sorry.

Övrig info: I helgen ska jag redigera klart min bok samt köpa en hatthylla.

Men nu ska jag ta på mig mina allra mest rutiga pyjamaspyxor och gona ner mig i dem. Jag har mikropopcorn.


Sexy sexy

Kolla här! Rösta på du-vet-vem (Peter Jihde!) Och Kicki Berg.

Flygfoto: Södra Hammarbyhamnen

För alla er som dör av nyfikenhet: Här sitter ví om dagarna! (Välj flygfoto)

Vissa hjärtan passar inte ihop

Stan är full av brustna hjärtan, det var Heartbreak hotel på Romeo i går.
Jag gjorde mitt bästa för att släta ut deras sorgkanter med den euforiska melankoli vi brukar tala om så ofta och dessutom den rena slöa euforin som Willy DeVilles version av "Hey Joe" och "Maria" med Blondie erbjuder så flott.
Men mot viss olycka räcker inte texmexrock eller newyorkpop.
Inte för han vars extjej börjat ligga med en annan.
Inte för han vars extjej kom förbi med sin nya kille mitt framför hans ögon.
Inte för hon som saknar hans hand mot hennes hud och som säger att han aldrig kommer att komma tillbaka.
Hjärtan är så onödigt och ofrånkomligt viktiga och så otäckt lätta att ta sönder. Ingen gör det med vilje, det bara måste göras för vissa hjärtan passar inte ihop. Men det är hemskt att se.
Jag kände mig som Heartbreak hotels egen nattportier.

Halvsnappy comeback

Men nyss fick Crafoord in en pärla på Ankan, när Ankan faktiskt kände igen beatet från "Tainted love".
- Men Annika! Plötsligt känns du 10 år yngre!
You go, girl!

Rökning mot tristess

Jag har visst börjat röka igen. Det smyger sig på. Först börjar jag sno lite cigg från de andra redaktionsrökarna. Sedan köper jag paket till dem för att kompensera. Sedan köper jag ett till mig också och - poff - så är jag rökare igen och så står jag där och ser idiotisk ut på en gata med en vulgär cigarett i truten bland alla andra förlorare. Inte vackert.
Jag tror att det är tristessen. Snus hjälper inte mot tristess, bara mot nikotinbegär.
Hur går det för er?

Lena Nyman - en pärla

Satan, vad kan jag säga? Eftersom jag dissar mig själv ständigt kan det kanske vara ok med lite hajp också?
Studio Virren...fan det är fint! Ett program som inte finns nån annanstans och som aldrig funnits. Det program jag själv skulle vilja se. Det börjar sitta som såsen på kebabpizzan.
Med Lena Nyman i dag blev det lysande. Vilken pärla hon är. Pärla, pärla, pärla.
Nog skrutet.
Nu har jag plockat skivor till Romeo på Riche i kväll. Det enda som är säkert är att "Country girl" med Primal Scream kommer att spelas. Hoppas Tom har det bra i The US of A.


Romeo - pyttipannarock tonite

Pyttipanna är fint. Men gräddstuvad pyttipanna är en styggelse, eller hur? Det var vad som serverades på Lux i dag. Även kallat Nox. Men det heter Lux. Luxi luxi.
I kväll på Romeo blir det helt icke-gräddstuvad pyttipannarock. Tom är i USA och glassar med Nille så det blir bara jag. Funderade på gäst-dj men kom inte på någon av utsökt softrockklass.
Det blir fint ändå.

Livet sen sist bara

Till mamma och alla andra som undrar vad jag gjort sen sist: Inspelningen av kvällens program med Shan Atci och Kajsa Grytt gick finemang.
Därpå tog vi en öl på Folkoperan.
Sedan åkte jag till DI och gjorde en voice-over på en film som Marie Birde gör om en rymdapa som heter Boris. Det var svårt att göra det som Marie ville.
Sedan hem. Det var allt. Jag har 180 olästa mail. Förlåt, jag kommer inte hinna svara.
Nu: pizza, tv, bok, telefon, Q Magazine och kanske skivan med Jack Johnson.

Brillor?

Nån som sett ett par brillor förresten? Jag stoppade dem i kavajfickan i går på Caféet. Och sedan dansade jag. De försvann nog då. Rätt fula, men ändå. Bra att ha för att se på avstånd.

Tv-prisfestnamedropping med sås

Såklart det blev tv-prisfest. Spridda scener från Café Opera i natt:
Christine Meltzer kör snubbelhumor och luftboxas. Henrik Dorsin hänger med FC Z-Tore, de ser ut att utbyta recept. Peter Magnusson groggar med Robert Gustafsson, nära minsta baren, de ser ut att vara på väg att rulla. Olle Palmlöf är lik South Park-Timmy och hänger med Per Nunstedt, de shottar vin. TV400-gaykillen sjunger med i Kikki Danielsson-låtar. Jag bråkar med Anne Wegelius som är där med Thomas Hall. Den lilla knattetjejen i "Extra extra" kommer fram och avlägger en förolämpning. Jag fotograferas med David Hellenius av tvenne fotografer. Josefin Crafoord tycker att allt är "gulligt". Jag övertalas att sluta röka och gå mot dansgolvet av Kattis Ahlström. Annika Sundberg är glad. Peter Jihde hänger med nya tjejen och har fint skägg. Lena PH ljudar "fuck you" åt mig när hon går (eller kanske "I love you", jag minns inte vad jag skrivit om henne) sin väg med Martin Björk. Stefan Baron går före midnatt. Anders Gerdin sitter i Operabaren som värsta Tony Soprano med Cina, Gossen, Vito, Hakelius och Popova. Anders S Nilsson säger att jag pratar mycket, han har den galna blicken. Jag hälsar på Arthur Ringhart. Karro Fjällborg tjafsar med Johan Lindqvist. Jag berättar för någon i Rednex att Buck Owens är död. Olof Brundin kan inte bestämma sig för att gå eller stanna. Jag kissar mellan Bengt Magnusson och Jon Forsling. Jag vinner 10 kronor på roulette.


Lycklig på tv-pris - olycklig i morrn?

Jag är ledsen av skäl som jag inte kan redogöra för här av hänsyn till andra (och kanske tredje, fjärde och femte) part och har ingen lust att gå på Aftonbladets stora tv-prisfest i kväll trots att den alltid är rolig.
Att dricka sig lycklig fungerar ju.
Men bara i några timmar.
Och priset: dubbel olycka dagen efter. Kanske tredubbel.
Jaja. Får se. Nu ska jag iväg till studion och träffa Felix Herngren och Isobel Hadley-Kamptz & Leo Lagercrantz. Sänds kl. 22.30, TV8. Hejhej, puss puss.

SMS-roulette = masochism

I dag ringer det fortfarande personer från "dolt nummer" och frågar:
- Ursäkta vem har jag kommit till?
- Fredrik.
- Fredrik vem?
- Fredrik.
- Ok. Då har jag ringt fel.
Jag och några vänner var nämligen uttråkade och spelade sms-roulette i helgen och jag misstänker att det har med saken att göra.
Sms-roulette går till så att man byter telefon, skriver in ett meddelande på den andres telefon och sedan scrollar man i telefonboken och säger "stopp" och skickar till vem det än är.
Bland annat sklickades följande sms från min nalle:
"Låg med en kille i går. Från jobbet. Ångest".
Och det var ändå ett av de minst...barnförbjudna.
Ibland har man helt enkelt lust att sätta sig själv i klister.
Masochism tror jag det kallas.

Mellin tycker till

Och här är Lenas analys i Bladet av Eliasson.


Eliasson - en skärpt utrikesminister

Öronen värmde jag från småspikarna genom att lyssna på P1:s direktsänding från Göran Perssons presskonferens där han offentliggjorde att Jan Eliasson blir ny utrikesminister efter Laila Freivalds som sa hej och tack förra veckan.
Jag har träffat Jan Eliasson några gånger, i Washington, DC, bland annat när det var Ronald Reagans begravning.
Jag minns att han var mycket road över att bilden på mig och George W Bush var mycket större än bilden på Göran Persson och George W Bush när Persson var på besök i Vita Huset några månader tidigare.
- Tja vad är väl en statsminister mot en USA-korrespondent? sa jag.
- Givetvis, flinade Eliasson.
Han är, givetvis, en mycket skärpt man, den gamle palmepolaren. En supersmidig, råsocial diplomat som har den där avancerade förmågan att tala med bönder på bönders språk (mig) och med de lärde på latin (FN:s generalförsamling).
Han förefaller vara ett helt oantastligt val.
Men vi får se vad Lena Mellin anser om utnämningen. Hon har lite bättre koll på sånt. Kan man säga.



Mars in hell

Fy för satanigatan. Sommartid är ett idiotiskt påfund. Jag lyckades bara bita av en halvtimme i morse. Och varken DN eller Svenskan hade kommit. Och jag hade ingen mjölk till kaffet. Och händerna var iskalla hela vägen till jobbet.Och bussen kom aldrig. Och det flyger omkring små små spikar av våt iskyla i luften.
Det är mars in hell.

Nallen var aldrig borta, smarto

Ha. Jag är en sån idiot.
Kommer nån ihåg för några veckor sedan när jag hade blivit av med min mobiltelefon, gnällde över det och skaffade kontantkort etc?
Well, nyss hittade jag den. Under ett kvittokuvert på en bänk i köket.
Där hade jag lagt den.
Det hade varit klyftigt att leta lite efter den kanske.
Folk som hänger med mig borde ha på sig en t-shirt där det står "I'm with stupid".

Kompisar på resa

Kolla in Toms & Nilles mysiga, och hittills lätt debila, miamiblogg.

As I live and breathe you have killed me

Lite underlig rubbe, men här är krönika och Innelista. Nu har jag tvättid.

Sweet transamemories

Vad fan heter den där transvestit-karaoke-baren som du gillar så mycket i New York, och var ligger den? Du tog ju med mig dit en gång, men jag minnsfan inte var det var. /mike

Svar: Lucky Chengs! En gång släpade jag med mig en transaservitris hem efter stängning. Those were the days. Bara i New York, barn, bara i New York.


Sjuka människor det finns

Bortrövad i tio år, hålld fången av en skolvakt! Shit vilken "När lammen tystnar"-artad story i Pittsburgh Tribune-Review.

Morrissey har en låsning

Det slår mig att Mustafa Can ju jobbar på Drevet som övertalade en tjej att göra en porrshow inför TV4-kameran för att visa hur hemskt det är med porrshow.
Här skulle jag kunna rikta ett långt, pretentiöst, indignerat, ensidigt, pekoralistiskt, karriärsgynnande och högtravande moraliserande finger rakt tillbaka till Can men sån tur för honom att jag inte är som han. Jag är en trist liberal.
Så andas ut, Mustafa.
Jag är betydligt mer irriterad över att Morrisseys kommande Cd "Ringleader of the tormentors" inte går att spela i min dator! Jag hatar den typen av snikna copyskydd.
Moz, alla dina låtar finns ju redan på nätet - kom hit och lås upp cd:n!

Beaglass!

Fridens liljor
Har länge undrat vem som blir först att servera bea till glassen. Nu har den kommit!
I NYC såklart.
http://nymag.com/restaurants/wheretoeat/2006/15446/

Olle Kvarnsmyr, Matglad.


Svar: Mäktigt!

En gigantisk jättenapp

Haha. Vi är så mogna. Pratar vårt eget i-språk ("ciggi, ciggi", "röki, röki") och slår varandra med en jättelik godisnapp som Filip & Fredrik skickat. Nyss kastade Johan jättenappen på en lampa så att dammet yrde.
(Ta det lugnt, Halis, vi jobbar stenhårt också. Ibland.).

Doktortips anyone?

Jaha. Det här med vårdcentralen kanske var dumt av mig, nostalgiskt. Jag vill gärna tro på vårdcentralen som koncept och hade önskat att privata kliniker ínte behövts.
Men nu ringde vårdcentralen och bokade av för att läkaren blivit sjuk (läkare som blir sjuka, varför tappar jag förtroendet för såna, är jag galen? klart att risken att en läkare blir sjuk är större än att andra ska bli det eftersom läkare träffar smittsamma personer oftare...men ändå).
Nån som vet en grym läkare på Östra Söder?
(Som älskar att skriva ut piller som har varningstrianglar på burken).


Fram med grillen, fram med klockan

Det blir alltid mailstorm på oväntade inlägg. Denna gång var det den lilla sommartidsformulan.
Den slutgitliga komihåget utses härmed:
Sommartid: ställ FRAM grillen = klockan.
Vintertid: ställ TILLBAKA grillen = klockan.


Finbesök i går

Den hetaste gästen på Romeo hittills: Tomas Bodström! Justitieministern kom till dj-båset och grattade Tom Pyl på 33-årsdagen. Tjusigt va?
För övrigt flög Pylen till Miami i morse. Med Nille. Have fun, kids.


Dagens goda gärning

Hej!
Förlåt att jag stör! I brist på gästbok i ditt bloggiversum så chansar jag och mailar dig istället.
Har nämligen två biljetter till underbara the Pipettes på Street i Stockholm nu på lördag som jag måste bli av med. Är tvungen att åka bort i helgen. Vore jättesnällt om någon kunde hjälpa mig! De får dem för 250 kr (nypris 310 kr). Maila mig i så fall.
Kram och stort tack på förhand
/Lars, fattigt popsnöre
[email protected]
http://www.larsedman.com

Vems Rolex?

Otroligt märkligt: nån kom och gav mig en Rolex i går på Romeo.
Återfås mot beskrivning.

Some cracy shit

Kolla in Carola-filmen här hos Bladet! Tom älskar det.

Sommartid på söndag

Vilket håll? Här kommer ett minnestips från Ida:
Vi ser FRAM mot sommaren - vi stället klockan FRAMÅT.
Om ett halvår har vi sommaren BAKOM oss - vi ställer klockan BAKÅT.


Fläskig (havs?)abborre!

Kolla in, aset väger drygt 25 pounds! Det är nästan exakt 11, 5 kg.
Jag har respekt för stora fiskar.

Pissa med Peter

- What an honour to share bathroom with one of the greatest actors of our generation.
- Oh. Even great actors must pee, dear boy.
Den första meningen sa jag.
Den andra sa Peter O'Toole.
Det var på Waldorf-Astoria i New York. Jag och O'Toole stod vid marmorpissoaren och kissade med kukarna.
Jag minns det nu när jag ser honom spela en åldrande Casanova på SVT 1.
Det var ett av mitt livs största kissningar.

Det måste vara hjärncysta

Och nyss fick jag värsta yrseln samtidigt som ögonen började rinna extra.
Yrsel och ögontrubbel.
Hjärnblödning. Hjärnblödning, eller hur? Eller en cysta? Hjärncysta. Så är det.
Tur att jag har doktortid på fredag.
Om jag nu lever ända till fredag.
Annars vill jag tacka mamma, pappa, Marie, Anna...

