- Vad är meningen med livet, Jonna?
- Den frågan ställer du till mig varje vecka.
- Mm.
- Tja, det sägs ju att man ska känna sig behövd av nån.
- Men jobbet då?
- Det sägs ju inte vara lika viktigt. Pengar och sånt där. Jag såg den här Moa Martinssons-filmen med Gunilla Nyroos och hon spelade Moa Martinsson och sa att hon kommit upp sig då och gjort en klassresa men kände sig deprimerad. Livets nödtorft var tillfredsställt men hon var sviken av det högsta i livet: kärleken. Harry Martinsson som inte älskade henne tillbaka. Men hon hade framgången, hon hade päls, hon fick trägffa Gorkij, hon kunde köpa sin stuga.
- Vad borde hon gjort då?
- Hon gjorde ju slut med Harry Martinsson, som tog livet av sig. Trots Nobelpris och framgångar.
- Ja jag säger ju det. Vad är meningen?
- Att vara behövs av någon. Leva för nån. Med nån.
- Men vi jobbar ju med media. Det ska ju vara viktigt.
- Eftersom du nu börjar känna dig tom. Du behöver ju inte leva det 24-7 som du gjort. På sista tiden har du börjat koppla bort det mer och mer, det tror jag är hälsosammare. Du går hem och gör nåt annat, det är hälsosammare. När du putsar fönster, då känner du du dig mer tillfreds. När du engagerar dig i något. Skulle du jobba en vecka inom långvården skulle du vara tacksam för det du har nu.
- Men hur lever man med att göra skit?
- Man går hem och kopplar bort. Man är en person, inte det man gör.
- Går det inte att göra nåt bra?
- Jo men du gör ju nåt bra. Ditt program har gett 1-2-3-4-5 jobbtillfällen!
- He.
- Om du har nån som du säger "jag älskar dig till" och hon svarar likadant då lyser ni ju upp varandra.
- Men har vi i media inte ett ansvar att förändra världen?
- Jo. Absolut. Men det är det ju så många som struntar i.
- Det är lätt att strunta i. Och bara vara underhållande. Om ens det.
- Kanske engagera sig...i bostadsrättsföreningen?
- Men media. I det större.Vi ska ju ha ansvar. Jag tjatar här.
- Har du läst min krönika i dag?
- Inte än.
- Den handlar om det. Som att säga ifrån när tjejer bara ikläder sig rollen som sexsymboler eller porrsymboler. Det är ju det som som lyfts fram i tidningar och tv...det är dom som premieras.
- Det är ju det jag säger.
- Då får man ju säga ifrån när man inte håller med.
- Men folk vill ju ha dem så!
- Nä det vill de inte. De vet inte vad de vill ha.
- Så säger man ju ofta men det en vacker tanke bara.
- Nä det är det inte. Det handlar om traditioner och strukturer som byggts upp i samhället, förväntningar på hur underhållning ska se ut, förväntningar på hur en man ska bete sig och en kvinna ska bete sig. Inget som naturen skapat. Sóm Madonna, hur hon gjort comeback med sina dansvideos i en liten body. Sexiga approachen har bidragit till hennes comeback. "American Life" var påklätt. Då säger man att det är ironiskt eftersom hon är 48. Då är det ironi, hon är en stark kvinna som spelar på sex. Men sedan kommer Marie Serneholt och bara köper hela konceptet. Bara porr och ingen ironi.
- Men Madonna är ju inte ironiskt sexig, hon spelar och säljer på sex. Att hon är 48 är ju en fin bonus men fortfarande samma sak. Sex.
- Jo det är samma sak men det går inte att avfärda henne som en lättklädd bimbo. Det är mer uträknat än så. Hon vet att en naken stjärt säljer, därför blir det en slags ironi i det. Samtidigt slår det fel. För det enda sättet för en ung tjej att få ett stort mediautrymme är att stå som en barbiedocka. Vad är det för föredömen som läggs fram?
- Jag säger ju det! Media är rotten.
- Som Johan sa: tv längtar efter roliga tjejer, men det är en lång historia som säger att de inte kommer fram.
- Exakt. Så hur lär vi oss leva med oss själva? Sänka vår lön och göra gott, skriva nåt ingen läser? Vi har ju vår höga lön för att vi är kommersiella, eller anpassade. Marknadsanpassade. Oportuna enligt den amerikanska nvändningen av ordet.
- Det är klart att du kan starta en tetaergrupp för Downs-syndrom-barn eller så kan man spela med och tänka "du är inte vad du gör". Ibland skriver du ju text som inte spelar med i spelet, och ibland spelar du med, och då får du väl göra nåt annat gott...privat.
- Mm kanske ja egentligen så tycker jag inte att jag gör ont, det beror på var jag lägger ribban. Många många andra gör sämre och ibland helt patoslöst. Och jag menar inte ens att gott är nödvändigt. Gott bestäms av underliga tankar och personer. Men du fattar. Det finns ett gott som jag vet vad det är och det är ett ideal även om trötthet, meningslösma och cynism kan komma i vägen
- Ja.
- Kärlek alltså, eller hur, Jonna?
- Vi säger det tills vidare.