Kikki Danielsson klagar hos den svärande Upman i P3 nu om att artiklarna aldrig blir "positiva" om henne och att hon därför slutat göra intervjuer, "nästan".

Aha, det är därför du sitter och blir intervjuad i radio.

Jag älskar den där typen av självförnekelse. Mycket roligt.

Och återigen handlar det om elände och tragik. Kikki är fixerad vid elände och tragik, såklart att intervjuerna handlar om det. Hon har haft det svårt.

Hittills: mobbad i skolan, livrädd för bastu, elaka lärarinnor, bitterhet, ensamhet, svek, misstänksamhet. Men hon verkar inte förstå det, hon chockas över att intervjuerna handlar om elände.

Men Kikki! Du är sångerska. Inte offentlig gråterska. Använd din röst att sjunga dina sorger. Sjung ut ditt hjärta, sjung om falukorven du tröståt, sjung om spriten i tvättstugan, sjung om skilsmässor, övervikt och rattfylleri. Det är vad countryartister gör.

Bli Sveriges kvinnliga George Jones.

Virts