Mina ögon har insjuknat!

Doctor, my eyes
tell me what is wrong.
Något är fel på mina ögon.
De är rinniga, känns svullna och ringarna under dem är svartare än någonsin.
Är det shingles?
Är det struma?
Är det döden?
Doctor, my eyes
tell me what is wrong.

Rocken tillbaka!

Sådär. Nu är Hanna här, hon som snodde min rock med nycklarna så jag blev utlåst.
Nu har jag fått tillbaka rocken. Alles gut.
Att bli av med rocken. Nästan värre än att bli av med soulen.

Bigotta murvlar om Opus Dei

Det blev Faktum, om Opus Dei.
Jag minns att Maria Schottenius förföljde dem som Expressens kulturchef för några år sedan. Jag fattade inte grejen då och jag fattar den inte efter Faktums reportage heller.
Gör du?
Tonen var inte så uppjagad som tur var. Mer småflåsig med dramatisk musik och klipp med albinomunken Silas i "Da Vinci"-koden (med Tom Hanks, oj så jag ser fram emot den!) för att koka upp lite hotstämning.
Opus Dei verkar konservativa och har en unikt sätt att praktisera sin religion. Och deras informationschef Denis Searby var som en parodi på en pressad, mediadålig frikyrkoman - antagligen svårt trött på bigotta journalister med tunnelseende som med alla medel vill bekräfta en förutsatt bild och få ett skandalscoop - som inte lyckades förklara att tro får man göra som man vill.
Men det var allt.
Om nån skriver regler som inte är öppna för folk som inte förstår att läsa dem - jaha än sen?
Om nån vill piska sig för att bli lycklig - please go ahead, boy.
Om nån vill använda kastolska nitbälten för bli fri via smärta - kör på bara!
Jag skulle vilja använda ordet moralpanik, men det är ett ord som används för mycket av folk som faktiskt har moralpanik utan att förstå att de har det, så det går ju inte. Men ni hajjar.
Förståelse och acceptans.
Speciellt för sånt som är udda. Udda på riktigt. Inte lite lagom trevligt Di Leva-udda.
Förståelse och acceptans.
Det är storhet.
Det borde vara religion.

Läget just nu bara

I morgon ska jag vakna med en Camilla. Eller "vakna". För hon ska komma hit och låtsas vakna här.
Låter det underligt? Mm. Men en morgon sänds uppvaknandet i "Morgonpasset" i P3 och då torde allt stå klart.
Nu: "Kronprinsessan". Kanske har den tagit sig. Eller Faktum.
Sedan: Q som har Dylanspecial, Morrissey-recension och Paul Weller-jätteintervju. Kan bli en ok kväll.

För alla oss sexåringar,,

...är det här är ju väldans kul.

Postal Service med collegetröja

Två ting jag skulle vilja ha just nu:
1. Den nya Postal Service-singeln. Var finns den?
2. Min gamla Duffers-collegetröja som jag köpte med Jens i London. Var finns den? (Den kan vara på vinden, men jag kan också ha slängt den).
Men jag har inget av det. Skit.
I den bästa konstiga världar skulle Posten nu komma hit med min gamla Dufferströja.
Vad konstigt det skulle vara.

Apocalypto!

Spännande. Mel Gibson håller på med en ny film, skriver Time. Det verkar vara lite fundamentalistrulle över den också.
Inte för att jag är emot Gibsons rätt att ha sina åsikter. Jag är för allas smak. Opus Dei, Livets Ord, Scientologer, kommunister, moderater, kristna, muslimer, nihilister, sexister, manshatare, hårdrockare, folkpartister, feminister, marxister, muslimer, apokalyptiker, vegetarianer, Scheike-anhängare, Frimurare, fruktarianer, Rastafaris, South Park-anhängare, anarkister, cykelledsanhängare, trädkramare, lajvare…nu kommer jag visst inte på nåt mer.
Folk får välja att vara vad de vill.

Love, love, love

Kärlek, det är förstås bara kärlek som verkligen betyder nånting.
Inte lön, inte jobb, inte berömmelse, inte "Notting Hill" på TV3 (inte "The Score" på TV4 heller), inte....eh, VIP-kort (jag har inga VIP-kort), inte, hm, pensionsförsäkringar, inte LCD-skärmar, inte Kvarnen.
Kärlek.
Möjligtvis efter hälsan.
Jag tror att jag ska bli hippie.
Fast bättre klädd.

Jag vill ha en snickarlady!

Skit. Nu har jag lyckats sabba den underligt avancerade kökshandukshållaren som kom med lägenheten (han som bodde här tidigare verkar ha varit en fixare). Och det finurliga belysningen i skåpet har slutat funka sen nåt halvår och jag vet inte hur man bänder upp lamphållarna. Och telefonjacket är fortfarande löst. Och jag har ingen hatthylla.
Jag får aldrig nåt sånt gjort.
Jag vill bli ihop med en snickare.
Varför finns det så ont om kvinnliga snickare?
Mitt ex var rätt duktig på sånt här, hemma hos sig i alla fall, men hon är ju just...mitt ex. Skit.


Härskarteknik!

Och just det: Fett med kredd till TV4 för att de ringer upp mig så att jag fick svara i sändning. Ambitiöst och ärligt gjort. Och bra tv också!
Och några mailare påminner mig om att tuffe Özz Nujen snyftade "härskarteknik" som värsta Alexandra Dahlström när jag gav honom svar på tal.
Det skulle jag kunna raljera mycket kring men jag vet själv att det är mycket svårare att vara tuff mot nån som faktiskt är med än mot nån som bara ligger i en säng och tittar på tv. Så det tänker jag inte göra. Jag har också sagt pinsamma saker i tv, usch ja. Och i morgon kl 22.30 på TV8 lär det hända igen...

Jag - en superond massmördare!

How bizarre. Tv-väckning kl 09.30 och det första jag hör sömndrucken och seg (kunde inte sova i natt, inte förrän vid 4 eller så, jag borde fan gått på den där schlagerfesten) var att jag blev kallad Hitler (eller om jag var Stalin) av en arg komiker på Nyhetsmorgon i TV4.
Hitler och Stalin alltså!
Det är…kraftigt.
De flesta människor lär gå igenom hela livet utan att få tillfälle att uppleva en sådan söndagsmorgon. Jag kan berätta: det gör inte ont, det är roligt. Bisarro!


Streets of New York!

Skivor köpta på Pet Sounds: Donald Fagen: "Morph the cat". John Stewart: "The day the river sang". Kris Kristofferson: "This old road". Willie Nile: "Streets of New York".
Filmer sedda på Bioplataset. "V för Vendetta" (bra).

Krönne & Reginas walk-out

Här är min Cliff Barnes-krönika och Innelistan och om du klickar här och scrollar ner lite kan du titta på när Regina Lund lämnade mig i panik mitt under Studio Virren-intervjun. Men sedan insåg Regina att det bandades live och kom tillbaka.

Tvättidmiss

Bjurre messade i natt efter besök på Dan Mclusky's:
Du har rätt. Världens bästa är det ju inte - och själva plejset har changserat. Eller så är det bara du som saknas.
Det var väl fint?
För övrigt: jag hade tvättid i går kväll, tydligen, och inte alls nu som jag trodde. Skit.
På P1 talar de på temat "Sveriges viktigaste opinionsbildare under 1900-talet". Bertil Ohlin kom tvåa, och före Tage Erlander! enligt statsvetare Tommy Möller. Där ser man.

Benny dissar New York-Mama Mia

Jag får lust att tipsa Page 6 i New York Post om Gunilla Backmans citat till Lasse Bengtsson i morse. Benny Andersson hade sett "Mama Mia" i New York, enligt Backman.
- Benny sa att den inte var hälften så bra som i Stockholm.
Oops. Det skulle de inte gilla att höra på Broadway. Men Richard Johnson skulle älska att skriva det. Synd att han inte kan svenska.

Bjurre bland punkare och lyxbiff i Austin

Och så ringde en annan kär vän, Bjurre, från av alla platser Austin. Den jäveln. Som av en slump skrev jag om honom i krönikan i morgon.
I kväll har han bord på Dan Mclusky's på 6th Street. Vi brukar säga att där serveras världens bästa biffar, det är inte helt sant men de är fina.
Vi har suttit där några gånger. Ofta efter att ha inlett med en eller ett par baljor Dry Martini på The Driscill. Men Per bor på Omni den här gången.
Jag gnällberättade att jag var på Ica på väg hem från jobbet och att folk stirrade och viskade och tror att jag inte märker det. Och det är ju extra jobbigt när jag bara handlade massa skitmat. Grillad kyckling, ostbågar och Coca-Cola och pepparsalami vill man ju inte tas på bar gärning med.
- Haha. Kan du inte få ett paranoit utbrott? föreslog Bjurre. Börja skrika inne på Ica: SLUTA STIRRA ERA JÄVLAR! SLUTA STIRRA!
Det vore onekligen roligt.
Sen sa jag att Jason Collett spelar i Austin i morgon.
- Och vem är det?
- En Broken Social Scene-man.
- Broken Social Scene låter inte som du.
- Vet inte men solo är det typ pianorock.
- Jahaja. Well. Det är fullt med punkare på gatorna här.
- Usch fy, ja, jag vet hur det är under South by Southwest. Är fan glad att inte vara där ändå.
- Jo. Det är bättre annars. Men Dan Muclysky's, Virtanen, Dan Maclusky's, säger Per pockande med vår patenterade Leif-Åke Josefsson-röst.
Dan Maclusky's. The Driscill.
Den jäveln.
Well. Ta hand om Austin, Bjurre, ta hand om Austin.

Snuskchock i dokusåporna!

Jessika och jag simultantittade på "Big brother" via telefon. Jessika var nästan på-riktigt-upprörd över bristen på hygien i de svenska dokusåporna.
De står faktiskt och duschar med underkläderna på.
- Jag menar, att de har sex blir vi inte upprörd över. Snarare fungerar det som antabus. Men hygienen, Fredrik, hygienen. Upprörande. Du borde skriva en krönika om att det är ett hot mot ungdomarnas folkhälsa!
- Snuskchock. Men varför skriver inte du den krönikan?
- Men nu sa jag ju åt dig att göra det.
- Hm.
Och så babblade vi på i en halvtimme till om bara snäppet klyftigare saker. Som detta:
- Jag gör mitt eget kinderägg! En bit mjölkchoklad, en bit vit choklad. Jag är så booooored.
Jessika gör alltså sitt eget kinderägg. Jag sitter och bloggar. Det är fredagkväll.
Vi ska försöka ses i morgon. Jessika är bäst. Och snällast.


Schlageryra!

Det är verkligen schlageryra här på redaktionen (alltså Aftonbladets nöjesredaktion, jag har varit här i dag). Kicki har just nu möte med sex tusen reportrar (6000!) som ska täcka in allt vid genrepet i kväll och på finalen i morgon. Inget får missas!
Jag sitter mest och tänker på Cliff Barnes.
Mer om det i morgon.


Love generation - kräkmedel i VM?

Hjälp, hjälp, snälla, säg att ryktet inte är sant!
"Love jävla generation" med Bob jävla Sinclair får inte vara den officiella fotbolls-VM-låten!
Det finns ingen låt jag avskyr mer. Varenda gång det enfaldiga fanskapet dänger igång på radion blir jag illamående och överväger att bojkotta P3 som spelar den så absurt ofta.
Säg att det inte är sant.
Snälla säg att det inte är sant.
Inte en enda plats i världen kommer det gå att gömma sig för den om den blir VM-låt.
Möjligtvis Nordpolen. Jag får flytta till Nordpolen.
Vill. Inte. Flytta.Till. Nordpolen.

SMS från AD-Hanna:

"Gud så dåligt det blev me din rock, jag var helt säker på att det var Fredriks och kände mig skitschysst som tog med den till Spyan".
Det finns så många frågor om detta som jag skulle kunna ställa till Hanna.
Men jag släpper det.
Jag är en mycket förlåtande och fin människa, eller hur?
Frågan är: ska jag tvinga henne betala låssmeden?
Vad säger ni? Vad säger Hanna? Kommer hon att erbjuda sig självmant?
Spännande.


Oklyftiga NG-gangstas

Nu ringde Annie på Nöjesguiden.
- Eh, du. Vi har din rock.
- Jahaja.
- Det var Hanna som tog den.
- Jaha.
- Hon trodde det var Fredrik Wikingssons.
- Jahaja. Du inser att AD-Hanna kommer att få leverera den personligen till mig?
- Och gå ner på knä. Ja.

Mardröm utan nycklar

Extremsuccé på Romeo.
Sedan: en mardröm.
Nån bestämde sig tydligen för att gå iväg med min rock medan jag spelade.
Med nycklar i.
Och extranycklar som Hagis skulle ha.
Inte roligt att vara strandad mitt i natten utan tillgång till hem.
Två låssmeder jobbade i en över en timme med att borra upp låsen.
Nyss kom jag in.
Jag har bra dörrar.
Eller hade.
Pris: 2390:-.

Rullar ner mot Riche

Belinda Olsson-programmet i kväll blev fab. Heavy & kul.
Nu har jag plockat Romeo-skivor. Tom är sjuk. Stackarn. Trist. Det blir lite annorlunda i kväll. I princip fläskfilépiano men kanske lämnar jag våra strikta renhetsregler en del. Just for one night.
Så nu: Riche.

Två löften.

Två löften jag inte kommer att hålla:
1. Jag ska vara nykter i helgen.
2. Jag ska börja skryta mer.

10 sekunder på redaktionen

Studio Virtanen-redaktionen just exakt nu:
Richard kliar sig i skägget och surfar. Jonna säger "det vore jäkligt coolt". Johan skrattar åt ett skämt (som faktiskt jag drog, som inte riktigt var ett skämt men som hade punchlinen "och hur mycket får den väga?"). Ida syns inte bakom den jättelika skärmen, jag antar att hon mejlar en Primal Scream-låt med yousendit. Max har sin tjejs bror här, lillebror hoppas jag, annars är det dirrty.
Tess säger att jag är 8, 5 år gammal.


Ett hus vid havet, någon?

