Är trött. Huden är fnasig av kyla men antagligen främst smink. Tess sa åt mig att köpa ansiktskräm. Ja, kanske måste jag bli krämgayig.
Tant Muttie föll dödsplatt på P3 Guld-galan i går, Petters comebacklåt var tråkigt svag och Robyn var modig som gav sig på Neneh-och Leila K-klassiker med blandat resultat. Sanna Brådings röst ger mig kvalster.
Och det var underligt att alla begåvningar i "Nisse Hults historiska snedsteg" kunde få till det så hopplöst trist. Nåja, Johan Rheborg har nog aldrig varit bättre.
Jag lyssnar på randomlåtar från datorn. Läser i soffan som är för liten. Har på mig de rutiga pyjamasbrallorna. Jag vet numera allt om Per Morberg.
Har läst Svenskan, DN, Expressen och Aftonbladet söndagsnoga. Nisse Schwartz-Ankan var bäst. Och alltid Jan Guillou. Och alltid när jag läser Johanne Hildebrandt minns jag hennes lysande krigsbok från Balkan; allt skriveri blir givetvis bättre med skit på knäna och nattseendegoogles.
Mats Olsson har jag till skillnad från massa kollegor och bekanta väldigt sällan läst. I dag skrev han om Philly och det var en rart flöde. Och sjukt coolt att han fikade med Willy DeVille förr. Willy DeVille var konung i spetsiga skor. Han är bra, Olsson. Nån sa att alla idioter som mailade honom bidrog till hans utbrändhet. Det kan jag förstå. Fy för all bitterhet, nåt står illa till med landet vårt.
Nu valde random Grand Drive och nyss Jo De Messina. Bra smak har den.
Jag röker och är väldigt glad för att jag har C More film 2 för klockan 20 går en film jag velat se i snart tio år: "Shine" med Geoffrey Rush. Om pianisten Helfgott som blev psyksjuk. Rush vann en Oscar för rollen och jag räknar med en själslig djupdykning och blir besviken för allt mindre än det.
Till filmen: köttfärssåsen jag gjorde förra lördagen. En vecka i frysen har gjort den ännu bättre. Hoppas jag.