Jag kunde ha varit död nu.
I morse sprang jag mot ny-rött eftersom en lastbil inte borde kunna gasa igång så snabbt, tänkte jag. Det kunde den inte. Men bilen bakom lastbilen var kvickare och jag var nästan där när jag fick börja springa baklänges som Janne Långben on acid. Jag slirade och bromsade nånstans i mitten, framför lastbilen - som nu hade fått upp farten. Jag lyckades göra en miffo-moon-walk tillbaka till gå medan lastbilen tvärnitade.
Puh.
- Förlåt, sa jag till chaffisen som hade rutan nere.
Han blängde en stund, sen:
- Det är lugnt.
Men nära var det.
Det vore trist att dö en måndagmorgon.
Rubriken på detta inlägg kunde ha varit "Inget hände."