Bjurre ringde från Manhattan.
Han satt på St Patrick's Cathedrals trappa, där vi suttit på många gånger, det var soligt i New York och han verkade äta glass.
Jag sa att allt var vidrigt, kallt, fuktigt, blött, saggigt, fult, eländigt, pissigt och beige här.
Mars.
Joru, sa Bjurre.
Joru, sa jag.
Lite stressad nu, sa jag.
Förstår, sa han.
Sen mejlade jag Manu i Sevilla.
Jag funderar på att hyra nåt ställe där i sommar. I garanterad värme.
Vad ska jag annars göra i sommar?
Underligt nog tror jag att Manu jobbar som mäklare där nuförtiden. Senast vi hördes gjorde hon det.
Det vore ypperligt. Då borde hon kunna fixa.
Jag får se om hon svarar.
Tusen eldar betyder hennes efternamn på svenska.
Det är väl vackert?
Fast kanske borde jag hyra nåt i Sverige.
Var?
Kan jag använda bloggen till en kontaktannons?
Eller mäklarannons menar jag.
Haha. Var det där freudianskt? Nä. Nå.
Alltså, sökes:
Hus nära havet.
Nånstans fint.
Gärna med röda knutar.
En lägenhet kan fungera också.
Marstrand kanske? Marstrand verkar stiligt.
Österlen? Gotland? Vad finns det mer? Roslagen? Öland? Vänern?
Svar till
Semestersugen.

Hjäääääälp excellaaaaaaaaaance

Jag tittar på "Top dog" (nej fråga inte) och upp dyker reklamen för Lindt excellence.
Eller, som slajmgubben med slajmrösten säger: Lindt excellaaaaaaaance.
Jag blir gaaaaaalen av det.
Jag har gnällt över detta förr va? Det känns så.
Vi ska aldrig aldrig köpa Lindt excellaaaaaaaance. Ok?
Vi är inte helgalna hemmafruar i Gubbängen som tycker att Lindt excellaaaaaance är tjuuuuuuusigt!
Ok?
(Fast jag blir sugen, det blir jag. Jag är mer än tokig i choklad. Kanske borde jag bli hemmafru? Kanske borde jag börja röka gulblend. Det vore najs. Bara sitta och äta excellaaaaaaaaance hela kvällarna och känna att det är lyxxxxxxiiiiigt...)

Get this party started

"Jag är rädd".
"Det här är läskigt".
"Det ser inte ut som vanligt".
Så sa Tess (projektledare) lite ynkligt när hon fick kvällens manus.
Anledning: det fanns nästan inget manus.

Halva säsongen har snart gått, alltfler tittar, men det är dags att skaka lite liv i Studio Virtanen, eller hur?
Jag ska till och med stå upp i studion! Och prata i kameran! Utan manus! Det är svårare än man kan tro utan studiopublik.
Spännande.

Spies like us

Jag har ägnat hela förmiddagen åt att hårdgrillas av "Folktoppen" i SVT. Om vad: hemligt!
Jag fick till och med skriva under ett tystnadskontrakt. Lite KGB sådär. Spännande, eller hur?

Jag drömde in nio rätt

Jag hade en lustig dröm i morse. Att jag vann 1000 000 på Stryktipset.
Det var antagligen en svårtippad omgång eftersom det räckte med nio rätt för att vinna en miljon. Och det var bara jag som fick in nio rätt.
Svår omgång - flest rätt. Moi.
Undrar vad det betyder.
(Ingenting förstås, men ändå.)


Måndagkväll; en liten skärva liv

Nu sätter jag mig här igen. Framför datorn alltså. Det var typ 136 mail sedan jag kollade aftonbladetmailen i går eftermiddag. Inte så många ändå. De allra flesta pressmeddelanden. (Förlåt, du i Jönköping som skickade en länk till ditt indieband. Jag orkar inte klicka på din länk. Förlåt igen). Dessutom runt 400 mailinglistamail. Markerade nästan allt som "läst" utan att läsa. Orkar icke.
Borde ringa massa vänner och familj som jag försummar.
Jag sätter mig vid datorn och skriver denna blogg.
Varför?
Jag vågar inte alls skriva nåt av substans ändå nu.
Tid saknas. Och mod.
Mod går, och kommer, i vågor.
Ändå skriver jag detta.
Varför?
För att du läser.
Några fakta: Jag är just hemkommen från ett jobbmöte efter jobbet. På mötet åts hämtsushi. Aktuellt är på teven men jag lyssnar inte. Det luktar nåt lätt fränt i köket men jag fattar inte vad det är. Jag borde byta påslakan. Jag borde plocka lite ordning här. Jag borde dela livet med någon. Jag borde se till att kläderna på stolen i sovrummet inte bara ligger ligger i en stor hög på stolen. Jag borde köpa kaffe.
Ute på gatan gäller det att gå försiktigt.
Det är lite halt.

Melankoli.

Peter Englund skriver om melankoli på sin blogg efter ett möte med Svenska Akademien i torsdags. Läs det, visst har han rätt?
Den svåra, men fina, gamla Sherlock Holmska melankolin har gått förlorad till den hårdare, oglammigare depressionen.
Det är dags att återlansera melankolin.
Om man nu ändå inte kan vara lycklig.

Hihi

Redaktionen uppskattar "min hembakta flätade vetelängd".
Jag tar åt mig äran för att ha bakat den.
Jag glänser således i lånta fjädrar.
Jag är keff.

När var jag som mest rädd att dö?

Jag blev nyss uppringd av Slitz, de ville att jag skulle vara med "i en liten enkät". Visst, sa jag. Och så visade sig vara såna där sjukt svåra frågor som "när gjorde du bort sig som allra mest" och "när var du som räddast för att dö?".
Det är ju såna där gigantiska frågor som man behöver en vecka fundera på. Så jag tror att reportern tyckte att mina snabba telefonsvar var sega.
Martin Timell hade säkert hävt ur sig nåt i stil med "när jag var nära att ramla ner för en klippa på Sicilien räddades jag av en sherpa som gått vilse från TIbet" vilket är ett ickesvar som kanske låter bra men som inte är bra.
Jag borde mediatränas. Vore jag ett proffs skulle jag ju i förväg komma på massa sköna oneliners till dem som intervjuar mig för "Olyckligt kär i ingen speciell" i maj.
Jag borde kanske ringa mediatränaren Paul Ronge. I alla fall om jag vill ha 90-talstips. Eller Bindefeld, samma sak där. 90-tal. Finns det inga moderna pr-människor?

Och när jag ställde den frågan slog en ännu större fråga mig: finns det några moderna människor?

Update, mitt liv sen senaste inlägget kolon

Efter en utsökt brunch på ställe som heter Soho i Göteborg blev det nästan tre timmars sovande på X2000 trots att en dam envisades med att gapa i teleon såfort det fanns täckning. Därpå direkt till 30-årssmörgåstårta hos Maggie, jag åt massor med smörgåstårta, den var smaskig, och sedan "Six feet under" och lite "Hannibal" (det är roligt när Athony Hoklins äter Ray Liottas hjärna), sedan sömn, sedan sov jag ända till nio (hade gärna sovit ännu längre), sedan hit till jobbet med en taxichaufför som inte hittade till Luma Parksvägen och nu har vi haft ett lätt försenat morgonmöte och nu är det dags att ösa på rejält och förbereda inför kvällens gäst Peter Englund.
Jag hade med mig en maggiebakad vetelängd till redaktionen. Den ska fikas i eftermiddag.


Vilken stad!

Uhuuu. Det blev som väntat: göteborgsdekadent. Det blir ju alltid det här. Och det blev indiefester istället för Melodifestivalfester. Bland annat ett ställe som heter Uppåt framåt som var förtjusande. Men sen var det efterfest på, tror jag, Rickard Engfors rum. Jag berättar om det nån annan gång. Kanske. I dag är jag sannerligen inte i toppform. Uhu. Stackars mig, Göteborg.

Hagmans nattgästblogg

Sedär. Nu har Hagis kommit hit och han berättade att han givetvis var på en indieeefterfest i en grandios göteborgsvåning i natt och säger lustigt att "att en ny form av gästbok har tydligen uppkommit": bloggen. Och han skrev i den.

Belfrage! Hjörne! Vasaparken!

Underbart.
Alla mina drömmar om göteborgsporr var inte vackra nog.
Här är staden där verkligheten slår drömmen.
För på Park Aveny hotell, som numera heter Elite Plaza, åts det powerluncher åt alla håll. Göteborgs Riche fast med magnifik bearnasisås, eller kanske snarare Göteborgs kusin till Baltazar i New York. Med schackrutigt golv och blå ostron. Och en vacker servitör med slirigt hår och tonade guldglasögon.
I alla fall: Peter Hjörne! Mediapampen numero uno! Göteborgs enmansbonnier! Han satt vid bordet bredvid. Han bar skjorta under lamullströjan. Casual och rårikfräsch.
Och dröm lite med mig nu, dröm lite, dröm lite, men det är sant, för vad som händer sen är att Fredrik Belfrage kommer dit! FREDRIK BELFRAGE! Som Ingvar Oldsberg minus dekadens.
De - Hjörne och Belfrage! - drack rödvin och pratade om saker som jag givetvis aldrig skulle avslöja eftersom tjyvlyssning är lusigt.
Magiskt överklassgöteborgswanch, verkligen.
Göteborg. Det är skiten.
På väg till hotellet sken Håkan Hellströms vasapark av vit snö, gul sol och varma förväntningar av den första vårens brajbrasa.

Nu får det vara sluttjatat om gubb

Här, Innelista och krönika om gubbrock. Dessvärre har alla fetningar och kursiveringar osv försvunnit på vägen från papper till internet.
Det är papperstidningar man ska ha. Ska ut och köpa såna nu. Och äta bea med herr Herman.

Monty hos Lantz!

Haha, Montt Mardié är med i Lantz i P3, och Annika Lantz säger att Hans Rosenfeldt introducerade henne till Monty, och Monty säger att han och Rosen träffades i mitt tv-program, och sedan säger Annika Lantz exakt det jag sa om Montys Håkan/Dexys-meta-cover "Come on Eileen"/"Kom igen Lena" till Rosen.
Så går det runt i Mediasverige!
Lite som att en fjärils vingslag i Kina kan starta ett storm i ett vattenglas i Uppsala, eller hur man nu brukar säga...

Dagens internhumorcitat:

"Det där gillar du va."

I morgon..

...blir det Göteborg.
Jag gillar Göteborg. Jag önskar att gamla Feskekörka/Känn ingen sorg-krönikan från våren 2002 fanns kvar på nätet. När Hagis och jag träffade Markus Birro och drack öl på Avenyn. Det var Göteborg overload.

Lösa anteckningar, Ronnie

Varsågoda. Här är random, felstavade notes från samtal nyss med Ronnie Sandahl, gäst i Studio Virtanen i kväll:
Är du nöjd med livet. Becksvart. De tror att livet är slut. Sveriges främsta krönikör ochy en av de största författarna. Film och dramatik. Håkan. Alf. I Streron Popsicle, Elvis Costello, U2. Broder Daniel. Håkan. Ed Harcoutrt. Svensk recensentrock. Mig, Mats Olsson och Per Bjurman. Jag ville hellre bli rockjournalist än musiker. Nånting man saknar. Boken handlar om kärlek. Ungdomskärleken var det nära med. Hon låtsas att hon inte vet attd et är hon. Stilfull o överlägsen mot mig. -Medvetet sabbat Man måste vårda sina nederlag. Skulle jag bli jättelycklig rädd att helbvete som skribent. Det är ändå det som är det voiktiga. 4 unga män på en förfest. Gazaremsan. Falköping. Akt 1. Akt 2 på Terassen. Generationsroman. Cecilia Hagen. Mats Olsson. Per Hagman. Linda Skugge. Sigge Eklund. Jan-Olov Andersson. Håkan Nesser. Ulf Lundell. Andres Lokko.

Trasknas

Undrar varför jag skriver detta. Bloggen är sönder. Inte ett enda inlägg på 24 timmar har kommit in här. La-dee-da-daa-daa.

Romeo revisisted!

"Got my mind set on you" med George Harrison och då exploderade Romeo på Riche, det kanske låter underligt men med Tom Pyl-begåvning går det att koka upp en sådan värme att en väl vald låt vid exakt rätt tidpunkt kan innebära att det börjar koka. 100 grader.
Det var en klassisk innerstadsstockholmsonsdag. Folk som var där: Lova, Emelie, Sahara-Maria, Anna, Snygg-Sigge, Hansi, Erika, Carl M, Mackan, Leo, ZTV-Malin, Aaaron, Gurra, stil-Marcus, Lina, Karin Ström, Camilla, Snygg-Kalle, Kalle, Viggo, nån som hette Johanna, Maggie, Magnus och...äsch jag är så dålig på namn...och ansikten. Massa folk. Och en urhet blond tjej gick ner på knä och kysste mina dojjor för att jag spelade "Suspicious minds"! Så är det på Romeo, everybody in town is a gubbrocker.

Göttlaborg!

Som det ser ut nu: Melodifestival & Feskekörka i helgen.
Det är trots allt underbart att åka tåg.
"Långsamt älskling, långsamt, långt och länge, på ett långsamt tåg",
som Plura uttryckte saken.

Transplantation - vägen till lycka?

- Du borde byta lever eller nåt annat vitalt organ så att du blir lite tacksam över allt du har!
Så röt Tess nyss
efter att jag gnällt över mitt värdelösa liv
som vanligt.


Bob i Roskilde - jag är där redan!

Yes! Yes! Yes! Bob Dylan till Roskilde. Och Morrissey (som kallades "Morajsäj" i P3 i förrgår) klar sedan länge! Och dessutom: Guns n' Roses som tillbehör. Och som extra sås: Kanye West.
Ni kommer hitta mig där, lätt.
Med Kalle, Tom och Stefan hoppas jag. Och Håkan förstås, ständigt skrivande en stänkare nära deadline.

"Nu skiter jag i allt och blir gravid"

Svensk musik:
Holy Madre. Ida här på jobbet tipsade om att det ju är Johan Borgerts band. Borgert var en begåvad indiekille från Uppsala som jag tappade kollen på när jag flyttade utomlands och nästan hade glömt bort.
Nu är jag glad att ha fått kontakt med hans musik igen. Holy Madre kommer absolut spelas på Romeo i kväll. Utsökt svensk ung semiskramlig gubbrock.
Spelas kommer även Philis "Nu skiter jag i allt och blir gravid" att göra. Smågråtande lo-fi-rock, lite som Olle Ljungström fast mer livstrött, från nya skivbolaget Svedjebruk.
Philis var förr i tiden programchef på ZTV (och senare hallåachef på TV4!) och nu gör han en så här hudlös skiva. Modigt.
Eskobars "Persona gone missing" kommer inte att spelas på Romeo.

Just nu-resans svaga sida

Se där. Det visade sig att "Just nu"-biljetter på SJ inte går att avboka färre än sju dagar före avresa. Man lär sig nåt nytt ibland. Så 1651 kr redan i sjön. Kanske blir Göteborg ändå. Eller inte.
Stay tuned för den spännande upplösningen - same batblogg, same batchannel!

Carola eller inte Carola? Det är frågan.

- Va? Ska du åka till MELODIFESTIVALEN? I GÖTEBORG? Utan att du behöver? Du ska inte jobba eller så? Du bara åker dit ändå?
Lisa var chockerad efter att jag berättat om mina helgplaner.
- Ja, du är helt bananas, instämmer Johan.
Jonna undrar också vad jag pysslar med.
- För de pengarna får du ju en shyst weekend i London! Inte "Lilla London".
Och hon har rätt. Bortåt 5 000 spänn bara i resa/boende är inte okej bara för att hänga runt lite med Vito, Dan, Carola, Nuno, Björn, Markus och alla andra på Melodifestivalen. De jobbar ju dessutom medan jag bara lallar.
Dessutom missar jag The Concretes releasefest på fredag här i stan. Och Maggies 30-årssmörgåstårta på söndag.
Jag tror jag avbokar.
Fast det skulle ju vara roligt att besöka Feskekörka med Hagis som också råkar vara i Götet för att spela italodisko. Vi har en fin Feskekörkatradition.
Dessa bekymmer.
Dessa bekymmer.

Promoblogg: Romeo i morgon!

ROMEO IV - en eld i kväll
"Natalia" med Van Morrison har inte spelats på Romeo ännu och den är en av sångerna som kommer att höja kärleksfaktorn ytterligare ett mikrovågssnäpp för vi tror att det är möjligt, det borde vara möjligt, även om det var topp tunnor rasande trevligt och kärleksfullt redan förra onsdagen, så trevligt att en känd popstjärna gick in i en vägg och en berömd mediafigur kysste en fotomodell från Italien medan hela baren ylade ett femstämmigt "Hallelujah".
Vi tänker skamlöst utnyttja "Natalia" för att höja kärleksfaktorn ytterligare, och vi tänker köra samma trix med med James Taylors "Carolina in my mind", och vi tänker tända en eld med Bob Segers "Hollywood nights" och när det blir sent...när det blir sent kommer Marc Almond att sjunga "Jacky" och allt kommer att bli så bra så bra, så varmt, så varmt, så vackert, så vackert.

Med vänlig hälsning,
Fredrik Virtanen & Tom Pyl
Festtraktörer

Romeo.
Onsdagar.
Lilla Baren på Riche mellan 22 och 02.
Fri entré.

Mobilinfo: gamla numret gäller igen!

Okej så vänner, nu gäller mitt gamla vanliga nummer igen!
(Min blogg börjar påminna om Martin Luuks bok "Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer"...).

Pohlman, kom tillbaka!

- Nädu. Det är alldeles för kallt. Du får ringa nån och fixa det här, säger jag.
- Vadå? säger Richard.
- Ja du är ju ansvarig för vädret.
- Jo jag vet. Men jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag har alltid sagt det: Ända sen John Pohlman slutade har allt gått åt helvete.


Gubbar på taket

Nu går två karlar på taket mittemot, sjätte våningen, längst ute på kanten, med spade, och skyflar snö.
Det är alltid lika imponerande att se.
De har en skyddslina.
Jag skulle inte gå vid en kant mer än två meter upp om jag så var kedjad vid den där lyftkranen som står på skatteskrapans tak.
Riktiga karlar är de.

Nalle & BWO-Bard

Info 1: Folk trodde att jag önskade mess från folk efter mitt inlägg om att så otippat få messade. Så det började rasa in mess, jösses! Från Polen bland annat! Förlåt att jag inte hinner svara (plus att om jag gjorde det skulle kontanktkortspengarna ta slut pronto). Men tack.
2. Alexander Bard-intervjun gick utmärkt. Det spelade ingen större roll att jag var seg med en sån leveransmaskin som Axel är. Titta sen. 22.30, TV8.


Kicki rular!

Vafaaan!...jag vann inte alls Oscarsbettingen på nöjet. Här är resultatet:
Kicki Pousette 19
Andrev Bergström 15
Klas Lindberg 14
Jens Peterson 14
Fredrik Virtanen 13
Christina Gaki Lindestrand 12
Gossen 12
Martin Peterson 12
Helena Mastberg 11
Karin Lindstedt 11
Dan Panas 9
Peter Ottsjö 8
Anna Bolander Strömberg 7
Björn Solfors 7

Angående nallen

Många undrar men nej, faktiskt inte så många har hört av sig trots att jag la ut mitt nallenummer. Några som ringer och lägger på (7-åringar?), någon som messar och frågar "vem är du, du messade mig hela natten i natt" (eller hur! eller, hm, har nån hackat mitt nummer? hjälp! kan sånt ske? nä va?), och några som messar nåt snällt bara (rart).
Men inte så många alltså.
Fast jag saknar min riktiga nalle. Och mitt nummer. Om allt går bra har jag det i morgon igen.


Bard vs tröggrötig programledare!

Mååååååndag och jag är så seeeeeeeeeg.
Inte så där hopplöst ågrendeppig som man kan vara efter för mycket lättsamhet och dekadens en helg utan mer bara tröööööööööög och seeeeeeeeeg i pallet.
Och i kväll ska jag intervjua Alexander Bard i tv. Dålig tajming! Axel är så sjuuuukt smart och när man träffar nån som är så sjukt smart vill man ju inte vara helt gegggrötig i skallen, eller hur?
Kanske kan jag bara läsa högt ur Fredrik Strages fantastiska intervju med Barden från Dagen Nyheters På Stan-bilaga från i fredags? Och liksom bara fråga trögt: "öh, nåt du vill tillägga till det här...?" Hihi.

Wilson, dagens Store Gatsby

"The Bellringer" med Danny George Wilson är dagens låt.

Mer mobilstrul!

Konstig grej med mitt kontantkort: alla samtal kommer från "dolt nummer". Även från nummer jag har i telefonboken.
Så nu vet ni varför jag inte svarar eller ringer upp!


Vasaloppet!

Det här med att man får veta hur mycket och hur fort hjärtat slår är tufft. Är det en ny grej?

Mitt nya kontantkortnummer

073-0710481.

Studio Virren-klipp

Här finns skoj klipp från Studio Virtanen!
(Och joho, mobilen är verkligen SNODD. Folk säger att personer svarat o lagt på. Trist.)


Inga Håkan-bilder!

Extra irriterande: det fanns bilder på Plura & Håkan Hellström i den där mobilen! De skulle funnits här på bloggen nu. Ihop med en text som finns i mobilen också.
Men allt är borta. Grrr.
Håkan dök nämligen upp och sjöng med Plura & Carla på Tantogården i går, såväl "Konfettiregn" som "Gatan fram" som "Pojkar, pojkar, pojkar" och något mer.
Det var förtjusande. Håkans bebbe var med också. Bebben hade stora skyddslurar för öronen. Väldigt sött.

Viktig info till vänner - på riktigt!

Å nej. Nån har snott min mobil. (Det är så man brukar säga va?). Den är borta. Ååå.
Jag tror aldrig det har hänt mig förr. Helt naken känns jag.
Så alltså, ring mig hem om det är nåt. Eller mejla.

HC Z, Mattsson o mer

Dagens krönika om heta "FC Z" och Innelistan.

Avd viktig info

Grej: Jag hade aldrig tänkt på hur lik Lindarw-schlagerlåten som går "Jag vill leva la dolce vita" är Felize Navidad-låten som går "I wanna wish you a merry christmas" förrän jag hörde Blossom Tainton sjunga den.
Spännande, oerhört spännande.

Mini-Eldkvarnkväll!

Enligt vittnen var PSB "lika svennigt igen, fullt av 'Efterlyst'-researchers och andra grå existenser i mediacirkusens utmarker, tredje vågen av kollmänniskor".
Haha.
Så istället blir det: Plura & Carla på Tanto.
Gud så gubbig jag är.
Men inte så gubbig att jag sitter hemma och hör Robert Gustafsson sjunga "Do you wanna dance" i "Så ska det låta" medan Peter Settman shakar sitt ass, ehuru trivsamt.

Fredagkväll med hjärtat...

Helg! Och inga planer mer än vaga vaga slika på att gå förbi PSB nu på väg hem. Men jag bojkottar ju PSB, eller hur var det nu? Kanske inte, men skulle samma kaos upprepa sig även nu så vore jag ju helt prinicipiellt tvungen att bojkotta. Vågar jag chansa på det?
Hm. Såna problem jag har.

En orädd poet

Kolla in, Jenny Morellis blogg.

Bjurre och stjärnorna

Sjuuukt stort. Per Bjurman sitter JUST nu i Las Vegas och spelar roulette med Robert Iller - Tony Sporanos son AJ!
Han är en high roller, Bjurre.

PSB-mail

Hej!
Jag kan förstå din frustration med PSB, med tanke på att det förmodligen delvis är din förtjänst att det är tjockt med folk där.
Samtidigt tycker jag någonstans att det är sunt att alla behandlas lika i dessa tider av elitprat. Men visst, jag vinner på det, du förlorar.
Trevlig helg!
Tomas


Svar: Exakt! MIN förtjänst. ÄNDÅ förlorar JAG. Demokrati och rättvisa, asså, känns plötsligt väldigt förlegat...

PSB - inte Söders PA:s trots allt?

Nej, en grej till, ett gnäll.
PSB. Jag ska sluta hajpa PSB! För kolla in tacken:
Vi drog dit o skulle ta bärs efter jobbet. Fullt i baren med folk som varken varit på Hannas eller som var på gamla Pet Sounds Bar. Tyckte mig se han söta Nathanael på Faktum i SVT och massa underligt vanliga människor som läst att det var hett. Ingen musik heller. Men stökigt.
Och matplats kunde vi inte få! Fullt. Fanns bord "klockan 9". Klockan var strax efter 18!
Tja, hum, vad ska jag säga om detta lyxproblem...
Kanske:
På PA & Co lyckas de alltid hitta ett bord till stammisar och gäster som uppskattas extra.
But it ain't me babe...

Freedom Tower 2010!

Å vad jag saknar New York.

Kapten Klänning!

Intressant. En brandchef i USA har bytt kön, enligt en tv-kanal däröver. Sånt hör man inte så ofta om.

Svennar leker helst med svennar

Fadde Darwich säger till Ronnie och Claes på Bladet att invandrare inte är poppis på krogarna. Nähä. Stoppa pressarna liksom! Men det är bra att det blir sagt.
Vi svennar hänger helst med svennar. Det är fan pinsamt.

Vi borde förbjudas att komma in på nattklubbar när vi åker på semester till Marocko.


Ocharmiga Google

Jag är inte så förtjust i Microsoft utan att direkt kunna motivera det. Kanske bara på grund av själva storleken. Det finns en ondma över en sån jättekoloss, även om jag inser att det är omodernt att tycka så. Bill Gates skänker ju massa miljarder i välgörenhet..
Nåväl. Jag tänker lätt att söka med Microsofts motor när den blir klar, som Reuters berättar om.
Jag är sjukt trött på Google. Google har tappat all charm. Kanske för att Google låter Kina cencurera sökningarna. Kanske för att Google också blivit en jättekoloss. Jag har redan gått tillbaka till Yahoo. Men Yahoo är fult. Så jag väntar på nästa sökmotor. Där kommer Microsoft in. Och bättre lovar de att vara också. Bra.
Och det här inlägget har blivit ungefär nio rader för långt redan, så nu slutar jag...

Ett nästan perfekt Romeo

Ungefär samma visa som förra torsdagen.
Hela redaktionen har svullat kebab och pizza på Café Soir.
Jag drack sodavatten till.
Det tyder på starkt karaktär.
Att inte dricka läsk, alltså.
I övrigt är redaktionen inte fylld av karaktär. Alla var kvar till stängning (02) - och en viss person gick till Spajjan efteråt och kom hem först vid halv sex. Jösses.
Och Romeo var otroligt bra i går. Alla mysiga människor var där och det fanns stunder, framför allt mellan 23.30 till midnatt, då Tom och jag spelade perfekt musik.
Perfekt, säger jag.
Störst succé kan "Cry no more tears" med Sweet Chariots ha varit. Då klappade Tom mig på axeln. Det är vårat sign för ett extra lyckat och tajmat låtval.
Tom fick flera klappar på axeln.


Tåget 150 år!

Jag blev född för länge sen på ett t åg,
på en evig resa såvitt jag såg,

sjöng Jakob Hellman.
Nu firar den svenska järnvägen 150 år och DN gör ett mysigt knäck.
Inte ett ord om förseningar, dyra biljettpriser eller dålig mobiltelefontäckning. Bara trevligt om tåg. Trevligt.
(Plura: "Jag skriver rätt långa texter så chansen att det ska hamna ett tåg i dem är ganska stor".)
Jag älskar tåg.


Hej mitt vinterland - i skallen

Jahaja. Nyss fick jag en mindre snödriva över mig som rasade från taket. (När jag rökte; straffet). Richard och Johan skrattade så att de nästan kvävdes.
Inte med mig, utan åt mig.

Män - vilka tanter vi är!

Anledningen att kvinnor är tuffare, enligt Jonna:
- För att vi sedan cirka 13 års ålder lider av smärta en gång i månaden. Vi är vana.
Säkert.
Men jag tror också att män är vanare än kvinnor vid att allt går vår väg. It's a man's world och allt det där.
Vi pallar inte motgångar. Vi gnäller som kärringar* över en liten förkylning, över en liten oförätt, över ett misslyckat raggförsök, över våra för små löner som är större, över att förbises i karriären, över att det...regnar.
Vi män är såna tanter*!

(* Konstigt va att uttrycken går så när det borde heta "gnäller som gubbar" och "män är såna karlar!")

Kvinnor tuffare än män

Jessica Folcker födde barn i går - och tävlar ändå i Melodifestivalen på lördag, skriver Bladet. Vilken kvinna. Otroligt imponerande.
Eller borde jag inte säga detta? Ger det kanske andra kvinnor som fått barn orimliga krav på sig?
Jag vet inte. Jag är impad över Jessica. Mäkta.
Själv skulle jag ligga däckad i flera veckor efter att ha klämt ur mig nåt så stort ur nåt så litet.
Som jag alltid sagt: kvinnor är tuffare än män.

Breaking up is never easy...

Å så fint Gurra Gelin bloggar.

Hihi - Romeo III, shameless self promotion

Riche presenterar stolt
en Jung Relations produktion
en film av Fredrik Virtanen & Tom Pyl
ROMEO III
I rollerna:
Randy Newmans "I think it's going to rain today"
John Sebastians "Welcome back"
George Harrisons "When we was fab"
Blondies "Maria"
samt
Thin Lizzys "Romeo and the lonely girl"
----------
Romeo.
Onsdagar.
Lilla Baren på Riche mellan 22 och 02.
Med vänlig hälsning,
Fredrik Virtanen & Tom Pyl
Festtraktörer

Mattsson - en solkatt i moll

Mattias Dahlström i DN är tokig i Andreas Mattssons skiva "The lawlessness of the ruling classes" i dag och Andres Lokko ger den fem bananer av sex i Svenskan.
Ska bli spännande att se vad kvällsisarna tycker.
Det kan bli Andreas Mattssons år i år.
Eller så blir det Idol-Sebastians.

Saved varje morgon

Fågelvirus, fågelvirus, fågelvirus. Av nån anledning är jag inte orolig.
Kanske eftersom jag inte är en fågel?
Dessutom: det är nära nog snöstorm därute, P1 pratar äntligen om nåt annat än fåglar, jag har min fula randiga morgonrock från Barneys, greker funderar på att köpa JAS, jag har gjort espresso av Lavazza Arabica (men skulle vilja ha espresso från Johan & Nyström, de svenska kafferostarna i Tullinge) och jag måste lämna in min nersolkade kavaj hos sköna israelen på väg till jobbet.
Och för alla som undrar: alarmsignal på min nalle är "Saved" med Bob Dylan.

Måsta gitta!

Okej nu måste jag gittish.
I kväll börjar förresten "Top dog" på TV3 med Soffipropp. (Bisarrt bara det). Men redan i söndags var det nåt slags smygpremiär på TV3-vis. Snart går det där för långt; man räknar med att det kommer en ny premiär att man aldrig tittar. Eller inte.
Okej nu måste jag gittish.
Jag har en dejt med en minigris.

Just nu: drömsemla! Sen: djurcirkus!

Semlan (nummer två i år) jag äter just nu är fantastisk. Fantastisk, säger jag! Magisk! Strix bjuder på den.
Och i kväll blir det mer semla eftersom supersemlebagaren Mia Öhrn kommer till Studio Virtanen. Och Bert Karlsson. Och en djurminicirkus!
Life is good.

Forskare lika som bär

Hahaha, "tusentals identiska forskare" resten till Washington. The Onion är världsroligast.

Aristocrats-talet på mitt bröllop!

"Du har lovat mig att jag ska få dra Aristocrats-skämtet på ditt bröllop", sa just Johan (apropå att Firefox AK-Andrea och Tiger Lou-Rasmus Kellerman är gifta, enligt Jonna, och inte syskon som jag undrade om de var).
"Jag kan inte tänka mig nåt roligare än att dra det inför hela din Motalasläkt".
Indeed.
Synd att det är ont om ladies att gifta mig med.
Måste hitta nån, måste skynda mig. Jag vill höra "Aristocrats" (här i Cartmans version) på mitt bröllop.
Mamma skulle storkna!
*dålig stämning*

Shake it, Paggan, shake it!

Bland det roligaste på TV i år, kanske nånsin, finns under "Här showar Forsberg med Pagrotsky":
Kulturminister Leif Pagrotsky i OS-yra och svensk hockeytröja medan Peter Forsberg drar honom i armarna i takt till musik på Medis.
Hihihiii.
Göteborgare är softa.
Pagrotsky är soft.

Glad & levande eller deppig & död

Gladlynta, positiva män har lyckligare hjärtan och lever längre, enligt en studie på 1100 män skriver Amerikanska läkarsällskapets tidskrift, enligt P1.
Medan deppiga, ängsliga mäns hjärtan mer gärna bjuder på infarkt.
Orättvist.
Man kan ju tycka att de deppiga åtminstone skulle kunna få leva lite längre.
För jag tror inte att de deppiga männen, trots deppigheten, har mer lust att dö än de gladlynda.
Det är kanske tanken på döden som gör dem deppiga.
Irriterande ond cirkel det där.
Så kort sagt:
Man bör försöka vara gladlynt!

En dikt jag gillar

Ett blått sken
strömmar ut från mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.

(Midvinter, Tomas Tranströmer).

Tallkottskörteln, din rackare

Våren dök upp (chimärt) med sol i dag eller hur och jag blev genast deprimerad. Och kom och tänka på en gammal kolumn av mig som visade sig vara från mars 2001.
Tallkottskörteln, den rackaren, började helt enkelt pumpa lite förut och vårdeppet slog till långt innan våren verkligen är här. I februari. Sick.
Please come moln, please come rain, please come vinterstorm och mörker igen! Det är lättare då, eller hur?
Eller är det bara jag som är...vampyr?

Genant bröstchock!

Jonna nyss när vi står och pratar om kommande gäster:
"Du, dina bröstvårtor syns i den där tröjan".
Jahaja.

Wham-a-lama

Det är det jag alltid sagt: Man blir helt dåsig av hashish! Som George Michael, enligt BBC.

Jag tycker om er

22 078 unika besökare har det varit på denna blogg i går och i dag fram till klockan 23.20 i kväll. Och totalt 28 644 sidvisningar.
Går det att lita på dessa siffror? Nej. För när jag skriver "unika besökare" är det nämligen unika besökare under lördagen och under söndagen. Rent teoretiskt kan det vara samma drygt cirka 11 000 personer som gått in varje dag. Och så har cirka 6 000 av dem gått in flera gånger.
Man kan inte lita på nåt. Jag säger ju det!
Godnatt raringar.
Jag tycker om er - vilka ni än var som gick in och hur många ni än var.

Jag spelar hockeyvanlig

Nej, det börjar inte bli vår. Men det börjar bli ljusare.
Och vårångesten kommer smygande; man känner tvång att städa.
Allt ljus visar all den smuts som december dolde.
Städerska. Borde skaffa städerska.
Eller: borde städa. Helt själv.
Istället: hockeyfinal. Jag spelar vanlig.
Sverige-Finland är bra för mig. En win-win oavsett för en svensk Virtanen...

Olof Palme i våra hjärtan

Dagens Nyheter har en bra Palmepaket i dag. Kjell-Olof Feldt, Mårten Palme och Carl Bildt berättar om vår store man som mördades för nästan exakt 20 år sedan.
Jag minns att jag vaknade på morgonen och det var ovanligt kallt i mitt pojkrum. Dörrarna stod öppna. Radiopapparater och tv var påskurvade på hög volym. Nåt var fel. Sen sa mamma. Eller om det var pappa.
På kvällen ställde vi in nåt slags jippo i Charlottenborgskolans matsal för att samla in pengar till en skolresa. Det irriterade mig, kommer jag ihåg.
Jag var 14 år men förstod inte riktigt vidden.

Love Capote

Se här, en Innelista och en hyllning till Philip Seymour Hoffman.

Fredagkväll med hjärtat fullt av sånger

Haha, blev ni generade av det förra inlägget? Kalle, som fyller år i dag, blev det. Men vadå, man tänker ju sådär...eller är det bara...jag?
Nu är jag nästan klar på jobbet. Snart: taxi hem. Därpå blaska kroppen och det nyklippta håret i vatten, även kallat duscha. Sen: Ta på mig i nåt fult som inte klär mig. Äta på Pet Sounds Bar med O. Missa Annas inflyttningsfest i en förort. Åka till Spajjan på Kalles födelsedagsfest. Nu vet ni. Kram.

Och så sitter jag där och blir kåt

Och så sitter man där och blir kåt.
På sminkösen eller hårfrisörskan. I en stol framför en spegel där allt hon gör syns så väl.
Omhändertagande kvinnor med djupa urringningar och slät hy som varsamt rör vid hår eller kinder.
Man sitter där och blir kåt.
Man vill fråga som en gammal grosshandlare:
- Vad sägs om en...snabbis inne på...damrummet?
Eller helst vill man säga knulla för det är kåtare.
Kanske knulla frågetecken.
Men det gör man inte.
Man frågar "jaha och var kommer du ifrån då" och sen ingenting alls mer.
Man är ju väluppfostrad.
Inte som en av de där gubbarna som servitrisvänninnor brukar berätta om.
De som faktiskt
på riktigt
nyper i stjärten och säger "gumman".
Dom man trodde självdog 1971eller tidigare men som tydligen finns.
Och så sitter man där och blir kåt men säger inget.
Men tänker "tänk om grosshandlargubbarna lyckas ibland?"
Man hör ju bara kvinnorna som upprört säger "gud asså äckelgubbarna".
Man hör inte de lika kåta som som säger "okej då, en snabbis vore trevligt, det var just vad jag stod här och tänkte jag också faktisk så konstigt kör i vind"
som i en pilsnerfilm
men om nåt sånt nånsin sagts av en kvinna så kommer det inte ut för så får inte kvinnor säga trots att det är 2006.
Eller kanske har man aldrig hört talas om dem för att de inte finns.
Det är nog bara man, män, som vill.
Så sitter man där och tänker och håller tyst.
Och är småkåt.
I porriga sminkösen med de mjuka fingarna eller porriga hårfrisörskan med de lena händerna som putsar snällt precis som en kvinna och som har stora ögon och inget tyg om armarna.
Som antagligen tänker på hur hon ska hinna till Ica innan hon måste vara hemma i kväll eller på om hon glömt tömma kattlådan eller på banklånet och...
...hon vill bara bli färdig med den här jävla kunden som sitter i stolen och ser...ser han, ser han, KÅT ut den jäveln? Det kan bara inte vara möjligt!
Och som tur är säger man inte:
Knulla frågetecken.

PSB - en given succé

Nya Pet Sounds Bar öppnade i går i Hannas gamla lokaler. Det var otroligt fint; alla indiegamlingar var där. Till och med Kent-Jocke, Paul och Ralph! Det var som 1995! Eller 1990 kanske. Eller 1812.
Inredningen var fin, rockig men mjuk. Legendariska källaren klart uppfräschad.
Borde bli en succé.
Och rulatorerna parkeras utanför.

Denna träliga bakma

Hm, det här är inte helt ok.
Det ska inte behöva vara så här varje torsdag. Eller ska det behöva det? Det ÄR väldigt svårt att spela skivor utan att ge sig på spriten. Richerock, ja all musik utom kanske amerikansk folkmusik från 50-talet, blir ju lite bättre med lämplig mängd av spriten.
Och dagen efter Romeo är det arbetsdag. I dag.
Så ja jag är alltså bakis. Uh.

Stackars Bobby

Usch, jag vet ju att mycket i världen är hemskt och elakt men Bobbys öde berör verkligen. Så hemskt.
Jag är inte för dödsstraff. Men jag skulle inte skriva på en protestlista för att rädda Bobbys styvfar.

Romeo - den svåra andra gången

Å vad najs. Det är onsdag. Onsdag innebär att det är Romeo. Romeo innebär att jag får göra det roligaste som finns: spela rock,spela roll, spela soul. Med Tom Pyl, stans bästa dj. Jag törs utlova att det blir minst en bit från Van Morrisons kommande countryplatta "Pay the devil". Kanske "Your cheatin' heart". Det är nästan för gubbigt även för mig, men bara nästan.
Och som Tom uttrycker saken om förra onsdagen:
"Romeo blödde glädjetårar. Vilken succé. Med en något klarare blick ska vi nu ta oss an den svåra andra gången. Vi ska skilja agnarna från vetet, inte spela "50 Ways to Leave Your Lover" en gång till utan leda er in på "Late in the Evening" eller "The Late Great Johnny Ace". Så får det bli".


Jonas HK älskar hiphop

Den Mowgliliknande och geniale "Montecore"-författaren Jonas Hassen Khemiri var gäst i Studio Virtanen i går. Och jag hade fått för mig att han "älskade Morrissey". Och till och med skrivit det på Innelistan i Bladet. Så jag tänkte att det vore kul att Montt Mardié kom och spelade en The Smiths-låt. Vilket Monty gjorde.
Men Jonas Hassen Khemiri älskar inte alls Morrissey.
Han undrade förbryllat vad jag fått det ifrån.
Eh, sa jag. Jag...vet...inte.
Pinsamt.
Så här är en dementi: JHK älskar inte Morrissey, han har inget emot Morrissey, men han älskar hiphop.

Hälsa inte tillbaka, busschaufförer!

Ytterligare tanke kring busschaufförerna:
Alltså vi resenärer ska ju hälsa på dem. En morsning för att visa respekt.
Vi måste bara få dem att förstå att de inte behöver hälsa tillbaka.

Konsten att vara...artig

I t-banan från "Capote"-visningen (går upp fredag) sitter jag ytterplats.
Plötsligt säger en farbror, mycket artigt, på skånska:
- Vill du vara snäll och släppa förbi mig?
- Eh...så gärna.
Jag blev paff. Ingen säger, tyvärr, "vill du vara snäll" i den här stan. Inte ens äldre.
Han såg att jag blev förbryllad, tillade:
-Jag såg vilken bok du läste.
Jag läste "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn.
Så lätt är det alltså.

Utan deeeej...kan jag inte leva

Fina Timo Räisänen gör en cover av Harry Nilssons "Without you" på "Fear no darkness, promised child"-singeln. En livsfarligt stark låt. Men Timo borde gjort en svensk text.
En "Utan dig" hade kunnat välta hela indielandet.

Sluta hälsa på busschaufförer

Bussen svänger fram runt hörnet, bussen stannar.
Vi är tio personer som kliver in.
De flesta hälsar på busschauffören.
Busschauffören måste avsky oss som hälsar. Vi är ju bara en bit kött för busschauffören. En bit kött som måste hälsas på, om köttstyckena hälsar, tills nacken går av. 1000 gånger om dagen, kanske mer, när de bara vill köra sin buss. Stackars busschaufförer.
Vi borde sluta hälsa på busschaufförer.


Quentins 08-nymfomanfest!

Roligt skvaller om Quentin Tarantino som ju var i stan häromveckan.
Han träffade två kvinnliga nymfomaner som "ligger sju dar i veckan".
- Dom jobbar i PAR! säger min upprymda källa.
Nymfomanerna raggade upp superregissören och gav "Tarantino en helnatt!"


Kycklingfest!

Kycklingfiléerna blev å andra sidan utsökta. Perfekt stekgrillade.
Jag kan fortfarande inte smälta the human slinky. Läbbläbbläbb.

Älska dem som lever!

Här är dagens krönika och Innelista. Det finns givetvis massa namn som inte fick plats.

Självmord med istapp

Istapparna.
Jag undviker dem, går nästan ute i gatan.
Men jag känner en person som var trött på sitt liv.
Den personen gick under istapparna med vilje.
Personen tänkte att då behöver inte föräldrarna skämmas som vid ett självmord, då skulle dödsfallet förefalla naturligt.
Personen lever än.

Intresseflaggan

Jag gillar att klä ner mig.
I dag tog jag nåt riktigt sunkigt och min fulaste frisyr och gick till String och fikade med L&E. Efter ett tag började jag fundera på om jag ångrade mig. Alla är ju så sjukt snyggt klädda i SoFo. Hippa och tajta.
Det är i och för sig just därför som det är schyst att klä ner sig. Som ett lökigt statement.
Men efter ett tag funderade jag på om jag kanske kände jag mig som ett ufo.
Vet inte hur jag ska göra i framtiden. Med. Kläderna.

Finishen är hemskast

Tre saker som är tråkigare än världskrig.
1. Stoppa in täcke i påslakan.
2. Plocka in dammsugare i städskåp.
3. Vika ihop tvätten.
Eller stopp här. Det näst värsta är att para ihop svarta strumpor. Bjurman är smart på sånt; han köper alltid strumpor med mönster. Jag köper helsvarta. Det är idiotiskt.

Nya Spy Bar: en succé

Jösses! Maten på Street är helt sensationellt god. Den hängmörade biffen är den bästa jag ätit i Sverige. Tror jag. Ja, jag kan inte komma på var det annars skulle ha varit. Biodynamisk mat är det, dessutom. Men framför allt lyxråvaror.
Spelandet med Teet var kul. Söta indiebarn dansade. Det var mer dans, sa Teet, än tidigare gånger då Stakka Bo, Andres Lokko och Kristian Luuk spelat. Hihi.

Därpå: Nya Spy Bar.
Spy Bar har alltså portat dokusåpakändisar och stekare och satsar på kredd.
Och det var rart, alla hippa mediamänniskor var där i ett vitmålat rum med kristallkronor, inga möbler och tungt tryck mot baren som bargubbarna bemästrade sjukt imponerande.
Det var som gamla G-klubben, avsexualiserat i dyra kläder och glatt.
I VIP-baren alltså. Jag pratar om VIP-baren nu (som spelades grime och Thomas Andersson-elektro med tajta mixar). Men utanför VIP-baren var det glest och samma gamla sunkiga Spy Bar. Vitsen är att komma in i vippen, annars är Spyan meningslös än så länge. Bara så du vet. Detta är konsumentupplysning!
Jag saknar ett rum som spelar Richerock. Det kanske kommer.

Läget just nu

Jag skriver en hyllning till folk som ännu inte dött och i kväll ska jag lira hits på Street life på Street och Jessika bangar middagen så jag hoppas Teet himself äter med mig där innan vi börjar spelar (fram till 01.00). Gör du det, Teet?

Inte gråta över spilld schlageröl

Jag får rapporter från Leksand. Det skulle vara sweet att vara i Leksand nu på den knasiga bisarra roliga gayiga schlagerturnén. (Bjurre sa för övrigt att Dalarnas snyggaste tjejer bor i Leksand, stämmer det?). Tydligen var buffén magnifik - magnifik, säger dom - och hela Melodifestivalgänget bor på ett mycket soft spa med pooler och rubbet.
Jaja. Inte gråta över spilld mjölk, som mamma brukade säga. Eller var det spilld öl i schlagerbaren?

Icq - poppis än

Whoa! Sandra och jag är tydligen inte alls ICQ-ensamma. Kul att ni hör av er, men förlåt mig men jag kan inte ADDA er alla, det håller helt enkelt inte. Lacka inte, please.
Puh. Jösses vilken ICQ-storm.
Men mysigt samtidigt.
Jag är inte ensam i världen och världen är inte ond heller även om det känns så om jag tittar åt fel håll.

Jag - en lätt Jeopardyfråga

Stort. Jag var nyss en fråga i "Jeopardy" (eller svar kanske det heter där), säger min gamla vän Sandra swedish sexy babe via ICQ till mitt nummer 132065733 (vi är nog sist i världen med ICQ när alla verkar ha...nåt annat? Eller? Vi får se om det kommer några mess nu).
Och Bjurre var också ett svar i Jeopardy. Ämnet var Aftonbladet. Tydligen var jag lätt för jag kom efter frågan om vilken färg det är på Sportbladet...

Och nu borde jag gå på Hansis 40-årsfest men jag pallar fan inte. Är väldigt TRÖTT efter i går - helt körd faktiskt - och hela veckan och allt möjligt (jobb, leda, prestationsångest, meningslösheten). Men: jag borde. Fast: jag har pyntat några hundra till presangen åtminstone och det är ju massa andra där så han lär inte tänka på att jag aldrig kom.

Boring

Man vet att man är uttråkad om man tackar JA när folk ringer från Temo och vill göra en opinionsundersökning. Först trodde jag det handlade om att sälja ut statliga företag till folket ("nej", sa jag) men jag misstänker att beställaren var bilmärket Saab. Det ställdes märkliga frågor om Saab. Jag har inget emot Saab. Tvärtom.

Märken i väntan på kärlek

"Har man inte kärleken så får man bli materialist istället".
Så sa Tom Pyl i går på succéklubben Romeo.

Robert - en motornörd

Jösses, nu spelar Robban Aschberg upp en cd med ljud från tändkulemotorer (lyssna själv!) här. Favoriten är från en norsk fjordbåt!
Vilken nörd han är.
Men jag måste medge att den låter vackert.
Du-dunk-du-dunk.

Conan är the man

Roligt! Conan O'Brien och Tarja Halonen har äntligen träffats, skriver Svenskan. Briljant. "Jag hoppas kunna dricka Koskenkorva när jag är här".

Gamla England dör

Det verkar bli rökförbud i England också, skriver BBC.
Jag har inte rökt sen i torsdags, med nåt enstaka undantag, och rökförbudet här i landet är modernt, men…England. England. Ett sånt ölpimplande fotbollsland. Om så mycket underklass inte får sina pubbcigg kan det bli explosion.
I predict a riot, som Kaiser Chiefs vrålade.
Old England is dying, som Waterboys uttryckte saken.

Romeo - whatta rart name!

Tiden rinner iväg, hinner knappt ens akutblogga som vanligt...
Jag snabbspanade lite bloggar nyss. Oj vad TID mediafolk verkar ha för att skriva om varandra.
Grattis.
Själv har jag inte tid för en klubb heller - speciellt inte en som håller på till klockan 02 en arbetskväll - men det var förstås omöjligt att tacka nej till att vara dj-klubb-partner med the great Tom Pyl på Riche.
Så i morgon börjar vår klubb Romeo. Romeo! Jag gillar det namnet, mycket.
Och på fredag spelar jag på Teets klubb på Street. Street life.
Nåt säger mig att Andreas Mattsson, The Knife, Morrissey, The Concretes kommer att snurra flitigt under mina tjocka härliga fingrar.
Snurr snurr.
Snurrigt är det.

Inte ens ett halvt kilo hjärta ska vi ha

Filmstjärnan Chris Penn dog tydligen av ett förstorat hjärta.
Det vägde 700 gram. "Vilket är flera hundra gram mer än normalt", skriver tidningen.
Inte för stort, inte för litet
Lagom hjärtan ska vi ha.

Kram på er, hjärtan.

HJärta

Mindre nytjock Schyffert!

Två mycket små tankar kring "Veckans nyheter" i Kanal 5:
Nån borde öppna en outlet i Bromma; Erik Haag har samma sega militärjacka som förra året.
Men, on a trevligare note, nytjocke Henrik Schyffert har gått ner några kilo sen förra avsnittet! Klädsamt. Undrar om det är en speciell diet? Och i så fall: vilken? (Önskar jag hade hans mailadress så jag kunde fråga).

En vits som piggar upp?

Se här, en vits:
Det var två män som satt i en hästdroska. Den ena mannen sa till den andra:
"Jag tycker att det är kallt, vad är det som drar?"
"Jag tror det är hästarna".

(Nä. Den dåliga vitsen piggade ej upp.)

Meningen, fru Ramona, meningen!

Usch. Jag är deprimerad.
Det känns inte som att det finns någon mening med livet.
Johan säger att mening har inte funnits sedan 1976.
- Såpass, säger jag.
- Ja.
- Ja kanske. Men nu har det kommit över mig. I går kväll och i morse och hela dagen är det över mig. Meningslösheten.
Jag hoppasatt det går över.
Jag hoppas att det har att göra med rökningen.
Det måste finnas en mening, någonstans?

Snygg-Richard!

Tihi, Isobel Hadley-Kamptz skriver att hon träffade "Virrens snygge redaktör" på en Gringo-fest i helgen. Själv har jag aldrig träffat Isobel, men Richard Slätt sitter här och är väldigt snygg just nu. Och lite mallig över omdömet.

Tv på nätet!

Sweet. Aftonbladet har börjat med Tjuvtitten. Bland annat klipp från Studio Virtanen för alla som missat.

Babyshambles till Hultan!

Yes! Babyshambles är bokade till Hultsfredsfestivalen, skriver jag i Aftonbladet och så är det.
Suveränt.
Men givetvis finns risken att Pete Doherty dött innan dess. Det vore oerhört deppigt. Hoppas killen cleanar upp nu.

Ebba filmstjärna?

Rolig grej med Mean girls (som var bra) var att Rachel McAdams plastickaraktär Regina George är en kusligt lik lika-som-bär med Ebba von Sydow på Veckorevyn.
How bizarre. Och skoj.
Och om vi ändå är inne på lika-som-bär-mediakvinnor: Amanda Seyfried i filmen var lik en yngre Karolina Ramqvist på Atlas och DN.
Själv har jag varit lik-som-bär med Carl Bildt, Tony Olsson, Ugglan Helge, Rainer Werner Fassbinder, Rolf Lassgård…och säkert massa fler jag inte minns nu.
Jösses, godnatt.

Gaykaraoke, spröd is & semlor

Vad har jag gjort i helgen?
I oordning bland annat:
Promenerat. Med mitt ex. Det var var inte nödvändigtvis helt klyftigt. Men roligt och sorligt och sårigt och fint i Gamla stan. Var nära att testa Riddarfjärdens is men hon misstänkte att jag skulle drunkna så jag avstod.
Ätit årets första - och antagligen enda - semla, på Thulins.
Sjungit karaoke med bögar på Sakura. Kvällen avslutades med "We are the world" och inte ett öga var torrt.
Druckit Guinness med strejta på en utsökt pub på St Eriksplan. Kan ej namnet tyvärr.
Varit på Atlas, Mississippi Inn, PA:s, Riche och även Humlehof. (Jag äter nästan aldrig hemma numera; det är inte okej). Atlas sålde Brooklyn lager! Som enda ställe i Sverige enligt utsago. Klar New York-nostalgi.
Bilbevis på detta:
BK Lager
Har även lyssnat mycket på The Concretes, Tralala och Merz och läst hela Uncut. Givetvis var det en gammal Dylan-intervju, det var 1966-tema. Har även läst "Montecore" men inte färdigt. Samt läst Tranströmer-dikter. Nästan inte alls tittat på tv. Läst tidningarna noga. Speciellt noga om Harry Schein.
Jag har älskat Jenny Lewis (Rilo Kiley) cover av Traveling Wilburys "Handle me with care" väldigt mycket.
Jag har även lyssnat på ett antal av årets schlagerlåtar.
Jag har inte rökt men snusat.
Och faktiskt även skrivit en nyhetsartikel som publiceras i morgon.
Nåt mer? Ja nåt mer säkert men inte så mycket mer. Mest saker istället för saker jag borde gjort. Men en schyst helg tycker jag, lite platt kanske.
Och snart ska jag kolla på "Mean girls" på C+Film, jag har underligt nog inte sett den. Tina Fey är ett snille. Och het.

Rock istället för jacka

Skulle köpa en jacka på Guidelines men mitt kort har slutat funka! Har jag glömt betala räkning kanske?
Istället: de två Håkan Steen-fyrplusskivorna på Pet Sounds: Merz "Loveheart" och Tralalas "Tralala" samt nya Uncut som påstår att de har en Dylan-intervju. Jakob Dylan kanske?
Han är snygg.

En sång- och dansmans död

Harry Schein är alltså död. Det är en skandal. Han var fantastisk.

Köp tidningen istället

I dag har jag skrivit en bra krönika. Men det här med internet, jag vet inte riktigt. Internet är nog smart och allt och det går fort att resa till en annan sida av världen i köket men det är otrevligt att läsa på internet.
Papper är verkligen skiten.

In flames sjunger om Virren

Åh fy faen, In Flames låt "Leeches" är inspirerad av mig för att jag en gång för länge sedan skrev att modern hårdrock är så hemskt och att dom som gick omkring arga i kängor och shorts och linnen som hoppade på folk på Hultsfredsfestivalen var idioter.
Det är ju coolt att bli konst - egentligen.
Men, och det är typiskt: när jag för första gången får en låt till mig av ett känt rockband är det en förfärlig skränig gapig hysterisk metallåt! Grrrrr.
Det är orättvist. Jag vill ha nåt estetiskt elektroniskt eller brummande gubbsouligt…med piano...nåt vackert och smärtsamt men upplyftande himmelskt.
Jaja.
Hårdrock är väl vad jag förtjänar antar jag.


Hej hurra för Räven!

Och grattis Räven, 31 år i helgen och doktorsavhandlingen äntligen inlämnad!
Sweet.

Van the man-blogg

Äntligen! Superfanet Per Hägred har startat en Van Morrison-blogg!
Undrar om han håller med mig om att "No guru, no method, no teacher" är den bästa Van-skivan?

Keith lever!

Haha, om Keith Richards bara "blev 52" så kan säkert jag också överleva Doktor Demkos dödstest.

Succé-tv, rökfri & Romeo

Ännu ett helbra Studio Virtanen-program i kväll! Kul.
Jag var därpå på bästa bästa PA:s med Stefan och åt en lysande lammrostbiff medan Lili satt bredvid i hörnet.
Därpå: en kort sväng på Riche (där, för övrigt, jag och Tom Pyl kommer att ha softrockkärleksklubben Romeo varje onsdag i vår med start på onsdag) och därpå hemåt utan att ha rökt en enda cigarett på hela kvällen. Topp.
Oops, detta skulle ju inte bli en sluta-röka-blogg. Sa jag visst. Sorry.

I've been looking for (rök)freedom!

Okej. Jag har inte rökt sedan klockan 9. Då var min sista cigg slut.
Och nej, ta det lugnt bara, detta ska inte bli en sluta-röka-blogg.

I'm gonna live 4-ever

Okej angående döden.
Klart den går att skjuta upp:
Lever jag i parförhållande lever jag längre. (Hur svårt borde det vara att hitta nån, egentligen?)
Slutar jag röka lever jag längre. (Ska börja sluta röka i dag).
Börjar jag träna lever jag längre. (Hm, om jag hittar nån som vill spela badminton).
Börja med yoga typ. (Nä, fuck that).
Äta grönsaker och sånt tjafs. (Tja, okej då, kanske, ibland, kanske).
I gonna live forever, som Oasis uttryckte saken.

Jag har inte sett Johan Ulveson på länge

Johan Ulveson såg jag inte i morse heller.
Det snöade slask på vägen till jobbet, kaffet snubben säljer på Spuntino vid min busshållsplats på Erstagatan på väg till färjan (när det blir vår ska jag gå till färjan) var gott, lagom starkt. Utsökt. Kanske var muggen av lite för dålig kvalitet men än sen egentligen?
En annan morgon såg jag Johan Ulveson med hund där. Morgonen efter såg jag honom igen med samma hund utanför min port. Vanliga gångkläder.
Sedan dess har jag inte sett honom. Det var kanske en månad sedan.
I en tv-intervju med Björn Linell på åttan pratade han om "saker som låter som humor men som inte är humor", han har en poäng där och jag har försökt skriva en krönika om det men inte kommit på riktigt bra exempel. Det är mer en känsla man har, är det inte? Att mycket i tv och radio försöker vara humor men är nåt annat, nån allmän trevlig putslustighet och fiffighet men inte humor.
Humor bör ju göras av humorister.
Jag ska stoppa Ulveson någon morgon och fråga vilka han syftade på. Jag har intervjuat honom minst en gång, jag tror han minns det för min bandspelare fungerade inte så jag skrev ut allt från minnet och hans ordföljder blev aningen förändrade.
Om jag ser honom ska jag stoppa honom.
Men jag har inte sett honom på länge, Johan Ulveson.

Yes! Eh. 62...

Gjorde om testet. Vann tio år till av mitt liv.
Ångest.

Hej då, 18 år kvar. Ångest.

DU BLIR 52 ÅR
Åh fy fan, fy fan, fy fan. Jag gjorde ålderstestet hos Aftonbladet och helt kallt slår maskinen fast att: pang! "Du blir 52 år".
Ångest.
Tess blir 86, Mimi blir 88, Richard blir 75, Jonna blir 92! Jag blir 52. Utan cancer eller kroniska depressioner i släkten.
52.
Ångest.
Samtidigt: ibland tror jag att jag ska dö redan i morgon eller om ett år i bästa fall, så på det viset är ju 18 år till en...gåva.
Yeah right.
Ångest.

Nakenreddtjejer - påklädd modegubb

Det är nåt väldigt slemmigt över den här bilden från Vanity Fair. Varför får Tom Ford sitta med kläderna på? Varför är Scarlett och Kiera bara nakenbimbos? A clear case of gubbslemmigt. Undrar varför de ställde upp. Kanske måste jag läsa artikeln för att fatta. Undrar när tidningen når min lilla sköna tobakshandel - som nu också lämnar ut post - mellan Renstiernas gata och Ica. Om en vecka antagligen.

Kom-ihåg-blogg

Håkan Steen ger fyra plus till både Merz ("Loveheart") och Tralala ("Tralala") i dag. Håkan litar jag på till fullo. Jag skriver detta här för att jag ska komma ihåg att köpa dem.

Jonna & Håkan i pruttluft

Jonna berättar en pinsam story från Grammisgalan i går:

- Jag gick fram för att gratta Håkan Hellström till priset, han stod med Martina Ledinsky. Samtidigt kände jag en obehaglig doft. Då sa Håkan: "Ursäkta mig men när du kom fram så började det lukta prutt".
- Håkan hann säga det innan mig! Men det var inte jag! Det var inte det!

Eller hur, Jonna.

Utan att ens ha sex!

Aaaa hjälp jag ser gravid ut! I i femte månaden ungefär.
Måste. Sluta. Äta.

Mähäiga murvlar

"Du verkar ha stark integritet och syns mindre i medierna än många av dina kollegor", frågar en journalist skådespelerskan Alexandra Rapaport inställsamt i Metro dag.
Den frågan var ej klyftig.
1. Sedan när började en journalist uppskatta personer som inte vill intervjuas? Kallat "integritet" i denna intervju.
2. Poängen med Alexandra R är att hon till skillnad från en massa nervösa kollegor gärna ställer upp och ger intervjuer. Det är precis det som är så extra bra med henne. Det är det hon borde ha props för.
Jösses Amalia!

Mänchester Män

Okej, till viss del är P3 förlåtna nu efter att ha spelat såväl The Slaves som Alf. Till viss del.
Underlig grej: Patrik Ehrnst, tror jag, kallade låten "Mänchester Män", på engelska, efteråt. Hihi.


Hemsk usel europoptrance

Okej. En varning till P3. Spelar ni någonsin "Fool my heart" med Air Bureau klockan 08.45 en måndagmorgon igen så går jag över till P2. För gott. Och jag tar alla andra med mig!

Gator av is

Att go "out walking" just i dag var kanske inte så klyftigt. Fortfarande så halt att vi går som att våra sista lårbenshalsar hänger på det. Vilket de kanske gör. Jag har fortfarande ont i stjärt sedan vurpan i fredags, men inga blåmärken att visa upp/skryta med/gnälla över som en man.

En dag ska jag dö men alla andra dagar lever jag

"These days I seem to think a lot
about the things that I forgot to do".

Det här är emohelgen från helvetet.
Närå.
Nu överdriver jag igen.
Det är en nostalgisk liten mysig tripp in i garderober och minnen på papper med morgonrocken på.

Tydligen tog jag kopior på brev jag skickade för över tio år sedan, skrivna på antingen min helmanuella Facit eller en elektrisk skrivmaskin som det gick att radera med. Tiden innan laptops och e-mail.
(E-mails har förstört vår historia. Man raderar mail, förr eller senare, men kanske är det lika bra, kommer det att visa sig).
Jag ögnade igenom breven, skämdes, kallsvettades men saknade oskulden som skrev de där breven. Han var snäll och romantisk men salt ändå. Just like Ronnie Sandahl. Världen var okomplicerat indelad i en vänster-höger-skala och egentligen hade han rätt, grabben med de stora ögonen och svarta Marlborojeans, lila skjorta och grå murvelkavaj. Sen började han lyssna på alla kloka och sen kom alla dårar med åsikter och tillgång till e-mail och det krävs stor dumhet för att bara ignorera dem, eller ett extremt starkt psyke och jag har ingendera.

Och i en av pärmarna hittade jag massa sånger så jag stämde gitarren jag köpte i Memphis med Bjurre kanske 1997 och satte mig i köket som jag alltid gjorde i köket på Idrottsgatan, i köket i Kannan, i köket på Hantverkargatan, i köket på Fatbursgatan, i köket på Norrtullsgatan, i det enda rummet på Skångatan där Marie Fredriksson hade bott och i köket på Södermannagatan och säkert några andra kök jag glömt nu men som Karolina skrev om i "När svenska pojkar lärde sig dansa", tror jag i alla fall, jag läste bara några manus och inte den färdiga boken ordentligt.
En låt:

"Jag kommer aldrig att skrika
Aldrig säga att jag saknar dig
Aldrig lyfta på armen
och peka och försäga dig
Fyra timmar, sen steg du upp
Det blev det enda jag fick av din kropp
Det finns bevis, det finns hemliga papper
En tecknad sol som du lämnade den natten
Stora tårar, stora lögner".


Aj. Eller oj. Skämskudde fram. I A-moll.
Det var nästan bara sentimentala popsånger om olycklig kärlek.
Hm. Hahahaha. Oops. Kanske är jag sammalika än.
Kanske ska jag stränga gitarren igen, "för din skull", som Ulf sjöng.
Eller få tid till att skriva klar boken. På den tiden innan nåt fanns att förlora borde jag gjort det. Nu inbillar jag mig att jag behöver pengar trots att jag har fyra gånger så många pengar som då. Det är en klassisk idioti. Jag är en klassisk välfärdstorsk, en sån jag brukade skratta åt.

Och Katryn Williams sjunger Jackson Browne:

"Well I've been out walking
I don't do that much talking these days
These days
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
For you
And all the times I had the chance to"


Men ute och gått har jag inte varit men det är kanske dags, för det finns ingen vits med att vara nostalgisk för det är ju bara här och nu med en vag blick mot framtiden som livet levs.
En dag kommer jag att dö men alla dagar fram till dess lever jag.

Ung deppig och seg

Som 9-6-svenne ska man alltså gå ut på helger, eller hur? Men helger är ju svinjobbiga. Trångt och bökigt överallt och man måste stjälpa i sig shots för att stå ut. Jobbigt.
Alternativet: kolla på "På spåret" med Ingvar Oldsberg. Det är ju inte ok. Ändå gör jag det. Jag börjar bli tragisk. Gosh.

Lika som gråbär?

Hej Virtanen!
Förlåt, men ni är ju faktiskt ganska lika varandra.
//Simon
harrysonjag
Svar: Haha. Tack. Jag halkade just - som huntratals andra tydligen - och slog i höger stjärt och höger arm på snöigt hala södermalmsgator och behövde detta.

Fredagkväll med hjärtat fullt av sånger

Okej ja jag har badat igen. Ett snabbad mellan jobbet och Il Tempo, dit jag och Oisin ska gå. Max från Söders Hjärta har tagit över plejset så nu ska vi se hur det är.
Intresseklubben antecknar detta?

Bearnaise!

Åh titta - paradiset.

En sann klassiker

På min vägg här hemma har jag en filmaffisch: Groundhog day, ett underskattad komiskt mästerverk, speciellt då den kom och var så nyskapande, med Bill Murray. Magisk film. Jag har sett den tolv gånger. Eller 14.
Och nu är det Måndag hela veckan på riktigt igen, skriver CNN, och Punxsutawney Phil säger att vintern håller i sig, givetvis. Så är det ju nästan varje år. Senast han inte såg sin skugga var 1999.
Jag ville i tre år på raken i USA åka och bevaka Phil - men cheferna sa alltid nej. Bara Martin Wåhlstedt förstod storheten men han jobbade aldrig då.
Det hade varit lika stort som att träffa Bill Clinton på Indy 500. Större.

Robinson-Martin boxar

Shit, polisman Martin Melin bloggar stenhårt mot packade SSU-Anna och packade pressekreteraren. Undrar vad polischefen tycker om så mycket öppenhet.

192 cm radiomorgon

Besöket hos The Voice gick fint. De hade dissat mig genom att gissa att jag var kort , apropå den fåniga forskningenom att längre personer är bättre utbildade, innan jag kom dit. Så jag skällde lite. Jag är 192 centimeter!
Bredvid på Mix Megapol satt Adam Alsing och Gry Forssell och sände. Alexander Schulman och - häpp - Jan Gradvall var där. Och Sven Hallberg som är producent. Jag hängde lite inne i deras bur ett tag. Gry var het igen. Adam Alsing var trött efter massa Jeopardy-inspelningar så det var därför han inte ringde upp mig i går trots två meddelanden. Sa han.
Radio är sweet.

Gulliga passionerade hardrockers

Hårdrockare är världens känsligaste människor! Då blir arga och mailar alltid så ilsket när jag skriver att det inte är min musikksmak.
Det är gulligt faktiskt.
Och nu är jag på väg till radiokanalen The Voice. En hiphopkanal. Men jag lovar, jag hade gärna varit med i en metalkanal också.

PSB-bea & Jay-Z

Två grejor bara:
1) Pet Sounds Bars bearnaisesås har blivit fantastiskt god, vinägerstinn och sharlottenslöksstark och dragonmäktig, och jag tvekar faktiskt inte att säga att den är en av topp-10-b-sås jag ätit - och jag har ätit bearnaisesås all around the world, boys.
2) Här är en bild på Jiggaman och jag. Hade glömt den. Så sjukt stort. Tack Dimman.
Jigga o jag

Hård hårdrock är befängd musik

Nä alltså jag gör inget speciellt. Blev intervjuad för ett "Frispel" i P3 av Alexandra Ramnewall förut, på Folkoperan. Jag åt sedan lasagne från Corner pizza. I dagens Studio Virren är Andres Lokko och Paul Frigyes gäster. Jag tittar på SVT:s hårdrocksprogram "Rundgång" på dvd. Programledarna är gulliga men Deep Purple, sleaze och viss pudelrock är den enda vettiga hårdrocken. Nästan all annat är skränande ondska. Befängd musk. Vad än sweet Jerry Prutz säger.
Som sagt jag gör inget. Och har inget att skriva heller. Ska läsa nåt. Puss.

Jag - en katt i Rocky?

Just det ja, strax innan sändning i går frågade jag Martin Kellerman vad jag skulle vara för djur om jag hade varit med i "Rocky" - och han sa att jag nog hade varit med! Men sedan började sändningen och jag glömde bort det.
Satan vad stort. Att ha varit med i Rocky. Och alltså inte bara den där gamla roliga fistargrejen.
Undrar vad det var för djur. En tjock katt, kanske, en blandning av bondkatt och Burma?

Året som gått - i kulor

Störd är jag men jag gillar att få min AmEx-räkning varje månad. Bjurman är likadan. Det är som en dagbok av vad som hände. "Åh, just det, jag drack champagne på Grand med Jessika", och, "åh jag hyrde en bil och åkte till Vaxholm och åt strömming".
Ännu bättre är om jag varit utomlands och påminns om att "åh, just det, vi åt grillade musslor på det där slottet i Lissabon och oj så kär jag var".
Och nu har den kommit: hela årsredovisningen för 2005.
Nåt att läsa i sängen. Ett helt år i siffror och platser. Så romantiskt, krasst och sentimentalt.


Mm...Simpsons-röster!

Haha, CF skickar ett Conan-inslag med rösterna från Simpsons.

Jättekranen Orvar

Dom lyfte upp kranen på skatteskrapan med en GIGANTISK mobilkran, som parkerades på Götgatan i höjd med Katarina Bangata. Jag är bergsäker! Såg det med mina egna ögon. Bor strax intill.
Nisse Hult

Svar: Imponerande.

Tunga män & lätt techno

Och eftersom jag vet att alla undrar: Såhär såg det ut i dj-båset på Nada alldeles nyss.
HögmysNada

Kran på taket?

Okej, jag undrar verkligen. Hur fick de upp kranen på taket till Skatteskrapan (som tyvärr, för övrigt, ska fyllas med störiga panka studenter vilka kommer att invadera SoFo och göra livet ett elände men mer om det en annan gång).
Hur, hur hur?
Skattekran

Charles Grodin - briljant

Slutligen. Charles Grodin hos Letterman på ZTV är fantastisk. Sura komiker är de bästa komikerna. Ungefär som Mikael Tornving fast i USA med allt vad det innebär av extra sås. Och Letterman är aldrig bättre än med gamla goda veteraner. Han står inte ut med jönsar som ska lansera sin nya film.
(Min plan var att åka til Street och hänga medan Andres & Lisa spelade hits och krautrock men…tja, jag kom visst aldrig iväg).
Gonatt.

Sista om kräk & vitpeppar

Ska bara meddela: många, många mailare, inklusive min kära syster, intygar att vitpeppartipset mot kräksjuka inte är ett skämt utan verkligen fungerar. Möjligtvis med förstoppning som biverkning...
Personligen väntar jag nog tills om jag verkligen får kräkeländet.

Kräksjukekur?

Hej!
Använd ett bra antikräkmedel: vitpepparkorn en masse. Man tar ett tjugo-trettiotal hela vitpepparkorn och sväljer ner dem. Sen gör man om proceduren om en halvtimme och kanske efter ännu en. Det har jag praktiserat i många år med perfekt resultat. Den läbbiga sjukan stannar vid ett lätt illamående och det kan man stå ut med. Och man får inte alls ont i magen av de där pepparkornen heller.
Vid utlandsresor, spyende barn eller när vinterkräket är på ingång. Alltid effektivt!
Hälsningar Birgitta i Bergslagen

Svar: Vill du ta livet av mig?

Psykosomatisk kräksjuka?

Och givetvis började jag omedelbart inbilla (?) mig att jag mår illa och snart ska kräksjukna...

Vinterkräksjuka drabbar Bladet!

Nu: uppe på Aftonbladet. Vilket inte var så klyftigt kanske. Vinterkräksjukan har slagit till tungt, tyst och effektivt.
Markus, Håkan och Helena är utslagna hemma och bara kräks kräks kräks och allt är hell. Det slog till i natt, säger Kicki. Alla tre.
Och i dag sitter jag i den luft som de kontaminerade i går.
Blir spännande att vakna i morgon...

Bortglömd dröm

Jag var på Södersjukhuset - föreföll frisk - men det är inte viktigt just nu.
Däremot: träffade sedan min förläggare Abbe Bonnier. Skrev på kontrakt. Således är det officiellt: "Olyckligt kär i ingen speciell" kommer ut i början av maj. Jag får förskott och allt! Som en riktig författare.

Egentligen är det en dröm som går i uppfyllelse. En gammal dröm som jag glömt bort att jag haft.
Ska försöka vara extra glad i dag.

Kredd till Bono

Projekt röd. Möjligtvis blir det hela lite slirigt av att det är Amex-reklam men all respekt till Bono för att han bryr sig och försöker göra världen rätvisare. Han är rock 'n' roll. Han är soft.
Och ett rött Amex-kort ser tufft ut.


Ge mig en tårta, Anna!

Men åh. Upplägget var perfekt. I förrgår fick David Letterman en tårta slängd i ansiktet av Emma Thompson. Och jag har kallat Anna Book för "en princesstårta". Så jag tyckte att det vore hysteriskt rolig om Anna Book hade kommit och kastat en tårta i mitt nylle mitt i sändning.
Men hon tackade - nej.
Gud vad roligt det hade varit.

Vimmeltajm

Och här vimmel från Stockholmspriset i går (Nöjesguidens chefredaktör Daniel Sparr halkade efteråt och bröt benet på ett allvarligt vis och ligger på SÖS och ska opereras och måste ligga kvar kanske en vecka...stackars Daniel) från tidningen Stureplan, vars chefredaktör Alex Schulman gästar i kväll och grillas kring listan över "de 100 mest inflytesrika" på Stureplan, ett slags torg i Stockholm city.

Naturen är skiten!

Bakman gick över på 12 minuter när jag missade båten med tre minuter och väntade in den medan solen lyste på Danviksklippan och det var precis lagom kallt och vindstilla.
Naturen alltså, den är skiten.

Filip bar kofta

Jag delade ut pris ihop med Åke Ortmark på Nöjesguidens Stockholmspriset i går. Till Frida Hyvönen i musikklassen. Festen var på Berns. Den var rolig. El Perro Del Mar, Max Peezay och The Slaves spelade.
Därefter: Riche. Filip Hammar hade en kofta på sig. Fin.
Jag var hemma strax efter midnatt men i dag värker mitt huvud. Svårt. Och P3 spelar dunkadunka. Aj.

Tråkiga nyheter

Nä fy fan vad tråkigt. Chris Penn är död. Verkar vara självmord eller kanske överdos. Skit.

Nervös för Ernst Brunner

I kväll ska jag intervjua författaren Ernst Brunner. Ernst Brunner! Han skriver annonser för en mäklarfirma nu. Ernst Brunner gör mig helt klart nervös. Han verkar som en man som kan lacka ur om han får en keff fråga och bara dra från studion. Eller plocka fram boxningshandskarna. Fast det kanske blir rolig tv det också.
En gång för länge sedan skrev jag nåt förklenande om en Edit Södergran-föreläsning han höll i Linköping. Typ 1993. Hoppas att Ernst Brunner kommit över den. Det har jag. Vore jobbigt om han skulle dra upp den och börja gräla. Jag var mycket ung, Ernst! Jag är klokare nu.
Jag har faktiskt träffat honom en gång. Med Per Hagman på en Bonnierfest på Manilla för kanske fyra år sedan. Då var han snäll, artig, pratade mycket och var allmänt soft.
Men jag tyckte att han gav mig Ögat.

Laleh & hemsida

Det är gulligt att höra Laleh sjunga a capella i P3 och prata om att vi "slösar tid på trams". Det gör vi. Och det inser vi allihopa. Ibland. Vi är inte så viktiga.
Du kan ingenting ta med dig när du går, nåt sånt, sa lill-Cornelis i radion. (Och Povel sjöng: "du ska ingenting ta med dig när du går, morbror Jan kleptoman", men det är en delvis annan sak).
Och här är en fin poetisk hemsida.

Man skaffar sig vissa feta vanor

"Det värsta är att jag gillar att vara singel så mycket. Jag kommer att sluta som rödhårig med 14 katter", sa Tess, brunett, på lunchen.
Hennes mamma misstänker att hon gillar tjejer bara för att hon inte visat upp nån pojkvän sedan 1997. Not that there's anything wrong with that.
Men det är inte grejen. Tess gillar singellivet. Har skaffat sig vissa sköna vanor.
Det gör man ju. Vanor som är svåra att inkorporera i ett förhållande. Vanor man inte borde ha. Vanor som är miffo. Som att fisa i vardagsrummet. Som att snooza fem gånger istället för att gå upp. Som att slå på tv:n klockan 7 på volym 24. Som att vara väldigt sur och intro. Som att strunta i att borsta av i toan. Som att sjunga för sig själv högt och galet i köket, sannolikt med helt efterbliven hittepåtext av typen "pulla mig i göten baby" istället för Grace Jones "pull up to the bumper baby".
Singellivet är bekvämt. Singellivet är det bästa. Bortsett från att man inte har någon att dela det med. Vilket är en avgörande nackdel. Hm.
(Plats för eftertanke.)
Det blåser i Luma Park, det är är mulet, pyttipanna till lunch, Strix rökrum är en sothög utan ventilation, kaffet smakar inget men allt är mer än ok.

Ann-Britt!

Tre grejor jag tycker om: Ann-Britt Ryd-Pettersson i "Gomorron Sverige" i SvT, "Morgonpassets" i P3 nya trevliga jingel som blandar 50-tal med 80-tal - och så min morgonrock som börjar bli mysigt sliten som en gammal hund.

Olle - nu konstnär

Tog en sväng förbi Sturehof eftersom Olle Ljungström blivit konstnär och hade vernissage. Han är gäst i morgon.Vernissage är normalt alltid märkligt stela tillställningar med surt vin, men denna var rätt mjuk och vinet sött. Gotlandsbandet Pascal spelade.
Gick innan partajet flyttade in på O-Baren, snuddade förbi Riche, Stefan stod i baren, tog buss 2 och hann hem till "Prison break" på TV3.
Stacy Keach är världens bäste harmynte skådis.
Eller kanske Joaquin Phoenix.

Självserv = hetsätarhaveri

Inte lyckat det här. Fetare och fetare blir jag och på restaurang Luma Park tar man maten själv och i dag serverades utsökt hårdstekt fläsk med löksås och fläsk är så gruvligt svingott så jag tog om två gånger efter att redan ha inlett med en majestätisk portion så snart både ser jag ut och är Miss Piggys fläskige lillebror. Inte alls lyckat det här.

Shine, en besvikelse

Typiskt. Höga förväntningar kan sabba även…en påse pepparchips. "Shine" var bara treplusbra och att förnämliga Geoffrey Rush fick en Oscar för just denna roll måste ha varit det klassiska ge-statyn-till-han-som-spelar-galen-grejen.
Lex Hoffman och Lex Crowe.
Jajaaa, nu är det Conan på CNBC. Jag gissar att han har en "fantastic show tonight". Det är Conans schtick.

Bloggkärlek?

Och kolla in, det börjar hetta till mellan Hanna Flodr och Silverfisken. Det är långt mellan London och Melbourne men kärlek flyger fort 2006.

Polare snor flickvänner?

Just det: en tjej sa att det bara är en stor fet myt att killar aldrig raggar på sina kompisars tjejer. Är det så?
Jag sa att det tror jag bara kan hända om tjejen verkligen raggar på polaren och polaren blir berusad och svag och dum i huvudet. Eller möjligtvis om det handlar om Den Stora Kärleken till polarens tjej för då får väl allt anses förlåtet, speciellt om de är ihop i resten av livet eller så sedan.
Men hon menade att det inte alls krävs så stora saker. Att killar bara snackar om heder i sammanhanget men sedan gärna tallar loss.
Är det så? Nä va? Hm.

En kid i Falun

Hoho, och medan jag satt och läste massa andra murvlar var det en skön kid i Falun, Adam Sand, som läste min senaste och recenserade den. Han uppskattade inte humorn i klädmärkesnamedroppingen men det är ju tydligt att herr Sand snart är en mediaman att räkna med. Respektlös men vettig är en nödvändig grundegenskap. Skojig!

Sweet svammel en söndag

Är trött. Huden är fnasig av kyla men antagligen främst smink. Tess sa åt mig att köpa ansiktskräm. Ja, kanske måste jag bli krämgayig.
Tant Muttie föll dödsplatt på P3 Guld-galan i går, Petters comebacklåt var tråkigt svag och Robyn var modig som gav sig på Neneh-och Leila K-klassiker med blandat resultat. Sanna Brådings röst ger mig kvalster.
Och det var underligt att alla begåvningar i "Nisse Hults historiska snedsteg" kunde få till det så hopplöst trist. Nåja, Johan Rheborg har nog aldrig varit bättre.
Jag lyssnar på randomlåtar från datorn. Läser i soffan som är för liten. Har på mig de rutiga pyjamasbrallorna. Jag vet numera allt om Per Morberg.
Har läst Svenskan, DN, Expressen och Aftonbladet söndagsnoga. Nisse Schwartz-Ankan var bäst. Och alltid Jan Guillou. Och alltid när jag läser Johanne Hildebrandt minns jag hennes lysande krigsbok från Balkan; allt skriveri blir givetvis bättre med skit på knäna och nattseendegoogles.
Mats Olsson har jag till skillnad från massa kollegor och bekanta väldigt sällan läst. I dag skrev han om Philly och det var en rart flöde. Och sjukt coolt att han fikade med Willy DeVille förr. Willy DeVille var konung i spetsiga skor. Han är bra, Olsson. Nån sa att alla idioter som mailade honom bidrog till hans utbrändhet. Det kan jag förstå. Fy för all bitterhet, nåt står illa till med landet vårt.
Nu valde random Grand Drive och nyss Jo De Messina. Bra smak har den.
Jag röker och är väldigt glad för att jag har C More film 2 för klockan 20 går en film jag velat se i snart tio år: "Shine" med Geoffrey Rush. Om pianisten Helfgott som blev psyksjuk. Rush vann en Oscar för rollen och jag räknar med en själslig djupdykning och blir besviken för allt mindre än det.
Till filmen: köttfärssåsen jag gjorde förra lördagen. En vecka i frysen har gjort den ännu bättre. Hoppas jag.

The urban hipsterbabe

Nån som kallar sig Ania har en fräsig blogg. Fint språk, slarvigt, grovt, dråpligt och modernt. Lite bortskämd sådär. Man blir lite nyfiken på vem det ÄR. En av alla, antagligen. En sån som orkar tjafsa med att folk säger SoFo om stället vi bor i. Som att ironi inte fanns. Intressant!
Och snön VRÄKER ner över SöFo nu.
Mysigt.

Klädmärken & förlåtelse

Sehär, dagens krönika & Innelistan.

Gillar Lantz än

Jag gillar Annika Lantz fortfarande. Lite tarvligt var hon men lagom. Bisittare Josefin Crafoord är always lovely. Jag visade magen!

P3, P3, P3

Ska alltså till Lantz i P3 klockan 11 och kom på att frilansjournalisten Malin Holgersson gjorde en reportage om rockjournalistik i lördags där jag och andra pratar musik. Finns på
www.sr.se/p3/musikjournalen om nån har intresseflaggan hissad.

Sitt ner, Jarl

Nej nej. Det här är inte okej. Jarl Alfredius STÅR upp i Aktuellt-studion. Nyhetsankare ska sitta ner. Ingenstans i världen, vad jag vet, står de upp.
Och han ser inte bekväm ut. Plats, kära Jarl. Tänk om.

Brev till Marc

En fiffig blogg till Marc Jacobs ära av Emi Gunér.

En sosse bland oss!

Jonna hade en politisk lunchdiskussion med Aschberg och nyss kom han spatserande i sin brittiska jakthatt och tweedkavaj, med marcherande östermalmsben och överdrivet förfinad sociolekt:
- Jaså! Har ni en SÅSSE på redaktionen? Jahaja!
Fan Robban är rolig alltså.

Morberg for prez!

Mäktigt. Per Morbergs hemsida. Honom vill jag träffa.

Max - bra fettbokslut

Visst är Max är rasande överskattad burgerkedja? Vilket givetvis Donken är också. Och Burger King. Det ska vara Wendys. Men Max har en märklig norrländsk hajp kring sig, även om den falnat en del sedan MAX blev mer tillgänglig.
Men nu var det ett tag sedan jag var på ett Max. Kanske blir det Max i dag för det finns här i Södra Hammarbyhamnen.
Jag läste i Svenskan att de vann typ fett-SM eftersom de lyckats få bort jättelika mängder fetma i maten. Max hade gjort ett "Fettbokslut" där de var stolta över att ha skurit bort 135 ton fett 2005 och 340 ton fett , säger de på hemsidan, sedan 2003.
Det är sweet. Som hetsätare som aldrig kan sluta äta är det ju bra om det är knaprare med fetma.

Stavfelsförklaring

Viggo Cavling ger Peter Dalle rätt i Expressen och medger modigt att han varit full när han recenserat teater. Det säger nog inget speciellt om svenska recensenter men förklarar ju alla stavfel och namnfel på Viggos blogg i Resumé. Tack för det, el Viggo.

Harry - en kunglighet

Jag älskar inte bara Harry Belafontes version av "Abraham, Martin and John", jag älskar även hans aldrig förtvinande patos.
Han är som en kunglighet, tyckte Bob Dylan om Harry redan i början av 60-talet.

Fett

Kriff har en sweet blogg.

Hoffman - en hjälte

Lite sent, men att Philip Seymour Hoffman vann en Golden Globe för "Capote" får inte slinka förbi oomnämnt, eller hur?
Hans brors film "Love Liza" från 2002 är, för övrigt, sensationellt bra. Svart, svettig, bensinsniffande och rolig. Finns i ambitiösa importbutiker.

april 2006
ti on to fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
hits